Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg

måndag 4 mars 2019

Ingrid Langbakke

Ingrid är 39 år, gift med Torbjörn och mor till Unni 17. I huset bor också Styrbjörn, 76, Ingrids far. Tre generationer under ett tak i novellen Ingrid Langbakke av Kjell Askildsen. Inte precis några motsättningar, men Ingrid vill inte ha sin far i samma hus. Torbjörn har arbete på annan ort under veckorna och kommer hem i helgerna. Ingrid tycker att han har förändrats. Hon förmodar att det beror på att han har blivit tvungen att sälja av jorden eftersom de inte kunde leva på den. En helg kommer Torbjörn hem med en arbetskamrat: Ingrid tycker att han verkar vara trevlig. Och det är ömsesidigt. Kristian flirtar med henne. Ingrid dricker vin till middagen och blir lite yr. Men hon har trevligt. Torbjörn däremot har eldat upp sig till raseri. Nästa kris kommer när Ingrid skaffat ett arbete; ivrigt påhejad av Unni. "Mina pengar är våra", säger Torbjörn. Han är familjeförsörjaren. Nästkommande helger uteblir han.  Allt ses ur Ingrids synvinkel. Torbjörn identifieras genom det han gör. Inga stora dramatiska händelser.; bara vardagliga små rörelser. Ändå handlar det om livsavgörande händelser. 
Kjell Askildsen, född 1929, är en av Norges största författare.
Ingrid Langbakke passar in på nr 12 i Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell IV  Läs en novell med ett efternamn i titeln.

lördag 26 januari 2019

Är det vägen som är mödan värd?

Ingrid på Barröy har en dotter, Kaja, som är tio månader i Roy Jacobsens nya roman Fartygets ögon, om folket på Barröy. Kajas far, Alexander, är en rysk krigsfånge  som överlevde britternas bombning av fartyget Riegel. Ingrid och han fann varandra under en kort tid innan han måste fly. Året är 1946 och den 22 - åriga Ingrid har satt sig i sinnet att nu ska hon söka upp Alexander. Alla avråder naturligtvis, men Ingrid tar sin dotter i en sjal på magen och ger sig iväg. Hon vandrar i alla väder och alla slags terränger. Ofta övernattar de under granar som erbjuder skydd under sina nedersta täta grenar. Livet är nerkokt till det allra mest basala. Äta, byta blöjor, sova. Ingrid berättar sin historia för alla hon möter och frågar om de sett Alexander. Hon visar dem barnets ögon som är mycket speciella och liknar faderns. Osäkerheten är stor på båda sidor. Vem kan man lita på? Kriget är inte långt borta. Ingrids vandring blir lång och något händer med henne själv under vandringen. Kanske blir hon mera vuxen, mognare? Roy Jacobsen är som vanligt fantastisk att läsa. Allra bäst är han i beskrivningar av landskapet och dess skiftningar. Hans sätt att plocka fram själva märgen hos de ofta tvära och karga människor Ingrid möter är psykologiskt trovärdigt. Fartygets ögon - obegriplig titel - är del tre i Jacobsens serie om folket på Barröy. Den första delen, De osynliga, är helt mästerlig. Den andra delen, Vitt hav, är enligt min mening den "svagare" i trilogin. Fartygets ögon påminner mera om De osynliga, men kommer inte riktigt upp på samma nivå. Om jag nu ska jämföra den norske mästarberättaren Roy Jacobsen med sig själv.  

Titel: Fartygets ögon
Författare: Roy Jacobsen
Översättare: Staffan Söderblom
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Antal sidor:  212

måndag 31 december 2018

Babettes gästabud

I den nordnorska byn Berlevåg bor två fromma systrar, verksamma inom en strängt kyrklig församling, grundad av deras döde far, som var prost och profet. Hit kommer en dag en fransk kvinna på flykt undan den franska revolutionen 1871.   De godhjärtade systrarna har tagit hand om henne och hon blir deras hushållerska. Hennes namn är Babette, och innan flykten var hon känd som den bästa gourmetkocken i Paris, Under sina 14 år i Berlevåg har hon inte haft tillfälle att visa sin talang. Men plötsligt vinner hon en stor summa pengar på lotteri. Vad ska hon göra med alla pengarna? Berlevåg är inte Paris precis. Plötsligt får Babette idén att hon ska  tillaga en fransk gourmetmiddag för den åldrande puritanska församlingen, som endast är van vid att äta soppa och fisk. Babette beställer fin mat ifrån alla håll och kanter och. Även om matgästerna till en början är skeptiska och inte är några finsmakare med förståelse för Babettes utmärkta kokkonster, försätter middagen dem trots allt i ett saligt rus.
Babettes gästabud och Den afrikanska farmen hör till Karen Blixens mest älskade verk. Stéphan Audran spelade Babette när berättelsen blev film 1987.
Babettes gästabud passar in på nr 2 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell som filmats.

