Visar inlägg med etikett Selma Lagerlöf. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Selma Lagerlöf. Visa alla inlägg

torsdag 5 september 2019

Helgfrågan v. 36

I veckans helgfråga undra Mia om vi ska till mässan i år?

Det ska jag inte. Skulle faktiskt varken hinna eller orka. September är en väldigt upptagen månad. På gott och ont. Har älskat bokmässan genom åren och brukar alltid önska att jag kunde åka. Men i år inser jag min begränsning.

Bonusfrågan: Vilken bok känner du att du måste köpa in?
Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf. 
Av Anna - Karin Palm. Jag tror att denna och Anna Nordlunds Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna från 2018 kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Nordlunds bok har ett utärkt bildmaterial.

lördag 23 juni 2018

Jerusalem revisited



Det gick snabbt att läsa om Jerusalem. Jag kom inte ihåg mycket från min första läsning någon gång i den avlägsna ungdomen. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig. Släktgårdarna betydde mycket för familjerna. En av Ingemarssönerna "säljer" till och med sin tilltänkta för att rädda släktgården. Stor - Ingmar är en välsedd man som anses vara redlig och pålitlig. Folk vänder sig till honom med allehanda problem som en kanske tycker hade varit naturligt  att prästen fått reda. Kvinnorna i romanen är underställda männen, men de tänker för sig själva och driver ibland igenom sin vilja. Första delen, I Dalarna, tycker jag bäst om. Här har Selma Lagerlöf fast mark under fötterna. Visserligen gjorde hon en studieresa till Jerusalem tillsammans med Sophie Elkan , men det är inte samma känsla av närvaro i andra delen, I det heliga landet, som i första delen, I Dalarne. I Dalarne kom ut 1901 och I det heliga landet 1902. Händelserna som beskrivs ägde rum 1896. 1909 arbetade Selma Lagerlöf om andra delen och den lär nu skilja sig väsentligt från originalupplagan. Författarens egna upplevelser i Jerusalem beskrivs i breven till modern som släpptes fria 1990 och som finns i boken Mammas Selma: Selma Lagerlöfs brev till modern, som kom ut 1998. . Dem ska jag se närmare på. Och så skulle det vara roligt att se Ingmarsspelen någon gång. Rune Lindström skrev bygdespelet Ingmarsspelen efter Selma Lagerlöfs roman. Det framförs varje sommar i Nås. Ying Toijer Nilsson har skrivit ett informativt förord som gärna kunde fått vara lite längre.
Pocketbokens vackra omslag är en detalj av Granatäpple mönster för textil av 
Gocken Jobs.
Klassikerutmaning

söndag 27 maj 2018

En smakebit på søndag

"Ingmar Ingmarsson hade kommit in till staden och gick sakta upp mot det stora länsfängelset, som reste sig i ett präktigt läge på en liten kulle ovanför stadsplanteringen. Han såg sig inte omkring, utan gick med de tunga ögonlocken nerfällda och släpade sig fram så mödosamt, som om han hade varit en utgammal man. Han hade lagt av den vackra sockendräkten för dagen och kom i svarta klädeskläder och stärkskjorta, som han redan hade knycklat till. Han var mycket högtidligt stämd, men alltjämt ängslig och mitsträvig.  Ingmar kom upp på grusplanen framför fängelset, såg en vaktkonstapel och frågade om det var i dag, som Brita Eriksdotter skulle bli fri. - Jag tror visst det är en, som kommer lös i dag, sade konstapeln. - Det är en som suttit inne för barnamord, upplyste Ingmar. - Javisst, ja! Jo hon slipper ut nu på förmiddagen."
Från sidan 36 i Jerusalem av Selma Lagerlöf
Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser.  Enda regeln: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR.

