lördag 28 februari 2015

Proffsresenären Ellen Rydelius

Bilden är lånad
Carina Burman är i farten igen! I gårdagens Svd skriver hon en understreckare om "den första turistboomens stora guideboksförfattare under mellankrigstiden". Rom på 8 dagar (1927) skrevs av Ellen Rydelius (1885 - 1957) och  blev en omedelbar succé. Ellen Rydelius skrev en rad andra guideböcker, översatte böcker från ryska, italienska, engelska, tyska  och franska. Hon skrev också kokböcker om fransk, italiensk och rysk mat och översatte en bantningsbok!  Hennes ideal var att leva i kappsäck utan ägodelar som tyngde. Helst ville hon bo i en grön cirkusvagn. En kort tid var hon gift med Elin Wägners bror, Harald Wägner. När han var otrogen skildes hon ifrån honom, tog dotter (Ria Wägner) och skrivmaskin och flyttade till Rom. Ellen Rydelius skrev personligt och hade blick för det udda och är enligt Carina Burman en god stilist. Ellen Rydelius blev som en kompis som visade runt i staden. 1951 kom hennes memoarer, Leva randigt, där hon bland annat skriver om den lyckliga, glada studietiden i Uppsala. Carina Burman är verksam inom Svenska institutets i Rom guideboksprojekt TOPOS AND TOPOGRAPHY. Rome and the Birth of the Guidebook genre. Hon arbetar på en bok om Ellen Rydelius. Läs hela understreckaren HÄR

fredag 27 februari 2015

Avbruten läsning

Så här säger Annika i BOKBLOGGSJERKA 27 februari - 2 mars: "Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill."
Ja, det har naturligtvis hänt att jag tröttnat på en bokserie av ena eller andra anledningen utan att fästa mig så mycket vid det. Men - en avbruten läsning som förundrar mig lite är Kerstin Ekmans serie Vargskinnet. Jag läste första delen, Guds barmhärtighet, med samma intresse och språkliga njutning som jag läst det mesta av Kerstin Ekmans produktion. Berättelsen om barnmorskan Hillevi Klarin och hennes möta med den hårda verkligheten i Svartvattnet tyckte jag väldigt mycket om. Men i del två, Sista rompan, knöt det sig ganska så snart. Vet inte riktigt varför. Kanske för att KE övergav Svartvattnet och att huvudpersonerna inte riktigt engagerade. Trilogin omfattar tidsmässigt hela 1900 - talet. Sista rompan skildrar en orolig tid och människor  irrar omkring i världen. Språket lär det inte ha varit något fel på. Nu när jag bläddrar i böckerna igen tänker jag att jag borde ta nya tag. Skraplotter, del tre, har jag naturligtvis inte heller läst. 

torsdag 26 februari 2015

Gängelstrån

Äppelodlaren vid Hardangerfjorden, Olav Håkonson Hauge 1908 - 1994, var en av 1900 - talets viktigaste poeter i samma division som Tranströmer, Aspenström och Inger Christensen. Ändå har han inte riktigt slagit igenom i Sverige trots att både Staffan Söderblom och Carl - Göran Ekerwald skrivit var sin bok om honom. 2014 kom det lilla sparsmakade förlaget ellerströms ut med ett litet tunt häfte Gängelstrån, med dikter av Hauge. Gängelstrån syftar på de enstaka sädesstrån som stod kvar efter det att skördetröskan mejat ner resten.
Görgen Antonsson har översatt och skrivit förord.
Jag har tidigare skrivit ett flertal inlägg om Olav H Hauge som levde ett tillbakadraget liv med självstudier, diktande och dagboksskrivande. Nynorsk zenpoesi, ett häfte som räcker hela livet. Läs mer HÄR

Jag tömmer asklådan

Några nattvakna stjärnor hänger över fjällen
då jag kommer ut, Skaren lyser vit
mellan tallstammarna i vårljuset.
Glöden sjuder i snön då jag tömmer asklådan.
Slocknande drömmar sprids med askan i grå vind.

När allt kommer till allt

År ut och år in har du suttit böjd över böckerna
du  har samlat på dig mer kunskap
än du behöver till nio liv.
När allt kommer till allt är det
så lite som ska till, och det lilla
har hjärtat alltid vetat.
I Egypten hade kunskapens gud
ett aphuvud.

onsdag 25 februari 2015

År av väntan

文子     Enchi, Fumiko  med kanjitecken
HANNELE tipsade mig om Fumiko Enchi (1905 - 1986), en mycket berömd japansk efterkrigsförfattare väl förtrogen med japansk klassisk littertur. Hon översatte klassiker och  skrev för teater. Två av hennes romaner finns översatta till svenska Kvinnomasker (1984) och År av väntan (1985). Hennes romaner fick många fina priser, till exempel det prestigefyllda Noma Prize 1957 för År av väntan. Den tilldrar sig under slutet av Meiji - perioden, dvs slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Japan är vid den här tiden ett utpräglat manssamhälle. Barn och kvinnor hade få eller inga rättigheter utan var skyldiga män och familj allt. Fru Tomo i År av väntan bär hus och hem på sina axlar, sköter ekonomin och tjänstefolket och lyder makens minsta vink. Även när hon skickas till Tokyo för att välja ut den flicka hennes man behöver för att pigga upp sig med efter tolv års äktenskap. Tomo förnedras och lider, men röjer inte med en min hur hon egentligen känner sig. Hennes val utfaller till belåtenhet. Sedan dröjer det inte länge förrän det kommer nya flickor. Maken är en högt uppsatt tjänsteman så det är helt i sin ordning med extra kvinnor i huset. Tomo tar tålmodigt hand om de unga flickorna och ordnar allt till det bästa för dem. Om inget annat ordnar hon bra äktenskap åt dem när maken blir trött på dem.  År av väntan är en psykologisk kvinnohistoria där man också  får delta i vardagligt liv och presenteras för japanskt sätt att tänka. Jag tyckte mycket om År av väntan. Det blev maratonläsning. Men jag slog noggrant upp alla japanska uttryck som fanns med i ordlistan!

tisdag 24 februari 2015

Top Ten Tuesday

February 24: Top Ten Favorite Heroines From Books (Or you could pick movies/tv): We've done this topic before so you could always do heroines you love since the last time we did this topic, heroines in a particular genre, etc.

