Mirakelvattnet

Mirakelvattnet är den åländska författaren Carina Karlssons debutroman. Den kom ut 2016 och nominerades till Nordiska Rådets Litteraturpris liksom romanen Algot som kom ut 2018. Hon föddes i Björby i Sund och bor nu med man och dotter i Tranvik, Sund. Carina Karlsson har också skrivit romanen Märket som är det första jag läste av henne. Den handlar om häxeriprocesserna på Åland och bygger på verkliga händelser. Mirakelvattnet är fiktion men den vittnar om författarens djupa kännedom om Ålands geografi och historia. Skildringen av naturens och årstidernas växlingar är helt underbar och ofta poetisk. Förtrogenheten med bondelivet i slutet av 1800 - talet och några årtionden in på 1900 - talet är djup och tydlig. I Mirakelvattnet följer en den unga Johanna från det att hon kommer som piga till den rika bondgården i Löfvik till dess att hon slutar sina dagar, ensam, efter ett långt och strävsamt liv. Hennes farfar, som var sockenskräddare i Tranvik, var den enda människa som verkligen älskade henne och när han dog kände hon att hon rämnade. På Löfvik härskar gamlamor, bonden Gustavs mor, sedan hans hustrus död. Gamlamor tycker inte om Johanna. Johanna  är inbunden, tyst och hård i nyporna mot barnen. Det ena barnet är en utvecklingsstörd flicka som drunknar under en kälkfärd med Johanna. Detta plågar henne för resten av livet. Prästen känner Johanna sedan hennes konfirmationstid och han minns henne som stursk. Han skuldbelägger henne när hon kommer för att registrera sina två döttrar. Fadern är välkänd och förnekar inte heller faderskapet. Gamlamor tycker lika illa om Johanna när hon blir gamlamors svärdotter som innan. Johanna har inget handlag med sysslorna i hushållet. Johanna tycker bäst om djuren på gården. Om Johanna har någon svaghet i livet är det sonen Otto. Inte heller hans liv blir lätt. Men han har sin älskade hustru, Ida, klen med svaga lungor och  djupt föraktad av Johanna. Ida föder åtta söta flickor innan det till slut kommer en pojke. Kvinnornas förhållanden var inte enkla. Hårt arbete, barnafödande och liten eller ingen makt. Kapitlena är korta. Boken omspänner åren 1869 - 1933 och är indelad i fem avdelningar. De historiska händelserna är naturligt inbakade på ett relevant sätt.  Tempot i romanen följer väl aktiviteten i Johannas livscykel. På slutet tunnar allt ut och en förstår att Johanna inte har långt kvar. Johannas livsöde engagerar läsaren. En sträckläser. Mirakelvattnet är översatt till ett flertal andra länder. Och på Åland anordnas vandringar till de platser där romanen utspelar sig. Vandringsledare är författaren själv.  

Titel: Mirakelvattnet

Författare: Carina Karlsson

Förlag: Schildt & Söderström

Tryckår: 2016

Antal sidor: 295

En smakebit på søndag v. 45

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. 

"Denna Johanna! Från sin första stund i livet hade hon svårt för att vänta. Hon var som skapt ur Lumparn. Vågorna i Lumparn är rastlösa, rullar vidare och vidare, dansar i flera turer samtidig. Johanna var av just den naturen. Redan innan Johanna föddes, kunde hennes mor Greta känna av hennes häftiga humör och när hon sedan kom till världen en solig och grann semesterdag år 1852 väsnades hon så väldigt att hennes farfar den skumögde sockenskräddaren Johan som satt utanför huset och sömmade på en arbetsskjorta, förskräckt ryckte till, och stack synålen djupt i tummen. 

Från sidan 10 i  Mirakelvattnet av Carina Karlson

Hem

Karin Erlandssons roman Hem kom ut på  Schildts & Söderströms och Bokförlaget Forum, 2021. Den är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2022. Havet är vägen som för ut i världen och ibland leder sjöfararen hem. Det är själva förutsättningen för att leva på en ö. Man måste ständigt vara uppmärksam på havets rörelser, de svalkande vågorna kan i nästa ögonblick bli farliga och skrämmande. Författaren Karin Erlandsson har tidigare skrivit litteratur för barn och ungdomar och hon har också skrivit romaner av thrillerartad karaktär. Hem är en kollektivroman bestående av en rad kvinnoberättelser i novellform som berättar Ålands historia under sextusen år från stenåldern ur kvinnornas och barnens perspektiv. Kvinnorna stod för det dagliga, vardagliga medan männen oftast arbetade på sjön och var borta långa tider. Mycket ser likartat ut genom tiderna. Saknad, oro osäkerhet är kvinnans lott. Vad händer med relationerna och med barnen när  livet levs på håll? Hur blir det när mannen äntligen kommer hem? Känner man igen varandra? Det är en realistisk berättelse; det handlar om att uthärda och överleva. Den sortens liv har en träffat på hos flera andra åländska författare med Anni Blomqvist i spetsen. En får en känsla för sjöfartens betydelse för Åland. I ett sjömansbrev kan en läsa att det är viktigt att ha en kaffepanna och en fartygsandel. Allra först möter en Lia i Saltvik som levde på 800 - talet. Här finns sonen Ragnar som inte utvecklas som han ska. Lia vill inte se. Fadern Olof både ser och förstår. Så möter en kvinnor fån olika delar av Åland under olika århundraden. Sista berättelsen handlar om två kallskänkor på finlandsfärjan. Stella och Carolin delar ljuvt och lett. Då befinner vi oss på Ålands hav 2019. Karin Erlandsson känner väl till den miljö hon skildrar; Ålands historia; seder och bruk; redskap och språkliga egenheter. Hon skickar med en litteraturlista på slutet och riktar ett tack till svärfar som visat henne var vilka öar vikingarna kan tänkas ha passerat. 

