tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År!

Bild:POM
Järnek

Det regnade när det skulle ha snöat.
När vi gick för att plocka järnek

svämmade dikena över, vi var våta
upp till knäna, våra händer taggtäckta

och vatten rann upp i ärmarna.
Buskarna skulle ha burit bär

men kvistarna vi tog in i huset
glimmade som krossat buteljglas.

Nu är jag här, i ett rum som är pyntat
med plantans röda bär, vaxlika blad

och jag glömmer nästan hur det är att bli
våt inpå bara skinnet och längta efter snö.

Jag sträcker mig efter en bok likt en tvivlare
och önskar att den blossade upp kring min hand,

en bokstavssvart buske, ett glittrande värn,
skärande vass som järnek och is.

Ur På väg av Seamus Heaney 1995

måndag 30 december 2013

Svartklubbar och fanzines

Mitt första intryck av Karolina Ramqvists senaste roman Alltings början stod sig ända till slutet. Jag har ögnat igenom den en gång till dessutom. Alldeles ofrivilligt associerar jag till kvinnorna på 1880 - talet, Alfhild Agrell, Stella Kleve, Anne Charlotte Leffler, d.v.s det moderna genombrottets kvinnor. Därefter kommer Rut Hillarp på 1940 - talet, hon som ville vara ett erotiskt geni. Uttrycket används faktiskt också i Alltings början.  Carina Rydberg är ett annat namn som kom för mig.
Egentligen brottas de med samma problem trots skillnaden i tid; förhållandet mellan könen; förhållandet i äktenskapet; skillnaden mellan kärlek och erotik; jämställdhet - den eviga jämställdheten.
Alltings början är en tät roman bland mycket annat. Träffsäkra iakttagelser,  fina formuleringar och känsla för kultur, samhälle och tidsanda under 90 - talet. 
Saga är mycket ung när hon börjar hänga på krogarna. Hennes feministiska mamma som tillhör kaviarvänstern tycker att ungdomarna ska "ta för sig", vad nu det är för något. Hon befinner sig mestadels på resa utomlands, eller  i sommarhuset eller arrangerar någon utställning med sina målade vaginor. Vad dottern gör intresserar inte mycket, men hon bör gå i skolan, tycker mamma. 
Saga tycker att det mesta saknar mening och tänker sig en krogkarriär i brist på bättre. Unga flickor står högt i kurs vid den här tiden. Saga och parhästen Pauline stöttar varandra i vått och torrt. Saga bokför alla sina "erövringar" och funderar på att upprätta ett kartotek där hon betygsätter dem för att sedan kunna leverera någon slags bäst i test. Saga och Pauline tycker att det är konstigt att ingen vill ha dem som sina flickvänner. Åtminstone Saga blir ett slags call - girl för gräsänklingar och andra som inte har fruar och flickvänner till hands. Det är inte av en händelse som Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken nämns. Det rör sig om köttslig lust och mycken själslig ensamhet.
Saga är som besatt av en festfixare och knarkare vid namn Victor Schantz. Hon kastar sig ur sömnen och sängen mitt i natten för att hörsamma hans anrop. Hon får aldrig se hans lägenhet i dagsljus och släpps endast in i hans sunkiga sängkammare. I utelivet känns han inte vid henne. Total förnedring!
Saga och Pauline läser en hel del och diskuterar. Nio kvinnor - nio liv; Kvinnorummet, Egalias döttrar, med mera. Musik från den här tiden  refereras till i mängder. Flickorna är inte okänsliga för vad som händer ute i världen, men de är fullt upptagna av sina egna dramer.
Alltings början är till råga på allt en fin Stockholms - roman. Karolina Ramqvist kan sin stad och är uppenbarligen mycket förtjust i den.
Jag är mycket förtjust i Karolina Ramqvists roman. Men som mamma är jag fortfarande förskräckt och undrar var det ska sluta. Undrar om det blir någon fortsättning???

