Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Feminism. Visa alla inlägg

lördag 10 augusti 2019

Omläsning: Det mest förbjudna

Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall kom ut 1976 samma år som Ulf Lundells Jack, vilket är intressant i sig. Två romaner som båda är sexuellt frispråkiga och med självbiografiska inslag. Den ena skriven av en kvinna i femtioårsåldern och den andra av en ung man på 27. Det behövs inte mycken fantasi för att förstå hur de togs emot. Anna i Det mest förbjudna är en kvinna som drivs av sin ångest. Hon självmedicinerar med män, hon söker hjälp av psykiatrin men inget hjälper henne egentligen. Hon saboterar sina äktenskap och hon försummar sina barn. Hennes är ständigt otrogen och ägnar sig med förkärlek åt de män som hennes mor skulle betraktat som de mest förbjudna. Modern får klä skott för mycket; mycket mer än hon förtjänat. Men visst - det finns ingen lag som säger att en måste tycka om sina föräldrar. Anna älskade fadern och tyckte att han stod för glädjen och det ljusa i hennes liv. Men han var psykiskt sjuk och ansågs vara översexualiserad. Modern fruktade arvet från fadern. Anna är sina föräldrars enda barn och hon lovar sig själv att om hon får barn ska det inte bli  endabarn. Kerstin Thorvall har en begåvning för att beskriva obekväma känslor och situationer. Hon väjer inte för något. Och det är bra. Kvinnor i och över medelåldern har alltför lätt att avfärdas som neutrum. Bra att någon vittnar om verkligheten. Men här blir det lite för mycket på en gång, tycker jag. En blir trött. Anna har ett skrik inom sig som vill ut, men hon får aldrig riktigt tillgång till det; bara nästan. Annas lidande framgår tydligt och det får en respektera. Men detta gränslösa utåtagerande utan hänsyn till alla hon sårar förutom att hon förnedrar sig själv. Jag tycker att Kerstin Thorvall var en tuff kvinna; snabb i repliken och rolig. Men den här romanen var jag inte förtjust i första gången jag läste den och det intrycket består. 
Det mest förbjudna passar in på punkt 34 i Roberts Kaosutmaning 2019 Läs om en bok som du läst tidigare

onsdag 14 juni 2017

Alla borde vara femister

Chimamanda Ngozi Adichie känner jag som en mycket läsvärd romanförfattare. Och för ett par år sedan gjorde hon stor succé i Babel. Nu har jag också läst Alla borde vara feminister. Det är  en enkel och lättfattlig översikt av feminismens grundidéer. Egentligen är de ju så självklara att det är häpnadsväckande att det ska behöva påpekas. Jag tycker att det var en riktigt bra idé att dela ut den i årskurs två på gymnasiet. Det borde kunna bli ett bra underlag för diskussioner. CNA håller en lätt humoristisk stil och hemfaller aldrig åt predikan eller demagogi. Feminismen angår oss alla liksom uppfostran av pojkar och flickor.  CNA är bara fjorton år när hon för första gången blir kallad feminist ungefär likställt med terrorist. Feminister ansågs  vara humorbefriade, bittra  ungmör som hatar män. Inget kan vara mera fel. Feminister är som människor är mest med klackaskor och läppglans. Men kanske var det snäppet värre i författarens hemland Nigeria. Det här häftet är en redigerad version av det tal CNA höll på en s.k. TED - konferens (TED  - Technology, Entertainment, Design) 2012. 
Lyrans fministsommar 2017

onsdag 10 augusti 2016

Japansk feminism


 
Inte visste jag att Ellen Key (1849 - 1926) hade  - och har  - stor betydelse för feminismen i Japan.  Ellen Key skulle ha fyllt 90 i år.  Monica  Braw skrev en understreckare i måndagens SvD om Ellen Key och hennes japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Modern sa aldrig emot fadern, men ställde i tysthet upp för sin dotter. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan. Liksom Ellen Key var Raicho fredsaktivist. Under andra världskriget flyttade hon ut på landet och ägnade sig åt kooperation och närodlat. I Japanska kvinnor under tusen år av Monica Braw finns ett kapitel om Hiratsuka Raicho.
Läs hela understreckaren HÄR!