  1. Virgin Mary. The Bible. 

  2. Mrs Dalloway. Virginia Woolf, Mrs Dalloway

  3. Jane Eyre. Charlotte Brontë, Jane Eyre

  4. Marilla Cuthbert. L. M. Montgomery, 
      Anne of green Gables     
     
  5. Tess of d´Urberville. Tomas Hardy, 
      Tess of d´Urberville

  6. Shirakawa Kaede. Lian Hearn, Tales of the Otori

  7. Jung Chang. Jung Chang, Wild Swans

  8. Ladydi Garcia Martinez.  Jennifer Clement,  
      Prayers for the Stolen
                       

  9. Eli. Beate Grimsrud, A Fool, free  
                 
10. Anna Karenina. Leo Tolststoj, 
      Anna Karenina                 

måndag 23 februari 2015

Liv och död

Liv och död i titeln är uppgiften i Lyrans tematrio för veckan. Hur det går till? Läs HÄR
Mina tre titlar:
1. Ett gott liv av Ann  Heberlein.
Om livet efter den mycket omskrivna och debatterade boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Om lanseringen av boken och hennes kritik av förläggarens okänsliga roll i det hela. Men det mesta handlar om annat. Och här finns en underbar litteraturlista. Ann Heberlein är teologie doktor i etik.
2. Att älska livet mer än dess mening av Owe Wikström
Titeln har religionspsykologen, psykiatern och författaren Owe Wikström lånat av Dostojevskij, Bröderna Karamasov, som han vet väldigt mycket om. Sju veckors betraktelser dag för dag med efterföljande övningar enligt mönstret 1/ Uppmärksamma, 2/ Reflektera över, 3/ Handla. Övningarna går guschelov bra att hoppa över. Owe Wikström är välformulerad och mycket beläst. 
3. Fader Död av Giles Blunt. Platsen är Algonquin Bay i Ontario, Kanada. Den sympatiske kriminalinspektören, John Cardinal, har just upplevt en stor personlig sorg (läsaren har följt honom i alla Giles Blunts fem böcker). I Fader Död får John Cardinal och hans medarbetare bland annat hand om ett fall som tilldrar sig i pälshandlarkretsar. Årets pälsauktion kräver ett uppbåd poliser i sig, men nu sker ett antal brutala mord som visar sig ha  förgreningar i både tid och rum. Jag gillar personskildringen och framställningen av den otroliga, obarmhärtiga miljön med mängder av snö, is och kyla.

söndag 22 februari 2015

En smakebit på søndag

"På sista tiden hade Bosmans tänkt på vissa episoder i sin ungdom, episoder utan fortsättning, tvärt avklippta, ansikten utan namn, flyktiga möten. Alltsammans tillhörde ett avlägset förflutet, men eftersom dessa korta sekvenser inte hängde samman med hans liv i övrigt svävade de fritt, i ett evigt nu. Han skulle aldrig sluta undra över det, aldrig få svar. Dessa brottstycken skulle alltid te sig gåtfulla för honom. Han hade börjat göra en lista över dem i ett försök att trots allt hitta hållpunkter: ett datum, en bestämd plats , ett namn
vars stavning han var osäker på. Han hade köpt en svart anteckningsbok som han bar i innerfickan på jackan, så att han kunde skriva ner något när som helst på dagen, varje gång ett av dessa minnen blixtrade till i medvetandet. Det var som att lägga ett pussel..." Patrick Modiano, Horisonten s. 9.
"Bakom de bestämda händelserna och de välbekanta ansiktena anade han allt som hade blivit mörk materia: hastiga eller missade möten, borttappade brev, förnamn och telefonnummer i en gammal almanacka men som man har glömt, människor som man har stött på utan att veta om det..." s. 10
Så typiskt Modiano, liksom den suddiga omslagsbilden. Fler smakbitar finns HÄR 

lördag 21 februari 2015

Varulvarnas natt

Nu har jag läst utanför såväl box som bekvämlighetszon. Legend av Richard Matheson. Den handlar om ett LA som avfolkats efter en katastrof. Robert Neville har levt ensam i ett barrikaderat hus i många år. Om nätterna omringas huset av döda och levande vampyrer som inget hellre vill än att sätta tänderna i Neville. Han dricker whisky och lyssnar på klassisk musik och sörjer sin döda familj. Gode vännen sedan tidigare, Ben Cortman, har sällat sig till fienden och häckar under dagtid i skorstenen på huset mitt emot Nevilles på Cimarron Street. Om nätterna är han den förste att ropa "Kom ut, Neville!" Neville grubblar över de levande vampyrernas hemlighet och är dem relativt snart på spåren. Men kvinnans list rår han inte på.
Legend ligger till grund för Vampyrernas natt och har filmats tre gånger. Jag fastnade för den här romanen för omslaget med LA skyline och titeln. Författarnamnet kände jag inte till sedan tidigare, men jag tycker att det också är fint. Vanligtvis läser jag inte gärna SF, skräck- eller vampyrromaner och Legend är en blandning av allt detta. Jag kan tänka mig att detta kan bli en riktigt läskig film, men det var endast på några ställen som jag upplevde  någon nerv i boken. Matheson sägs ha inspirerat både Stephen King och Anne Rice. Ray Bradbury säger att han är en av 1900-talets viktigaste författare. Legend sägs vara en av skräckgenrens absolut största klassiker.
Förlaget Styxx fantasy är också nytt för mig.

