Återkomsten till Värmland

I Höst. Berättelser och tal av Selma Lagerlöf finns Återkomsten till Värmland. Under 1870 - och 1880 - talen visade det sig vara omöjlit för dem som ägde bruk och herrgårdar i Värmland att leva på sina egendomar. Selma Lagerlöfs syster och svåger som då ägde Mårbacka måste också sälja. Godsägare och brukspatroner utvandrade från provinsen och flera herrgårdshus blev stående öde eller beboddes till vissa delar medan man hade sädesmagasin på övervåningarna. De stora trädgårdarna, terrasser, häckar och växthus växte igen och förföll. Selma Lagerlöf själv bodde då i Landskrona och hade ingen möjlighet att köpa Mårbacka. Mor och faster varnade när hon erbjöds det av den senaste ägaren, brukspatron Ernst Schöler, som såg sig nödsakad att sälja. Selma Lagerlöf tänker att det var ålderns fega visdom som talade. Modern var 79 och fastern 82. Selma L skaffade sig ett boende i Falun dit också hennes mor och faster Lovisa flyttade in. Så blir faster sjuk. Selma L sitter vid hennes sjukbädd och känner Lovisas tankar strömma in i sin själ. Faster skulle vilja bli begravd i Östra Ämtervik. När Selma L och hennes syster närmar sig Ö Ämtervik på begravningsdagen häpnar de över det hjärtliga mottagandet. Folk kommer ihåg dem ännu efter tjugo år. Efter begravning bestämmer de sig för att åka till Mårbacka även om de bävar för att återse det. Men när de väl kommer dit känner de sig som de rätta ägarna. Här hör de hemma. Selma L får ännu en propå om att köpa, men hon måste ju fortfarande tacka nej. Däremot har hon under resans gång fått en idé. Hon skulle sälja jorden och själv behålla boningshuset och trädgården. Säkert skulle faster Lovisa vara nöjd med den lösningen där hon slumrar i sin grav med mor och far och syskon. En varm och hoppfull berättelse av en av våra stora berättare

Ugglan & Boken: Novellresan 2024: Mars: Mårbacka

Bannlyst

1918 kom Selma Lagerlöfs antikrigs- och fredsroman Bannlyst ut. Första världskriget är på upphällningen. Bannlyst är mörk och en känner inte riktigt igen SL. Men hon har ju ett allvarligt ärende. Sven Elversson är romanens protagonist. Han är någon sorts tålig, mild och lidande Jesus - gestalt och får ofta utstå omgivningens spott och spe. Det ryktas att han under en polarexpedition ska ha ätit människokött och det gör att han stöts ut ur olika sammanhang. Men hans biologiska föräldrar på Grimön i Applums församling stänger inte dörren. Sven har varit fosterbarn till ett engelskt par och fått utbildning och haft det bra. Men när ryktet om kannibalismen nådde England gav fosterfadern honom en pistol och anmodade honom att ta livet av sig. Men Sven Elversson låter sig ändå inte krossas, trots att han känner äckel över sig själv. Han gör olika insatser i och för samhället; bland annat bygger han en skola som dock bränns ner på ett tidigt stadium. Sven möter en ung kvinna, Sigrun, som är hustru till ortens hårdhjärtade präst, Edvard Rhånger. Hon trivs inte särskilt bra varken i trakten eller äktenskapet. Rhånger är både svartsjuk och våldsam. Dock har han själv mörka hemligheter i ryggsäcken. Bannlyst är uppbyggd som en rad sammanhängande noveller, vilket inte hindrar att romanen har undertiteln En berättelse. Frågan man ställer sig är om ett brott begånget mot en död är värre än brotten som begås mot hundra tusentals levande människor i krig? Den engelska förlagsreklamen till nyutgåvan av Banished (ursprungligen Outcast) säger att boken gestaltar moraliska dilemman som är lika relevanta i dag som för hundra år sedan; skam, hustrumisshandel, svartsjuka, kärlek. Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur 1909 och blev invald i Svenska Akademien 1914. Det är väldigt roligt att hennes verk kommer ut i nyutgåvor och att en hela tiden påminns om henne. Nyligen har Selma Lagerlöfs jul kommit ut. Den får jag i julklapp har jag förstått.

En smakebit på søndag v. 49 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger står bakom bokutmaningen En smakebit på söndag. den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer denna veckan från Bannlyst av Selma Lagerlöf. 