söndag 29 december 2013

Dömd och glömd

Bilden är lånad av umeateaterforening.se
I dagens SvD kan man läsa en intervju som Karin Thunberg gjort med Sveriges nyaste litteratursällskap. Fem kvinnor i Härnösand har beslutat sig för att lyfta fram Alfhild Agrell (1849 - 1923) ur glömskans djup. Nio av tio författarsällskap i Västernorrland är tillägnade män, men nu har Laura Fittinghof alltså fått sällskap av ytterligare en kvinna..
Under några år på 1880 - talet var Alfhild Agrell vår mest kända dramatiker tydligt influerad av Henrik Ibsen. Hon skrev dessutom noveller och humoristiska berättelser under pseudonymen Lovisa Petterkvist. Åttiotalets kvinnofrågor rörde äktenskap, kärlek, erotik och kvinnans rättigheter.
Som en kuriositet kan nämnas att Alfhild Agrells dramer kritiserades i en artikel om "indignationslitteratur" som ingen mindre än Stella Kleve (senare Mathilda Malling) skrev i tidskriften Framåt. Inom kort fick hon själv samma sorts kritik för sin novell Pyrrhusseger.
Alfhild Agrell gifte sig med grosshandlaren Per Albert Agrell - om av kärlek eller som försörjningsmöjlighet är okänt. De skildes efter 27 års barnlöst äktenskap. Strindberg ansåg att Alfhild Agrell var en onaturlig kvinna som inte kunde föda barn. Georg Brandes benämnde henne fågelhjärna...
Men Alfhild Agrell önskade sin f. d. man en ny hustru som kunde puttra lite lagom i stället för att hela tiden koka över. Läs hela intervjun HÄR
Dömd och glömd är titeln på Ingeborg Nordin Hennels biografi om Alfhild Agrell.
I Författarnas Litteraturhistoria II skriver Barbro Werkmäster en uppsats om Anne Charlotte
I Den svenska litteraturen (red.: Lars Lönnroth och Sven Delblanc) får ovannämnda damer plus Victoria Benedictsson en ras. Tillsammans...
 

lördag 28 december 2013

"Perfect Christmas reading"

"Deliciously warm and sweet. Perfect Christmas reading" säger Sophie Kinsella, en annan feel - goodförfattare, om kollegan Jenny Colgan och hennes andra bok om Cupcake Café, Christmas at the Cupcake Café. Den första hette Meet me at the Cupcake Café.
Issy Randall är framgångsrik ägare till Cupcake Café. Nu närmar sig julen, arbetsbördan ökar och Issys pojkvän står i begrepp att flytta till New York.
Issy måste mobilisera alla sina krafter för att klara av stressen och pressen i arbetet och oron över framtiden. Christmas at the Cupcake Café är kravlös feel - goodläsning med många läckra recept på hiskligt söta kakor.

fredag 27 december 2013

Mellandagsbestyr

Medan regnet smattrar mot rutan och mörkret lägger sig tidigt kan man drömma sig bort i en frökatalog. Impectas katalog för 2014 inleds med några nyheter bl. a. Lathyrus odoratus, luktärt "Old Spice Janet Scott"; en ljust rosa mycket doftande kulturarvssort från 1903. Det är den som finns på katalogens omslag. I samma serie och nästan 200 år äldre, "Old Spice Painted Lady", en alldeles vit blomma med hallonrosa segel. 
Dessa båda sorter skulle vara fint att blanda med "Old Spice Flora Norton", en luktärt som sägs vara klarblå men ser ut att ha en dragning åt lila på bilden.
Vit och blå klockranka, jättenattljus, ängsblandning, krasse, ringblomma, blåklockor, mm, förefaller helt nödvändigt!
Pimpinellen sorterar under rubriken Krydd - och medicinalväxter, men jag tycker att den ser ut att vara en prydnadsväxt också.