fredag 22 december 2017

Gösta Berlings saga

Nu har jag både sett och läst om Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf blir aldrig utsliten. En häpnar vid varje läsning över en sådan fantastisk berättare hon är. Och alltid finns det något en glömt bort. Jag kom inte ihåg Klevenhüller, den tokige uppfinnaren, som flög en runda med sina egentillverkade vingar, men likt Ikaros kom för nära solen och störtade. (Nästa uppfinning satte eld på Ekeby för andra gången.) I somras köpte jag den vackra nyutgåvan av Gösta Berling med förord av ingen mindre än Ebba Witt - Brattström. Hon berättar om sitt tonårsmöte med Gösta Berling och om den fascination som följt henne genom åren. Gösta Berling är ständig sommarläsning för EWB. Tommy Berggren är en mycket trovärdig Gösta Berling och Margareta Krook är magnifik som majorskan på Ekeby i TV - serien från 1986. Elakheten lyser om Ingvar Kjellson som den lede brukspatron Sintram.  Harriet Andersson spelar den rika, hjärtlösa Märta Dohna. Majorskans man spelas av Ulf Johansson och en känner igen igen flera andra gamla fina skådespelare. Alla de unga damerna som i tur och ordning förälskar sig i den försupne prästen Gösta Berling som knappt hann upp i predikstolen förrän han raglade ner igen, blir alla mer eller mindre olyckliga för hans skull. De är beredda att offra sina liv för honom. Kavaljererna på Ekeby dricker och leker i början av romanen som en skock bångstyriga barn. Men innan berättelsen är över har åtminstone några av dem - med Gösta Berling i spetsen - vuxit i sina år och blivit ansvarstagande människor som sätter Ekeby på fötter och förbarmar sig över de svältande människorna. TV - serien följer boken väldigt väl men flyttar ibland om händelserna. Inspelningen är väldigt vacker med slädfärder i snöiga landskap, soliga sommarängar och fina interiörer från de vackra gårdarna. Allt som allt kändes det väldigt bra att förnya bekantskapen med Gösta Berling. Intressant att läsa och se parallellt.

lördag 4 november 2017

Novellsudoku 2017

En kolerisk dödgrävare tillhörande spelmanssläkten Öster går omkring i Svartsjö socken i Värmland på själva julafton för att bjuda till julkalas. När det börjar mörkna hade han inte fatt tag i en enda människa som har lust att gå hemifrån på julafton. Dödgrävaren retar upp sig mer och mer. Skulle han inte vara fin nog att gå på julkalas hos? Han som har varit fältmusiker vid Värmlands Jägare och vid pensioneringen erbjudits arbetet som dödgrävare och kyrkvaktare. Hans hustru håller som bäst på att tillreda maten och han har köpt hem brännvin. Men så går han förbi Svartsjö kyrkogård och ser något vitt skymta i gräset. Det är en dödskalle och dödgrävaren bjuder småleende hem dödskallen "med en mjuk och flöjtande röst" som är olycksbådande vad det gäller dödgrävaren.  Anders Öster går hem och möts av hustrun som knäskurar förstugan. Han befaller henne att duka upp i sockenstugan.  Där är det redan skurat och golvet är bestrött med sjösand och hackat enris.  Bolla, hustrun, blir förfärad. Sockenstugan tillhör församlingen och är för henne nästan lika helig som kyrkan. Inte så länge jag lever, säger Bolla. Du kommer att mista tjänsten. Anders Öster vet inte till sig av vrede och när hustrun nästa gång ser upp tittar hon rakt in i en bössmynning. Hon kastar sig åt sidan och förstugan fylls med rök och eld. Bolla flyr rakt ut i natten förföljd av mannens kalla skratt.
Så berättar Selma Lagerlöf i novellen Dödskallen som först publicerades i Julstämning 1914 med titeln En underlig julgäst. Hur det hela slutar ska inte avslöjas här. Hela historien är berättad på ett sådan sätt att en hör brasan spraka och ser berätterskan i gungstolen omgiven av husets folk. Upplösningen
lär inte lämna något öga torrt. Novellen är utgiven av Novellix och passar i Ugglan & Bokens Novellsudoku 2017 i avdelningen Noveller skrivna av en svensk författare nr 3. Mer än 100 år gammal.

