Ariel

Ariel

Stagnation i mörker.

Sedan substanslösa blå

strömmar av avstånd och sten.

Guds lejoninna,

hur vi blir ett

nav av hälar och knän! - Fåran

klyvs och drar förbi, syster till

halsens bruna båge

som jag inte kan fånga,

svartögda

bär kastar mörka

krokar -

munfullar svart sött blod,

skuggor.

Något annat

slungar mig i luften -

lår, hår,

flagor från mina hälar.

Vita

Godiva, jag skalar av -

döda händer, död stränghet

Och jag

fradgar nu till vete, ett havsglitter.

Barnets gråt

smälter i muren.

Och jag

är pilen,

daggen som flyger

suicidal, ett med driften

in i det röda

ögat ja,

morgonens kittel

Stagnation i mörker. 

 

Skriven 27 oktober 1962. Ännu en dikt från hästryggen, säger Sylvia Plath. Ariel var en häst hon tyckte mycket om. Hon var elev vid en ridskola i Dartmoor.                                                                            

Confessional poetry

Idag skulle Sylvia Plath fyllt 80 år.Tidigare i år kom en nyutgåva av Ariel på ellerströms förlag; i översättning av Jonas Ellerström och Jenny Tunedal.
Sylvia Plath gifte sig med den engelske poeten Ted Hughes  1957. De fick två barn. 1962 blev det skilsmässa efter att Ted Hughes funnit en ny kvinna. 
1963 tog Sylvia Plath sitt liv. 
Då låg diktsamlingen Ariel helt klar.
Efter en del ändringar gjorda av Ted Hughes kom Ariel ut 1965.
När Sylvia Plaths samlade verk gavs ut 1981 fanns det med en förteckning över de förändringar Ted Hughes gjort.
Ellerströms svenska nyutgåva är uppdelad i två sektioner; en med Sylvia Plaths ursprungliga material och en annan med Ted Hughes ändringar.
Jonas Ellerström talar om Sylvia Plaths kontrollerade styrka. 
Han beundrar henne för oräddheten och hänsynslösheten.
Ellerströms vill ge nya generationer möjlighet att upptäcka Sylvia Plath, född 1932 i Boston, Massachussetts

Ariel

Stasis in darkness
Then the substanceless blue
Pour of tor and distances

God's lioness,
How one we grow,
Pivot of heels and knees! -- The furrow

Splits and passes, sister to
The brown arc
Of the neck I cannot catch,

Nigger-eye
Berries cast dark
Hooks ----

Black sweet blood mouthfuls,
Shadows.
Something else

Hauls me through air ----
Thighs, hair;
Flakes from my heels.

White
Godiva, I unpeel ----
Dead hands, dead stringencies.

And now I
Foam to wheat, a glitter of seas.
The child's cry

Melts in the wall.
And I
Am the arrow,

The dew that flies,
Suicidal, at one with the drive
Into the red

Eye, the cauldron of morning.