I år tror jag att jag ska noga läsa igenom sådd- och planteringsråden. Har liksom inte lagt märke till dem tidigare. Jag inser nu att det inte bara är att pula ner fröna i rättan tid. Man bör sedan ha en roottrainer, minidrivhus, indiska jutesäckar för plantering (verkar faktiskt jättebra; finns i olika storlekar), verktyg för plantering, märkning och uppbindning, Julita trädgårdshandskar och vattenkannor från Haws. Tänkte inte på det...

torsdag 26 december 2013

Japans Linné


Carl Peter Thunberg levde 1743 - 1828. Han var läkare och botanist och Linnés mest framgångsrike lärjunge.
Han reste till den japanska ön Deshima som tjänsteman för Ostindiska kompaniet. Men först hade han ägnat tre år åt att lära sig nederländska i den nederländska Kap - kolonien i Sydafrika. Holländare var de enda utlänningar som släpptes in i Japan.
Japan var ett mycket slutet land vid den här tiden och Thunberg övervakades överallt. Men ändå lyckades han förmedla medicinska kunskaper till japanska läkare och samla in  japanska vilda växter. 800 arter presenterade han sedan  i sin Flora Japonica.
Thunberg var en flitig och vänlig man och han blev mycket omtyckt både i Sydafrika och Japan. Han anses också ha haft stor betydelse för att Japan så småningom tillät utlänningar att komma in i landet.
Bokförlaget Rediviva gav 1980 ut Thunbergs Resan til och uti Kejsaredömet 
Japan åren 1775 och 1776.
Carl Peter Thunberg. Linnean, resenär, naturforskare kom ut 1993 till 250-årsminnet. Detta firades i tre världsdelar; Europa, Afrika och Asien.
Thunbergs liv och verksamhet skildras i minnesboken av fem svenska och två japanska forskare.
I Populär historia hittade jag en intressant artikel. Läs HÄR

onsdag 25 december 2013

Alltings början

Mitt boknyår börjar på julafton. I mina tankar om läsning under 2014 ingick att läsa sådant jag inte tänkt läsa, egentligen. Och det var ju bra det.
I julklapp fick jag Alltings början av Karolina Ramqvist. Den ingick inte i  mina läsplaner. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Jag läser flitigt i Alltings början så fort jag kan stjäla mig till en stund.
Hittills tycker jag att den är utomordentligt underhållande. Igenkänningsfaktorn är hög. Jag fnissar ofta och stryker för ibland. Och som mamma blir jag förskräckt! Var ska det sluta? Jag återkommer med fullständig rapport.

tisdag 24 december 2013

Bokbloggsjerka 20 - 23 december

Annika ger oss ej rejäl uppgift i sin BOKBLOGGSJERKA 20 - 23 december 
Vi ombeds avlägga bokliga löften för 2014. 
I länken ovan finns reglerna för jerkan
Efter att ha funderat på saken tror jag att jag instämmer med  Ugglan &  boken. Varför välja när man kan ta allt?
Jag tänker också läsa "brett", klassiker, nytt, bortglömt, från jordens alla hörn på engelska, danska, norska, svenska och eventuellt - mycket eventuellt - tyska.
Jag ska dock försöka lägga till lite mer litteratur från Afrika. Det har blivit mycket Asien på senaste året.
Lyrikläsningen borde bättras på liksom serieläsningen. I övrigt ska jag försöka ha ögonen öppna för det som kommer i min väg på olika sätt. Litteratur träffar man ju på överallt också där man minst väntar sig det.
Någon sorts registrering av allt vad jag läser vore också önskvärt såväl som listor över böcker som jag har för avsikt att läsa.
Ett effektivt system för hanteringen av recensionsklipp borde utarbetas. Det blir kanske inte just i år, men tål att tänkas på.
Hur ska det vara med bokinköpen? Gäller några restriktioner?
Svar: Ett bestämt NEJ! Böcker ska man unna sig. Och andra

