Spansk kriminalroman

Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. Amaia vet inte riktigt vad hon vill. Hon drömmer mardrömmar och kan inte tänka på annat är ritualmorden och sin uppgift. Vilket är mer än förståeligt. Dolores Redondo ger sig god tid med Den osynlige väktaren, den första titeln i Baztán - trilogin. Hon levererar lokal - och kulturhistoria och skildrar familjerelationer med alla snåriga komplikationer och låsningar; hon beskriver polisens arbetssätt och kriminaltekniska rutiner. Den osynlige väktaren innehåller också folktro och mystik. Inte helt överraskande associerar jag till Pierre Magnan. Det är samma slags bergslandskap och samma kusliga stämning i skogarna. Fred Vargas är en annan författare som rör sig i liknande landskap. Det finns en mycket ofullständig ordlista i Den osynlige väktaren och en personförteckning som är fullständigt överflödig. Romanen är kanske lite väl ordrik ibland, men jag ska gärna läsa del två i serien.

En smakebit på søndag

"Varje gång kommissarie Amaia Salazar kallades till en brottsplats i gryningen gick hon igenom samma ritual: hon stängde av väckarklockan för att inte väcka James, gjorde ett bylte av sina kläder och telefonen och tassade ner i köket. Hon klädde på sig medan hon drack kaffe med mjölk och skrev en lapp till sin man, satte sig sedan i bilen med huvudet fyllt av röriga tankar, ett vitt brus som alltid upptog henne när hon vaknat så tidigt och sedan följde henne likt efterdyningarna av en oavslutad vaknatt, trots att det tog en timme från Pamplona till platsen där ett offer väntade. När hon körde genom en alltför snäv kurva tjöt däcken och hon blev medveten om hur disträ hon var.  Alltså tvingade hon sig till att fokusera på den slingrande vägen uppåt och in i de täta skogarna omkring Elizondo. Fem minuter senare bromsade hon in vid ett blinkande farthinder och konstaterade att doktor San Martins sportbil var på plats, liksom domare Estébanez jeep. Amaia steg ur bilen, öppnade bakluckan och tog ut ett par gummistövlar som hon höll på att dra på sig när inspektör Jonan Etxaide och kommissarie Montes kom fram. - Det ser illa ut, chefen..."
Från sidorna 9 och 10 i Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Första delen i Baztán - trilogin. Översättning: Manni Kössler.  Bucket List Books.

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Dock utan spoilers.
Fler smakebitar HÄR