Visar inlägg med etikett Åland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åland. Visa alla inlägg

onsdag 17 januari 2018

Kvinnorna på Själö

Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman, Själarnas ö, som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm. Johanna Holmström stöder sig mycket på Jutta Ahlbeck - Rehns av handling om kvinnorna på Själö 1889 - 1944. Till Själö kom kvinnor som avvek från normen på det ena eller det andra sättet. Det var fattiga, förtvivlade, ensamma kvinnor och unga kvinnor som levt ut sin sexualitet på olämpligt sätt. Kristina Andersson är exempel på den första kategorin. Hon är trött och utarbetad; hon är förkastad av sina föräldrar och fästmannen är försvunnen. För att klara sig och de båda oäkta barnen tvingas hon arbeta utöver sin förmåga. Hon gör sig skyldig till en förfärlig handling och hamnar på Själö. Såväl samhället som kyrkan svek Kristina Andersson. Elli Curtén är bara sjutton år när hon hamnar på Själö. Hon har förälskat sig i fel man och blir naturligtvis övergiven av honom. Elli har borgerlig bakgrund. Det är föräldrarna som skrivit in henne på Själö, men de vill gärna ha henne hem igen. Först måste det bara göras en liten operation. Sigrid Friman är en ung, vacker och hängiven sköterska som trivs utmärkt på det natursköna Själö. Hon - och flera av de andra sköterskorna - ser med empati på de intagna. De som ofta är ganska arroganta och ointresserade är läkarna. Alla patienterna journalförs minutiöst. Allt bokförs, men när vikten börjar dra sig ner mot trettio slutar man att skriva. Kristina, Elli och Sigrid är tre nav som många andra kvinnor rör sig kring. Somliga är bortom all mänsklig kontakt; om andra tänker en släpp ut dem! Jag tyckte så mycket om Själarnas ö. Den är skriven med ett fint språk och det är inte svårt att känna igen sig i författarens engagemang och indignation. Det här är kvinnohistoria och ett stycke finsk historia som jag önskar att många läsare hittar fram till.

fredag 16 augusti 2013

Åland - kort presensation

Åland - skärgård i Östersjön, den femte delen i serien Åländska bilder, rör sig i motsats till de tidigare fyra delarna i samtiden. Författare är  Kjell Ekström, konstnär och etnolog och Håkans Skogsjö, journalist och specialist på historiska ämnen. De otroligt vackra fotografierna står de också själva för nästan helt och hållet.Bildmaterialet är det övervägande.
Ålands 16 kommuner med mer eller mindre romantiska namn presenteras en efter en, Vad sägs om namn som Kökar, Lumparland, Kumlinge, Sottunga, Geta, Lemland och Jomala,
Sedan följer Ett år med den åländska naturen. Därefter blir det historia och kultur.
Bomarsunds fästning och Kastelholm (där Erik XIV satt fången en tid) får varsin presentation liksom de mycket speciella midsommarstängerna som står uppe året om och väderkvarnarna som förr hörde till varje gård med självaktning.
Åland - skärgård i Östersjön är ett bra stöd för minnet när man varit där eller en aptitretare om man funderar på att åka dit. Det är också en utmärkt presentbok.


tisdag 13 augusti 2013

Segelkungen

Bilden är lånad


Gustaf Erikson SEGELKUNGEN är ett skådespel i två akter av Robert Liewndahl som har spelats bl. a. på museifartyget Pommern som ligger i västra hamnen i Mariehamn.
Bilden är lånad

Ett gäng erfarna amatörskådespelare framställer Gustaf Eriksons liv och gärning på ett utmärkt sätt - så bra att man till och med glömmer träsmaken i baken under de nära nog tre timmar som föreställningen tar. Man får också en uppfattning av vad sjöfarten kostade i form av offrade liv. Krigen tog hårt på Gustaf Adolf Mauritz  Eriksons (1872 - 1947) flotta. En son fick sätta livet till när  hans båt torpederades av en rysk ubåt. 
G E - rederierna fyller 100 år i år.
Förutom att driva rederiet var Gustaf Erikson en stor donator.
Det blev en speciell stämning att avnjuta skådespelet i båtens inre efter att ha fått en  rundvandring i Pommerns utrymmen, ledda av en kunnig och entusiastisk guide som besvarade alla landkrabbefrågor med bibehållet lugn

fredag 19 april 2013

Casanova i ytterskärgården


I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet härjar kvinnokarlen Karl Friman i den åländska ytterskärgården. Han är stilig, välklädd, allmänt charmerande och därtill en skicklig yrkesman.
Hustrun Amanda är ingen skönhet men däremot en klok och duglig kvinna som varmt älskar sin man och tar honom för vad han är.  Inte ens när han gör väninnan Ida på grannön och hennes dotter sin kur sviktar Amanda. 
Idas man har utvandrat till Amerika och hon sitter ensam på torpet med dottern. Karl blir dubbeltorpare. Och ryktena flyger med förvånande hastighet mellan öar och skär.
Den åländske författaren Leo Löthman bygger sin roman Isnätter från 2006 på verkliga händelser som bl. a .finns att läsa om i domstolsprotokoll. 
Han har arbetat med romanen i tjugo år och försökt tänka sig vad som kan ha hänt utöver det som dokumenterats.
Det blev lite för många fruntimmershistorier enligt min mening. Karl blir mindre trovärdig medan åren går. Och de övriga männen som förekommer i romanen är grovt tillyxade. De är över lag skvallriga, fördömande och gediget osympatiska.
Jag tyckte däremot mycket om skildringen av skärgården, beskrivningen av vädrets och vindarnas skiftningar  och det hårda livet på öarna. Att ta ekan i stället för cykeln, att signalera i stället för att SMS:a, att vara beroende av samarbetet med grannöarna, att dela med sig, att veta hur man överlever under hårda förhållanden och med små medel.