Titel: Hem

Författare: Karin Erlandsson

Förlag: Forum I Schildts & Söderström

Tryckår: 2021

Antal sidor: 272 sidor

Omslagsbild: Vägen hem Oljemåning (beskuren) av Jonas Wilén

Broarna

Kulturskribenten och konstkritikern Sebastian Johans debutroman har titeln Broarna. Den är nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris 2021 som Ålands bidrag. 2 november tillkännages vinnaren. Broarna handlar om emigrationen från Åland till Amerika i början av 1900 - talet. En följer syskonen Carl, Harry och Aina på deras resa. Carl är äldst och känner ansvar för sina yngre syskon. Han får snart arbete vid brobyggen och trivs utmärkt både med arbetet och New York. Han utmärker sig i arbetet och stiger i graderna. En och annan avundsjuk kamrat provocerar Carl som förstår att sätta sig i respekt genom att ta till sina kroppskrafter. Ida - Levina kommer från samma socken som Carl men de träffas som först i NY. De gifter sig och får barn; de får möjlighet att byta upp sig bostadsmässigt och de kommer mer och mer in i det amerikanska sättet att leva. Men Ida - Levina längtar hem. Carl kan längta hem som hastigast under slåttern. Genom Carl och hans familj får läsaren också följa världshändelserna; första världskriget, inbördeskriget i Finland och polioepidemien. En av deras döttrar drabbas av barnförlamning. Sebastian Johans har hittat stoff i sin egen släkts historia. Romanen tilldrar sig mellan 1904 och 1932. Carl är navet i berättelsen, men det är Ida - Levina jag fastnar för. Miljöskildringen överträffar karaktärsteckningen. Författaren skriver med små bokstäver och låter läsaren klara sig på egen hand. Inget fel i det. Broarna syftar naturligtvis på alla stora broar Carl är med om att bygga men också om brobygget mellan Åland och USA och kanske också om brobyggandet mellan olika nationaliteter som möts i drömmarnas Amerika. Slutet blir lite summariskt; berättelsen hade gärna fått flyta ut lite mera. Men på det hela taget är det en intressant roman som jag varmt rekommenderar.

Titel: Broarna

Författare: Sebastian Johans

Förlag: Nirstedt/Litteratur

Tryckår: 2020

Antal sidor: 365

Katarina Gäddnäs från Finström

Författaren Katarina Gäddnäs föddes 1970 i Finström i Åland. Hon studerade teologi i Åbo, men det skulle dröja 29 år innan hon blev prästvigd i Borgå domkyrka 2018. Dessförinnan hann hon vara med i den första kullen som läste litterärt skapande vid Åbo Akademi ; hon blev poet och journalist. Så blev hon prästfru och mor till fyra barn på ön Kökar; hon skilde sig och blev ensamstående mor med ekonomiska bekymmer innan hon fick hjärtbesvär och upplevde livets skörhet på nära håll. Några år därefter var det dags för neuroborrelios vilket också är en farlig sjukdom. På sjukhuset träffade Katarina Gäddnäs sjukhusprästen Maria Wirén, som kom henne att bestämma sig för att bli sjukhuspräst. Maria Wirén blev hennes mentor. Nu har hon intagit sin mentors plats som sjukhuspräst i Mariehamn. Tillsammans med fotografen Gabriella Nordlund har hon skrivit den vidunderligt vackra boken Ytterst. Kökar mitt i havet. En av hennes diktsamlingar har titeln Vitbok. Ytterst och Credo kom båda ut på Schildts förlag.

