Visar inlägg med etikett Radionovell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Radionovell. Visa alla inlägg

torsdag 22 februari 2018

Nu


Foto:Mats Söderberg
Specialskriven radionovell av Åke Smedberg
Katja och Fredrik är gifta med varandra. Fredrik är sjutton år äldre än Katja och han är sjuk; mycket sjuk. Men han drömmer att han är ute och rider. Det är höst och mörkt, men inte kallt. Det doftar kåda, hedmark och häst. Han sover på marken. Han har inga smärtor och han är lycklig. Katja är frisk och blomstrande och Fredrik är ett vrak.
Katja och Fredrik bor i ett gammal sommarhus där Katja har bråkat mycket med sin pundarsyster  Issa. Hon är nu död och har äntligen fått lugn. Katjas pappa är också död. Men hon hon var med honom vid avverkning i skogen och hon minns lukten av skog och snö. Katja minns en gång när fadern ler mot sin dotter utan att säga något. I leendet ligger frihet.

Katja arbetar som föreståndare inom sjukvården. Hon arbetar med avvikelserapporter och semesterlistor o. dyl. vilket gör det lätt för henne att komma hemifrån på söndagar.  En förstår att Katja är trött på deras förhållande Hon tycker synd om Fredrik men hon står inte ut. Hon minns hans godhet och generositet men hon kan inte fördra åldrandet, sjukdomen, döendet, hur han rör sig, hur han luktar, hur han blivit, allt. Tumörer i hela kroppen och benskörhet. 

När Katja kommer hem ligger Fredrik  framstupa vid trappan till ovanvåningen. Han har fallit  ett par trappsteg. Den starka medicin har visserligen tagit bort smärtan men gjort honom vinglig. Katja ringer ambulans . Sedan kontaktar hon Fredriks äldsta dotter Lina som är i ålder med henne själv. Hon möts av av ointresse, men inte ovilja ( jag ryser, likgiltighet det värsta av allt.)
Fredrik ringer och vill hem. Han vill inte veta av något hospice, men han har en annan lösning som han tycker är mycket enkel: Fredrik: Du skulle kunna få slut på det. 
Det är en grym novell; så otroligt bra och så smärtsam att läsa. Ens sympatier ligger både hos Katja och Fredrik. Och så empatiskt skriven. Åke Smedberg har  verkligen tänkt sig in i situationen. Språket är enkelt, rent och effektivt. Det doftar av skog, häst, kåda och häst. Det är ett tungt arbete som jag minns från min farfars tid. Jag var väldigt liten, men jag minns att jag tyckte synd om hästen och insåg hur farligt arbetet var. Åke Smedberg är en av Sveriges bästa novellister och har bl. a. fått Stina Aronsons pris.
Uppläsning: Gunilla Abrahamsson. 
Nu passar in på nr 25 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III. Läs en novell där någon är sjuk

tisdag 25 april 2017

Mörkret varur hjärtat slår

Ordfront förlag
John Ajvide Lindqvists novell Mörkret varur hjärtat slår inleds med orden Min mor avled i maj 1967.  En dotter berättar om sin mor som blev världsberömd på grund av den himlafärd hon överlevde. Dottern och hon är i Zinkensdamm för att pröva en studsmatta. Just innan modern ska till att landa på mattan efter ett hopp hejdas nerfärden ca en halv meter ovanför mattan och hon försvinner uppåt. Flera andra hade hade plötsligt slitits upp 40 - 50 m i himmelen för att sedan återvända till jorden och fått benen i kroppen krossade i nedslaget. Någon medförde till och med sin tax. Vittnena blev chockade och trodde sig ha sett fel och några bildbevis fanns inte. Modern blev totalförlamad, men överlevde och tillbringade  resten av sitt liv med lycka i ögonen och i djup harmoni på Huddinge sjukhus, ett vårdhem och till slut under 20 år i dotterns vård. Rent medicinskt anses hon ha kvar talförmågan, men hon väljer att inte tala. Världen väntar på att få veta vad hon såg. Det skrivs artiklar och görs TV - program. Men, så i maj 1967, strax innan hon dör viskar hon orden alla väntat på i dotterns öra. Dottern har haft ett ganska tragiskt liv med två misslyckade och barnlösa äktenskap. Nu drar hon slutsatsen att alla strävan saknar betydelse och tar konsekvenserna av det. Den här novellen biter sig fast och får en att reflektera. Jag ser den som en allegori och placerar den på nr 16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln i Ugglan & bokens läsutmaning: Läs en novell. II. John Ajvide Lindqvist läser själv.
 

måndag 24 april 2017

Rent bord

Bild från podpoesi.nu

…jo jag vill bara säga det att det blir inte så långt det blir hit ner jag har också tagit med mig min stickning en karta jag har egentligen inte tid men jag tänkte att jag ringer en promenad utflykt det behöver inte bli speciellt långt du har inte tid det har inte jag heller jag tänkte bara höra angående kaninerna hur du tänker kring kaninerna…
Ur novellen Rent bord av Lina Ekdahl

En ung kvinna föreställer sig att hon ringer till en man, som hon troligen delat boende med. Hon tycker att det finns vissa frågor som borde klargöras och eftersom han inte hör av sig så intalar hon sig att ett samtal kan hon väl ändå ringa. Kanske är allt ett missförstånd? En promenad skulle de ju kunna ta, väl? Hon har verkligen inte tid, men det har säkert inte han heller. Hon har packat en väska med kaffe smörgåsar och russin och han kan väl ta med sig den fina yllefilten som det bara var så självklart att han skulle ha. Varför hon packat ner stickningen är oklart. Jumpern är redan klar. Hon tänker sig olika samtalsscenarier, men innehållet är i stort sett detsamma. Man får försöka så gott man kan att göra så gott man kan. Humor kan hon ju också försöka med. Humor gör  att allt ser annorlunda ut. Man måste ta risker i livet. SMS:ar gör hon inte. Förresten så svarar hon inte i telefonen under eftermiddagen för då ska hon resa till ett annat land som det inte går att ringa ifrån.


Novellen lästes utmärkt av författaren själv på omisskännlig göteborgska. Alla variationerna får en att tänka i musikaliska termer: tema med variationer.
Novellen passar in på nr 39 i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell II:
Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur

onsdag 18 februari 2015

Ny radioföljetong 23 februari

På måndag börjar en ny radioföljetong Hem av Toni Morrison i uppläsning av Angela Kovacs. Den kom ut 2014 på svenska i översättning av Ulla Danielsson på bokförlaget Forum.Hem handlar om Frank Money som kommer hem ifrån Koreakriget till 50 - talets USA som präglas av förtryck och rasism. Franks enda ägodel är en krigsmedalj. Han befinner sig  i eländigt skick, men när han får veta att hans älskade lillasyster blivit svårt sjuk rycker han ut till undsättning och det blir nog hans räddning. Toni Morrison fick Nobelpriset 1993 med motiveringen  ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”
På torsdag och fredag 19-20 februari läses radionoveller av Marie Hermanson, Resenären i uppläsning av Johan Ulvesson, och Gertrud Hellbrand, De dödas händer; Hanna Schöön läser.