Lucy Barton revisited

Elizabeth Strouts nya roman heter Vad som helst är möjligt, (Anything is possible). Den består av nio berättelser som har titlar som Vindkraftverk, Dotties bed-and-breakfast, Syster, Snöblind och Gåva. Dessa berättelser har det gemensamt att de rör sig kring Lucy Barton. Genom människorna i dessa berättelser får vi veta småstadens syn på Lucy Barton och hennes fattiga familj. De bodde i ett garage och modern var sömmerska medan fadern mestadels hade tillfälliga arbeten. Lucy Bartons bror, Pete, bor kvar i Amgash och  systern Vicky bor också i närheten. De träffas hos Pete och ingen kan säga att det är en lycklig återförening. Vad är det som gör att syskon kan får så olika liv? Varför är Vicky kraftig och Lucy och Pete smala som stickor. Hur mår barn efter  skilsmässor? Hur mår föräldrarna efter skilsmässor? Hur mår männen som deltagit i krig? Vad får en mamma att vid 74 års ålder lämna man och barn och flytta till Italien och gifta sig med en tolv år yngre man och leva i en lägenhet som mannens förra hustru betalar? Människorna i de olika berättelserna är släktingar, skolkamrater, skolvaktmästare eller grannar. På så sätt får en veta något om de övriga byinvånarnas liv också. Romanen är som en väv med många olika inslag. Det tar en stund innan en blir varse mönstret. Men sedan är det intressant att koppla ihop de olika personerna. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer. Forum förlag.

Den brutna kvinnan

Monique och Maurice har varit gifta i tjugo år. Lyckligt, tror Monique, och blir helt förkrossad när Maurice berättar att han träffar en annan kvinna, Noëllie, sedan ett år tillbaka. För Monique har Maurice och de två flickorna varit hela livet. Flickorna är vuxna och utflyttade och Monique har friheten att fördriva sina dagar med att träffa väninnor, gå på bio och muséer. Hon behöver inte arbeta och vill inte heller. Väninnorna har det ungefär som hon. I sin nöd rådfrågar hon nu dem alla. Det visar sig att de flesta känt till Maurice älskarinna. Några av dem säger åt Monique att ta det lugnt och vänta ut förhållandet. Men Monique känner på sig att detta inte är något tillfälligt litet vänsterprassel. Maurice och Monique grälar och det sägs saker som sedan är omöjliga att släta över och glömma. Maurice skriker åt henne att han slutat älska henne för länge sedan. Han tar tillbaka, men en tror honom knappt. Monique tappar orienteringen totalt; hon blir oförmögen att tänka på något annat än sin egen olycka och. En kan misstänka att Simone de Beauvoir vet vad hon talar om. En känner Moniques förtvivlan, bitterhet och gränslösa sorg. Nedtrappningen mot ett psykiskt sammanbrott skildras med plågsam psykologisk klarsyn. Romanen är utformad som en dagbok. Monique är öppenhjärtig och skonar på inget sätt sig själv heller. Den brutna kvinnan är en hjärtslitande roman skriven 1967 på ett klart och rent språk. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer; ellerströms förlag 2018.

Vi har alltid bott på slottet

MiMA

Vi har alltid bott på slottet tycker jag är ganska mycket bättre än Hemsökelsen på Hill House. Shirley Jackson låter inte sina karaktärer prata fullt så mycket. Dessutom är det de säger roligare. De två systrarna Constance och Mary Katherine, kallad Merricat, bor tillsammans med sin gamle farbror Julian i familjen Blackwoods hus som ligger avsides och noga inhägnat från övrig bebyggelse. Ganska snart förstår en att det begåtts mord i huset och att Constance anses vara den skyldiga. Merricat är den som två dagar i veckan får gå och handla förnödenheter och utstå människors tillmälen. Constance sköter trädgården och farbror Julian vars hälsa är vacklande. Hon serverar Merricat mat och ser efter henne på alla sätt. Merricat stryker gärna omkring i skogen hon grävt ner viktiga saker på olika ställen. Ibland hänger de också i träd. Katten Jonas är hennes ständige följeslagare och samtalspartner. Merricat blir alltmer gåtfull ju längre en läser. Nyfikna damer kommer på té för att se bordet där brottet begicks. Uppretade bybor slår sönder fönster och möbler i Blackwoods hus och sätter eld på ovanvåningen. Familjen står utanför samhället, men de stänger också ute. Familjen Blackwood har aldrig en tanke på flykt. Huset binder dem till sig. Shirley Jacksonvar en mästare på att beskriva ytterligheter. Hon kunde skriva om det hemtrevliga liksom om motsatsen, das unheimliche, det obehagliga och olustframkallande. Det ser en exempel på i Vi har alltid bott på slottet. Kristoffer Leandoer har skrivit ett utmärkt förord som jag sparade till sist. Torkel Franzén har översatt. MiMA förlag 2017.