lördag 10 november 2018

Arv och miljö

Jag har aldrig läst något av den norska författaren Vigdis Hjorth trots att hon skrivit ca trettio romaner och att flera av dem finns översatta till svenska. Hennes senaste roman, Arv och miljö,  har väckt stor uppmärksamhet i Norge. Familjen har brutit med henne eftersom den känner sig utpekad. En syster, juristen Helga Hjorth, har skrivit en svarsroman med titeln Fri vilja. Berättelsen i Arv och miljö börjar bakifrån med själva arvet efter fadern som dött efter ett fall i en trappa. Av de fyra syskonen Bård, Bergljot, Astrid och Åsa, är det de två yngsta flickorna som haft mest kontakt med föräldrarna, som nu bestämt att det är dessa båda som ska få familjens båda sommarhus. Alla barnbarnen älskar detta sommarviste och trots att Bård och Bergljot inte har så god kontakt med föräldrarna har de alltid sett till att deras barn ska få träffa sina kusiner och mor - och farföräldrar. En anar tidigt att det är något som skaver i Bergljots oförsonliga inställning till föräldrarna. Och ganska snart därefter anar en vad. Men det är inte förrän i slutet av romanen som det sägs ut. Bergljot har alltid ansett sig vara oförstådd. Ingen lyssnar. Under en träff med familjens revisor där alla syskonen och modern är samlade läser Bergljot upp en skrivelse där hon berättar vad ingen av de andra vill veta även om de egentligen redan vet. Reaktionen uteblir inte. Modern, som redan tidigare valt mer eller mindre drastiska flyktvägar, tas om hand av Astrid och Åsa. Astrid spelar hela tiden medlarens roll. Visserligen inte så framgångsrikt, men i alla fall. Vigdis Hjort berättar energiskt om denna arvstvist sida upp och sida ner utan att det någonsin blir långtråkigt. Det beror kanske mycket på att romanen också i så hög grad skildrar en barndom. Vad händer bakom den polerade fasaden? Modern är vacker och välsvarvad och berättar för Bergljot att när de är ute på stan är det modern männen vänder sig om efter. Bård och Bergljot stöttar varandra och jag tror att läsarna ställer sig på deras sida också.

måndag 16 april 2018

En modern familj

I Helga Flatlands roman, En modern familj beslutar sig morfar Sverre och mormor Torill  för att skiljas sig De är båda i 70 - årsåldern. Det meddelas av Sverre när hela familjen är i Italien för att fira Sverres 70 -årsdag. "Barnen" är Liv, Ellen och den yngre brodern Håkon. Liv är gift med Olaf och har två barn. Ellens pojkvän heter Simen och de har just upptäckt att de skulle vilja ha barn innan det blir för sent. Håkon förekommer med olika kvinnliga bekanta men det rinner alltid ut i sanden. Fadern flyttar ut ur deras barndomshem; kvar blir mamman. Men hela tiden försöker de hålla på traditionerna. De samlas till jul, påsk och födelsedagar. Föräldrarna är artiga och omtänksamma mot varandra. Men barnen blir väldigt störda. Särskilt den äldsta systern Liv. Modern får någon sorts attack och i stället för att ringa ambulansen ringer hon exmaken. "Barnen" hoppas att föräldrarna kommer att flytta ihop igen. Ja, inte Håkon. Han är starkt emot äktenskap. Kärlek ska vara fri. Han vill inte binda sig. Äktenskap är ingen bra samlevnadsform. Han är mycket (korkat!) principfast. Ända tills han möter Anna och får smak lite av sin egen medicin. Det står läsaren fritt att tolka Annas handlingssätt. Liv och Olaf har sina problem och dem tar Olaf hand om. Ellen och Simens barnlöshet plågar dem båda och ställer till slitningar i förhållandet. Det känns som om Flatland experimenterar med olika samlevnadsformer där inte någon är särskilt bra. Jag ställer mig lite frågande till om alla vuxna barn reagerat som dessa tre gjorde när föräldrarna beslutat sig för att inte bo ihop. Då har jag lättare för att förstå upprördheten när föräldrahemmet säljs. Och mamma som har en manlig vän!
En del kan man instämma i, men annat finner jag vara ren teori. Jag undrar också om alla dessa ordmassor är nödvändiga. Jag tyckte att jag drunknade i ord, men det var också lite svårt att peka på vad som kunde strukits bort. Ingen utav personerna i familjen blev favorit. Men jag läste gärna ändå. Översättning: Urban Andersson. Bokförlaget Polaris.