söndag 23 april 2017

En smakebit på søndag


"Det kom en visshet över honom, medan han stod där, att han hade idel fiender i kyrkan, fiender i alla bänkar. Bland herrskaperna på läktaren, bland bönderna nere i kyrkan, bland nattvardsbarnen i koret hade han fiender, idel fiender.. Det var en fiende som trampade orgeln, en fiende, som spelade den. I kyrkvärdarnas bänk hade han fiender. Alla hatade honom alltifrån de små barnen, som hade burits in i kyrkan, ända till kyrkvaktaren, en stel och styv soldat som hade varit med vid Leipzig. Prästen skulle ha velat störta ner på sina knän och be dem om förbarmande. Men ögonblicket därpå kom en dov vrede över honom. Han mindes nog hurudan han hade varit, när han för ett år sedan besteg denna predikstol för första gången. Han var en tadelfri man den gången, och nu stod han där och såg ner på mannen med guldkorset om halsen, som var ditkommen för att döma honom. " 
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
Eftersom det råkar vara Världsbokdagen idag tycker jag att det kan passa med en smakbit av den kvinnliga nobelpristagare jag just nu läser om en roman av.
Fler smakebitar  HÄR

tisdag 24 januari 2017

Matiné: Charlotte Löwensköld


Serien om Charlotte Löwensköld (Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd) av Selma Lagerlöf har ju åtskilliga år på nacken, men jag vet att den kan fascinera även nutida unga läsare. Charlotte Löwensköld (skriven 1925) är inte svår att identifiera sig med även om hon levde i en annan tid och under andra förhållanden. Filmen Charlotte Löwensköld spelades in 1979 med Lars Green som Karl - Artur Ekenstedt och en strålande vacker Ingrid Janbell som Charlotte Löwensköld. Karl - Arturs mor gestaltas av den underbara Gunnel Broström. Sven Wollter spelar brukspatron Schagerström som sitter och sneglar på Charlotte Löwensköld i kyrkan och sedan ber föräldrarna om hennes hand. Charlotte svara indignerat nej, eftersom hon faktiskt är förlovad med Karl - Artur Ekenstedt. Jag hade gjort mig en bild av en äldre, ganska ful Schagerström. För min inre syn hade jag också sett en mindre skön Karl Artur Ekenstedt än Lars Green. Gunnar Björnstrand spelar prosten Forsius. Sickan Carlsson förnekar sig inte som hans fru Regina. Landskapet är fantastiskt vackert och står i bjärt kontrast till det drama som utspelas mellan hjälpprästen och den vackra men fattiga Charlotte. Ekenstedt vill vara en fattig, fri och oberoende präst som går den väg Gud pekat ut för honom tillsammans med en enkel kvinna. Han vill tala med människorna om Kristus och hans stora kärlek. Karl Artur Ekenstedt är trosviss och renhjärtad. Brukspatron Schagerström hör hans predikan och inser att han måste skyddas. Det är stora och djupa känslor; det är dramatik. Och det är sommar hela tiden.

måndag 4 maj 2015

Tematrio - Kalasande

"Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat!" uppmanar oss Lyran i veckans Tematrio.