fredag 20 februari 2015

Bokbloggsjerka 20 - 23 februari

Annika är tack och lov tillbaka med sin BOKBLOGGSJERKA. Lite struktur vill man ju ha på sina fredagar, typ! Frågan som vi kan fundera på mellan den 20 och 23 februari lyder: Var (och hur) författar du dina inlägg? (Jag skulle nästan vilja lägga till ett när.)
Det första svar som kommer för mig är var som helst, när som helst och hur som helst. Det kan dyka upp idéer till inlägg vid de mest oväntade tillfällen. Ibland ser jag motiv till ett foto eller någon bild; en skyltning eller en annons; radio - eller TV-program. Jag kastar ner anteckningar och stolpar på allt som går att skriva på vilket gör att det ibland är svårt att hitta dem igen. När jag läser och tidnings- och tidskriftsartiklar och mina egna böcker stryker jag under. Jag gör utkast och sparar i bloggen. Eftersom bloggen är min läsdagbok känner jag mig oförhindrad att associera fritt. Den ena läsningen leder ju ofta till den andra. Men den här romanen påminner ju om...kände de här författarna varandra... vistades de på samma tid i samma miljö... vem kände vem och när. Och varför.
Blogginläggen skriver jag mestadels på laptopen ganska sent på kvällarna och då vill jag vara ifred.

torsdag 19 februari 2015

En bön för de stulna

"En bön för de stulna är en roman om Ladydi Garcia Martinez. Hon lever i en by som likt många andra samhällen på den mexikanska landsbygden har decimerats av knarkhandeln, av statens jordbrukspolitik och av utvandring." Så säger författaren Jennifer Clement i sitt efterord till den skakande berättelsen om Ladydi och andra små flickor som ligger och trycker i hålor överallt och har förvandlat delstaten Guerrero till ett kaninbo. Närmade sig en stadsjeep sprang alla flickor till sina gömslen som mödrarna lärt dem annars fanns det risk att de blev stulna och sålda som sexslavar, eller tvångsarbetare eller något annat. Men bara om de var söta. En ful, harmynt flicka löpte ingen risk. Efter att ha intervjuat kartellmedlemmars kvinnor, kvinnliga fångar och gömda kvinnor under tio år kunde Jennifer Clement skriva den här romanen. Mammorna i Ladydis by klippte flickorna kort och klädde dem som pojkar  och svärtade ner deras ansikten och tänder för att göra dem mindre tilldragande så länge det gick. Männen tvingades hemifrån för att söka sin utkomst på annan ort. Ibland försvann de från landet. Somliga skickade pengar, andra hälsade på då och då men några försvann för att aldrig komma åter. Ladydis pappa var en charmerande kvinnokarl som alltid sjöng. Mamman blev trött på hans otaliga otrohetsaffärer och kastade ut honom trots att han varit hennes stora kärlek. I sin sorg slutar hon att lyssna på musik och sköta hemmet för att mestadels försjunka i öldrickande och TV - tittande. Ladydi vill inget hellre än att komma ifrån deras bergsby, så när en bror till hennes halvsyster tipsar om ett arbete som barnflicka i Acapulco accepterar hon med glädje. Det nya stället är rena paradiset! Stort, svalt och utan ohyra. Med trädgård och ung trädgårdsmästare. Ladydi blir huvudlöst förälskad. Ända tills hennes förflutna hinner ifatt henne. Tredje delen av boken handlar om hennes tid i ett kvinnofängelse med hårda regler, kalla cementgolv och sträng hackordning. Men också med solidaritet och kvinnogemenskap. En bön för de stulna (Albert Bonniers förlag; i övers. av Niclas Hval) är en riktig bladvändare. Jag läste med andan i halsen och kunde inte sluta förrän jag läst allt. Till och med baksidan! Ett par konstigheter i berättelsen får aldrig någon förklaring, men det kan jag stå ut med. Budskapet är klart. Kvinnornas ställning i Mexiko är inte avundsvärd. Knarkkartellerna skrämmer till tystnad. Man besprutar den fattiga befolkningen med de växtgifter man inte vågar spruta på kartellernas vallmo - och marijuanaodlingar. Och då blir det kvinnor och barn som drabbas. Berättarstilen är så kärv som det anstår ett ämne som detta. Humorn är svart. Ladydis mamma står för en del av den. Hon beskriver bl. a. en annan kvinna som blivit så mager (aids) att lösögonfransarnas hår  sticker ut som antenner. Det är också hon som fäller de tänkvärda orden att kärleken inte är en känsla utan ett offer.

Den ständiga

Foto: Sofia Runarsdotter


Nu har man bestämt sig i Svenska Akademien. Den 1 juni tillträder Sara Danius som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Och kanske kommer det i fortsättningen alltid att heta ständiga med -a eftersom  det anses var en mer könsneutral ändelse.   






onsdag 18 februari 2015

Ny radioföljetong 23 februari

På måndag börjar en ny radioföljetong Hem av Toni Morrison i uppläsning av Angela Kovacs. Den kom ut 2014 på svenska i översättning av Ulla Danielsson på bokförlaget Forum.Hem handlar om Frank Money som kommer hem ifrån Koreakriget till 50 - talets USA som präglas av förtryck och rasism. Franks enda ägodel är en krigsmedalj. Han befinner sig  i eländigt skick, men när han får veta att hans älskade lillasyster blivit svårt sjuk rycker han ut till undsättning och det blir nog hans räddning. Toni Morrison fick Nobelpriset 1993 med motiveringen  ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”
På torsdag och fredag 19-20 februari läses radionoveller av Marie Hermanson, Resenären i uppläsning av Johan Ulvesson, och Gertrud Hellbrand, De dödas händer; Hanna Schöön läser.