Sven Elverson låg och strök sakta över sin panna. Ibland for han sakta med fingret över den, ibland med hela sin fina och smala hand. I sin själ kände han en märkvärdig frihet och rörlighet. Tankarna kommo klara och oemotsägliga. Vägarna öppnade sig för honom. "Far," ropade han, då han hade legat en stund, "jag tror ingenting är så mäktigt som äcklet. Det besegrar alla. Ingen kan kämpa emot det. Man bör veta det från början. Den, som kämpar mot äcklet, kommer att bli slagen." Fadern höjde litet på axlarna. Han grymtade något litet till svar, som inte hördes mittunder vågsvall och vindsus. Sven Elverson låg allt fortfarande kvar och tänkte. "Men äcklet är ingenting ont. Det är en varnare och vaktare. Och den, som kan begagna sig av äcklet och bruka det till sådant, som är gott, han kan gör mycken nytta bland människorna."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 49 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på en mening ur det vi just läser; en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp ett ögonblick. Min Veckans mening v. 49 kommer från Bannlyst av Selma Lagerlöf. Fler meningar HÄR

"Just som hon sade detta, såg hon hur Sven Elversson reste sig, lika mild och förlåtande som förut, bara beredd till underkastelse och lidande."

Löwensköldstrion

Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd av Selma Lagerlöf har vi nu diskuterat i en läsecirkel. Och vi var helt överens om att trion håller för omläsning och omtolkning. En läser den olika från tid till tid. Ett par av deltagarna mindes att de så innerligt hoppades att den unge vackre prästen Karl Artur och prostgårdsmamsellen Charlotte Löwensköld skulle få varandra till slut. Nu - åtskilliga år senare - ryser de och tänker att Charlotte L hade en faslig tur som slapp den egoistiske prästen och i stället ingick äktenskap med den kärleksfulle Schagerström. Visserligen säger Selma Lagerlöf att kvinnorna i släkten Löwensköld aldrig glömmer sin första kärlek. Den här trilogin är Selma Lagerlöfs sista och mest mångfacetterade verk. Hon hade många verkliga förebilder till karaktärerna i romanerna. Så har till exempel den elaka ormen organistfrun Thea Sundler Ida Bäckman som förebild. Thea Sundlers ondskefulla makt över Karl - Artur förstör hans liv. Med infernalisk list lyckas hon manövrera ut såväl Charlotte Löwensköld som dalkullan Anna Svärd ur Karl - Arturs liv. I Löwensköldska ringen dominerar männen. I Charlotte Löwensköld  porträtteras CL. Hon bor hos det sympatiska prostparet Forsius medan hon väntar på att fästmannen ska bli klar med sina präststudier. CL får oss att ibland associera till Jane Austens beskäftiga Emma. Schagerström erinrar i så fall om mr Knightley. Många olika slags relationer möter i de här tre romanerna, men prostparet Forsius äktenskap framstår som en avundsvärd förebild. De har en jämställd relation och de älskar verkligen varandra. Karl - Arturs mor, överstinnan Beate Ekenstedt, är en favorit. Hon glänser i varje sällskap och hennes man låter henne ta utrymmet. Hennes svaghet för sonen Karl - Artur är däremot inte något som gynnar honom. Döttrarna står helt i skuggan av sin odräglige bror. CL är också väldigt förtjust i kvinnan som kunde blivit hennes svärmor. Anna Svärd, dalkullan, som Karl - Artur låter Gud välja som hustru åt honom, är huvudkaraktären i trilogins sista del. Hon är en rejäl, arbetsduglig kvinna som är självförsörjande och utrustad med empati. Karl - Artur hinner göra henne ordentligt besviken innan Thea Sundler lyckas skilja dem åt. Anna utvecklas och gör en klassresa av egen kraft. Vad hon inte vet är att Karl - Arturs ena syster, Jacquette, i hemlighet drömmer om ett liv tillsammans med henne på J:s egen gård. Anna Svärd är en hyllning till allmogen i Dalarna och landsbygden. Löwensköldska ringen är närmast en spökhistoria som handlar om den ring general Löwensköld fått av Karl XII och som han vill ska följa honom i graven. Eftersom hans önskemål inte följs får generalen inte ro i graven och här uppkommer hämndmotivet som går igenom hela trilogin men är mindre tydligt i mellanboken. I Anna Svärd blir det starkare igen och berättelsen sys ihop. Kärleken är det andra starka motivet i trilogin. Och det är starkast i del två och tre. I slutet av Anna Svärd får hon en fråga som hon inte svarar på direkt och därmed lämnas läsaren i sticket. Vad svarar hon? Också något en läsecirkel kan dryfta. Eller inte.