söndag 22 december 2013

Skånes egen Jane Austen

När jag läser om Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830 (1897) av Mathilda Malling (1864 - 1942) slås jag av likheten med en annan roman  som jag nyligen läst om, nämligen Förnuft och känsla (1811) av Jane Austen.
Mathilda Malling föddes på Oskarsfarm utanför Sösdala inte långt ifrån Hässleholm. Som gift hamnade hon i Danmark där hon också slutade sina dagar.
Mathilda Malling skildrar en familj på landet med tre döttrar där åtminstone två är i giftasåldern.
Detta engagerar naturligtvis speciellt den myndiga modern. Majorskan Charlotte Skytte är den som styr huset, familjen och tjänstefolket med fast hand. Majoren brummar i bakgrunden.
Till huset kommer  en ung vacker officer, löjtnant Joachim Skytte, kusin till flickorna, för att gömmas och glömmas efter en skandal vid regementet i Stockholm. Det går naturligtvis på tok. Mellandottern Agneta, den platinablonda, brunögda, väna, blir handlöst och ohjälpligen förälskad. 
Nu är det bara det att föräldrarna lovat bort henne till den tyste baron Nils Stjerne på Marieholm. Det är ett gott och vettigt gifte och Nils Stjerne är mycket förälskad i Agneta. Visserligen är svärmor inte att leka med, men det är ju sådana smällar man får ta.
Den äldre, mera alldagliga systern,  Karin Maria, är en klok och förnuftig flicka och Beata, som är yngst, ser, hör och agerar go-between.
Mathilda Malling har samma sätt att iaktta och skildra människor som Jane Austen. Och de cyniska resonemangen kring kärlek och äktenskap är likartade. I Skyttes på Munkeboda används till och med ordet cynism. Människor förskönas inte; varken till det inre eller det yttre.
Däremot tycker jag att flickorna i Mallings roman har lite mera svängrum än systrarna Dashwood. Och det är mera folklivs- och tidsskildring i Skyttes på Munkeboda. 
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Mathilda Malling är underskattad.

fredag 20 december 2013

Nya mord i Hagfors



En rad märkliga mordbränder skakar Hagfors. Petra Wilander, polis, och Magdalena Hansson, energisk journalist på Värmlandsbladet, blir djupt inblandade. Liksom i Ninni Schulmans första roman, Flickan med snö i håret, förs handlingen i 
Pojken som slutade gråta framåt genom en sorts växelsång mellan Petra och Magdalena. 
Till polisens stora förtret ligger Magdalena ofta steget före. Det finns också kursiverade avsnitt där offret (förstår man så småningom) berättar sin historia. 
Tonårens ensamhet och vuxenblivandets svårigheter är ett viktigt motiv i Pojken som slutade gråta.
Kärleksbekymmer, känslan av att vara annorlunda och drogproblem drabbar oavsett föräldrarnas klass- och yrkestillhörighet. Föräldraskap är ett annat motiv. Ninni Schulman är lyhörd för hur svårt det kan vara att vara förälder.
Jag tycker att Pojken som slutade gråta är en välskriven och spännande kriminalroman.
Alla dras med sina speciella svårigheter i livet. Det gäller att i görligaste mån få ihop privatliv med yrkesliv. Ingen vet vad som rör sig i någon annans innersta även om det gäller någon man tror sig känna väl. Det får Hagforsborna erfara med råge.


onsdag 18 december 2013

Tematrio - Julklappstips

LYRAN
ger oss i uppdrag den här veckan att ge bort tre julklappsböcker.
Ingen jul utan julklappsböcker! Och det är jätteroligt att tänka ut rätt bok till rätt person.
 

Min första julklapp är Maria Ekmans nyöversättningen av Övertalning av Jane Austen.
Det är en mycket tilltalande bok både till form och innehåll.

Expeditionen: min kärlekshistoria av läkaren och författaren Bea Uusma är min andra julklapp.Ett mycket säreget företag som rotts iland med bravur.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson blir min tredje julklapp. 
En intressant iakttagelse av det här med kärlek. Eller vad det nu är.
Mycket lämplig som diskussionsunderlag.

tisdag 17 december 2013

Mordiskt nyår i Hagfors

Med senaste Books & Dreams följde en liten Månpocket, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.Hon är journalist och författare och detta är hennes debutroman från 2010.
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...