måndag 20 juni 2016

Frankenstein och feminismen

I lördags, den 18 juni, var det precis 200 år sedan Mary Shelley, dotter till två filosofer, feministen Mary Wollstonecraft och ateisten och anarkisten William Godwin, fick idén till romanen om Frankensteins monster. Det var egentligen lord Byron som initierade det hela genom att uppmana några av sina vänner att skriva var sin spökhistoria. Den enda som nappade var Mary Shelley. I en intressant och elegant formulerad understreckare i SvD i lördags skriver Merete Mazzarella om romanen Frankenstein och Mary Shelley. Båda har blivit vantolkade och illa behandlade i olika skeden av dessa 200 år. Vem var det egentliga monstret? Upphovsmannen eller hans skapelse? Varför såg man inte romanens uppbyggnad eller tolkade budskapen rätt? Hur kunde Frankenstein få sättas upp som teater och spelas säsong efter säsong på olika scener utan att Mary Shelley tillfrågats eller eller än mindre erbjudits ersättning? Percy Shelley var lärjunge till Marys far, William Godwin. Shelleys hustru hette Harriet. Mary rymde med Shelley och styvsystern Claire, som också var kär i Shelley, följde med av bara farten. Claire blev sedan ihop med Byron, som visserligen inte brydde sig om henne, men i alla fall lyckades göra henne gravid. Shelley hade en idé om ett kollektiv bestående av honom, Harriet, Mary, Claire och Marys halvsyster Fanny. Han bjöd också ut Mary till sina vänner. Harriet dränkte sig och Fanny tog gift. När Claires och Byrons dotter föddes såg Byron till att dottern sattes i kloster. Där dog hon ett par år senare. Mary och Percy Shelley fick tre barn som dog. De måste leva i exil i Italien för Shelleys radikala idéer. Mary Shelley har tagit mycket stoff ur sitt eget liv till Frankenstein. Till exempel hade Frankenstein och Percy Shelley många drag gemensamt. Hon ifrågasätter den enögda tron på förnuftet, teknisk utveckling och människans sätt att laborera med naturen. 
Själens nattsida: om Mary Shelley och hennes Frankenstein är titeln på en bok av Merete Mazzarella. Bokförlaget Atlantis 2014.

onsdag 28 januari 2015

Spänstigt och spännande

Du var den som jag ville
stå i bredd med.
Du var alla möjligheter
och utveckling och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring

Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga (1978)

Så inleds Stå i bredd. 70 - talets kvinnor, män och litteratur av Ebba Witt - Brattström. Norstedts förlag 2014. Ebba WB tycker att 70 - talets litteratur behandlats styvmoderligt och därför går hon grundligt igenom vad som hände under 70 - talet år för år. Ja, hon börjar egentligen redan med en resumé av 60 - talet. Sedan plockar hon fram Sonja Åkesson och Vara vit mans slav, Maja Ekelöf, den arbetande, tänkande och läsande städerskan som skrev Rapport från en skurhink. Sedan skuras det i Kerstin Ekmans Häxringarna och Inger Alfvéns Städpatrullen. Maja Ekelöf avkräver inget ansvar av mannen, men Rapport från en skurhink blev ändå en stormsvala. Marit Paulsen skrev Du, människa? om industriarbeterskans dubbla arbeten med värkande lemmar, skiftarbete och ständig sömnbrist. Kerstin Strandberg skriver Skriv, Kerstin , skriv! om att bli intellektuell kvinna. 1973 kommer Ulla Isakssons Paradistorg; en bildningsroman, utvecklingsroman, kvinnoroman, debattroman och familjeroman. Åsa Nelvin skriver Kvinnan som lekte med dockor, 1977. Nelvins författarskap borde fått mera uppmärksamhet enligt Ebba WB. 1979 kommer Stig Larssons Autisterna och den är början till slutet. Grabbarna och postmodernismen tar över och en helt ny syn på litteratur. Horace Engdahl är en av Larssons goda vänner och tillskyndare. Stå i bredd är en välskriven och  mycket intressant guldgruva för litteraturintresserade och feminister. Ebba WB är som vanligt välformulerad, kunnig, rolig och vass. Stå i bredd vore en utmärkt utgångspunkt för en läsecirkel. Eller ännu hellre två. I mitt förra inlägg TOP TEN TUESDAY valde jag några titlar ur Stå i bredd och kände genast att jag varit orättvis mot många författare som inte fick plats.