Credo

om vetekornet faller till marken och dör 

blir det ingen skörd och inget bröd

om sparven faller till marken och dör

har den kanske kalasat på besprutad åker

katten har liksom möss och människor

bara ett liv

sanningen segrar inte alltid till sist

synden straffar inte sig själv

gammal kärlek rostar aldrig

man ska aldrig säga aldrig

den som gräver en grop åt andra

får oftast bättre betalt än hemvårdaren

Märket

1666 - 1668 avrättades sju kvinnor för trolldom på Åland. Carina Karlsson har skrivit en roman, Märket, om detta. Romanen bygger helt på verkliga händelser. Författaren har läst protokoll i domboken från 1666 i Ålands landskapsarkiv. Det hela börjar med en träta om några rågnekar. Någon fick inte sin beskärda del vid tröskningen och någon annan fick betala. Där uppstod det ursprungliga agget som sedan växte och bredde ut sig och slutade med att den ena misstänka kvinnan angav den andra. Hustru Karin från Emkarby var den första av de dömda kvinnorna i trolldomsprocessen och den som sedan angav de andra kvinnorna. Kyrkoherden Bryniel Kjellinus och häradshövding Nils Psilander ledde trupperna i kampen mot häxeriet. Om kvinnorna inte ville erkänna fanns ju alltid tortyren med handklovarna. Trollkonorna ansågs ha förbindelse med Satan och ska ha frossat i smörlycka, boskapslycka och  sädeslycka. Under tortyren höll kvinnorna med om allt som kyrkoherden förestavade dem. Nils Psilander hade utbildat sig till präst i Dorpat  med specialutbildning i vidskepelse och utrotande av trollpackor. Han har sin moderna bok från Dorpat och kyrkoherden har sin gamla bok där en kan läsa i Andra Mosebok "Du skall icke låta en trollkona leva". Så småningom började en av nämndemännen att tycka att det hela gick underligt till. Nämndemännen tror mera på bygdens sanning än på maktens.  En följer den unga, starka tvåbarnsmamman Lisbeta Skarp som i det längsta står emot anklagelserna och menar att hennes sunda förnuft ska övertyga kyrkoherde, präst och tolv nämndemän. Lisbeta har ett märke på ryggen som minne av ett par bölder, men detta tolkas som ett Satans märke av kyrkoherden. Alla förhör, tortyren och det växande misstroendet sliter även på härföraren Bryniel Kjellinus så när han kommer hem tar han ut sig på fru och barn. Hustrun till och med misshandlar han. Carina Karlsson har skrivit en väl underbyggd och inkännande roman om en förfärlig tid i Ålands historia. Hon är saklig, lågmäld och välformulerad; hon gestaltar väl den smygande skräcken hos den kvinnliga delen av befolkningen i allmänhet och hos de så kallade trollkonorna i synnerhet. Jag kommer osökt att tänka på likheterna med nutida drev. Formerna är annorlunda men men innehållsmässigt rör det sig om ungefär samma sak.

Med anledning av Ålands 100 - årsjubileum 2021  hade operan "Lisbeta - En trollkona ska du icke låta leva" premiär i juli i Mariehamn.

Titel: Märket

Författare: Carina Karlsson

Förlag: Schildts & Söderströms

Tryckår: 2019

Antal sidor: 275

Is

 

Ulla - Lena Lundbergs roman Is handlar om det unga prästparet Petter och Mona Kummel som kommer till Örarna, en ö i Skärgårdshavet tillhörande Brändö kommun, för att starta sitt gemensamma liv där tillsammans med den lill dotterna Sanna. De tas emot varmt och vänligt av den bofasta befolkningen. Hela prästen är som en predikan, säger man, och man gillar en präst som sjunger bra och har åländska rötter. Hustru Mona kommer från en bondgård i Nyland. Hon är som en virvelvind; hastig och häftig. Hon älskar att handskas med husdjuren, särskilt korna. Klockaren blir som en far för Petter Kummel; barnmorskan Irina Gyllen som egentligen är läkare men får inte arbeta som läkare eftersom hon inte har finsk läkarexamen! och läraren Lydia Mannström blir Petters stöttepelare. Den något äldre prästen på Mellom, Fredrik Berg, blir Petters gode vän och avhållne kollega.  Det saknas inte motsättningar på Örarna men Petter hanterar dem väl. Postmannen Anton, som kommer med sin båt, fraktar även annat än post. Han är en viktig man och ett nyhetsankare. Han känner isarna väl och tar inga risker. Isarna beskrivs på ett fantastiskt sätt i den här romanen; deras ljud, färger och falskhet. Postmannen går efter sina egna tecken. När isen ligger stark har folk lättare att nå varandra. När vattnet är öppet ror man. Till sjön går man om man vill ta livet av sig. Tvättar sig gör man i bastun. Petter Kummels församling har ord om sig att vara en sjungande församling. Men man gillar inte högmässorna med nattvard. En viss vidskepelse kommer ibland i dagen och det är midsommaren som är årets största högtid på Örarna. Varje möte avslutas med O, hur saligt att få vandra! Is är en mycket givande roman på alla sätt. Jag tycker om människoskildringen, humorn, allvaret, skildringen av folkets liv i helg och söcken; glädje och sorg. Författaren, Ulla - Lena Lundberg, är också religionsvetare och etnolog. Jag får lust att läsa mer av henne. Hon debuterade som så många andra med dikter. 1970 kom reseskildringen Gaijin. Utlänning i Japan. Efter det har det kommit många dokumentära böcker, romaner och hörspel.

Titel: Is

Författare: Ulla - Lena Lundberg

Förlag: Schildt & Söderström

Tryckår: 2012

Antal sidor: 365

En smakebit på søndag v. 32 2021

"Jaså, är det du John Erik." Ante dök upp ur havet av människor, höjde glaset och nickade. En snål huvudrörelse. Nej, hans kusin hade aldrig gillat honom, men det var roande att notera hur han alltid kom framkrypande till slut, hur han sedan dröjde sig kvar, såg sig tvungen att konversera, tränga sig ännu närmare. Som spindlarna i näten utanför stugfönstren, tänkte Erik, på andra sidan glaset. Deras silhuetter i gryningsljuset. Varje natt hängde de där. Varje morgon tog han sopborsten på altanen och svepte den över rutorna."