1. Det första jag kommer att tänka på är Selma Lagerlöfs julaftonsfirande med familjen när hon är tio år. Hon packar upp den ena julklappen efter den andra utan att få den enda hon verkligen vill ha. Och när den äntligen kommer så...
Julklappsboken heter novellen.
2. Så kommer jag osökt att tänka på när man firar midsommar i Strindbergs Hemsöborna.  Jag ser Sif Ruud framför mig som madam Flod och den skrävlande Carlsson/Allan Edvall som försöker snärja henne samtidigt som han flirtar hejdlöst med pigorna. 
3. Kristin Lavransdotter trolovas redan som barn med Simon Darre Andersen. I Sigrid Undsets romanserie Kristin Lavransdotter är Brudkronan första delen. Kristin möter den äventyrlige riddaren Erlend Nikulaussøn och blir - till faderns förtvivlan - häftigt förälskad i honom. I Brudkronan firas bröllop.

måndag 6 april 2015

Att vara husjungfru på Mårbacka

Matts Nilssons mor Alma Göransson var husjungfru hos Selma Lagerlöf på Mårbacka mellan 1925 och 1931. Hon berättade sina minnen för sonen som också använt sig av Selam Lagerlöfs korrespondens när han skrivit boken Alma På Mårbacka. Selma Lagerlöfs husjungfru 1925 - 1931. I köket härskade under denna tid den humörstyrda husföreståndarinnan Ellen Lundgren över såväl Aga - spis, diskbänk i koppar och allt annat. Hon var känd för sin matlagning och sina utsökta bakverk. Receptboken hade alla tillträde till och Alma Göransson skrev av i svarta anteckningsböcker med vaxdukspärmar.  I Alma på Mårbacka finns ett tjugotal av recepten med. Boken skildrar vardagen i författarinnans liv. Hon står på toppen av sitt författarskap och har vunnit folkets kärlek. Men hon är också entreprenör och kämpar för att få sin gård att bära sig. Bl. a. saluförde hon skrädmjöl (ett havremjöl). Ibland bröts vardagslunken av fest. Till exempel fyllde Selma Lagerlöf 70 under den här tiden och firades med pompa och ståt. 
Alma på Mårbacka är fint illustrerad. Det finns en personförteckning (utan sidhänvisningar visserligen) och en källförteckning i urval.
Matts Nilsson bor i Östra Ämtervik och är ordförande i Föreningen Värmlandslitteratur. Votum förlag

måndag 22 september 2014

Värsting i litteraturen

Ida Bäckmann föddes 1867 i Åmål som dotter till en målarmästare. Hon utbildade sig till lärarinna och arbetade som sådan i Säffle och Åhus. Senare sadlade hon om och blev reporter och världsresenär vilket kom att uppmärksammas av såväl litteraturkritikern Klara Johanson som Elin Wägner. Men det var som stalker till Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf som Ida Bäckmann blev känd. Redan som ung hade hon fäst sig vid Gustaf Fröding och under hans hospitalstid var hon en trägen besökare som till och med erbjöd äktenskap för att höja hans anseende. Frödings syster Cecilia och Ida B blev också vänner för en tid, men det gick över i sin motsats. Efter Frödings bortgång 1911 blev Selma Lagerlöf föremål för Ida Beckmanns envetna uppvaktning. För en tid fungerar det och Selma Lagerlöf uppmuntrar Ida Beckmann att skriva en bok om Gustaf Fröding. 1913 kommer den ut och blir totalt nersablad. Cecilia Fröding blir  upprörd. Ida Bäckmann får inget stöd av Selma Lagerlöf heller. Resorna i Afrika, Sydamerika och Ryssland dokumenterar hon också. Två självbiografiska böcker om Röpecka skrev hon tidigt. Ida Bäckmann var rödhårig och beskrivs som ful och kort. Jag tror att hon var en väldigt besvärlig människa, men hon var också djupt tragisk. Hon var den umbärliga - även i sitt eget liv. Hon levde genom andra trots att hon egentligen var en pionjär med sina tidiga resor.  Hon var inte viktigast för någon. Inte vet man riktigt heller vad som var sant och inte. Ida Bäckmann friserade sin verklighet efter eget gottfinnande. Hon klippte och klistrade. Ida Bäckmanns liv kan man läsa om i Sigrid Combüchens biografi Den umbärliga.
Ida Bäckmann flyttar till en liten gård, Himmer, där hon och hennes kamrat missionären Stina Sahlin bedriver hönseri. Stina träffar emellertid prosten Pettersson, ett ungdomssvärmeri, och det utbryter en dramatisk dragkamp mellan Ida Bäckmann och prosten om Stina Sahlin! Det vill sig inte bättre än att prosten Pettersson avlider och Ida B och änkan Stina kan flytta in i den bekväma prästgården för att avnjuta den senares nådaår. Ida B dog 1950
Sigrid Combüchens biografi om Ida Bäckmann nyanserar bilden av en litteraturens värsting. Sigrid Combüchen gör det inkännande och humoristiskt. Man läser Den umbärliga som man läser en roman. Några bilder hade inte varit fel. Inte heller en litteraturförteckning och ett register.