lördag 12 juli 2014

En sommarsaga

Anne Charlotte Leffler föddes 1849, samma år som Strindberg, Victoria Benedictsson, Kielland, Alfhild Agrell och Ellen Key. 1886 kom hennes roman En sommarsaga ut; samma år som Tjänstekvinnans son av August Strindberg. En sommarsaga blev väl mottagen på de flesta håll. Den behandlar ett flertal av tidens stora diskussionsfrågor på ett ledigt och organiskt sätt. Anne Charlotte Leffler skriver ingen något på näsan. Men man får mycket att tänka på. Den uppburna konstnärinnan Ulla Rosenhane från Rom möter den norske grundtvigianen och folkhögskoleläraren Rolf Falk från en liten by långt in i landet. De är som komna från var sin planet, men de dras till varandra med magnetisk kraft. Hon har sitt livsverk i Italien och han i en norsk bergsby. De gifter sig och hon offrar sin personliga frihet, sitt oberoende och sitt måleri. Hon brukar följa sina infall medan han har levt sitt liv för andra och kommit sist själv. Första barnet är en son. Ulla Rosenhane har en långdragen svår förlossning, får amningssvårigheter och har mycket svårt att knyta an till barnet. Rolf Falk är oförstående. Vad är hon för en onaturlig mor?
Två barn och en misslyckad utställning senare beslutar sig Ulla Rosenhane för att hon måste åka till Italien för hur lång tid vet hon inte. Hon stålsätter sig mot makens argument och böner. Några månader senare sitter hon på Capri och längtar efter Rolf Falk. Det visar sig att han kan tänka sig att flytta till Kristiania och söka sin utkomst där för att hans hustru ska få bo i en stad. Då kompromissar båda och ingen får riktigt det den vill ha. Bra eller dåligt?
Anne Marie Leffler är omsorgsfull med den psykologiska beskrivningen. Hon är orädd vad det gäller att diskutera ekonomiskt oberoende, preventivmedel, kvinnors frihet och protest mot konventioner och konvenans. Ulla Rosenhane får verkligen tillfälle att pröva sina storslagna teorier i praktiken. I En sommarsaga finns många olika slag av relationer att jämföra med. En kvinna föreslår sin tilltänkte ett fritt särboförhållande tills de har råd att gifta sig. Han avböjer förfärat. En lärare vid folkhögskolan antar ett erbjudande om nytt arbete utan att så mycket som nämna det för sin hustru. Hon förmodades stödja sin man i alla lägen samt föda barn och fostra dem. Vid det aktuella tillfället var barnen fyra till antalet. Anne Charlotte Lefflers roman har en friskhet och omedelbarhet som är väldigt tilltalande. Den är välskriven och intressant. Hon är en förvånansvärt modern feminist. Egentligen kan man förvånas över hur sakta allting går. Jag sträckläste för att se hur författarinnan skulle lösa Ullas och Rolfs dilemma på slutet.  

fredag 28 juni 2013

Missad seriestart

Bilden är lånad från Wikipedia
Fredagen den 21 juni 18.15 visades första delen av sex av TV-serien   
Ett köpmanshus i skärgården.
Den spelades in 1973. Ett köpmanshus i skärgården är Emelie Flygare - Carléns roman från 1860.
Romanen skildrar fiskarbefolkningens hårda villkor på Svartskär i Bohuslän under 1830 - talet. Fiskarena utnyttjas och luras av köpmännen som däremot lever gott.
Författarinnan känner sin miljö väl. Hon föddes i Strömstad 1807 (och dog där 1897) som den yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården är realistisk och feministisk. Emelie Flygare - Carlén var starkt influerad av Fredrika Bremer som hon beundrade mycket och till och med bad om råd.
Åke Falck gör en fantastisk köpman Moss; Ernst Günther spelar den halte prästen som bjuder på en Madeira före toddyn och ryter åt sin hushållerska Vivika som spelas av Berta Hall. "Det säger jag då. Och Vivika med!" säger hon. Ulla Jacobsson spelar prästens dotter vars hjärta klappar för de fattiga fiskarna och särskilt deras hustrur.
Agneta Bolme  och Ulf Brunnberg spelar det nya köpmansparet Emilia och Åke Hjelm på Svartskär. Emilia har svårt att anpassa sig. " Räcker det inte att vara en god hustru? undrar Åke häpet
Toralv Maurstad spelar Åke Hjelms stryktäcke kompanjon som visar sig ha ett rymligt samvete.


lördag 9 mars 2013

Internationella kvinnodagen


Kristianstadsbladet 
intervjuar Maria Ehrenberg, författare till 
Bland hondjävlar & bitterfittor: kvinnokamp i litteraturen 
som ges ut på Internationella kvinnodagen.