Från sidan 9 i Jakthistorier av Liselott Willén. 

Fler smakebitar  HÄR

I kamp med havet - Vägen från Stormskäret

 

De två sista delarna i Anni Blomqvists serie om Maja på Stormskäret har titlarna I kamp med havet och Vägen från Stormskäret. Maja väntar sitt sista barn, Johanna, det sjunde. Johanna är väldigt liten när hon föds ett par månader för tidigt. Men Maja vet att hon kommer att överleva. På Stormskäret är eld, storm och varg de tre stora farorna. Det är dåligt med mat till husdjuren och svårt att skaffa ved. Maja köper foder på krita. Maja sörjer när den älskade kon Tulpana måste gå till slakt för att skaffa mat åt familjen. Det är svårt att få något grepp om tiden, men de äldsta barnen börjar bli stora. Maja är rädd att dottern, Maria, får ta ett för stort ansvar och arbeta för mycket. Det förvånade mig lite att Maja tänkte så ömsint på sin dotter. Hon är inte uppfostrad med att man visade känslor. Det gjorde rakt inte hennes mor även om Maja kunde märka att modern var omtänksam och försökte underlätta på annat sätt. När Vallborg gummo dör känner Maja att hon förlorar ett starkt stöd i sitt liv. Hon kunde behöva en axel att gråta mot. Vallborg gummo är den som kom vid födelse och död. Janne och Maja bjuds på begravningen vilket är en stor ära eftersom endast släkt och grannar brukade bjudas. Barnen säger ni till sina föräldrar. Maja sjunger sorgliga sånger för dem under skymningsstunden; Älvsborgsvisan, Hjalmar och Hulda o. dyl. Barnen älskade det. Maja börjar fundera över sina pojkar och tycker att hon snart borde få en svärdotter i huset. Johanna skrattar och säger att alla bröderna har flickvänner. Och med ens kommer August, den äldste sonen, hem med Eva. Tyvärr ägnar författarinnan inte Eva så mycken omsorg. En känner med den unga flickan och undrar hur hon vågar ta steget till Stormskäret och svärmor Maja utan att ens ha hälsat på. Maja själv blir alldeles perplex. Hur hanterar en en svärdotter? Hon låter Eva förstå att allt är hennes bara Maja får behålla sin säng. Och Maja känner att hennes stora kvarvarande uppgift blir barnbarnen sedan hon funnit att fisket blir väl tungt för henne. Hon tyr sig alltmer till sin psalmbok. Maja är väldigt flexibel, måste jag säga. Det kommer tider då barnen börjar tala om fastlandet. På Stormskäret kan ju ingen bo! Yngsta barnet Johanna tar det första och största steget. Hon emigrerar till Amerika och Maja börjar vänta på brev så snart Johanna lämnat Stormskäret. Läsaren följer Maja tills hon lämnar Stormskäret, frisk och kry och med alla själsförmögenheter i behåll. Författarinnan är väldigt summarisk i de här båda böckerna. Hon tycker nog att läsaren redan känner de olika karaktärerna och koncentrerar sig på själva livet och tiden. Jag har läst de här fem böckerna med stort nöje och levt med och beundrat familjen som tog alla motgångar och allt hårt arbete med sådant jämnmod. Och alla dessa mer eller mindre främmande ord! Det sista var styckemössa. Det är en mössa som används till en folkdräkt.

