För en tid sedan hörde jag en intressant föreläsning av Brontë - översättarna Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling. De berättade på ett pedagogiskt och intressant sätt om sitt översättararbete. Vilka hjälpmedel finns det? Hur är gången i själva processen? De berättade om sina resor; om familjen Brontë och de tidigaste fantasivärldarna och skriverierna under pseudonym. Brodern Branwell och hans olycksöde; den arme gamle fadern kyrkohedern Patrick Brontë fick uppleva att han överlevde sin hustru och alla barnen. I boken Systrarna Brontës värld berättar Ann Dinsdale om familjen i Hawarth och hedarna i Yorkshire där syskonen strövade omkring under det att de utvecklade sina egna världar som de sedan skrev om i sina pyttesmå anteckningsböcker. Anne Dinsdale är chef för samlingarna på Brontës Personage Museum i Hawarth. Boken är illustrerad med mängder av fina fotografier av landskapsfotografen Simon Warner. För ett par månader sedan kom Juvenilia ut på Modernista. För första gången presenteras sex av av Charlotte Brontës ungdomsverk - bland annat den nästan psykedeliska Sökandet efter lyckan, som hon skrev 1829 när hon var tretton år gammal, de febriga, frustrerade Dagboksfragmenten från Roe Head och den mer stilrena långnovellen Henry Hastings, skriven vid tjugotre års ålder 1839. Översättare är paret Ehrling. 1847 kom alla tre systrarna med var sin roman. Charlotte Brontë hade fått sin roman Professorn refuserad men återkom raskt med Jane Eyre. Den blev en omedelbar framgång och har filmats tjugo gånger och gjorts till TV - serie 13 gånger. Svindlande höjder av Emily Brontë blev också väl mottagen och de flesta läsare har väl gjort sig en bild av den romantiske Heathcliff. Tio filmatiseringar har det blivit och elva TV - serier. Anne Brontës roman Agnes Grey kom också ut 1847. Två år senare dog dess upphovsman. Det säg att om Anne Brontë fått leva hade hon blivit lika fin som Jane Austen. Översättarna tipsade också om en sevärd film om familjen Brontë; To walk invisible.
Inlägg