måndag 16 december 2013

Bokbloggsjerka 13 - 16 december

I sista minuten: Veckans bokbloggsjerka handlar om att ange sin favoritförfattarduo alternativt en favoritförfattare som också skriver  under  pseudonym.
Läs reglerna på Annikas litteratur - och kulturblogg
HÄR
Jag känner till en hel del författarpar  men inga som är mina favoriter. Möjligtvis skulle jag kunna säga  Maj Sjöwall och Per Wahlöö och deras gemensamma kriminalromaner.
 En favoritförfattare som också skriver under pseudonymer är Joyce Carol Oates. Rosamund Smith och Lauren Kelly är hennes alternativa namn.
Ruth Rendell/ Barbara Vine är en annan favoritförfattare. 
Tre andra favoriter sedan gammalt är Anne Brontë/Acton Bell; Charlotte Brontë/Currer Bell; Emily Brontë/Ellis Bell


söndag 15 december 2013

Books & Dreams, vinter 2014

Books & Dreams, vinter 2014 är ett innehållsrikt ovanligt innehållsrikt nummer.
Författarintervjuer med Khaled Hosseini, Dean Koontz, Åsne Seierstad, Chris Cleve och Elizabeth George för att ta några.
Charlotte Rogan, som slog igenom direkt vid debuten med Livbåten bor i Westport, Connecticut,  med mannen Kevin, som gläds åt hustruns framgångar och trivs med det nya "boklivet". De har trillingar som nu är 23 år. Livbåten är spridd över 26 länder och filmrättigheterna har köps av Anne Hathaway som själv gärna spela huvudrollen som Grace.
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg 
Vinterns bästa boktips presenterar faktaböcker, barnböcker, spänning och skönlitteratur.
Books & Dreams indelas i fyra kapitel Läsa, Drömma, Leva, Resa. 
Och däremellan kommer matrecepten, krönikan av Michael Nyqvist, Crossover - böckerna och utdraget ur Jonas Karlssons nya roman God Jul

lördag 14 december 2013

Kvällarna under ginkoträdet

Kvällens lagar (The Laws of Evening) är titeln på en novellsamling av 
Mary Yukari Waters, född 1965 i Kyoto som dotter till en irländsk/amerikansk far och en japansk mor. Hon är numera amerikansk medborgare men har vistats långa tider i Japan under hela sitt liv.
Boken innehåller elva noveller som alla tilldrar sig i Japan efter nederlaget i andra världskriget och fram till våra dagar. Kriget påverkade naturligtvis  hela nationen på olika sätt och i flera generationer. Många kvinnor miste sina män, söner, bröder och fäder i kriget. Nya vindar blåser från väst och traditioner luckras upp.
Kvällens lagar handlar mycket om kvinnor och kvinnors förhållanden under olika skeden i livet; mor - dotter - relationer; äktenskapsproblem, änkeliv, åldrande och ensamhet.
Titelnovellen handlar om åttioåriga Sono som mist man och två döttrar. Nu går hon lite halvhjärtat med sin väninna till de offentliga badhusen och deltar i äldrecentrets utflykter och övriga aktiviteter. Men hon avsätter alltmera tid åt att sitta på en bänk under ett ginkoträd i tempelträdgården på kvällarna när turistbussarna lämnat området och låta tankarna ströva fritt. Benen känns tyngre och promenaderna har blivit kortare. Hon har uppnått en inre vishet och jämvikt i sitt liv. Timmarna på bänken under kvällshimlen som alltmer antar färgen på ett gyllingägg  blir allt viktigare. Sono är visserligen ganska gammal, men hon har förstått att nya tider  svept in över Japan och att gamla värderingar fått vika för nya. Hon bibehåller en del traditioner samtidigt som hon godtar en del nytt.
Kvällens lagar är en stark debut. Respekten för de japanska traditionerna och den inlevelsefulla skildringen av människorna i novellerna liksom det poetiska språket gör samlingen till en ytterst njutbar läsning

fredag 13 december 2013

Tematrio - Önskeklappar











Lyran

vill veta vilka tre önskeklappar vi helst vill se i julklappssäcken. Jag vet precis för egen del.
Inte för att jag vill kopiera Lyran, men jag vill faktiskt också ha
1. En läsplatta

2. Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren. Jag har hört att den kan sträckläsas som en skönlitterär titel. Inga bilder stör läsningen.

