Och så blir det. Gamla grevinnan Urne på Bjärarp är gudmor till Nanny och skänker henne en gammal fransk spetsslöja, alldeles för fin för en enkel prästdotter att gifta sig i. Nathanael Isaeus ser bra ut och lyckas dölja att det var Selma han tänkt sig. Trots alla olyckskorpars kraxande blir detta resonemangsäktenskap mycket lyckligt. Den här berättelsen får det största utrymmet i romanen. Paret Isaeus/Motanders dotter, Cecilia är en sort för sig. Hon är vacker men fri från allt koketteri. Hon uppvaktas av en godsägare Gyllenstedt, som vore ett utmärkt gifte, men han får nej. Cecilia vill läsa och lära sig för att så småningom bli författare. Hon omfattar en varm och dogmfri kristendom och när hon först möter vetenskapsmannen doktor Erland Schwab kolliderar deras livssyn. Doktor Schwab är ateist. Men gifta blir de. Cecilia i arveslöjan. Förhållandet skaver ibland, men två döttrar föds det, Carola och Madeleine, olika som natt och dag. Carola och hennes mor håller ihop i vått och torrt medan Madeleine tidigt visar att hon vill bort, ut och roa sig. Och hon vill vara rik. Men så lugnar hon tillfälligt ner sig efter en olycklig kärlekshistoria och gifter sig med en obetydlig läroverksadjunkt vid namn Axel Tengelin. Efter fem år föds dottern Ulla och brudslöjans kontinuitet var räddad. Den som läser romanen får se hur det gick med det. Slutet bjuder på en överraskning. Madeleine vandrar vidare genom att skiljas ifrån Axel och gifta in sig med direktör Herner som kan erbjuda henne den rikedom och det mondäna liv hon eftertraktar. Brudslöjan var trevlig läsning. Åkerblom är en duktig berättare. Jag gillar hennes sätt att skildra de olika karaktärerna som finns med i boken. Det förvånade mig lite att ingen av kvinnorna som riskerade att hamna på överblivna kartan eller redan fanns där var särskilt oroade över det. Tidernas förändring avläses i de olika bröllopen.
Titel: Brudslöjan
Författare: Annie Åkerhielm
Tryckår: 1934
Förlag: Albert Bonniers
Antal sidor: 328
Inlägg
