Flod

 

I allra sista minuten fick jag novellsamlingen Flod av en indiska författaren Ambai från biblioteket. Ambai skriver på tamil som talas i södra Indien och på Sri Lanka. Mormor betydde mycket för Ambai och hon hade läst den klassiska tamilska litteraturen. Modern sjöng på tamil. Mat och musik betyder mycket för Ambai och det kommer igen i hennes berättelser. När hon skriver facklitteratur använder hon sitt verkliga namn som är C.S. Lakshmi. Ambai är en feministisk författare. Hon menar att kvinnor ska lyssna till sina kroppar. Det är där allt börjar. En kropp är inte konstant. En kropp är många kroppar och måste avläsas gång på gång. När hon själv började lyssna till sin kropp blev hennes sätt att skriva annorlunda och novellerna fick en annan rytm. Översättaren Birgitta Wallin har träffat Ambai och hon bodde några veckor i Indien och översatte från engelska utgåvan med hjälp av en tamilsk översättare. Flod ingår i Svensk - indiska översättningsprojektets serie Indiska biblioteket. Förlaget är naturligtvis

Tranan. Novellen jag läste har titeln Min mors brott. Den handlar om en ung flicka på tretton, Radhu, som avgudar sin mor. Hon iakttar sin vackra mor och ett leende från modern lyser upp hela världen. Modern masserar henne med olja på morgonen och badar henne. När fadern påpekar att flickan är väldigt mörk kvitterar modern med att berätta hur vacker hon är. Så blir det en omvälvande kris i flickans liv. Många faktorer samverkar på ett olyckligt sätt. Och modern är bortrest. Radhu har fått en ny fin satängklänning inför den stora ljushögtiden dipavali. Hon klättrar som vanligt upp i champakträdet för att hämta vita blommor. Plötsligt överraskas hon av fyrverkeripjäser som får henne att tappa korgen och fattningen och ramla ner ur trädet. Sedan ser hon fula fläckar på sin kjol och känner att något skrämmande hänt henne. Storasyster är arg och tycker inte att Radhu har något att gråta över. Pappa säger att hädanefter får hon klä på sig i badrummet. Radhu längtar efter sin mamma som ska förklara allt för henne. När modern kommer från sin resa (som visar sig ha varit misslyckad) är hon irriterad. Radhus barndom tar slut där och då. Plötsligt faller den gudomliga täckelsen och Radhu ser att hennes älskade mor är en helt vanlig människa. Radhus smärtsamma vuxenblivande skildras så ömsint och fint. Jag tänker läsa några noveller till i Flod som är Ambais första novellsamling på svenska.

Den indiske tolken

Titelnovellen, Den indiske tolken, av Jhumpa Lahiri handlar om en man

som arbetar som tolk åt en läkare men som också är guide för turister. I novellen guidar han en amerikansk familj bestående av föräldrar med två barn. Mr och mrs Das är indier födda i Amerika. Deras barn, Ronny, Bobby och Tina, är ganska framfusiga och mr Kapasi häpnar över att föräldrarna inte säger åt dem. Fadern kallar modern vid förnamn när han han talar om henne med barnen. Barn och föräldrar är mera som syskon. Bilen måste ständigt göra halt eftersom mr Das är en ihärdig fotograf. Mrs Das målar naglarna; har bruna solglasögon och för kort kjol. Men så småningom lättar hon på glasögonen och börjar intressera sig för chauffören. Hon frågar om honom själv och om hans ansvarsfulla arbete på sjukhuset. Själv hade han inte sett sig som någon maktfaktor. Och hon frågar honom om Soltemplet i Konarak. Det tas bilder. Mrs Das ber om hans adress så att de kan skicka kopior av bilderna. Men mr Kapasi tolkar annorlunda. Han ser framför sig alla brev som ska korsa haven när han väl har fått mrs Das första brev om ca sex veckor. Troligen hade hon ett lika eländigt äktenskap som han själv. Mrs Das avslöjar en hemlighet för mr Kapasi, en hemlighet hon burit ensam under åtta år men som hon nu delar med honom. Hon ber om ett råd. Resten av utflykten blir inte vad någon hoppats på. Den indiske tolken rymmer mycket det korta formatet till trots. Gamla världen möter nya; kulturkrockar, drömmar och förhoppningar som går om intet. Författaren är född i London, uppvuxen i USA och har bengaliskt ursprung. Mycket utav det hon skriver handlar om att inte riktigt höra hemma vaken här eller där. 