Tematrio - Sjukdomar/sjukhus

Veckans tematrio gäller sjukdomar och eller sjukhus. Läs vidare hos Lyran HÄR.
1. En ängel vid mitt bord av Janet Frame. I den skildrar författaren sin uppväxt på Nya Zeeland i en ganska fattig familj som drabbades av sjukdom och sorger, men där fanns också kärlek och värme. Janet hamnar så småningom på mentalsjukhus och det går så långt att hon ska behandlas med lobotomi. Men en läkare har sett att hon är publicerad författare och avstyr behandlingen.
2. Lamslagen av Carin Svensson handlar om Rut som blir så svårt misshandlad av sin man att hon blir totalförlamad. Varje dag blir en kamp för ett värdigt liv. Rut har en personlig assistent som heter Jenny. Romanen varvar de två kvinnornas vardagsberättelser om hur det är att vara patient och assistent.
3. Den engelske patienten av Michael Ondaatje. I en italiensk bergsstad i ett övergivet nunnekloster vårdas en svårt brännskadad man som kallas den engelske patienten av en ung kanadensisk sjuksköterska. Det andra världskriget går mot sitt slut. Till villan anländer efter en tid underrättelsemannen Caravaggio och den unge indiske sappören Kip.  Samtidigt som de fyra personernas skilda historier sakta träder fram, växer misstänksamheten mot den engelske patienten. vem är han egentligen Caravaggio vet mer än han säger.

måndag 16 februari 2015

Dagens klassiker

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics för dagens datum presenteras Miss Lonelyhearts (Fru Hjärtesorg 1955) av Nathanael West (1903 - 1940). Nathanael West är pseud. för Nathan Wallenstein Weinstein, född i New York i en tysk-judisk familj, som invandrat från Litauen. NW blev så småningom ansedd som en av mellankrigstidens största amerikanska författare men inte förrän efter sin död först därefter. Fyra korta romaner fyllda med satir och svart humor hann han med. De mottogs inte väl av samtiden. Men den andra romanen, Miss Lonelyhearts 1933; Fru Hjärtesorg på svenska 1955), blev ändå lite uppmärksammad sedan den blivit  filmad. Den handlar om en man som mera på skoj startar en hjärtespalt i en tidning och sedan blir fullständigt tillintetgjord av människors djupa nöd.
NW:s stora mästerverk, The day of the Locust (1939; på svenska Gräshopporna 1959) är en apokalyptisk skildring av uttråkade medelklassmänniskor i Hollywood som gör uppror emot förljugenheten och ytligheten i filmstaden. Allt är falskhet och villa. Till och med upproret. Nathanael West omkom i en bilolycka.

söndag 15 februari 2015

Stulna flickor

Hos Mari på Flukten fra virkeligheden hittar man många smakebitar på söndagar. Min smakbit kommer från allra första början av En bön för de stulna av Jennifer Clement. I översättning av Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag
" Nu gör vi dig ful, sa mamma. Hon visslade. Hennes mun var så nära att min hals blev blöt av hennes visselspott. Det luktade öl. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon.
Det är mitt första minne. Hon höll upp en gammal sprucken spegel framför mitt ansikte. Jag måste ha varit ungefär fem år gammal. Sprickan gjorde att mitt ansikte såg ut att ha gått itu. Det är det bästa man kan vara i Mexiko: en ful flicka"

lördag 14 februari 2015

Mustaschenkät


Jag har blivit taggad av BOKDAMEN - tack för det! - till att delta i en Mustaschenkät (varför heter det så?) och jag svarar efter bästa förmåga
Four names that people call me:
Vanligtvis lystrar jag till mitt förnamn. Men ibland blir det murrmurr och momo
Four jobs I have had:
-Vårdbiträde
-Vik lågstadielärare
-Kanslist på sjukhus
-Löpande band (bl.a.) på konservfabrik. Mycket lärorikt
Four movies I would/have watched more than once:
-Vägvisaren
-Borta med vinden
-Min granne Totoro
-Stilla flyter Don
Four books I would recommend:
Det blir fyra klassiker:
-Återkomsten av Thomas Hardy
-Rött och svart av Stendhal
-Walden av H D Thoreau
-Idioten av Fjodor Dostojevskij
Four places I have lived:
-Stockholm
-Lund
-Kalmar
-Karlshamn
Four places I have been:
-Peking
-San Fransisco
-Wien
-Helsingfors
Four places I’d rather be right now:
Platser jag vill åka till, men inte just nu
-Hanoi
-Lhasa
-Atlanta
-Japan - vart som helst
Four of my favourite foods:
-Piccata Milanese
-Mangoldpaj
-Mammas kyckling
-Kardemummaknutar
Four TV-shows that I watch:
-Shetland
-Wentworth
-Grantchester
-Nurse Jackie
Four things I am looking forward to this year:
-Våren
-Hösten
-En vårlig resa till Japan
-En tredje termin japanska
Four things I am always saying:
-Don´t even think about it!
-Absolut!
-Nja, det undrar jag...!
-Jag ska bara...
Four people I tag:
Jag vet inte vilka som besvarat den här enkäten, men om  
Sannas bokhylla
Helena på Ugglan & boken
Eva på det måste kännas på riktigt och 
BOKMOSTER skulle ha lust att svara så är det bara att hugga in!

