Löftet

Obegripligt att jag inte läst Löftet förrän nu. Den har stått ganska länge i hyllan, men jag tror att det är något med omslaget som gör att den fått vänta. I alla fall blir det svårt att hitta något att läsa efter Löftet av sydafrikanen Damon Galgut. Jag tyckte väldigt mycket om den. Det är en familjehistoria som på samma gång speglar en del av Sydafrikas historia. Familjen Swart (som är vit) består av Pa och Ma och barnen Astrid, Anton och Amor. Pappa förestår en reptilpark. Mamma är judinna och passar inte alls in i den övriga släkten och samhället. Barnen är sinsemellan väldigt olika. Astrid är äldst och är den som anpassar sig bäst. Hon gifter sig med en rik man och blir hemmafru. Anton har stora förväntningar fästa vid sig, men han infriar dem inte utan går sin egen väg. Amor försvinner ut i periferin och under långa tider har familjen ingen kontakt med henne. Samhället är osäkert och misstänksamt. De vita försöker skydda sin egendom på olika sätt. Men de nya tiderna tränger sig på bokstavligen och bildligen. Apartheidlagarna var på väg att försvinna. Nelson Mandela uppmanar till sanning och försoning. Mandela blir president 1994 - 1999. Efter honom kommer Thabo Mbeki som sitter till 2008 och blir den som suttit längst som president i Sydafrika. Sydafrika tillhör alla som bor i det, svarta som vita, är hans syn på saken.  Var och en av famljemedlemmarna får sitt avsnitt i Löftet. Generationsskillnaderna är mycket tydliga vilket blir alldeles klart genom den ställning de intar inför löftet. Romanen är välformulerad; tät och innehåller en hel del humor särskilt genom metaforerna. Men på samma gång vilar det något dolskt och lite skrämmande över berättelsen. Jag läste väldigt gärna den här boken men måste slå upp en del rörande Sydafrikas historia. Och det var inte fel.  Löftet fick Bookerpriset 2021.

Titel: Löftet

Författare: Damon Galgut

Översättare: Niclas Hval

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 302

En smakebit på søndag v. 40 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR

"Amor gillar inte sin kusin, särskilt inte i den här stunden, hon gillar inte hans stora svampiga händer och pottfrisyr och det suspekta vis han uttalar bokstaven S på. Han skulle aldrig ta ögonkontakt i normala fall, och nu lägger han knappt ens märke till henne eftersom frimärksalbumet ligger uppslaget i knäet där han kikar i ett förstoringsglas på en av favoriterna i samlingen; uppsättningen om tre märken till hågkomst av dr Verwoerd, utgivna bara några månader efter mordet på den store mannen. -  "Ledsen för det där med din mamma", säger han och ger henne till sist ett hastigt ögonkast. Hon kan inte rå för det, hon börjar gråta igen och får torka ögonen med tröjärmen. Men hans uppmärksamhet är återigen riktad mot frimärkena. "Är du väldigt ledsen? frågar han frånvarande, fortfarande utan att titta på henne. - "Älskade du henne?" - "Det är väl klart", säger hon. Men inte ens den frågan väcker något i henne. Det får henne att undra om hon talar sanning."

Från sidorna 16 och 17 i Löftet av Damon Galgut i översättning av Niclas Hval. AB förlag. 2022. Vinnare av Bookerpriset 2021
 

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

"En gång i tiden , Jeffers, berättade jag för dig om när jag träffade djävulen på ett tåg som just lämnat Paris , och att ondskan som hittills legat och ruvat under tillvarons yta steg upp och spreds ut över alla delar av livet. Det var som en smärta, Jeffers: den tog sig in överallt och fördärvade allt. Jag tror inte att jag visst hur många delar livet egentligen bestod av förrän varenda liten del började utsöndra all den ondska den var förmögen till. Jag vet att du alltid har känt till det här, och du har skrivit om det till och med när andra inte ville höra talas om det och tyckte att det var tröttsamt att uppehålla sig vid det som är ondskefullt och fel. Men du har ändå stretat på, du har skapat en tillflyktsort som folk kan uppsöka när saker och ting går snett för dem också. För något går alltid snett!"

Från sidan 5 i Andra stället av Rachel Cusk. Översättning Niclas Hval. Albert Bonniers förlag. 2021

Fler smakebitar HÄR

Carmen

Mona är i sjunde månaden. Hon bor i en trailer med sin drogberoende man Noodles och deras två barn Willie och Vincent i Albuquerque. Tillgången på knark är för tillfället mycket bristfällig och Noodles får nöja sig med hostmedicin. Mona inser att hon är medberoende, men hon älskar sin magre, sjuke man och går med på att åka till Mexico och fixa tunga droger åt honom. Hon är anglosaxisk, gravid och söt, säger Noodles. Hon är perfekt för att flyga till El Paso och korsa gränsen till Juárez i taxi. La Nacha heter kvinnan i prålig manskostym som är chefen på stället. När hon räknar igenom penningbunten som Mona haft med sig blir denna rädd på allvar. Hon förstår att hon ska medföra en mycket större mängd knark än hon räknat med. Noodles har sagt att deras vän Mel ska testa heroinet så att de inte blir lurade. Men hon får inte lämna honom ensam för en minut. Inte tänker hon på det när hon behöver gå på toaletten! Mel ger henne en Valium för att hon ska lugna ner sig. Hemkommen möts hon av en desperat Noodles. Han väger heroinet och inser genast vad som hänt och ger Mona ett slag över ansiktet. Det har aldrig hänt tidigare. Sedan får hon ett till när hon föreslår att han ska ringa polisen. Det är sedan vattnet går. Mona ropar på Noodles men han är redan förlorad i sitt heroinrus. Mona inser att om Noodles fick välja emellan henne och pojkarna och heroinet var det inte familjen han skulle välja. Carmen är en mycket realistisk novell skriven av Lucia Berlin. Den handlar om kärlek, drogberoende och fattigdom. Och om drömmar som gått förlorade. En undrar hur det ska gå för de små pojkarna som naturligtvis förstår mycket mer än föräldrarna tror. En undrar också varför novellen heter Carmen?

Den här novellen passar in på Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell IV på nr 20, Läs en novell där någon är gravid