Maja

Vid tiden då berättelserna om Stormskärs Maja av Anni Blomqvist utspelar sig tillhörde Finland och Åland Ryssland. Ryssarna byggde fästningen Bomarsund som en viktig utpost på östra Åland.  Krimkriget,  som utkämpades mellan Ryssland å ena sidan och England/Frankríke, det sardinska kungadömet och Osmanska riket, 1853 - 1856,  utspelades till större delen på Krimhalvön. Men slaget vid Bomarsund, 1854, tilldrog sig på Åland 21 juni till 16 augusti och vanns av de allierade. Det är under denna tid som Janne på Stormskäret och flera med honom tar till flykten. Maja och barnen tar sin fillflykt till hennes föräldrar på Vestergården. Maja lever i ständig oro för Janne och när han en dag knackar på fönstret till hennes rum vet hennes glädje inga gränser. Janne är hennes trygga tillflykt i världen. Han är omtänksam, han är aldrig tveksam, osäker eller rädd; han kan läsa - det kan inte Maja. Och när Janne tar fram griffeltavla och krita för att lära äldste sonen August att skriva ser storasyster Maria på med undran i blicken. Maja förstår, men inte Janne. Maria ska inte röra sig ute i världen. Hon har ingen anledning att kunna läsa och skriva. Men till slut blir det så i alla fall. Maria visar sig ha gott läshuvud. Familjen kommer hem till Stormskäret strax före jul och saknar då allt som brukar finnas i huset inför julen. Men de är i alla fall i sitt eget hem. En och annan fågelsoppa på guding kan det bli, men annars är det knapert. Jag frågar mig varför det inte fanns höns i hushållet? Efter helgerna flyttar Skomakar - Pelle in med all sin skrymmande utrustning. Alla måste ha skor. Maja har sparat papper för att familjemedlemmarna ska få sina fötter avritade åt skomakaren. Maja ligger efter med spinnrocken. Hon tvättar och klappar kläder mot klipporna vid stranden i isande kyla; hon sköter djuren som är så viktiga i hushållet. Fisket går före väven och hon åker ut med Janne i båten. Mitt under alla bestyr drabbas hon av en stor sorg som hotar att knäcka henne. Ett blixtnedslag orsakar brand i landstugan och bästa seglet brinner upp. Nu är det viktigt att kvickt spinna ullgarn och väva ett fullgott segel som Janne inte behöver skämmas för. Under tiden som hon gör allt annat föder Maja dessutom sönerna Hindrix och Gabriel. Janne är en kraftkarl, men barnsängarna tröttar ut Maja som ju också arbetar hårt. Hon tar  motvilligt emot hjälp från Vestergård och går med på att bli liggande i sängen och kanske också slumra en stund mitt under brinnande arbetsdag. Hon har många funderingar om synd och straff, men orkar inte riktigt med de tre timmar långa predikningarna. Som om inte familjen hade nog som det är brinner hela boningshuset ner. Alla räddar sig ut i fähuset där det blir väldigt trångt. Ny flykt undan kyla och hunger mot Vestergård. Den myckna dramatiken i tredje delen av Maja på Stormskäret skildras ibland lite väl summariskt, men dess betydelse står fullt klart för läsaren som nu lärt känna familjens förhållanden.

Titel: Maja

Författare: Anni Blomqvist

Förlag: LT

Tryckår: 1973

Antal sidor: 136

Med havet som granne

I andra delen av Anni Blomqvists serie om Maja, Med havet som granne, möter en Maja och Janne i färd med att börja bygga sitt liv på det ensliga Stormskäret. Och det är verkligen frågan om att bygga; bräda för bräda. Lyckligtvis finns det en fallfärdig lada utan dörr där de kan sova om nätterna. Maja är i förstone lite handfallen. Nu måste hon rådda allt själv i hushållet. Janne däremot är i sitt esse. Han är stark och händig och munter. Om helgerna ror de hem till Vestregård och Maja får sova i en riktig säng. De har inga pengar och måste låna till bygget. Så småningom får Maja sin efterlängtade ko, Tulpana, som hon fått lov om vid giftermålet. Maja gör smör och ost som Janne säljer i Bomarsund och Åbo. Maja spinner getens ragg och gör raggvantar som är bra för de släpper inte in väta. Maja finner sig tillrätta alltmer och plötsligt tror hon att hon väntar barn. Alldeles säker är hon inte. Och när barnet ska komma vet hon inte heller. Lilla Maria föds i rykande storm. Janne och Maja är ensamma om den stora händelsen. Janne är omtänksam mot både mor och barn. Sedan följer kristningsresa och körktagning. Maja får inte vara med om dopet, för hon räknas som oren, så det blir att ta en sak i taget. Majas mor kommer på besök och påpekar brister både här och där. Majas far har en helt annan inställning och Maja känner att det är sin far hon tycker mest om. Bland alla Majas övrig sysslor kommer insamlandet av årets aska. Den används till kokning av lut. Hålbröden som bakas och hängs till torkning i taket ska räcka hela året. Högberget är en vikti plats i Majas liv. Dit springer hon tätt som ofta och spanar ut åt havet efter båtar och segel. Hon vill inte riktigt avslöja för Janne hur ofta hon står där. Med havet som granne är lika intressant som Vägen till Stormskäret. En känner verkligen av Majas förvandling från ung, ansvarslös flicka till kärleksfull hustru och mor. Glömd är Magnus; Janne visar sig vara en god och uppmärksam man. Tidens och platsens seder och bruk vävs in i berättelsen på ett organiskt sätt. Jag fortsätter att botanisera bland de främmande orden som tycks vara en blandning av svenska, finska och dialekt. Raskt över till nästa del; Maja.