tisdag 1 november 2011

Det kan aldrig bli för mycket av Selma

Cecilia Tiréus, socionom och diakon, berättar engagerat och kunnigt om Selma Lagerlöf och hennes kära författarhustrur.
Hon har läst breven mellan Selma Lagerlöf,
Sophie Elkan och Valborg Olander som blev frisläppta efter 1990.
En del av kärleksbreven mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan brändes dock direkt. Sophie Elkan var den som ordnade Selmas resor långt sedan förhållandet dem emellan tagit slut. Båda var författarinnor och hade gamla mödrar att dra försorg om.
Valborg Olander utbildade lärare och var politiskt aktiv. Hon träffade Selma Lagerlöf för att be henne skriva ett inlägg i en läsebok för folkskolan. Det blev början till Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Ganska omgående blev Valborg Olander den som fick läsa Selma Lagerlöfs manus.
Till Sophie Elkans stora sorg.

När Selma Lagerlöf vann "dynamitpengarna" åkte hon, systern Gerda och Valborg Olander till Stockholm för Nobelfesten. Sophie Elkan var också medbjuden. Och det var hon som fick sitta vid honnörsbordet med pristagaren. Valborg Olander delade visserligen rum med Selma Lagerlöf men fick en mera blygsam placering vid festligheterna.
Nu fick jag omedelbart lust att läsa Sophie Elkan av Eva Maria Ulvros och
Du lär mig att bli fri - brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Sohie Elkan och
En riktig författarhustru - brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander. Entusiasmen smittade av sig.

söndag 21 augusti 2011

Ellen om Selma









Ellen Mattsson
, författare född 1973, årets Selma Lagerlöfpristagare lovsjunger
Selma Lagerlöf
(1858 -1940) i tacktalet när hon tog emot priset förra helgen .
Till större delen uppehåller hon sig vid sin favoritberättelse
Herr Arnes penningar. Den har allt; den är perfekt, menar Ellen Mattsson.Inget behöver läggas till eller dras ifrån.
Herr Arnes penningar utspelas i Bohuslän, vilket också är Ellen Mattssons eget landskap.
Som i många andra klassiska berättelser är det samvetets röst och plikten att göra det rätta som avgör en människas liv. Den plikten kan man aldrig komma undan. Människorna hos Selma Lagerlöf har en förmåga att se in i varandras hjärtan och bekräfta varandra bortom yttre förhållanden. Enligt Ellen Mattsson är psykologisk minimalism Selma Lagerlöfs styrka. Hennes värld är en helhet där slutet möter början i en fullbordan. Läs hela tacktalet/understreckaren HÄR


Jag kom att tänka på Ellen Mattssons enkla svar på frågan om varför man bör
läsa skönlitteratur:
”Man lär sig öva upp sin känsla”.

söndag 28 februari 2010

O, forna tiders kvinnor!