fredag 13 februari 2015

André Brink 1935 - 2015

Den sydafrikanske författaren André Brink nämndes ofta i Nobelprissammanhang. Hans femton romaner översattes till svenska. Han skrev både på afrikaans och engelska. Ut ur mörkret (1976) var hans genombrottsroman och den första på afrikaans som beslagtogs i Sydafrika. "En av mina romaner hade den tvivelaktiga äran av att vara den första boken på afrikaans att förbjudas under apartheid," säger han 2010 i en intervju i New York Times. André Brink kan berätta om hur det var att ständigt leva under hot och att få sina romaner beslagtagna, sin post genomgången och ibland vara tvungen att skriva om sitt hemland i exil. Att trotsa tystnaden. Författare i förtryckets Sydafrika innehåller artiklar skrivna mellan 1967 och 1986. 2010 kom Skiljevägar. Memoarer. Här berättar han om sitt nationalistiska ursprung, sitt möte med existentialismen i Paris vilket kom att förändra hans syn på tillståndet i hemlandet.. Han möter andra författare och gifter sig med Ingrid Jonker som skrev poesi och var en sydafrikansk motsvarighet till Sylvia Plath och Anne Sexton. André Brink han var mycket god vän med svenske Per Wästberg som jämställer honom med Nadine Gordimer och J M Coetzee. André Brink var den sinnligare av dem och också den som sålde bäst, särskilt i Frankrike och Sverige. André Brink skildrar ofta kärlek över rasgränserna och den mest kända av romanerna, En torr vit årstid,  tryckte han upp privat och distribuerade till prenumeranter, enligt Wästberg. Den filmatiserades och fick premiär 1989, med bland annat Marlon Brando, Donald Sutherland och Susan Sarandon i rollerna.

torsdag 12 februari 2015

Den nya kvinnan

Idag läste jag en jätteintressant understreckare om den franska psykoanalytikern Marie - Laure Susinis nya bok Les mutants. La nouvelle femme, le pouvoir et les hommes. Där presenterar och jämför hon kvinnor ur verklighet och fiktion; i olika miljöer och tider. Georges Sand är kvinnan som revolterar på 1800 - talet. Hon klär sig i manskläder och skildrar kvinnors kärlek i sina romaner.  Enligt Susini är Margaret Mitchell en efterföljare till George Sand med sin romanhjältinna Scarlett O´Hara. Hon är driftig och stark och handlar ofta efter eget huvud trots att hon går på tvärs mot all konvenans; som till exempel när hon dansar sorgklädd, dricker whisky och svär. Vissa kärleksscener är tämligen vågade för tiden. I första hand är Borta med vinden en kvinnas emancipationshistoria och inte en skildring av amerikanska inbördeskriget. Susini kallar kapitlet om Margaret Mitchell "Mitchell - den skandalösa".  Gabrielle Coco Chanel var väldigt vacker och hade många mäktiga och rika män som älskare. Hon började så småningom sy upp hattar i Paris.
Verksamheten växte och blev ett framgångsrikt modehus. Hon skapade ett mode som släppte loss kvinnorna ur korsetterna. Kläder ska vara bekväma, tyckte hon. Coco Chanel hade arbetet som sin passion. Hon gifte sig aldrig och  fick inga barn. En som definitivt bröt mot alla tabun är den androgyna Lisbeth Salander som också tas upp i Les mutants.
Marissa Mayer är koncernchef för Yahoo. Hon är född 1975 och liksom alla de andra kvinnorna i Susinis framställning värderar hon sitt arbete högt. Redan en vecka efter det att hon fött sin son var hon tillbaka på arbetet. Hon ser ingen konflikt mellan familj och arbete. Marissa Mayer menar att passionen för en uppgift bidrar till att neutralisera skillnaden mellan män och kvinnor. Makten har återvänt till mödrarna, konstaterar Susini. (Det tål väl att diskuteras, tycker jag.) Boken har naturligtvis väckt debatt i Frankrike. Lena Kåreland, som skrivit understreckaren, tycker att boken kan vara intressant även i Skandinavien. Inte minst för de fina kvinnoporträtten och det nya sättet att se på dem. Hoppas verkligen att Les mutants blir översatt till svenska! Jag skulle gärna läsa den.
Läs hela understreckaren HÄR!

onsdag 11 februari 2015

Dame Hilarys memoar

Hilary Mantel vill gärna ha ensamrätten till berättelsen om sig själv.  Därför har hon skrivit en memoar, Skuggan av av ett liv (W&W; i översättning av Marianne Mattsson.) Hilary Mantel berättar om sin upproriska barndom när hon aldrig riktigt infogade sig i småflicksrollen. Hon var mer krigisk i sin framtoning och smockan hängde löst. Man gillar henne men det är lätt att förstå varför hon stöter på svårigheter i kamratkretsen och krockar med vuxenvärlden. Hilary Mantel beskriver hur den egna familjebilden tilldrar sig omgivningens intresse när mammas pojkvän Jack flyttar in utan att för den skull mammas lagvigde Henry (Hilarys far) flyttar ut. "Hur sover ni?" undrar de intresserade klasskamraterna. "Det är privat", svarar Hilary. "Ja, visst, men vi vill veta", svarar de okänsligt. Ganska tidigt känner HM av sina krämpor och kallas snart HilaryAldrigkry, men hon möter inte så mycken medkänsla varken som liten eller senare. Vad värre är förstår sig inte sjukvården heller på henne utan medicinerar henne tungt för psykiska problem. Och sedan blev det steroider som gjorde att hon gick upp otroligt mycket i vikt. HM berättar med självironi, humor och distans. I mera vuxen ålder kan hon sörja över den flicka, Catriona, hon aldrig fick. Och hon reflekterar över att hon och maken alltid köpte stora hus och fyllde dem med mat och stora mängder porslin och sänglinne som om de väntade på någon/några. Jag beundrar Hilary Mantels livshållning. Hon kunde haft anledning att vara bitter, men hon väljer att se det som att hennes sjukdom gjorde henne till författare. Nu väntar vi på tredje delen av hennes historiska romanserie. Därefter vore det lämpligt med en fortsättning på memoarerna, för Skuggan av ett liv är inte heltäckande.