Nya böcker

7 nya böcker har flyttat hem till mig. 

Nr 1  Vardagar 2 av Ulf Lundell. Jag blev positivt överraskad av del 1. Smått och stort i en blandning som utmärker själva livet. Lite gnällspik att le åt men för det mesta mycket mänskligt. Fågelomslagen är genomgående fina.

 

Nr 2 är trilogin om Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf. Tala om fint bokomslag! Gocken Jobs. I en läsecirkel ska vi diskutera  kvinnoskildringen i de tre böckerna.

Nr 3 Ikigai - Den japanska hemligheten till att leva ett målmedvetet och meningsfullt liv av Hector Garcia och Francese Miralles

Ikigai uttalas "eekee - guy" är ett koncept som kommer från ön Okinawa i Japan, där invånarna har den högsta förväntade livslängden i världen. "Iki" översätts till "liv" och "gai" betyder värde.

 

Nr 4 Målarens döttrar av Anna - Karin Palm. Det är så länge sedan jag läste den och jag minns att jag tyckte  jättemycket om den att jag nu vågar mig på att läsa den igen.

Nr 5 Orlando av Virginia Woolf. Så många gånger har jag försökt läsa den utan att förstå ett smack! Filmen har jag sett flera gånger, men jag tycker inte om den. Någon sade att VW ska läsas på engelska och då gör jag ett sista försök med Orlando. På engelska.

Nr 6 - Cold hand in mine:  är en samling av åtta skräckberättelser av författaren Robert Aickman som jag fått rekommenderad. Skräck är vanligtvis inte min tekopp, men jag går inte så sällan utanför min bekvämlighetszon.

Nr 7 Paradiset av Abdulrazak Gurnah, nobelpristagaren i litteratur 2021. Jag kunde lyssnat på den som radioföljetong men på något sätt passade det inte i tiden. Kanske gör jag det i efterskott. Yusuf säljs som betalningsslav av sin far, men det förstår han inte. Han är bara tolv år. "Paradiset är en mångbottnad, våldsam, vacker och märklig berättelse med ett poetiskt, skirt och avskalat språk, där perspektivet aldrig viker från den unga huvudpersonens sida. Den är fast förankrad i sin tid och sin miljö, en berättelse som ändå - eller just därför - är djupt allmängiltig." läser en på Bokus.

Dessutom har enligt O gått igenom augusti månads bokutgivning HÄR. Fortsätter hösten på det viset blir det ännu större problem med att få tiden att räcka till.

Helgfrågan v. 14 2021

Mia undrar i sin helgfråga v. 14:

Varför byter man omslag på böcker?

Ja, det kan en fråga sig. I samband med nyöversättning, kanske? Eller nyutgåva? Som när klassiker ges ut på nytt. Nytt förlag? Jobs - omslagen på nyutgåvan av en del av Selma Lagerlöfs romaner är ju bara så fina. Och de "broderade" omslagen på nyutgåvan av Vilhelm Mobergs Utvandrar - serie. Mia tar ett exempel där den engelska utgåvan av en bok är vackrare än den svenska. Ofta har engelska böcker fina omslag. Men jag kan tänka mig att det kan finnas upphovsrättsfrågor som kan ställa till det vad det gäller omslagen. Inte vet jag; det är bara en tanke. 

Stolthet och fördom av Jane Austen har kommit ut i mängder av utgåvor både på svenska och engelska och säkert på många andra språk också. Och där kan en tydligt se skillnaderna i synsätt. Modernistas utgåva ifrån 2014 är häpnadsväckande. Omslaget är snyggt men uppvisar en total brist på känsla för innehållet.

Helgfrågan v. 36

I veckans helgfråga undra Mia om vi ska till mässan i år?

Det ska jag inte. Skulle faktiskt varken hinna eller orka. September är en väldigt upptagen månad. På gott och ont. Har älskat bokmässan genom åren och brukar alltid önska att jag kunde åka. Men i år inser jag min begränsning.

Bonusfrågan: Vilken bok känner du att du måste köpa in?
Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf. 
Av Anna - Karin Palm. Jag tror att denna och Anna Nordlunds Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna från 2018 kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Nordlunds bok har ett utärkt bildmaterial.