En stamtavla

En stamtavla (2015) av 2014 års Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano, är hjärtskärande läsning. Författaren berättar - ibland lite bittert - om sina första 21 år som son till föräldrar som inte fanns där för honom. Modern var ständigt på resor i jakten på teater - och filmroller. Fadern, som dolde sin judiska härkomst, flöt omkring i ljusskygga kretsar med sina svartabörsaffärer. Patrick, född 1945, lämnades gärna bort till främmande människor och fick gå i internatskolor "för oälskade, oäkta och bortglömda barn",  trots att föräldrarna bodde strax intill. Fadern gifter om sig med en kvinna som inte heller vill veta av Patrick. Rudy, Patricks älskade lillebror, föddes 1947 och dog redan som tioåring. Det var det värsta slaget i Patricks liv och en sorg som aldrig lämnat honom. "Jag är en hund som låtsas ha en stamtavla. Min mor och min far låter sig inte härledas till någon entydig grupp. De är så oberäkneliga och flyktiga att jag verkligen får anstränga mig för att hitta några avtryck och riktmärken i denna flygsand..." skriver Modiano. Detta som ursäkt för att han räknat upp en massa namn som säkert till större delen är okända för de flesta läsare. Lite längre fram: "Två vilsna och aningslösa fjärilar i en stad utan blick." Om jag förstått saken rätt är Stad utan blick en roman om Paris. Den finns många litterära referenser i En stamtavla. Vi följer författarens litterära utveckling på samma gång som man följer hans vindlande väg ut i världen. Patrick Modiano bröt med sin far som sedan försvann till Schweiz där han också dog. Modern lär fortfarande vara i livet. Aggressivitet och ovilja är det enda modern visat honom. Patrick Modianos prosa är exakt och effektiv. En stamtavla måste vara rena guldgruvan för frankofiler. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer. Elisabeth Grate Bokförlag.

Apofatisk teologi

Georges Bernanos (1889 - 1948) var en mycket motvillig skönlitterär författare. Han skrev under tio år 1926 - 1936. Egentligen var han jurist och försäkringsinspektör. Han var djupt religiös, mystiker och företrädare för den s.k. negativa teologin; den apofatiska teologin. Gud som fruktansvärd närvaro. Jag har inte träffat på uttrycken negativ/apofatisk teologi tidigare. Men jag förstår vad det är frågan om när Kristoffer Leandoer i en understreckare drar en parallell till den walesiske prästen och poeten R S Thomas (1913 - 2000), som är en av mina favoritpoeter. Minnen av eld står i min hylla liksom Collected Poems 1945 - 1990. I Prästmans dagbok skriver Bernanos om samma fattigdom, lera och ohörsamhet hos församlingsborna som R S Thomas. Båda vittnar om platsens poesi. Läs hela understreckaren HÄR

The Word
A pen appeared, and the god said:
"Write what it is to be
man." And my hand hovered
long over the bare page.

until there, like footprints
of the lost traveller, letters
took shape on the page´s
blankness, and I spelled out

the word "lonely". And my hand moved
to erase it: but the voices
of all those waiting at life´s
window cried out loud: "it is true". 

R S Thomas (1913 - 2000) 

Romanfantasi om en mor

Hon  är 41, svårt sjuk, skör och ömtålig; full av smärtor. Hon ligger i enskilt rum på sjukhuset utan radio, TV eller annat sällskap. Hon är fullt upptagen med att gå igenom sitt förflutna. Allt ifrån barndomen i prästfamiljen på Södermalm med den ärelystna modern och den charmerande, trolöse fadern till studierna i Lund, vistelsen i Cambridge, mötet med W som skulle bli hennes man och far till hennes tre flickor. Flytt från lägenhet och knackig ekonomi till ett mera välbärgat villaområde i Sigtuna där hon har svårt att finna sig tillrätta bland de andra hemmafruarna. 
Lite finare är hon allt. Åtminstone vill hon gärna vara det.
Ingenting har blivit helt vällyckat. Men å andra sidan har det inte  varit särskilt misslyckat heller. Hon är ganska nöjd med sitt liv även om hon tycker att hon kunde fått finnas lite längre.
Hon har framför allt varit sin mans hustru. Barnen har på något sätt kommit i andra rummet.
Och nu har hon svårt att orka med deras frustande, högljudda ungdom.
Hon har släppt taget om dem. Hon tycks ha förlikt sig med sitt öde och är varken rädd eller sentimental.
W är och har alltid varit den hon har lutat sig mot.
Kristoffer Leandoer har skrivit en mycket fin och känslig roman, September, om en döende mor och hennes tankar och känslor inför det stora okända. 
Hans egen mor dog i samma ålder och minnet av henne har antagligen haft sin betydelse för tillkomsten av September.

Förnuftets sömn föder monster

Enligt Kristoffer Leandoer i Hanoi.
Läs i dagens
UNDERSTRECKARE
om hur det är att vara bloggare i Vietnam. Hur man kan bli klassificerad som terrorist om man inte är väldigt försiktig. Och terrorister döms hårt. Man kan bli cyberdissident.
Godtycklig rättsskipning, kraftigt beskuren yttrandefrihet och korruption. Det är vad vietnameserna lever med. Kristoffer Leandoer avslöjar skrämmande förhållanden.
Ho Chi Minh är fortfarande inne medan zenmästaren Thich Nhat Hanh, som bl. a. föreslogs till Nobels fredspris av ingen mindre än Martin Luther King, inte får komma in i sitt land.

I väntan på "Ru"

Idag skriver Kristoffer Leandoer en intressant understreckare i SvD om Vietnams litteratur. Många skriver i exil, till exempel Nam Le, vars bok Båten kom ut 2010 och spred sig över hela världen och överhöljdes med lovord. Problemet för de författare som skriver på vietnamesiska är att det är ett mycket svåröversatt som förlorar på översättning. Det är ett språk för poesi, högläsning, bön och sång. Den mest kända författaren i Vietnam är Duong Thu Huong - Vietnams egen Balzac. Hon finns inte på svenska. Men nu har hon givit upp den inre exilen och valt den yttre och flyttat till Paris. Kanske börjar hon skriva på franska och blir därmed lättare att översätta. Läs hela understreckaren HÄR