tisdag 10 februari 2015

Dagens namn är Iris

Dagens namn är Iris. Iris är för mig en tidig favoritförfattare, nämligen Iris Murdoch 1919 - 1999. Hon var gift med litteraturkritikern och professorn John Bayley  som gick ur tiden i januari i år. De levde i ett mycket säreget äktenskap; en blandning av hög intellektuell nivå och barnslig fnissighet. John Bayley beundrade Iris Murdoch väldigt mycket och har skrivit flera böcker om äktenskapet. Hon hade kärleksaffärer vid sidan av med både män ( t. ex. Elias Canetti) och kvinnor, men det tolererade John Bayley. Han skötte hustrun kärleksfullt när hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Hans rörande bok om den här tiden, Iris. En sorgesång, har också blivit Oscarsbelönad film.
The Sandcastle (tillägnad John Bayley) stod på kurslistan i någon del av engelskstudierna och jag vet att jag läste åtskilliga romaner mer. Många är översatta till svenska. När jag nu letade i hyllan hittade jag ett flertal titlar som jag faktiskt glömt bort att jag ägde. Det är så klart bara en bråkdel av hennes utgivning. Utöver de psykologiska romanerna har Iris Murdoch har också skrivit filosofiska verk, skådespel, noveller och lyrik.
Under the Net 1954 (to Raymond Queneau)
The Flight from the Enchanter 1956 (to Elias Canetti)
The Sandcastle 1957 (to John Bayley)
The Bell 1958 (to John Simopoulos)
The Unicorn 1963 (to David Pears)
The Italian Girl 1964 (to Patsy and John Grigg)
The Sea, the Sea 1978 (to Rosemary Cramp; belönad med the Booker Prize)

måndag 9 februari 2015

Historiskt

LYRAN vill att vi berättar om tre historiska romaner i veckans tematrio. Det som ligger närmast till hands har Lyran själv tagit hand om. Och då tänker jag naturligtvis på Hilary Mantels fantastiska romaner från Henrik VIII:s tid. Så jag får jag tänka till lite.
1. Kristin Lavransdotter 1 - 3 (Brudkronan 1920, Husfrun 1921, Korset 1922) skriven av Nobelpristagaren Sigrid Undset. Den beskriver en kvinnas liv från vaggan till graven på 1300 - talet. Hon gifter sig med den man hon älskar och inte den man som fadern valt ut. Men den man hon ratar blir ändå ett starkt stöd för henne genom livet. Äktenskapet med riddarren Erlend Nikolaussøn av Husaby blir ganska stormigt. Åtta söner får de, men ingen dotter, till Kristins stora sorg Kristin Lavransdotter har jag läst så många gånger! Och Liv Ullman gjorde film av den 1995.
2. Borta med vinden - Margaret Mitchells berömda roman från 1936. Den tilldrar sig under amerikanska inbördeskriget. Huvudperson är den vackra, bortskämda Scarlett O´Hara som inte räds att ta i med hårdhandskarna om det behövs. Och det gör det. Hon gör allt för att rädda sitt älskade Tara och så småningom - när det kanske är för sent - inser hon vem hennes hjärta tillhör. Filmen har jag sett många gånger och alla som har sett den minns säkert slutscenen där Scarlett sitter på trappan till Tara och säger: " Tomorrow is another day."
3. Carina Burmans tre historiska deckare med Euthanasia Bondeson i huvudrollen: Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006)  och Hästen från porten (2008) får tillsammans bli mitt tredje val. Carin Burman är en favorit och hon har skrivit många historiska romaner om Johan Henric Kellgren, Erik Gustaf Geijer och Sophia Elisabeth Brenner för att nämna några. Babylons gator  tilldrar sig i London 1851; Vit som marmor  i 1850 - talets Rom och Hästen från Porten med undertiteln: Ett österländskt äventyr i Konstantinopel 1853. Deckargåtorna kan nog rent generellt sägas vara underordnade såväl tids- som miljöskildringen.
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.4uNqLvQJ.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.4uNqLvQJ.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.I1Bfffnj.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.I1Bfffnj.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.ehBjv1x3.dpuf
de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.ehBjv1x3.dpuf

söndag 8 februari 2015

Goda råd från en som vet

"--- Jag vet knappt hur jag ska skriva om mig själv. Det kvittar vilken stil man väljer, den hinner ändå börja vackla innan ett stycke är färdigt. Jag ska bara gå på, tänker jag för mig själv, jag ska sträcka ut mina händer och säga: c´est moi, vänj dig. Jag ska lita på läsaren. Det är det jag rekommenderar personer som frågar mig hur man blir utgiven. Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du och sluta vara så jäkla behagsjuk: du i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på ett enkelt 
papper. Minns vad Orwell säger, att god prosa är som en fönsterruta,
Koncentrera dig på att slipa minnet och skärp din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en tredjedel. Sluta snickra ihop dina taffliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket kraft och klarhet du kan.---"
Smakbiten kommer från sidan 14 i Skuggan av ett liv. Memoar. Av Dame Hilary Mantel