Germaine de Staël von Holstein lät gärna avbilda sig i turban. Detta förmodligen till minnet av en lek hon och hennes älskade far brukade leka när hon var liten. 1766 fick paret Jaques och Suzanne Necker sitt enda barn, en dotter som fick namnet Germaine. Hon blev verkligen "pappas flicka". Utöver den stora förmögenheten ärvde hon också hans intresse för politik och litteratur.
I hennes salonger i Paris och föräldrahemmet Coppet diskuterades litteratur och politik. Hennes konversationsförmåga och talangfulla hantering av ord gjorde henne känd i vida kretsar. Hon blev också omtalad för sina amorösa äventyr. Hon var gift med den svenska ambassadören i Paris, Erik Magnus Staël von Holstein och han stod som far till flera av hennes barn även om han inte var det. Det var ett resonemangsäktenskap (där bl. a. Gustav III var en av förhandlarna!) och blev inte särskilt lyckligt. Madame de Staël var protestant så det var inget som hindrade att de gick skilda vägar.
Vid 45 års ålder gifter hon sig med Jean Rocca, 23, för att legitimera den son de fått några år tidigare och som utackorderats till en prästfamilj. Året efter får hon ett slaganfall och dör.
Tio år av landsflykt skrevs under en vistelse i Sverige 1812 - 1813. Den redigerades sedan och gavs ut av sonen, Auguste de Staël. Nu har den kommit ut i nyöversättning och med efterord av Anna Cabak Rédei. I boken möter oss en kvinna ständigt på resande fot - skarp och nyfiken.
Hon iakttar sin omvärld och kommenterar den. Hennes litterära bildning är påfallande, hennes namnkunniga beundrare många och hennes hat till Napoleon är outsinligt. Oviljan är ömsesidig. Napoleon landsförvisar och förföljer henne. Madame de Staël fronderar med Napoleons fiender och hon tvivlar inte ett ögonblick på sin makt att göra skillnad och förändra.
I Sverige träffar Mme de Staël bl. a. Martina von Schwerin (1789 - 1875) och skalden Atterbom. Martina von Schwerin hade läst och gråtit över Mme de Staëls roman Corinne flera gånger och beundrade henne mycket. Nu var hon överlycklig för att hon fick träffa sin idol och dessutom låna henne sitt fortepiano. Martina von Schwerin hade själv en litterär salong och bland hennes brevvänner ingick Tegnér (som naturligtvis inte underlät att göra den vackra Martina sin kur heller), Geijer, Atterbom, Leopold och Brinckman. Martina bodde en tid på slottet Skarhult utanför Eslöv. Slottsbiblioteket finns beskrivet i Resa i tysta rum av Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskiöld.
Ingrid Elam skriver om Martina von Schwerin i Min obetydliga beundran. Undertitel:
Ma
rtina von Schwerin och den moderna läsarens födelse.

I romanen Delphine (1802) ifrågasätter Mme de Staël det oupplösliga äktenskapet. Hon har sin vackra franska väninna Jacquette Récamiers livshistoria som bakgrund och väver också in delar av sig själv i huvudpersonen.
1807 kom romanen Corinne, den första kvinnliga konstnärsromanen, och den sätter djupa spår hos 1800-talet läsande och skrivande kvinnor. Och i Danmark prisas den av ingen mindre än Georg Brandes! Här kommer något han saknat i samtidsromanerna.
I Gösta Berlings saga låter Selma Lagerlöf Gösta Berling kasta Corinne i gapet på de förföljande vargarna en romantisk natt när han är ute och åker släde med Anna Stjärnhök. Detta som en symbol för det omöjliga i att vara kvinna och konstnär. Något måste offras.
Nej, Germaine de Staël von Holstein överensstämde inte alls med Napoleons Bonapartes konservativa kvinnoideal. (Men det tog hon säkert som en komplimang.)
Mycket har det skrivits om Mme de Staël genom åren och hennes öde upphör inte att fascinera.
Och nog vore det dags för en nyutgivning av Delphine och Corinne?
Man kan inte ens låna dem på ett folkbibliotek.
Men på vissa bibliotek kan man i alla fall (ännu så länge) låna Kära Madame de Staël (1999) av Evert Lundström. Undertitel: Litet romanporträtt av den famösa författarinnan.