söndag 13 januari 2013

Katrina på Klinten

Unga bonddottern Katrina från Österbotten är vacker, gyllenblond och ståtlig. Hon har många friare, men faller för den glade, sprallige sjömannen Johan Johansson från Åland som alltid sjunger och berättar historier. 
Bland annat lovar han Katrina guld och gröna skogar och blå äpplen om hon följer honom till Åland. Vilket hon också gör. 
Så snart de kommer dit upptäcker hon sitt misstag. Men sådant är Katrinas kynne att hon utan knot tar konsekvenserna av sitt felval. 
Den minsta gråaste kojan på Torsö blir hennes hem för resten av livet. Där sliter hon ont på dagsverken hos kaptensbönderna för familjen. Katrina tar om hand. Inte bara den egna familjen. Grannen, den utslitna Beda, har i Katrina ett orubbligt stöd och en  vänskap utan åthävor.
Tre söner och en dotter föds i familjen. Johan är inte till stor hjälp, men äldste sonen, Einar,  går i tidig ålder på dagsverken. Katrina våndas (så även läsaren), men kan inget göra. Einar blir också den som målmedvetet går in för att komma sig upp och ut i världen som kompensation för den fattiga barndomen. 
Katrina är stolt och stark och inte rädd för att säga ifrån. Hon vinner respekt överallt. Något välstånd blir det aldrig tal om, men hon lyckas skaffa en ko och några äppelträd.
Åland är avskuret från övriga världen. Så är Fasta Åland avskilt från de andra öarna. Klinten hör inte riktigt till resten av byn. Katrina återser aldrig sin hembygd.
Katrinas liv på Åland är ett stycke kvinnohistoria, vilket ju var något som intresserade författarinnan Sally Salminen. Ålandsfrågan var ett annat engagemang och den berörs också i Katrina. 
Katrina kom ut 1936 och filmades 1943 med Märta Ekström som Katrina, Frank Sundström som Johan. 
Katrinas levnadsöde engagerar. Romanen blev omedelbart en storsäljare och den lever vidare.  Jag tycker att man associerar till statarromanen Bara en mor av Ivar Lo - Johansson. Den kom ut 1939 och filmades 1949 med Eva Dahlbeck i huvudrollen som Rya - Rya.
Jag kommer också att tänka på de amerikanska slavarna på bomullsfälten.

Katrina får delta i Lyrans Klassikerutmaning


onsdag 9 januari 2013

Sallys saga

Sally Salminen (1906 - 1976) förrdes i Vargata på Vårdö i åländska skärgården.
Hon var nummer sju i en syskonskara på elva. Fadern dog när Sally var sju år och familjen fick det svårt ekonomiskt.
Sally Salminen kom att resa mycket under sitt liv. Hon och hennes man, den danske konstnären Johannes Dührkop, tyckte mycket om att resa. Men för Sally själv utgjorde nog resandet ett svar på en inre oro och rotlöshet. 
De kom också att bo i flera olika länder. Sally var också den som ofta bytte arbetsplats i yngre år
Det var under några hembiträdesår i USA som Sally skrev romanen Katrina (1936; jag återkommer senare till den) som skulle göra henne världsberömd och på samma gång blev ett gissel för henne. 
Den plötsliga berömmelsen blev stor och påfrestande och Katrina kom också att skymma allt annat hon skrev och skrivit.
Sallys saga. En minnesbok om Sally Salminen till 50-årsminnet av Katrina.
Anna Bondestam står som redaktör. Medverkar gör olika finlandssvenska författare (såsom Anni Blomqvist, Gunvor Javén, Valdemar Nyman och Marianne Backlén)  samt syster Aili. De belyser Sally Salminen som människa och författare från olika håll.Hon engagerade sig i samhällsfrågor; hon intresserade sig för kvinnofrågor och hon tog ställning i ålandsfrågan. Hon hade den bestämda uppfattningen att att Ålan borde tillhöra Sverige.
Sally Salminens liv var ingen dans på rosor. Hon hade ett bildningskomplex som gjorde att hon i hela sitt liv energiskt försökte förkovra sig. Hon drevs mot vänster av sitt klassmedvetande; hon lutade sig en tid religiöst åt oxfordrörelsen och russellianarna (som sedermera blev Jehovas vittnen). Katrina mottogs med misstro och ogillande i hennes hemtrakter och hon såg sig förbigången när det gällde stipendier och andra erkännanden.
Sallys saga ger en bild av en komplex kvinna som är oförtjänt bortglömd.
Artikeln i Nordisk kvinnolitteraturhistoria
är i käckaste laget enligt min mening och alltför summarisk: En tjänstepigas succéroman skriven av Tuva Korsström.
Biblioteket i Mariehamn erbjuder en mera seriös artikel .