Den första novellen i Bara spöken. Berättelser av Judith Hermann har titeln Ruth (väninnor). Det var den svåra bok nr två efter succédebuten Sommarhus, senare. Bara spöken blev ännu en succé. Sju berättelser om vackra, ekonomiskt oberoende konstnärstyper. Det handlar om kärlek och resor. "Kärlek och resande kan vara två sidor av samma sak. Båda väcker en svårbestämd längtan och stora förväntningar. Världen är för ett ögonblick ny, men allt är ändå övergående." Så står det på bokens baksida. Berlin är alltid utgångspunkten. Det händer inget dramatiskt; de himlastormande känslorna lyser med sin frånvaro och jag förstår inte vad Judith Hermann gör med mig som läsare. Det är ändå så spännande och hennes texter har ett sådant driv att man läser och läser om och försöker hitta själva hemligheten utan att någonsin lyckas. Ruth är en vacker skådespelare som fått en tvåårig anställning vid en landsortsteater och flyttar ifrån Berlin och sin namnlösa väninna. Väninnan är mera plain och helt nöjd med det. De båda kvinnorna har bott ihop länge och delat det mesta men varandras pojkvänner har de aldrig intresserat sig för. Förrän nu. Ruth blir blixtförälskad i den store Raoul och berättar för väninnan. Som avråder. Efter att ha träffat Raoul avråder hon ännu mera. I ett obevakat ögonblick säger Raoul till väninnan: "En sådan som du har jag aldrig någonsin sett förut." Hur nu det ska tolkas. Raoul drar sig ur leken och Ruth misstänker en hustru i München. Det oväntade som sedan händer ska inte avslöjas här. Läs för allt i världen Judith Hermann. Hon är det unga Tysklands författare nummer ett och jag förstår att det talas om ett Hermann-sound.
Titel: Bara spöken
Författare: Judith Hermann
Översättare: Ulla Ekblad - Forsgren
Förlag: Ordfront
Tryckår: 2003
Antal sidor: 276
Inlägg
mästerligt berättat
SvaraRadera