Jerusalem revisited

Det gick snabbt att läsa om Jerusalem. Jag kom inte ihåg mycket från min första läsning någon gång i den avlägsna ungdomen. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig. Släktgårdarna betydde mycket för familjerna. En av Ingemarssönerna "säljer" till och med sin tilltänkta för att rädda släktgården. Stor - Ingmar är en välsedd man som anses vara redlig och pålitlig. Folk vänder sig till honom med allehanda problem som en kanske tycker hade varit naturligt  att prästen fått reda. Kvinnorna i romanen är underställda männen, men de tänker för sig själva och driver ibland igenom sin vilja. Första delen, I Dalarna, tycker jag bäst om. Här har Selma Lagerlöf fast mark under fötterna. Visserligen gjorde hon en studieresa till Jerusalem tillsammans med Sophie Elkan , men det är inte samma känsla av närvaro i andra delen, I det heliga landet, som i första delen, I Dalarne. I Dalarne kom ut 1901 och I det heliga landet 1902. Händelserna som beskrivs ägde rum 1896. 1909 arbetade Selma Lagerlöf om andra delen och den lär nu skilja sig väsentligt från originalupplagan. Författarens egna upplevelser i Jerusalem beskrivs i breven till modern som släpptes fria 1990 och som finns i boken Mammas Selma: Selma Lagerlöfs brev till modern, som kom ut 1998. . Dem ska jag se närmare på. Och så skulle det vara roligt att se Ingmarsspelen någon gång. Rune Lindström skrev bygdespelet Ingmarsspelen efter Selma Lagerlöfs roman. Det framförs varje sommar i Nås. Ying Toijer Nilsson har skrivit ett informativt förord som gärna kunde fått vara lite längre.
Pocketbokens vackra omslag är en detalj av Granatäpple mönster för textil av 
Gocken Jobs.

Klassikerutmaning

En smakebit på søndag

"Ingmar Ingmarsson hade kommit in till staden och gick sakta upp mot det stora länsfängelset, som reste sig i ett präktigt läge på en liten kulle ovanför stadsplanteringen. Han såg sig inte omkring, utan gick med de tunga ögonlocken nerfällda och släpade sig fram så mödosamt, som om han hade varit en utgammal man. Han hade lagt av den vackra sockendräkten för dagen och kom i svarta klädeskläder och stärkskjorta, som han redan hade knycklat till. Han var mycket högtidligt stämd, men alltjämt ängslig och mitsträvig.  Ingmar kom upp på grusplanen framför fängelset, såg en vaktkonstapel och frågade om det var i dag, som Brita Eriksdotter skulle bli fri. - Jag tror visst det är en, som kommer lös i dag, sade konstapeln. - Det är en som suttit inne för barnamord, upplyste Ingmar. - Javisst, ja! Jo hon slipper ut nu på förmiddagen."
Från sidan 36 i Jerusalem av Selma Lagerlöf

Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser.  Enda regeln: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR.

Gösta Berlings saga

Nu har jag både sett och läst om Gösta Berlings saga. Selma Lagerlöf blir aldrig utsliten. En häpnar vid varje läsning över en sådan fantastisk berättare hon är. Och alltid finns det något en glömt bort. Jag kom inte ihåg Klevenhüller, den tokige uppfinnaren, som flög en runda med sina egentillverkade vingar, men likt Ikaros kom för nära solen och störtade. (Nästa uppfinning satte eld på Ekeby för andra gången.) I somras köpte jag den vackra nyutgåvan av Gösta Berling med förord av ingen mindre än Ebba Witt - Brattström. Hon berättar om sitt tonårsmöte med Gösta Berling och om den fascination som följt henne genom åren. Gösta Berling är ständig sommarläsning för EWB. Tommy Berggren är en mycket trovärdig Gösta Berling och Margareta Krook är magnifik som majorskan på Ekeby i TV - serien från 1986. Elakheten lyser om Ingvar Kjellson som den lede brukspatron Sintram.  Harriet Andersson spelar den rika, hjärtlösa Märta Dohna. Majorskans man spelas av Ulf Johansson och en känner igen igen flera andra gamla fina skådespelare. Alla de unga damerna som i tur och ordning förälskar sig i den försupne prästen Gösta Berling som knappt hann upp i predikstolen förrän han raglade ner igen, blir alla mer eller mindre olyckliga för hans skull. De är beredda att offra sina liv för honom. Kavaljererna på Ekeby dricker och leker i början av romanen som en skock bångstyriga barn. Men innan berättelsen är över har åtminstone några av dem - med Gösta Berling i spetsen - vuxit i sina år och blivit ansvarstagande människor som sätter Ekeby på fötter och förbarmar sig över de svältande människorna. TV - serien följer boken väldigt väl men flyttar ibland om händelserna. Inspelningen är väldigt vacker med slädfärder i snöiga landskap, soliga sommarängar och fina interiörer från de vackra gårdarna. Allt som allt kändes det väldigt bra att förnya bekantskapen med Gösta Berling. Intressant att läsa och se parallellt.