Titel: Med havet som granne

Författare: Anni Blomqvist

Förlag: LT

Tryckår: 1975

Antal sidor: 139

Vägen till Stormskäret

Författaren Anni Blomqvist föddes 1909 i Simskäla på Åland som äldst i en syskonskara på tio. Hon gifte sig med fiskaren Valter Blomqvist. 1967 drunknade mannen och en son och några år senare ännu en son. Anni Blomqvist vet vad hon skriver om i serien om Maja på Stormskäret. Romanerna blev TV - serie 1975 och kan ses HÄR. Stormskärs Maja utspelar sig mellan åren 1842 och 1899 och skildrar en skärgårdskvinnas liv från början till slut. Nu har jag läst första delen i serien Vägen till Stormskäret och klart är att jag kommer att fortsätta. Jag började igår och har sträckläst. Så otroligt intressant med denna åländska folklivsskildring och alla mer eller mindre främmande ord. Somliga går att slå upp; andra får en gissa sig till. Maja - som egentligen heter Maria - har fyra syskon och ett par stränga föräldrar. Särskilt modern är mycket sträng och kräver arbete av sina barn. Barnen ska fostras till att "bli som folk" säger mor. En följer Maja årstid för årstid med de olika sysslorna på gården. Hon är också ute och fiskar med sin far och bror. Maja ror och får stå ut med en hel del snubbor. Maja älskar skymningsstunden efter avslutat arbete när gårdens folk samlas vid brasan och det berättas sägner och skrönor. Maria fostras in i äktenskapet av sin mor. Hennes äldre syster Anna får se sig omsprungen av lillasyster. Maja har visserligen fäst sig vid en ung man som heter Magnus, men giftermålet med Janne bestäms av de ungas respektive fäder. Maria tillfrågas inte, men Janne har berättat för sin far, Fisk - Erker,  att hans håg står till Maja. Det är inte många gånger de unga tu träffas innan de gifter sig. Maja arbetar med sin hemgift och sömmar fästmansskjorta till Janne, som skaffar virke till huset som ska byggas på det ensliga Stormskäret. Romanen slutar med att Maja och Janne är på väg till Stormskäret. Nästa del, Med havet som granne, är sammanbunden med del ett så det är bara att fortsätta med den intressanta berättelsen om Maja och hennes tid.

Titel: Vägen till Stormskäret

Författare: Anni Blomqvist

Förlag: LT

Tryckår: 1975

Antal sidor: 145

Sten för sten

Den åländska författaren och läkaren Liselott Willén har skrivit en rad romaner av vilka Sten för sten kom ut 2001. Omslaget är inte så charmigt men ändå lite intressant. Jag började läsa i tron att jag läste en kriminalroman. Det stämmer ganska länge. Det byggs upp en spänning i romanen som verkar leda till någon sorts urladdning eller katastrof. Kjerstin berättar. Hon kommer från Sverige och har flyttat till Åland med sin man, läkaren Jörgen, som är ålänning. Kjerstin trivs inte på Åland och hon trivs inte med att vara lärare. Hon befinner sig i ständig fejd med en pojke i klassen vars far ingår i den osympatiske rektorns umgängeskrets. Som grädde på moset misstänker hon att maken är otrogen. Ja, det är en mörk berättelse. Jag söker länge efter en människa att sympatisera med, men det finns ingen. Det ska möjligen vara kollegan Johansson då, men jag litar inte på honom heller. På torsdagar går Kjerstin en kurs i själslig utveckling tillsammans med sju andra kvinnor. Hennes självkänsla behöver verkligen en boost. Ledaren, Ola Karlsson, får en att omedelbart resa ragg. Hur kan dessa kvinnor som förvisso är osympatiska men ändå inte några dumskallar underkasta sig det despotiska ledarskapet. Stämningen i romanen är dov; språket är ganska korthugget och kärvt och passar väl med innehållet. Som läsare presenteras en också för en del av de övriga kvinnornas liv. Landskapet skymtar också fram med jämna mellanrum. Det framgår att man i skolan anser att det är viktigt att eleverna talar ordentlig svenska. Jag började läsa Sten för sten lite tveksamt men det hela utmynnar i sträckläsning. Sten för sten liknar inget annat jag läst. Avslutningen är överraskande. Men det är inget konstigt med det.

Titel: Sten för sten

Författare: Liselott Willén

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2001

Antal sidor: 401 sidor

I lögn och lust

Plötsligt tog jag ett kliv utanför min comfort zon och läste en feelgood - roman; I lögn och lust av Pernilla Lindroos. Den tilldrar sig på Åland, mestadels Mariehamn, och platsen träder fram då och då. Lucky är en kvinna som snart fyller fyrtio. Hon arbetar som massör och bistår också ungdomar som har det svårt i skolan. Joakim och Lucky har varit gifta i tre år men Luckys sextonåriga dotter Hanna har ännu inte accepterat sin styvfar. Inte så att hon gillar sin biologiske far, men Joakim är hon misstänksam mot. Lucky har flera problem med dottern. Hon upptäcker att Hanna röker hasch tillsammans med ett gäng nya, äldre kompisar. Lucky kontaktar Joakims vän Leonard som befinner sig i Marocko i tjänsten. Jodå, de är välkomna. Hanna strider för livet. Hon vill verkligen inte åka till Afrika. Dessutom har hon ju skolan. Lucky genmäler att i Finland har man lärplikt inte skolplikt. När de kommer till den lilla fiskebyn utanför Agadir möter de Viktoria som är i samma ålder som Lucky. Hon är i Agadir för att utbilda sig till yogainstruktör. Viktoria äter massor av nyttig mat och tränar maniskt. Hennes pojkvän Stefan och hon är särbo. Viktoria är utestängd från sin arbetsplats eftersom det pågår en undersökning på grund av  diverse oegentligheter. Hon har egentligen ingen lust med något umgänge, men så småningom tinar hon upp. Och det ska visa sig att de två kvinnorna har mer gemensamt än de någonsin kan föreställa sig. I lögn och lust har ett driv och ett gott humör; då och då till och med lite humor. Språket är vårdat; intrigen är inte den allra enklaste. Lite fördjupning av personskildringen hade jag dock önskat mig.