3. Boel Westin, Familjen i dalen och Tove Jansson: ord, bild, liv

onsdag 11 december 2013

Överlevnad till havs

Yann Martel fick Bookerpriset för sin roman Berättelsen om Pi 2002. Den indiske pojken Pi växer upp i en familj som driver ett zoo. Han är redan tidigt väldigt religiöst intresserad och utövar såväl kristendom som hinduism och islam. Familjen är bekymrad. Under en båtresa mot Kanada dit familjen ska flytta förliser fartyget Tsimtsum. Pis familj och de flesta djuren följer fartyget i djupet. Pi blir ensam kvar i en livbåt med en hyena, en zebra och Richard Parker som är en kungstiger. En orangutang kommer flytande på en vrakspillra och förenar sig med det egendomliga sällskapet i livbåten. Pi får utkämpa en hård kamp för sin överlevnad. Han får överge både religiösa principer  och sina vegetariska vanor. Till slut blir det en seg uppgörelse mellan Pi och Richard Parker. 
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och  det är intressant att det faktiskt är två berättelser. 
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.

tisdag 10 december 2013

Bananamania

Banana (det namnet har författarinnan valt själv) Yashimoto föddes 1964 som dotter till en filosofiprofessor som var en förebild för många unga radikala i Japan. 
1988 kom romanen Kök ut. Den blev en stor succé såväl nationellt som internationellt och översattes till många språk och filmades. Sedan har Banana Yashimote skrivit ett dussintal romaner och novellsamlingar. De är ofta västerländskt influerade och handlar gärna om ungdomar i storstad.
De innehåller också mycket om mat och kärlek; ensamhet och förlust.
Huvudpersonen i Kök är den unga föräldralösa Mikage Sakuri. Hon har vuxit upp hos  mormor som nu har dött. Yuichi är en ung man som arbetar i en blomsterhandel och som varit god vän med mormor.
Han bor med sin glamorösa mor (som är hans far) som arbetar på en gaybar. De tar sig an Mikage och bjuder henne att bo med dem så länge hon vill. Mikage älskar kök av alla slag. Där känner hon sig trygg och mindre ensam. Hon har turen att få arbeta som assistent åt en mycket framstående kock. 
Många små japanska rätter blandas med maffiga amerikanska rätter. 
Kök tilldrar sig i Tokyo. Banana Yoshimote har rest mycket över hela världen, men det är ändå Japan  hon känner bäst till. Hon är skicklig på att skapa stämningar med vind, dimma, broar, månsken, nattliga gator och träd.
I Kök ingår också novellen Moonlight Shadow på samma tema; ungdom, kärlek, förlust.
Översättning från japanska är gjord av Vibeke Emond. Norstedts förlag. Översättaren har också kommenterat.
Banana Yoshimote blev omedelbart oerhört populär i Japan och en bananamanina utbröt. Det kan man nästan förstå. Boken är skriven med ett personligt  och förtroendefullt tilltal som engagerar. Författaren har ett nära förhållande till sin läsare. Synd att endast denna enda titel översatts till svenska.
Lizard är en novellsamling som kom ut 1993 och översattes till engelska 1995.

måndag 9 december 2013

Vi läser december 2013

Nytt nummer av Vi läser. Färgstarka Sofi Oksanen pryder omslaget. Karolina Ramqvist intervjuar henne. De talar naturligtvis en hel del om att Finlands Nationalteater sätter upp När duvorna försvann på stora scenen. Hon berättar att hon är intresserad av mode som tidsmarkör och kulturellt uttryck och att hon själv är fåfäng. Sofi Oksanen gillar matlagning och ser köket som en kreativ plats. Men stickning och virkning, nej tack!
Gary Shteyngart beskrivs som Amerikas roligaste ryss. Han är amerikan, jude och ryss - man får välja som man själv vill. Just nu läser han Stolthet och fördom och tycker att han blir alltmer lik Mr Darcy… Och han gillar den där skitroliga snubben Knaousgard. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige är en favorit alltsedan barndomen. Efter att ha läst den älskar han reseberättelser. Gary Shteyngart medverkar regelbundet i resetidskriften Travel & Leisure. Vid 41 års ålder har han nu skrivit sin självbiografi, Little Failure, "eftersom männen i min familj dör ganska unga." 
Den kommer ut den 7 januari. 
Konsten att kränga Kierkegaard är rubriken på Klas Ekmans artikel om nytänkande antikvariat. Framtiden ser ljus ut men det krävs uppkoppling. 
Antikvairat.net och Bokbörsen betyder mycket.
Kunderna är ofta samlare; dedikationer och det unika eftersöks.
Lotta Olsson (DN), Ingalill Mosander och Yukiko Duke går igenom höjdpunkterna i årets bokutgivning. 
Detta var en del av allt som står att läsa i Vi läser 2013:6.
Nästa nummer kommer inte ut förrän den 28 januari

