Miraklet Machado

I en radioessä 
i P1 i fredags berättar malmöförfattaren Henrik Nilsson om den märklige brasilianske författaren Joaquin Maria Machado de Assis (1839 - 1908).
Assis far var målare och modern städerska och Assis växte upp under enkla förhållanden. Pojken stammade och var epileptiker, men blev den som ansågs som den brasilianska litteraturens fader.
Han är en ganska okänd kändis utanför hemlandet. Men författare som Salman Rushdie och Carlos Fuentes hyllar honom och den berömde amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom placerar Assis bland världens 100 främsta författare.  Det är Bloom som benämner Michado de Assis "mirakel".
I Brás Cubas memoarer berättar en man från andra sidan graven om sitt liv.
Själv säger han att han skriver med ”raljansens penna och melankolins bläck” och tillägnar sin berättelse ”den mask som först började gnaga på mitt kalla lik”.
Vansinnesläkaren undersöker gränserna mellan det friska och det sjuka på ett mycket speciellt sätt och med en överraskande avslutning.  Minst sagt.
Romanen Helena handlar om den unga Helena som får betala ett högt pris för sin livslögn. 
 

Bortglömd i Sverige

Jorge Amado skulle ha fyllt 100 i år.
Han föddes 1912 i Bahia i nordöstra Brasilien och växte upp på en kakaoplantage. Där dog han också 2001.
Amado var en socialt medveten författare, medlem i kommunistiska partiet och en tid också parlamentsledamot. Han skrev alltid om de marginaliserade människorna och de fattiga arbetarna på kakaoplantagerna. Så småningom blev hans romaner mindre ideologiska och övergick mer till att bli skildringar av enskilda människor.
I Brasilien är Amado alltid aktuell och alldeles särskilt i år.
Han sägs ha  ca 5000 fiktiva gestalter i sina romaner och många av hans huvudpersoner är högst levande i det allmänna medvetandet i Brasilien.
En sådan person är Gabriela i romanen Gabriela: nejlika och kanel som också blivit film och såpopera i TV.
Några andra romaner som översatts till svenska är Guldfruktens land, Kärlek och död vid havet och Tocaia Grande: där allting började.
"Han skrev inte böcker. Han skrev ett land", säger Mia Couto från Mozambique.
Men det finns endast ett fåtal av hans böcker översatta till svenska, medan det på andra ställen i världen pågår forskning om Jorge Amado Någon har sagt att att läsa Amado är som att sätta tänderna i en saftig mango. Kanske är det så att viss litteratur lämpar sig lika lite för export som mangon. 
En del av doften och smaken går förlorad på resan över Atlanten, filosoferar Henrik Nilsson i dagens OBS i P1.
Kan så vara, men jag blir lite nyfiken på denne brasilianske författare som jag aldrig läst något av. 

Bilden är lånad från Wikipedia

ord och inga visor

Idag lyssnade jag på Obs i P1 och då fick jag höra Jessica Johansson på bloggen
ord och inga visor
tala om böcker och bloggande. Hon är en av flera bloggambassadörer på Bok - och Biblioteksmässan.
Jessica sa många bra saker, bl. a.  om bloggarnas ökande betydelse för bokläsare som komplement till kritiken på kultursidorna. Det ena behöver ju inte förskjuta det andra.
Du kan antingen läsa eller höra
HÄR 

Rik tragik

I dagens Obs resonerade litteraturvetaren Moa Matthis om begreppet rik tragik med anledning av Edward St. Aubyns böcker om rikemanssonen Patrick Melrose och hans eländiga liv i en överklassfamilj där övergrepp, sadism och drogmissbruk hör till vardagen.

Varför gör sig tragiken bättre i en miljö där man inte behöver tänka på maten för dagen? Jo, säger Moa Mathis, det är för att man där kan renodla det känslomässiga. Och det är ingen nyhet.

Redan Aristoteles var medveten om att rik tragik var mera publikdragande.

Edward St. Aubyns fyra romaner har nu kommit i en samlingsvolym,

The Patrick Melrose Novels, innehållande Never Mind, Bad News, Some Hope och Mother´s Milk.

Den femte delen, At last, kom ut 2011.

Den första delen, Never mind,  kom för tjugo år sedan. 

Hela serien omfattar ca 1000 sidor och 40 år av dekadent familjeliv.

Författaren säger att böckerna till dels är självbiografiska.

Edward St. Aubyn är omåttligt populär i de anglosaxiska länderna, men är inte översatt till svenska.

Moa Mathis säger sig ha fallit pladask för Edward St. Aubyns stilistiska skicklighet och svarta humor.

Man kan bli nyfiken för mindre!

Läs mera HÄR

Kort dagbokshistoria

I dagens OBS i P1 talade Anders Mildner om en ny dagbokshistoria som verkar vara mycket intressant.
Alexandra Johnson, A brief History of Diaries.
From Pepys to Blogs.
Eller från Marcus Aurelius till Twitter.
De allra första dagböckerna var mera opersonliga noteringar av affärsmässig karaktär som när jordägare höll ordning på sina skördar. Privat blev dagboken först på 1400-talet och i England kom Samuel Pepys dagböcker på 1600-talet med ett subjektivt jag.
För det allra mest personliga använde han skiffer.
James Boswells, Dagbok i London 1762 - 1763 skrevs däremot för att imponera på allmänheten.
Drivkraften är densamma för de äldre dagboksskrivarna som för uppdateringbanaliteterna på Facebook.
Man vill skriva sig själv med dessa "ögonblick av medvetandegörande".
Läs vad bloggaren A common Reader tycker HÄR