Titel: I lögn och lust

Författare: Pernilla Lindroos

Förlag: Ordberoende förlag

Antal sidor: 307

Tryckår: 2020

Stina och herr Saltarello

Stina Forsström arbetar på ett långtradarfik  någonstans i södra Finland. Egentligen kunde hon haft ett bättre arbete för hennes studentbetyg var finfina. Men det är så med Stina att hon inte talar. Och det tycker folk är besvärligt. Någon gång  i hennes tidiga barndom skrämdes hon så att hon började stamma. Detta stör henne så att hon beslutar sig för att sluta tala. Stina är huvudpersonen i den åländska författaren Sonja Nordenswans debutroman från 2007, Stina och herr Saltarello. Stina är ensam i världen. Båda föräldrarna är döda. Modern hade hon inte haft någon vidare kontakt med. Fadern var hon direkt rädd för och tyckte inte om. Herr Saltarello är egentligen av italiensk adelssläkt, men det är något han hemlighåller för sina arbetskamrater. Dessutom tillverkar han klippdockor och ritar kläder till dem. Han bor med sin pimpinetta mamma och inte ens hon känner inte till sonens hobby. Antonio Saltarello närmar sig försiktigt Stina, som inte är alltför angelägen. Men lite trevligt är det ändå. Offa är en hemlös man som har sin hemvist bland soptunnorna. Det händer att han får sopor över sig och Stina ser att han har skulor i skägget. Men - han är vänlig mot henne och hon återgäldar genom att låta honom få komma in och duscha och byta kläder hos henne. Stina försvinner plötsligt till hemlig ort i samband med sin 50 - årsdag. Hon har gripits av energi och beslutat sig för att förverkliga en länge närd dröm. Och det gör hon med besked! Stina och herr Saltarello är ingen stor litteratur. Men det är en varm, snabbläst roman som innehåller både komik och tragik. De tre huvudpersonerna står vid sidan av ett samhälle som tolererar dem men inte gör något för att stötta dem. 

Titel: Stina och herr Saltarello

Författare: Sonja Nordenswan

Förlag: Sahlgren förlag A b

Tryckår: 2007

Antal sidor: 145

Kvinnorna på Själö

Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman, Själarnas ö, som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm. Johanna Holmström stöder sig mycket på Jutta Ahlbeck - Rehns av handling om kvinnorna på Själö 1889 - 1944. Till Själö kom kvinnor som avvek från normen på det ena eller det andra sättet. Det var fattiga, förtvivlade, ensamma kvinnor och unga kvinnor som levt ut sin sexualitet på olämpligt sätt. Kristina Andersson är exempel på den första kategorin. Hon är trött och utarbetad; hon är förkastad av sina föräldrar och fästmannen är försvunnen. För att klara sig och de båda oäkta barnen tvingas hon arbeta utöver sin förmåga. Hon gör sig skyldig till en förfärlig handling och hamnar på Själö. Såväl samhället som kyrkan svek Kristina Andersson. Elli Curtén är bara sjutton år när hon hamnar på Själö. Hon har förälskat sig i fel man och blir naturligtvis övergiven av honom. Elli har borgerlig bakgrund. Det är föräldrarna som skrivit in henne på Själö, men de vill gärna ha henne hem igen. Först måste det bara göras en liten operation. Sigrid Friman är en ung, vacker och hängiven sköterska som trivs utmärkt på det natursköna Själö. Hon - och flera av de andra sköterskorna - ser med empati på de intagna. De som ofta är ganska arroganta och ointresserade är läkarna. Alla patienterna journalförs minutiöst. Allt bokförs, men när vikten börjar dra sig ner mot trettio slutar man att skriva. Kristina, Elli och Sigrid är tre nav som många andra kvinnor rör sig kring. Somliga är bortom all mänsklig kontakt; om andra tänker en släpp ut dem! Jag tyckte så mycket om Själarnas ö. Den är skriven med ett fint språk och det är inte svårt att känna igen sig i författarens engagemang och indignation. Det här är kvinnohistoria och ett stycke finsk historia som jag önskar att många läsare hittar fram till.

Åland - kort presensation

Åland - skärgård i Östersjön, den femte delen i serien Åländska bilder, rör sig i motsats till de tidigare fyra delarna i samtiden. Författare är  Kjell Ekström, konstnär och etnolog och Håkans Skogsjö, journalist och specialist på historiska ämnen. De otroligt vackra fotografierna står de också själva för nästan helt och hållet.Bildmaterialet är det övervägande.
Ålands 16 kommuner med mer eller mindre romantiska namn presenteras en efter en, Vad sägs om namn som Kökar, Lumparland, Kumlinge, Sottunga, Geta, Lemland och Jomala,
Sedan följer Ett år med den åländska naturen. Därefter blir det historia och kultur.
Bomarsunds fästning och Kastelholm (där Erik XIV satt fången en tid) får varsin presentation liksom de mycket speciella midsommarstängerna som står uppe året om och väderkvarnarna som förr hörde till varje gård med självaktning.
Åland - skärgård i Östersjön är ett bra stöd för minnet när man varit där eller en aptitretare om man funderar på att åka dit. Det är också en utmärkt presentbok.

