Morgondagar

Morgondagar

Imorgon kryper jag ut i en skog
och lägger mig vid ett träd, efter en stund
ringlad om det
Gnager en bit
bark smakar varmt
tänderna går genom poriga skikt
jag är närd
av luft
o motstånds
löshet
ord rinner ner
hela kroppen är om stammen snart
Jag är på min mark, ris och tall
Det kommer ett rå och ser ut
vi är de enda här
det heter ensamhet och är inte undergång
Lilla rå, stora blick, stå inte kvar, gå till gläntans ljus
jag äter stilla av det omkring
allas dröm, försvinna i ro
på barmarken
vittra, nära den verklighet
ordet är. Imorgon. I morgon n gn m

Ur Sånger och formler, 2015,  av Katarina Frostenson