Titel: Den indiske tolken

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Ingrid Sjöstrand

Förlag: Forum

Tryckår: 1999

Antal sidor: 226

Hett i hyllan v. 34 2023

Monika på bokbloggen Bokföring enligt Monika tror att vi i likhet med henne själv har en del oläst stående i hyllorna. Och visst är det så. Till

 

exempel är det många år sedan jag köpte Shantaram av Gregory David Roberts och likväl står den där i hyllan oläst. Kanske formatet  verkar lite hämmande. 941 sidor. Men jag är övertygad om att romanen är en upplevelse och att jag skulle gilla den. Shantaram bygger på författarens egna upplevelser. Han missbrukade heroin och för att kunna bekosta den vanan begick han väpnade rån. Och hamnade till slut i fängelse men lyckade rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. Gregory David Roberts tog sig till Bombay och hamnade i den undre världen där han tvättade pengar åt maffian. Men han öppnade även en sjukvårdsmottagning för fattiga. Så småningom åker han med maffialedaren till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen. Under en fängelsevistelse i Bombay blir han utsatt för tortyr och svält. "Jag var revolutionären som förlorade sina ideal till heroinet,filosofen som förlorade sin heder till brottsligheten och poeten som förlorade sin själ till ett högsäkerhetsfängelse", säger han.Översättning Hans O. Sjöström, Brombergs förlag 2008

En lämplig ung man

Norra Indien i början av 50 - talet. Änkan Rupa Mehras söker lämpliga män till sin döttrar. Berättelsen börjar med att äldsta dotter Savita gifter sig med en mycket lämplig professor. Yngsta dottern, Lata, vill gärna gifta sig efter sitt eget huvud. Lata är 19 år, bor i Brahmpur och läser litteraturvetenskap på universitetet. Där träffar en vacker ung man vid namn Kabir. De blir mycket förälskade, men när hon får veta att han är muslim inser hon att hennes familj, som är hinduer, aldrig kommer att godta honom. Rupa skyndar sig att byta miljö med dottern. De åker till Calcutta. Där bor en av Latas bröder med sin lättsinniga fru. Lata möter en berömd poet som hon tycker är ganska trevlig. Rupa agerar på egen hand och föreslår så småningom en man som faktiskt vinner i längden. Han är inte den vackraste av Latas uppvaktande kavaljerer, men han är villig att göra uppoffringar och han är framgångsrik i skobranschen. Och framför allt - han älskar Lata över allt annat. Det gör i och för sig de andra också. Lata har svåra val att göra. Romanen av Vikram Seth och BBC - serien som finns på Netflix, skildrar kärlek, vänskap, politiska motsättningar, jordägare mot egendomslösa, gammal som möter nytt, religioner som krockar och språksvårigheter. Klasskillnaderna är enorma. Ganges ser lika lortig ut som den säkert är i verkligheten men kan var nog så förförisk i gryning och skymning. Musiken som förekommer i filmen tilltalar mig. Humorn och livsglädjen ska inte förglömmas i denna älskvärda serie. Boken bör så klart också läsas eftersom en där får en fördjupning av de händelser som inte får så mycken plats i serien.

Utan dina andetag

Utan dina andetag av Karin Aspenström, skildrar ett ungt par, Erik och Evelyn,  på långresa i Indien.De har varit tillsammans länge och tänker att de någon gång ska gifta sig och skaffa barn. Eller kanske tvärtom. Erik blir i varje fall väldigt störd när han upptäcker att Evelyn tar p - piller. De möter en mycket egendomlig man som framstår som en fullfjädrad sociopat. Erik och Wolfman som han kallas beslutar sig för att göra ett projekt tillsammans och på något sätt blir det naturligt att Erik och Evelyn står för Wolfmans alla utgifter. Han tar för sig på alla sätt; är fräck och obehaglig. Och han skaffar sig en hållhake på Evelyn. Stämningen blir ganska otrevlig och tär på Eriks och Evelyns förhållande. Evelyn fattar ett dramatiskt beslut, packar sin väska och ger sig iväg. Men, så enkelt är det inte. Evelyn hinner tänka en del medan hon står på den ensliga hållplatsen i den kyliga gryningen i en liten by i Tibet.
Titeln Utan dina andetag är lånad från en skiva av Kent. Jag tycker att romanen har sin styrka i den psykologiska skildringen av relationen mellan Evelyn och Erik och mellan Evelyn och Erik och Wolfman. Den är en resa i både yttre och inre bemärkelse. Wolfman får en aldrig någon riktig förklaring till. Han ljuger om sin identitet, men varför undrar en med Evelyn som är den som avslöjar honom.