Novellsudoku 2017

En kolerisk dödgrävare tillhörande spelmanssläkten Öster går omkring i Svartsjö socken i Värmland på själva julafton för att bjuda till julkalas. När det börjar mörkna hade han inte fatt tag i en enda människa som har lust att gå hemifrån på julafton. Dödgrävaren retar upp sig mer och mer. Skulle han inte vara fin nog att gå på julkalas hos? Han som har varit fältmusiker vid Värmlands Jägare och vid pensioneringen erbjudits arbetet som dödgrävare och kyrkvaktare. Hans hustru håller som bäst på att tillreda maten och han har köpt hem brännvin. Men så går han förbi Svartsjö kyrkogård och ser något vitt skymta i gräset. Det är en dödskalle och dödgrävaren bjuder småleende hem dödskallen "med en mjuk och flöjtande röst" som är olycksbådande vad det gäller dödgrävaren.  Anders Öster går hem och möts av hustrun som knäskurar förstugan. Han befaller henne att duka upp i sockenstugan.  Där är det redan skurat och golvet är bestrött med sjösand och hackat enris.  Bolla, hustrun, blir förfärad. Sockenstugan tillhör församlingen och är för henne nästan lika helig som kyrkan. Inte så länge jag lever, säger Bolla. Du kommer att mista tjänsten. Anders Öster vet inte till sig av vrede och när hustrun nästa gång ser upp tittar hon rakt in i en bössmynning. Hon kastar sig åt sidan och förstugan fylls med rök och eld. Bolla flyr rakt ut i natten förföljd av mannens kalla skratt.
Så berättar Selma Lagerlöf i novellen Dödskallen som först publicerades i Julstämning 1914 med titeln En underlig julgäst. Hur det hela slutar ska inte avslöjas här. Hela historien är berättad på ett sådan sätt att en hör brasan spraka och ser berätterskan i gungstolen omgiven av husets folk. Upplösningen
lär inte lämna något öga torrt. Novellen är utgiven av Novellix och passar i Ugglan & Bokens Novellsudoku 2017 i avdelningen Noveller skrivna av en svensk författare nr 3. Mer än 100 år gammal.

En smakebit på søndag

"Det kom en visshet över honom, medan han stod där, att han hade idel fiender i kyrkan, fiender i alla bänkar. Bland herrskaperna på läktaren, bland bönderna nere i kyrkan, bland nattvardsbarnen i koret hade han fiender, idel fiender.. Det var en fiende som trampade orgeln, en fiende, som spelade den. I kyrkvärdarnas bänk hade han fiender. Alla hatade honom alltifrån de små barnen, som hade burits in i kyrkan, ända till kyrkvaktaren, en stel och styv soldat som hade varit med vid Leipzig. Prästen skulle ha velat störta ner på sina knän och be dem om förbarmande. Men ögonblicket därpå kom en dov vrede över honom. Han mindes nog hurudan han hade varit, när han för ett år sedan besteg denna predikstol för första gången. Han var en tadelfri man den gången, och nu stod han där och såg ner på mannen med guldkorset om halsen, som var ditkommen för att döma honom. " 

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
Eftersom det råkar vara Världsbokdagen idag tycker jag att det kan passa med en smakbit av den kvinnliga nobelpristagare jag just nu läser om en roman av.
Fler smakebitar  HÄR