Fler smakbitar finns det HÄR

lördag 7 februari 2015

Katapultpriset

Årets Katapultpris för bästa debut går till Agnes Gerner för diktsamlingen Skall. Motiveringen lyder: "För det sätt på vilket Agnes Gerner i diktsamlingen 'Skall' sjunger om sorg, födelse och död. Hennes poesi påminner oss om förbindelsen mellan människa och djur: råttans gnagande, hästens andedräkt och rävens tassande i oss."
Agnes Gerner är född 1984 och arbetar som bibliotekarie i Stockholm. Katapultpriset på 40 000 kr delas ut av Sveriges författarförbund
Jag tycker att texten som står på Adlibris är så bra så jag lånar den: " Agnes Gerners dikter fångar en förlust som svänger svansen över stolar, bord, porslin och äter allt i sin väg, som fortgår när åren blir tyngre och snabbare, när barnet växer ifatt och förbi. Men i naturen slår hjärtan, tassar spelar, bark bågnar, det hackas och ruvas, förnyelsen pågår. Skall är en bok om människoblivande och djurblivande, om sorg och liv, berusning och kärlek. Om att, som slutmeningen lyder: "kräva ett liv som väger upp för döden". Agnes Gerner är också nominerad till Borås Tidnings debutantpris. Jag tycker mycket om Skall.
Den rosa kappan
borde ha svepts omkring dig, höljt dig
i ett moln av fuchsia
Vi borde ha haft överseende
med att den skar sig mot rosorna, att den var
alltför varm i den trånga kistan
Istället blev det 
din lila klänning med svarta prickar,
skräddarsydd,
en underjordisk uniform


 

fredag 6 februari 2015

From Schweiz with love

"Agnes är död. En berättelse dödade henne. Allt jag har kvar av henne är den här berättelsen. Den började den där dagen för nio månader sedan när vi träffades för första gången på Chicago Public Library." Så börjar romanen Agnes av den schweiziske författaren Peter Stamm. Den första meningen för tankarna till Albert Camus, Främlingen. Agnes är Peter Stamms lovordade debutroman från 1998 som nu 2014 har kommit ut på svenska på Thorén & Lindskog i fin översättning av Sofia Lindelöf. Berättaren är en journalist och författare från Schweiz. Han skriver fackböcker och håller på med en bok om amerikansk järnvägshistoria. Agnes studerar fysik och arbetar på en avhandling om symmetrier hos symmetrigrupper i kristallgitter. Särskilt intresserad är hon av tomrummet mellan grupperna. Efter en tids bekantskap börjar han skriva berättelsen om dem. Snart har berättelsen hunnit ifatt verkligheten och kommer till och med att ligga före. Och det är väl här det börjar skeva. Peter Stamms språk är klart som kristall; enkelt och sparsmakat. Det är samma slags prosa som hos Modiano där mycket döljer sig mellan raderna. Peter Stamm ställer frågor om kärlek och lycka. "Lycka målar man med prickar, olycka med penselstreck," sa hon. "Om du vill beskriva vår lycka måste du göra en hel massa små prickar som Seurat. Och att det var lycka ser man bara på avstånd."Frihet, ensamhet, tomhet är andra teman.
Peter Stamm (f.1953) räknas som en av vår tids stora författare även utanför det tyska språkområdet. Sju år finns också i svensk översättning.
Läs mer om det ambitiösa förlaget Thorén & Lindskog HÄR.

torsdag 5 februari 2015

Bergensare


2013 kom den första boken av Tomas Espedal på svenska. Mot konsten heter den. Espedal är stor i Norge och har skrivit et tiotal romaner . 2014 kom Gå. Eller konsten att leva ett rikt och poetiskt liv.
Jag gillade båda två väldigt mycket. Nu har jag läst den tredje, Bergensare, Lindelöws bokförlag; i översättning av Jimmy Ginsby. Och jag är lika förtjust. Bergensare är en blandning av prosa och poesi;  reseskildring och biografi; roman och novell. Boken tar avstamp i ett hotellrum i New York och avslutas på ett hotell i Berlin vid Kurfürstendamm. Däremellan följer man Espedal på vandringar i hans barndoms Bergen under "en tid då barnen var befriade från sina föräldrar", en stad som kännetecknas av frihetsberövande regn och fuktig instängdhet mellan bergen. Tonåren skildras mästerligt genom en beskrivning av kroppen som börjar växa ut åt alla håll och bekläs med hår. Det var också då han blev medveten om betydelsen av dörrar i livet. Han vandrar vidare i livet och möter massor av människor; inte minst författare som Karl - Ove Knausgård och Dag Solstad. (Tomas Espedal förekommer i en episod i Min kamp del 5.) Flera kapitel handlar om kärlek, ensamhet och resor. Tomas Espedal gillar celliknande utrymmen som små hytter längst ner intill maskinrummet i båtar och små sovkupéer på tåg. Jag gillar Espedals språk, formuleringar och humor. Han är personlig utan att kännas intim. Antagligen vore det inte så svårt att läsa honom på norska. Jag ska ta ett snack med latmasken...

onsdag 4 februari 2015

Gammalt i ny tappning

Allt finns där; händelserna, personerna och miljön. Allt känner man igen utom presentationstekniken. 
Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek av 
Ulf Karl Olov Nilsson liknar ingen annan historisk roman. Den liknar inte en roman över huvud taget. Författaren blandar stilarterna och det blir halsbrytande läsning; och ömsom sorgligt ömsom roligt. Det är väldigt roande när UKON blandar sin egen språkliga cocktail av lika delar latin, modern slang och vardagligt språk.  Så här kan det till exempel låta när kungen hämtar sin dotter Maria efter en tillställning och på hemvägen träffar på Charles Brandon som är ute i samma ärende. "Salve Henrik, dilécta luculenus med en kvällstur va! Och mirabile att få hämta sina döttrar efter festum." --- "Ja, det är bellus floridus. Men nu måste vi vidare. Vale, vale, Brandon! See you" - "Vale! Bonum nocte! So long!" Texten är indelad i större eller mindre stycken, scener eller tablåer med rubriker. Under rubriken Exit Anna av K står det: "Men okej, hon får leva. Ge henne ett dragigt slott någonstans så nära den skotska gränsen som möjligt." Huvudena rullar; fruarna dör i barnsäng eller av andra orsaker. Thomas More vägrar att erkänna Henrik som kyrkans överhuvud och vips! har han blivit ett huvud kortare. Den mäktige Thomas Cromwell döms för högförräderi och röner samma öde. Europas vackraste kung åldras inte med behag. Och det lider han av. Egensinnig är bara förnamnet på den här romanen som inte riktigt låter sig beskrivas. UKON är poet, psykolog och psykoanalytiker vilket kan förklara en del.