Titel: Utan dina andetag
Författare: Karin Aspenström
Format:Ljudbok 2017
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar

Fru Fannys son

I Fru Fannys son, 1905,  av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post -  och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.

En novell från Indien

En gammal kvinna plockar in sin slitna tvätt ifrån strecket eftersom det kommit ett moln på himlen. Det sänker sig en tystnad över nejden och långt borta börjar ett tungt regn falla. Den gamla kvinnan börjar tillreda en enkel måltid mer av gammal vana än av hunger. Det kommer fram att hon är ensam och att hon saknar sin gamle man som givit sig iväg för att övervaka reparationer  av ett hus som de fått av hans far. Det skulle ta tre veckor, men plötsligt blir det tre månader. Grannarna börja undra. Har han lämnat henne? En brorson kommer och säger att hennes man klagar över att hon gnatar på honom och att han aldrig får någon lugn och ro. Och att hennes mat är oätlig eftersom hon slutat använda både olja och ghee. Makens brev tyder också på att han njuter av friden där han bor intill ett Krishna - tempel. Matlagningen klarar han bra. Liksom den gången när den gamla kvinnan brutit benet och legat på sjukhus. Men hon vet ju bäst själv hur det såg ut i hemmet när hon kom tillbaka. Allt hade grott igen. Mer och mer kommer fram om deras gemensamma liv. De har en gemensam son och en sonson. Den gamle mannen kallar henne Mirus mamma. Och en upplever livet i gränden där den gamla kvinnan bor; ljudet av djuren, larmet från marknaden, lukterna. "Men vanorna som inarbetats under så många år är på något underligt sätt upprivna." Den gamla kvinnan glömmer att sprida kodynga för att binda dammet och att ta in vatten för natten. Också hon undrar om hon blivit övergiven för gott. Novellen heter Livet efter livet. Den är skriven av Anita Agnihotri och ingår i novell - och reportagesamlingen Dagar i Mahuldiha. Den här novellen passar på nr 30 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från Indien.

Amitav Ghosh och globaliseringen

Amitav Ghosh, född 11 juli 1956 i Calcutta, är en indisk författare. Ghosh växte upp i Calcutta, Bangladesh och Sri Lanka. Han utbildade sig vid universiteten i Delhi, Alexandria och Oxford, där han blev filosofie doktor i socialantropologi. Numera bor han i Calcutta, Goa och Brooklyn.
1800-talets stora utvandringsvågor från Indien  är ett återkommande tema i Amitav Goshs författarskap. I hans romaner möter man en fantastisk språkbehandling, där han i dialogform visar hur språket förändras och utvecklas när människor från olika håll av världen försöker kommunicera med varandra. I programmet OBS berättade Ghosh om indiers förhållande till språket, om globaliseringen då och nu, och om den kanske mest kosmopolitiska plats som funnits: den utländska enklaven Fanquitown som låg i utkanten av Kanton, innan 1800-talets opiumkrig. Fanquitown var då en helt unik global plats med handelsmän från hela världen som arbetade på samma villkor, som var jämställda.. Fanquitown var också en unik plas för språkblandning. Här talas till exempal lascari, som bygger på portugisiska, bengaliska, engelska och franska och som utvecklatdes av sjömännen.

Till Amitav Ghoshs första bok i Ibistrilogin, Sea of Poppies, publicerades  också en ordbok, skriven av romankaraktären Neel, och det kan vara  en välgärning, med tanke på att boken är full av lascari och märkliga nyord som uppstår när människor från helt olika delar av världen, försöker kommunicera med varandra. Men Neels ordbok handlar inte så mycket om att förstå betydelsen av orden, som att reda ut deras potential att överleva. 
Det är en astrologisk ordbok som spår ordens öden - för precis som Neel själv in på bara kroppen bär på erfarenheten av att det finns vinnare och förlorare bland människorna som liksom han själv lever igenom 1800-talets opiumkrig, tänker han att samma sak måste gälla bland orden. Lascari är inte lätt att förstå, men när läsarna klagar tycker Amitav Gosh att man kan hoppa de delarna man tycker är besvärliga. Men översättarna då kan man fråga sig?

