Den nakna sanningen om Sankta Lucia

Det här med att Lucia - firandet har en lång och annorlunda historia. En förknippar det med det vackra sicilianska helgonet Sankta Lucia som rev ut sina ögon och gav dem till en yngling som hon var trolovad med. Han övergick till kristendomen på kuppen. Lucia själv belönades då av jungfru Maria med nya och ännu vackrare ögon, men dem hade hon ingen större glädje av eftersom hon drabbades av den kejsare Diocletianus förföljelse av kristna på 300 - talet och led martyrdöden genom halshuggning eftersom elden inte bet på henne. Namnet Lucia kommer av lux som betyder ljus. Sankta Lucia brukar avbildas med en oljelampa i handen. Hon firas ju också under den mörkaste tiden på

Santa Lucia

året. Den vackra luciasången besjunger däremot de neapolitanska hamnkvarteren, Santa Lucia, (som kanske rent av fått sitt namn efter helgonet från Syracusa?) Svensk text sattes till melodin och helgonet Sankta Lucia kopplades till och vips hade man början till ett luciafirande. Redan 1764 berättar prosten C: Fr. Nyman från en resa i Västergötland: " Rätt som jag låg i min bästa sömn, hördes en Vocalmusique utan för min dörr, hvaraf jag väcktes. Strax derpå inträdde först ett hvit-klädt fruntimmer med gördel om lifvet, liksom en vinge på hvardera axeln, stora itända ljus i hwar sin stora silfversljusstake, som sattes på bordet, och strax derpå kom en annan med ett litet dukadt bord, försedt med allehanda kräseliga, äteliga och våtvaror, som nedsattes mitt för sängarna... det är Lussebete." På 1920 - talet exploderade Lucia - firandet. Stockholms - Tidningen utlyste skönhetstävlingar för blivande lucior och landsortstidningarna var inte sena att följa efter. Resten känner vi till.
Men redan före firandet av Lucia fanns det ett Lussefirande som troligen refererar till Lusse-gubben eller Lusse - Per vilket var precis detsamma som Lucifer.  Barn klädde då ut sig och sotade ansiktet med bränd kork och gick ut och sjöng visor och förväntade sig godis och pengar. Lusse fick vika för Sankta Lucia och jag kan tycka att vi bytte upp oss.
Källa: Alf Henrikson, Alla årets dagar (huvudsakligen)