Gustave Flauberts (1821 - 1880) sista och ofullbordade roman blev Den eviga dumheten. Berättelsen om Bouvard & Péuchet (1881). Den kom ut på svenska så sent som 2006 i översättning av Monika Lundgren på h: ströms förlag.
Två pensionerade kopister flyttar ut på landet och ger sig entusiastiskt i kast med skötseln av den lantegendom de förvärvat. I den hanteringen kommer de i kontakt med många olika vetenskaper som jordbruk, trädgårdsskötsel, psykolgi, medicin, religion, psykologi och pedagogik. Allt vill de lära sig. Allt misslyckas de med. (Naturligtvis till de övriga bybornas illa dolda förtjusning). Flaubert gisslar övertron på vetenskaperna och borgerlighetens naiva anammande av allt nytt; "... en svidande vidräkning med artonhundratalets hela upplysningsprojekt..."
Flaubert älskade att skriva satir om den borgerlighet han själv tillhörde.
Postumt kom Lexikon över vedertagna åsikter (1910; på svenska 2008 tolkad av Hans Johansson på Bakhåll). Den kan sägas höra samman med Den eviga dumheten. Lexikon över vedertagna åsikter är en handbok i konversationskonsten, "... en behändig förteckning över allmänt vedertagna åsikter att använda sig av i det snirkliga umgängeslivet..."
Flaubert blev ju inte så gammal, men han hann med det otroliga. Dessvärre blev han inte så känd under sin livstid. Hans författarskap har växt efter hans död. Den största publika framgången han fick uppleva var med Tre berättelser som kom ut 1877. Utöver författandet skrev han brev till vänner och kolleger och diskuterade sina olika projekt.
Visar inlägg med etikett Lexikon över vedertagna åsikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lexikon över vedertagna åsikter. Visa alla inlägg
fredag 5 juli 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)