Amitav Ghoshs första bok, Circle of  Reason eller Förnuftets krets, är den ena utav hans romaner som översatts till svenska. Flera titlar är däremot översatta till franska, italienska, danska och norska för att nämna några. 
(I Norge är man över huvud taget mycket intresserad av indiska författare.)
I den första delen av Ibistrilogin, Sea of Poppies, på svenska ungefär Ett hav av vallmo, sammanstrålar en rad disparata människoöden på Ibis, ett slavskepp.Läsaren möter flera av dem igen i den andra delen , River of Smoke. Handlingen är förlagd till första hälften av 1800-talet, åren före opiumkrigen, en tid då britterna hårdhänt hävdade sin rätt att anpassa jordbruket i kolonin Indien för att förse den kinesiska marknaden med opium, trots att Kina försökte stoppa införseln. Medan Sea of Poppies till största delen utspelar sig på fälten längs med Calcuttas flodbank, där opievallmon odlas, tar Ghosh i River of Smoke oss med till Kanton, den kinesiska handelsstationen där opiumet smugglades in i Kina. Här, i den utländska enklaven utanför murarna, fanns tretton fabriker, en av dem tillhörde det svenska ostindiska kompaniet; alla på något sätt involverade i den lukrativa men olagliga handeln med opium åberopande Adam Smits teori om frihandel. Man tillskansade sig monopol på odling och tillverkning av opium i Indien för utförsel till Kina. Många av handelsmännen var djupt religiösa men när det gällde droghandeln skydde de ingenting. Amitav Ghosh citerar en verklig köpman: "Jag har varit så upptagen med att sälja opium att jag inte har haft tid att läsa bibeln idag". 
Böckerna är baserade på historiska dokument och i persongalleriet blandas fiktiva personer med verkliga personer.
River of Smoke är också en ,sorgesång över Kanton och Fanquitown. Efter opiumkrigen förstördes smältdegeln Fanquitown. En ny utländsk enklav byggdes upp, men den var helt europeisk till sin karaktär; hundar och kineser var förbjudna.
Förnuftets krets finns inte på så många svenska bibliotek. River of Smoke är inte översatt. Tredje delen finns inte ännu. Men nog skulle man vilja läsa Ibistrilogin?

"Har du ätit?"

Malin Mendel Westberg är journalist, filmare och Indienkännare. Hon är SVT:s korrespondent i Indien sedan 2005.I Bombay Take Away. Indien genom maten slår hon fast att maten är nyckeln till att förstå Indien. W&W 2013.
Detta är inte i första hand en kokbok även om varje kapitel innehåller recept på en eller och annan vanlig maträtt. På ett engagerat och kunnigt sätt skildrar hon olika aspekter av indiskt liv. Linsgryta, dal,intar en speciell plats i hennes hjärta. Det var det hon blev bjuden på när hon vaknade till liv igen efter en otäck historia med en sprucken blindtarm som den indiska sjukvården inte behandlade. En vänlig kvinna tog hem Malin Mendel Westberg till sitt hem och räddade livet på henne. En vanlig hälsningsfras i Indien är "Har du ätit?"  Medelklassen i Indien är mycket hälsomedveten. Men fortfarande sover många på gatorna och många barn är undernärda. Malin Mendel Westberg berättar om våld mot kvinnor, organisation The Pink Chaddi Campaign - de rosa trosornas kampanj - kvinnliga taxichauförer som kör vita eller rosa For She Cab. Vanligen är taxibilen svartgula. Är man politiker i Indien är det viktigt vad man äter. Askes och måttfullhet är viktigt i olika indiska religioner. En ny generation Gandhi - anhängare är på framväxt och de har en stark vilja till förändring.
Hungerstrejken kan på nytt bli ett politiskt vapen. Hon berättar om arrangerade äktenskap, indisk film, cricket och curry, olika sorters bröd, mängder av kryddor med mera. En användbar ordlista finns också.
.

Raj och swaraj

''Mrs. Weston writes seriously, carefully compassionately; she is not interested in the glamorous East or in the boosting of this or that political creed; she writes for those who are emotionally involved in the country and who love it.'' Så skrev E. M. Foster om Christine Weston 1950. Fosters egen A passage to India kom ut tjugo år tidigare än Indigo. Anders Österling kallar Indigo "ett raspsykologiskt tvärsnitt" av samma förhållanden som i A passage to India.
Bakom lucka 11 i Ingrids julkalender döljer sig den presentation av Christine Weston och Indigo som fick mig intresserad.
Ingrid har också flera gånger talat om
Ferdinand von Schirach. Nu är jag nyfiken på hans Brott.
Den tyske advokaten är född 1946; verksam i Berlin och skriver noveller om brott.
Boken har sålts till ett trettiotal länder och filmatiserats för bio och TV.
Både Indigo och Brott följde med mig hem från biblioteket.