Matiné: Charlotte Löwensköld

Serien om Charlotte Löwensköld (Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd) av Selma Lagerlöf har ju åtskilliga år på nacken, men jag vet att den kan fascinera även nutida unga läsare. Charlotte Löwensköld (skriven 1925) är inte svår att identifiera sig med även om hon levde i en annan tid och under andra förhållanden. Filmen Charlotte Löwensköld spelades in 1979 med Lars Green som Karl - Artur Ekenstedt och en strålande vacker Ingrid Janbell som Charlotte Löwensköld. Karl - Arturs mor gestaltas av den underbara Gunnel Broström. Sven Wollter spelar brukspatron Schagerström som sitter och sneglar på Charlotte Löwensköld i kyrkan och sedan ber föräldrarna om hennes hand. Charlotte svara indignerat nej, eftersom hon faktiskt är förlovad med Karl - Artur Ekenstedt. Jag hade gjort mig en bild av en äldre, ganska ful Schagerström. För min inre syn hade jag också sett en mindre skön Karl Artur Ekenstedt än Lars Green. Gunnar Björnstrand spelar prosten Forsius. Sickan Carlsson förnekar sig inte som hans fru Regina. Landskapet är fantastiskt vackert och står i bjärt kontrast till det drama som utspelas mellan hjälpprästen och den vackra men fattiga Charlotte. Ekenstedt vill vara en fattig, fri och oberoende präst som går den väg Gud pekat ut för honom tillsammans med en enkel kvinna. Han vill tala med människorna om Kristus och hans stora kärlek. Karl Artur Ekenstedt är trosviss och renhjärtad. Brukspatron Schagerström hör hans predikan och inser att han måste skyddas. Det är stora och djupa känslor; det är dramatik. Och det är sommar hela tiden.

Tematrio - Kalasande

"Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat!" uppmanar oss Lyran i veckans Tematrio.

1. Det första jag kommer att tänka på är Selma Lagerlöfs julaftonsfirande med familjen när hon är tio år. Hon packar upp den ena julklappen efter den andra utan att få den enda hon verkligen vill ha. Och när den äntligen kommer så...
Julklappsboken heter novellen.
2. Så kommer jag osökt att tänka på när man firar midsommar i Strindbergs Hemsöborna.  Jag ser Sif Ruud framför mig som madam Flod och den skrävlande Carlsson/Allan Edvall som försöker snärja henne samtidigt som han flirtar hejdlöst med pigorna. 
3. Kristin Lavransdotter trolovas redan som barn med Simon Darre Andersen. I Sigrid Undsets romanserie Kristin Lavransdotter är Brudkronan första delen. Kristin möter den äventyrlige riddaren Erlend Nikulaussøn och blir - till faderns förtvivlan - häftigt förälskad i honom. I Brudkronan firas bröllop.

Att vara husjungfru på Mårbacka

Matts Nilssons mor Alma Göransson var husjungfru hos Selma Lagerlöf på Mårbacka mellan 1925 och 1931. Hon berättade sina minnen för sonen som också använt sig av Selam Lagerlöfs korrespondens när han skrivit boken Alma På Mårbacka. Selma Lagerlöfs husjungfru 1925 - 1931. I köket härskade under denna tid den humörstyrda husföreståndarinnan Ellen Lundgren över såväl Aga - spis, diskbänk i koppar och allt annat. Hon var känd för sin matlagning och sina utsökta bakverk. Receptboken hade alla tillträde till och Alma Göransson skrev av i svarta anteckningsböcker med vaxdukspärmar.  I Alma på Mårbacka finns ett tjugotal av recepten med. Boken skildrar vardagen i författarinnans liv. Hon står på toppen av sitt författarskap och har vunnit folkets kärlek. Men hon är också entreprenör och kämpar för att få sin gård att bära sig. Bl. a. saluförde hon skrädmjöl (ett havremjöl). Ibland bröts vardagslunken av fest. Till exempel fyllde Selma Lagerlöf 70 under den här tiden och firades med pompa och ståt. 
Alma på Mårbacka är fint illustrerad. Det finns en personförteckning (utan sidhänvisningar visserligen) och en källförteckning i urval.
Matts Nilsson bor i Östra Ämtervik och är ordförande i Föreningen Värmlandslitteratur. Votum förlag