söndag 8 december 2013

Postum Austen

Övertalning gavs ut efter Jane Austens död. Den och Northanger Abbey kom ut 1818. Nu har Övertalning kommit i ny svensk översättning av Maria Ekman och med ett efterord av Amanda Svensson. Omslaget pryds av ett vackert porträtt av Rosalba Peale målat av Anna Claypoole Peale. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag i behagligt danskt band. Den stod på hyllan i bokhandeln och det var alldeles omöjligt att stå emot.
Jag är mycket nöjd med mitt köp och har börjat läsa så smått. Synd att Jane Austen inte fick fortsätta sitt författande. Övertalning tyder på att det kommit in nya element i författarskapet. Mera känsla, mindre förnuft till exempel.
Maria Ekman har också lagt till intressanta kommentarer till översättningen.
Läs Paulina Helgesons intressanta understreckare i SvD om Övertalning.

lördag 7 december 2013

Bokbloggsjerka 6 - 9 december

Annika ber oss i sin Bokbloggsjerka 6 - 9 december att berätta vilken/vilka romankaraktärer vi skulle velat träffa IRL.
Reglerna för Bokbloggsjerkan kan du läsa HÄR.

Här kommer några litterära personer som fascinerat mig och dröjt sig kvar och som det (kanske) varit roligt att träffa IRL

Lappskräddarsonen och författaren Erling Vik och överklassflickan Felicia Ormstad på Venhaug skulle jag inte ha något emot att möta IRL. De figurerar i Varulven av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose. Deras livslånga kärlekshistoria är fantastisk och det gåtfulla slutet på den upphör aldrig att fängsla. (Cornelis Vreeswijk blev uppenbarligen också förtjust för han skrev sin underbara Felicias svenska suite till Felicia Ormstad.) 
Darcy och Heathcliff vill väl alla träffa, men jag skulle vilja lägga till Kristin Lavransdotter, som är en gammal kärlek. Jag läste romantrilogin flera gånger som mycket ung.