söndag 8 april 2018

En smakebit på søndag

"Mamma drar efter andan flera gånger för att säga något. Slutligen vänder hon sig till pappa. - Vill du kanske säga något om detta, Sverre? säger hon.  De stirrar på varandra under några långa sekunder. Jag kan inte tolka ansiktsuttrycken hos någon av dem. Pappa viker undan med blicken först, ser på Ellen, Håkon och mig, rättar till duken på ömse sidor om tallriken framför sig, tvekar en stund  innan han lägger bägge händerna platt mot borde, sänker axlarna. - Vi har bestämt oss för att skiljas, säger pappa. Mamma rycker till, som om han klippt till henne, det var uppenbarligen inte det hon hade tänkt att han skulle säga. --- Visste du det här? frågar Ellen mig. - Nej, säger jag och ser på mamma. - Vi har pratat och pratat om det här och försökt lösa det på något annat sätt, men vi har helt enkelt vuxit ifrån varandra, säger hon. --- Ellen börjar plötsligt skratta. Hennes skratt låter uppriktigt. - Vuxit ifrån varandra? Framtid? Ärligt talat, ni är sjuttio år!" Från sidorna 55, 56, 57 i En modern familj av Helga Flatland.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.

onsdag 8 mars 2017

Still going strong

Efter några dagars intensivt läsande kan jag konstatera att jag fortfarande är lika fascinerad av Kristin Lavransdotter som någonsin under tonåren. Jag har läst första delen, Kransen, i nyöversättning av Gun - Britt Sundström. Nu väntar jag otåligt på del två, Husfrun. Förstår inte riktigt varför titeln på del ett, som förr hette Brudkronan, bytts ut mot Kransen. Hur som helst tror jag att jag vid omläsningen fäster mig vid lite andra saker än tidigare. Kristins och Erlends bitterljuva kärlekshistoria är ju det jag framför allt minns. Och det starka bandet mellan far och dotter. Redan när Kristin var nyfödd och låg vid Ragnfrids bröst slutade hon dia och vände sig mot Lavrans när han kom in i rummet. Modern fick finna sig i att alltid inta andra platsen. Sigrid Undset tecknar en fantastisk bild av livet under medeltiden. Läsaren får sig en lektion i såväl historia som kulturhistoria. Jag har faktiskt slagit upp en hel del, men sådant tycker jag är roligt. Både tids- och miljöskildringen skapar en stark närvarokänsla. Författaren frammanar också skickligt olika stämningslägen; Kristins envishet; Lavrans sorg och vrede, Ragnfrids tungsinne och Erlends sangviniska lynne. Något som jag fäste mig vid den här gången var förhållandet mellan Lavrans och hustrun, Ragnfrid. Nu kan jag se hustrun med andra ögon. Den stilige kraftkarlen Lavrans hade allt sina sidor. Hans - och alla andra mäns - syn på kvinnan och hennes plats i samhället är helt entydig. Kvinnan lyder sin far och därefter den husbonde fadern väljer åt henne. Hon räknas som ett svagt käril utan talan. Reglerna för hur en kvinna skulle uppföra sig var stränga. Det finns några kvinnor som överskridit gränserna, men ändå behållit en plats i samhället i romanen. Erlends moster Åshild till exempel. Vad jag inte mindes är den starka ställning religionen och kyrkan hade. Det vimlar av kyrkor, kloster, nunnor och munkar. Flickorna kunde sättas i kloster något år bara som tidsfördriv före ett avtalat giftermål. Lavrans var djupt religiös; Ragnfrid något mindre. Jag är  mycket förtjust i det lite högtidliga språket som fördjupar romanen både tids - och innehållsmässigt och som en väl till stor del får tacka Gun - Britt Sundström för. Norstedts klassikerserie 2016