Värsting i litteraturen

Ida Bäckmann föddes 1867 i Åmål som dotter till en målarmästare. Hon utbildade sig till lärarinna och arbetade som sådan i Säffle och Åhus. Senare sadlade hon om och blev reporter och världsresenär vilket kom att uppmärksammas av såväl litteraturkritikern Klara Johanson som Elin Wägner. Men det var som stalker till Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf som Ida Bäckmann blev känd. Redan som ung hade hon fäst sig vid Gustaf Fröding och under hans hospitalstid var hon en trägen besökare som till och med erbjöd äktenskap för att höja hans anseende. Frödings syster Cecilia och Ida B blev också vänner för en tid, men det gick över i sin motsats. Efter Frödings bortgång 1911 blev Selma Lagerlöf föremål för Ida Beckmanns envetna uppvaktning. För en tid fungerar det och Selma Lagerlöf uppmuntrar Ida Beckmann att skriva en bok om Gustaf Fröding. 1913 kommer den ut och blir totalt nersablad. Cecilia Fröding blir  upprörd. Ida Bäckmann får inget stöd av Selma Lagerlöf heller. Resorna i Afrika, Sydamerika och Ryssland dokumenterar hon också. Två självbiografiska böcker om Röpecka skrev hon tidigt. Ida Bäckmann var rödhårig och beskrivs som ful och kort. Jag tror att hon var en väldigt besvärlig människa, men hon var också djupt tragisk. Hon var den umbärliga - även i sitt eget liv. Hon levde genom andra trots att hon egentligen var en pionjär med sina tidiga resor.  Hon var inte viktigast för någon. Inte vet man riktigt heller vad som var sant och inte. Ida Bäckmann friserade sin verklighet efter eget gottfinnande. Hon klippte och klistrade. Ida Bäckmanns liv kan man läsa om i Sigrid Combüchens biografi Den umbärliga.
Ida Bäckmann flyttar till en liten gård, Himmer, där hon och hennes kamrat missionären Stina Sahlin bedriver hönseri. Stina träffar emellertid prosten Pettersson, ett ungdomssvärmeri, och det utbryter en dramatisk dragkamp mellan Ida Bäckmann och prosten om Stina Sahlin! Det vill sig inte bättre än att prosten Pettersson avlider och Ida B och änkan Stina kan flytta in i den bekväma prästgården för att avnjuta den senares nådaår. Ida B dog 1950
Sigrid Combüchens biografi om Ida Bäckmann nyanserar bilden av en litteraturens värsting. Sigrid Combüchen gör det inkännande och humoristiskt. Man läser Den umbärliga som man läser en roman. Några bilder hade inte varit fel. Inte heller en litteraturförteckning och ett register.

Det kan aldrig bli för mycket av Selma

Cecilia Tiréus, socionom och diakon, berättar engagerat och kunnigt om Selma Lagerlöf och hennes kära författarhustrur.
Hon har läst breven mellan Selma Lagerlöf, Sophie Elkan och Valborg Olander som blev frisläppta efter 1990.
En del av kärleksbreven mellan Selma Lagerlöf och Sophie Elkan brändes dock direkt. Sophie Elkan var den som ordnade Selmas resor långt sedan förhållandet dem emellan tagit slut. Båda var författarinnor och hade gamla mödrar att dra försorg om.
Valborg Olander utbildade lärare och var politiskt aktiv. Hon träffade Selma Lagerlöf för att be henne skriva ett inlägg i en läsebok för folkskolan. Det blev början till Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Ganska omgående blev Valborg Olander den som fick läsa Selma Lagerlöfs manus.
Till Sophie Elkans stora sorg.

När Selma Lagerlöf vann "dynamitpengarna" åkte hon, systern Gerda och Valborg Olander till Stockholm för Nobelfesten. Sophie Elkan var också medbjuden. Och det var hon som fick sitta vid honnörsbordet med pristagaren. Valborg Olander delade visserligen rum med Selma Lagerlöf men fick en mera blygsam placering vid festligheterna.
Nu fick jag omedelbart lust att läsa Sophie Elkan av Eva Maria Ulvros och
Du lär mig att bli fri - brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Sohie Elkan och
En riktig författarhustru - brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander. Entusiasmen smittade av sig.

Ellen om Selma

Ellen Mattsson, författare född 1973, årets Selma Lagerlöfpristagare lovsjunger
Selma Lagerlöf (1858 -1940) i tacktalet när hon tog emot priset förra helgen .
Till större delen uppehåller hon sig vid sin favoritberättelse
Herr Arnes penningar. Den har allt; den är perfekt, menar Ellen Mattsson.Inget behöver läggas till eller dras ifrån.
Herr Arnes penningar utspelas i Bohuslän, vilket också är Ellen Mattssons eget landskap. Som i många andra klassiska berättelser är det samvetets röst och plikten att göra det rätta som avgör en människas liv. Den plikten kan man aldrig komma undan. Människorna hos Selma Lagerlöf har en förmåga att se in i varandras hjärtan och bekräfta varandra bortom yttre förhållanden. Enligt Ellen Mattsson är psykologisk minimalism Selma Lagerlöfs styrka. Hennes värld är en helhet där slutet möter början i en fullbordan. Läs hela tacktalet/understreckaren HÄR

Jag kom att tänka på Ellen Mattssons enkla svar på frågan om varför man bör
läsa skönlitteratur: ”Man lär sig öva upp sin känsla”.