Segelkungen

Bilden är lånad

Gustaf Erikson SEGELKUNGEN är ett skådespel i två akter av Robert Liewndahl som har spelats bl. a. på museifartyget Pommern som ligger i västra hamnen i Mariehamn.

Bilden är lånad

Ett gäng erfarna amatörskådespelare framställer Gustaf Eriksons liv och gärning på ett utmärkt sätt - så bra att man till och med glömmer träsmaken i baken under de nära nog tre timmar som föreställningen tar. Man får också en uppfattning av vad sjöfarten kostade i form av offrade liv. Krigen tog hårt på Gustaf Adolf Mauritz  Eriksons (1872 - 1947) flotta. En son fick sätta livet till när  hans båt torpederades av en rysk ubåt. 
G E - rederierna fyller 100 år i år.
Förutom att driva rederiet var Gustaf Erikson en stor donator.
Det blev en speciell stämning att avnjuta skådespelet i båtens inre efter att ha fått en  rundvandring i Pommerns utrymmen, ledda av en kunnig och entusiastisk guide som besvarade alla landkrabbefrågor med bibehållet lugn

Casanova i ytterskärgården

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet härjar kvinnokarlen Karl Friman i den åländska ytterskärgården. Han är stilig, välklädd, allmänt charmerande och därtill en skicklig yrkesman.
Hustrun Amanda är ingen skönhet men däremot en klok och duglig kvinna som varmt älskar sin man och tar honom för vad han är.  Inte ens när han gör väninnan Ida på grannön och hennes dotter sin kur sviktar Amanda. 
Idas man har utvandrat till Amerika och hon sitter ensam på torpet med dottern. Karl blir dubbeltorpare. Och ryktena flyger med förvånande hastighet mellan öar och skär.
Den åländske författaren Leo Löthman bygger sin roman Isnätter från 2006 på verkliga händelser som bl. a .finns att läsa om i domstolsprotokoll. 
Han har arbetat med romanen i tjugo år och försökt tänka sig vad som kan ha hänt utöver det som dokumenterats.
Det blev lite för många fruntimmershistorier enligt min mening. Karl blir mindre trovärdig medan åren går. Och de övriga männen som förekommer i romanen är grovt tillyxade. De är över lag skvallriga, fördömande och gediget osympatiska.
Jag tyckte däremot mycket om skildringen av skärgården, beskrivningen av vädrets och vindarnas skiftningar  och det hårda livet på öarna. Att ta ekan i stället för cykeln, att signalera i stället för att SMS:a, att vara beroende av samarbetet med grannöarna, att dela med sig, att veta hur man överlever under hårda förhållanden och med små medel.

Katrina på Klinten

Unga bonddottern Katrina från Österbotten är vacker, gyllenblond och ståtlig. Hon har många friare, men faller för den glade, sprallige sjömannen Johan Johansson från Åland som alltid sjunger och berättar historier. 
Bland annat lovar han Katrina guld och gröna skogar och blå äpplen om hon följer honom till Åland. Vilket hon också gör. 
Så snart de kommer dit upptäcker hon sitt misstag. Men sådant är Katrinas kynne att hon utan knot tar konsekvenserna av sitt felval. 
Den minsta gråaste kojan på Torsö blir hennes hem för resten av livet. Där sliter hon ont på dagsverken hos kaptensbönderna för familjen. Katrina tar om hand. Inte bara den egna familjen. Grannen, den utslitna Beda, har i Katrina ett orubbligt stöd och en  vänskap utan åthävor.
Tre söner och en dotter föds i familjen. Johan är inte till stor hjälp, men äldste sonen, Einar,  går i tidig ålder på dagsverken. Katrina våndas (så även läsaren), men kan inget göra. Einar blir också den som målmedvetet går in för att komma sig upp och ut i världen som kompensation för den fattiga barndomen. 
Katrina är stolt och stark och inte rädd för att säga ifrån. Hon vinner respekt överallt. Något välstånd blir det aldrig tal om, men hon lyckas skaffa en ko och några äppelträd.
Åland är avskuret från övriga världen. Så är Fasta Åland avskilt från de andra öarna. Klinten hör inte riktigt till resten av byn. Katrina återser aldrig sin hembygd.
Katrinas liv på Åland är ett stycke kvinnohistoria, vilket ju var något som intresserade författarinnan Sally Salminen. Ålandsfrågan var ett annat engagemang och den berörs också i Katrina. 

Katrina kom ut 1936 och filmades 1943 med Märta Ekström som Katrina, Frank Sundström som Johan. 
Katrinas levnadsöde engagerar. Romanen blev omedelbart en storsäljare och den lever vidare.  Jag tycker att man associerar till statarromanen Bara en mor av Ivar Lo - Johansson. Den kom ut 1939 och filmades 1949 med Eva Dahlbeck i huvudrollen som Rya - Rya.
Jag kommer också att tänka på de amerikanska slavarna på bomullsfälten.

Katrina får delta i Lyrans Klassikerutmaning