tisdag 3 februari 2015

Evighetsbarnen

Fyra udda människor i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud skiljer sig på olika sätt från människor med "vanliga" liv. Siri har en second - handaffär som hon sköter lite halvhjärtat efter sin jorden - runtresa.  När hon kom hem ifrån Indien var hon gravid. Men det var bara hon som förstod det. Varken läkare eller polis insåg vad den växande magen betydde så plisen körde henne till psyket. Siri har till sin oförställda häpnad fyllt 42 och står där utan vare sig man eller barn. "I vem har man satt spår?" undrar hon. André, 37,  är anestesisköterska och bor tillsammans med sin katt Kassandra. Hon är hans hela värld och hon är en outtröttlig lyssnare. I gengäld sköter André henne  minutiöst. Men när André under en tid har en äventyrlig flickvän sitter Kassandra uppe på ett skåp och ogillar. "Det är jag som är barnet i mitt liv", säger André. "Att dö är att dra in klorna efter att ha skrivit i sanden," filosoferar han. Andres vän Tomas, sjukhusfotograf med lönebidrag, är en mera diffus person. Han och André planerar semesterresor, som Tomas omedelbart hoppar av. Tomas har beröringsskräck och låtsasröker på balkongen. Siris amerikanska väninna, Louise, är shopoholic. Hennes kropp ett minnesmärke efter ett liv av självskadebeteende. Henne kommer man inte nära. Och vem är damen med det röda hundkopplet som springer runt i Tantolunden och ropar på Bosse?  Rymden är som ett stort öra i den dånande tystnaden ovanför allt detta. Alla är till syvende och sist totalt ensamma.  Beate Grimsruds solidaritet med de i någon bemärkelse utanförstående är sympatisk. (På sätt och vis är det samhället vid sidan av dem som är annorlunda.) Beskrivningen av dem - särskilt André och Siri - är inkännande. Miljön är begränsad till kvarteren runt Tantolunden och blir till slut välbekant. Många meningar är aforistiska och man skulle vilja stryka under och minnas för alltid.  Ja, mycket är mycket bra. Men Evighetsbarnen når inte upp till En dåre fri. Det ska man kanske inte begära. En dåre fri är ett mästerverk. Ändå tror jag att en lätt uppstramning och förtätning av Evighetsbarnen kunde ha gjort mycket.
Läs söndagssmakbiten från första sidan i Evighetsbarnen HÄR!

måndag 2 februari 2015

Tematrio med tillbehör

Berätta om tre böcker där djur har stor betydelse eller rent av är huvudkaraktären, uppmanar Lyra i veckans tematrio! Hur man gör? Läs HÄR!
1. Katten Kassandra i Beate Grimsruds nya roman, Evighetsbarnen, som jag ännu inte formulerat mina tankar kring. Kassandra är den viktigaste levande varelsen i Andrés liv. Hon är hans samtalspartner, barn, förtrogna och terapeut. Hon förstår honom bättre än någon annan och de vet var de har varandra. Och hon gillar inte inkräktare...
2. Varghunden Vittand är huvudpersonen i Jack Londons roman, Varghunden. Vittand är till hälften hund och till hälften varg. Han framlever sitt liv i vildmarken; han fungerar som slädhund, kamphund och slutligen som ständig följeslagare till sin älskade herre Weegan Scott. För inte så länge sedan åter upplivade jag bekantskapen med honom. Läs HÄR vad jag tyckte!
3. En labrador, en gammal bullterrier och en pimpinett siamesisk katt är huvudpersonerna i Sheila Burnfords bok Den otroliga vandringen. Det är länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur mycket jag tyckte om den och hur jag bestämde mig  för att någon gång i livet skaffa en bullterrier. De tre vännerna lämnas bort medan deras familj åker på en resa. De bestämmer sig för att gå hem igen och så får vi följa den farliga vandring genom vildmarken.
3+. Söder om stadens ljus av Angela Huth handlar mycket om höns. 3 ++. Alla känner väl den glada och lättsinniga kossan Mu och hennes kraxande vän Kråkan? Ett litet  barnbarn presenterade mig för dem.
Vi fann varandra direkt!

söndag 1 februari 2015

En smakebit på søndag

Så är det redan söndag igen och dags för En smakebit på søndag hos Mari på
Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från sidorna 5 och 6 i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud. Det kommer en lite mer uttömmande rapport om någon dag när läsningen är avslutad och jag har tänkt efter.
" Gamla stan, en av Europas fattigaste stadsdelar på sextonhundratalet. Nu en turistdiamant. Ett då att shoppa i. Stockholm. Staden som växt på öarna. Husen har gått från att vara hyreslägenheter till att bli bostadsrätter. De rika har flyttat in. De vanliga, de fattigare har fösts undan. De riktigt fattiga tar sig in till centrum varje dag med sina utsträckta händer. Och så har de hängt sig kvar här ändå. Evighetsbarnen. De som inte hängt med men inte heller ramlat av. --- Nu börjar det snöa. Och vi sjunker med flingorna. Ovetande om sin framtid finns de där, evighetsbarnen,   beredda att öppna sin dörr för oss och varandra."

Fler smakbitar finns HÄR.