O, forna tiders kvinnor!

Germaine de Staël von Holstein lät gärna avbilda sig i turban. Detta förmodligen till minnet av en lek hon och hennes älskade far brukade leka när hon var liten. 1766 fick paret Jaques och Suzanne Necker sitt enda barn, en dotter som fick namnet Germaine. Hon blev verkligen "pappas flicka". Utöver den stora förmögenheten ärvde hon också hans intresse för politik och litteratur.
I hennes salonger i Paris och föräldrahemmet Coppet diskuterades litteratur och politik. Hennes konversationsförmåga och talangfulla hantering av ord gjorde henne känd i vida kretsar. Hon blev också omtalad för sina amorösa äventyr. Hon var gift med den svenska ambassadören i Paris, Erik Magnus Staël von Holstein och han stod som far till flera av hennes barn även om han inte var det. Det var ett resonemangsäktenskap (där bl. a. Gustav III var en av förhandlarna!) och blev inte särskilt lyckligt. Madame de Staël var protestant så det var inget som hindrade att de gick skilda vägar.
Vid 45 års ålder gifter hon sig med Jean Rocca, 23, för att legitimera den son de fått några år tidigare och som utackorderats till en prästfamilj. Året efter får hon ett slaganfall och dör.
Tio år av landsflykt skrevs under en vistelse i Sverige 1812 - 1813. Den redigerades sedan och gavs ut av sonen, Auguste de Staël. Nu har den kommit ut i nyöversättning och med efterord av Anna Cabak Rédei. I boken möter oss en kvinna ständigt på resande fot - skarp och nyfiken.
Hon iakttar sin omvärld och kommenterar den. Hennes litterära bildning är påfallande, hennes namnkunniga beundrare många och hennes hat till Napoleon är outsinligt. Oviljan är ömsesidig. Napoleon landsförvisar och förföljer henne. Madame de Staël fronderar med Napoleons fiender och hon tvivlar inte ett ögonblick på sin makt att göra skillnad och förändra.
I Sverige träffar Mme de Staël bl. a. Martina von Schwerin (1789 - 1875) och skalden Atterbom. Martina von Schwerin hade läst och gråtit över Mme de Staëls roman Corinne flera gånger och beundrade henne mycket. Nu var hon överlycklig för att hon fick träffa sin idol och dessutom låna henne sitt fortepiano. Martina von Schwerin hade själv en litterär salong och bland hennes brevvänner ingick Tegnér (som naturligtvis inte underlät att göra den vackra Martina sin kur heller), Geijer, Atterbom, Leopold och Brinckman. Martina bodde en tid på slottet Skarhult utanför Eslöv. Slottsbiblioteket finns beskrivet i Resa i tysta rum av Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskiöld.
Ingrid Elam skriver om Martina von Schwerin i Min obetydliga beundran. Undertitel:
Martina von Schwerin och den moderna läsarens födelse.

I romanen Delphine (1802) ifrågasätter Mme de Staël det oupplösliga äktenskapet. Hon har sin vackra franska väninna Jacquette Récamiers livshistoria som bakgrund och väver också in delar av sig själv i huvudpersonen.
1807 kom romanen Corinne, den första kvinnliga konstnärsromanen, och den sätter djupa spår hos 1800-talet läsande och skrivande kvinnor. Och i Danmark prisas den av ingen mindre än Georg Brandes! Här kommer något han saknat i samtidsromanerna.
I Gösta Berlings saga låter Selma Lagerlöf Gösta Berling kasta Corinne i gapet på de förföljande vargarna en romantisk natt när han är ute och åker släde med Anna Stjärnhök. Detta som en symbol för det omöjliga i att vara kvinna och konstnär. Något måste offras.
Nej, Germaine de Staël von Holstein överensstämde inte alls med Napoleons Bonapartes konservativa kvinnoideal. (Men det tog hon säkert som en komplimang.)
Mycket har det skrivits om Mme de Staël genom åren och hennes öde upphör inte att fascinera.
Och nog vore det dags för en nyutgivning av Delphine och Corinne?
Man kan inte ens låna dem på ett folkbibliotek.
Men på vissa bibliotek kan man i alla fall (ännu så länge) låna Kära Madame de Staël (1999) av Evert Lundström. Undertitel: Litet romanporträtt av den famösa författarinnan.