fredag 6 december 2013

Malin Skyttes ödesdigra val

Nu har jag läst om Malin Skytte av Mathilda Malling (1864 - 1942).
Hon föddes på en skånsk gård och växte upp under lyckliga, men knappa förhållanden.1885 kommer hon ut med skandalromanen Berta Funcke tätt följd av Alice Brandt 1888.(Alice Brandt har jag sökt med ljus och lykta i åratal utan att lyckas. Man får inte ens låna hem den från något bibliotek.) Hon skriver under pseudonymen Stella Kleve. Berta Funcke gavs ut med Georg Brandes goda minne och fick ett visst stöd av Ola Hansson. Men eftersom den handlade om unga kvinnors känsla för erotik ansågs den mycket opassande i de flesta kretsar. Sedan blir det tyst. Länge.
1922 kommer så Skyttes på Munkeboda. Hemliv i Skåne 1830. Nu har författarinnan bytt genre, hemland och namn. Hon har gift sig med en dansk och heter Mathilda Malling i stället för Mathilda Kruse.
Hon har flyttat till Danmark och skriver nu herrgårdsromaner och historiska romaner.
Skyttes på Munkeboda speglar livet på en gård i Skåne. Förhållandena påminner starkt om de som rådde under Mathilda Kruses uppväxt.
Andra delen i serien om Skyttes och Stjernes är Malin Skytte. Första hälften handlar om den unga Malin Skyttes uppväxt och ungdom; hennes längtan ut i världen och förvirringen inför tre unga mäns påtagliga intresse och uppvaktning. Hon har fått en fin utbildning och håller på att utveckla sin konstnärliga begåvning i Paris när hon plötsligt drabbas av förälskelse och mister vett och sans. Henrik Stjerne friar till henne i den romantiska slottsträdgården vid Versailles. Malin Skytte inser att hon ger bort sitt innersta väsen, men vad hjälper det!
I andra delen av Malin Skytte möter vi henne som hustru till baron Henrik Stjerne på Marieholm. På åtta år har hon fött fem barn. De konstnärliga ambitionerna får stå tillbaka för familjen och hushållet.
Kusinen och väninnan Mary är skeptisk. Hon ser klart vad som händer och påpekar det också.
Doktor Elof Hellwer har varit förälskad i Malin så länge han kan minnas. Mary i sin tur älskar Elof. Under en tid är  triangeldramerna två. I slutet är det ett.
Mathilda Malling är en god iakttagare och berättare ; hon har livserfarenhet och jag tycker nog att man kan känna igen en del av hennes idéer från Berta Funcke om än uttryckta på ett  annat sätt och inbakade i en historia. Sexualiteten spelar stor roll både för Malin och Mary. 
Kvinnans lott att ständigt få göra avkall på det som egentligen är hennes innersta önskan och vad det medför visas tydligt i Malin Skytte. Det är intressant att läsa om klädedräkt, umgängesliv, seder och bruk. Ibland associerar jag osökt till Jane Austen.
Oscar Levertin skrev på sin tid en hånfull recension som finns att läsa på Project Runeberg. Man behöver inte fästa något avseende vid den utan läsa den som ren kuriosa. Mathilda Malling lever fortfarande. Det gör knappast Oscar Levertin.

torsdag 5 december 2013

Mat, minnen och kärlek

Kim Thúys senaste roman har titeln MãnMãn betyder den som fått allt. Det finns inget mer att önska.
Man känner igen motiven från förra romanen Ru. Det handlar om flykt från Vietnam och exil; över flyktingläger i Thailand eller Indonesien vidare till Montreal i Kanada. Det vänliga mottagandet utesluter naturligtvis inte längtan tillbaka. Mãn är en "lyckligare" bok än Ru. Mãn kommer till Kanada som hustru till en man hon inte själv valt, men hon får en fantastisk vän, Julie,  som har all den spontanitet och livsglädje som Mãn saknar. Julie uppfattar detta med matens betydelse, om dofterna som väcker minnen. I matlagningen möts öst och väst. Ingenting är omöjligt. Det blir kurser i vietnamesisk matlagning, restaurang och butik. Rörelsen växer. Under en matresa till Paris träffar Man Luc. Han slår ner som en meteor i Mãns behärskade värld. Som kvinna har Mãn fått lära sig att verka i det tysta. Hon har lärt sig dygd, försakelse och tålamod. Hon till och med andas kontrollerat. 
Samtidigt som Mãns historia berättas får man också inblickar i hennes mors liv och hela landets öden. Man förstår att Mãn har en vit man som far. Hon är ljushyad och har en smal näsa något som modern är mycket stolt över.
Jag tycker mycket om Kim Thúys sparsamma sätt att berätta. Hon är poetisk och lågmäld. Kapitlen är korta och i kanten finns ett nyckelord på vietnamesiska och svenska.
Kim Thúy som själv bor i Montreal har skrivit boken på franska. Marianne Tufvesson har översatt.
Tack [sekwa] för den här översättningen!

onsdag 4 december 2013

Charmerande Catherine Morland

Sicken himla tur att Ugglan&boken ställde till med en Jane Austen - utmaning!
Nu har jag äntligen kommit mig för att se några av de Jane Austen - filmer jag faktiskt äger och haft liggande länge. 
Jag har sett dem alla tidigare men oftast i andra inspelningar.
Igår såg jag Northanger Abbey i en enspelning från 2007. Felicity Jones är absolut bedårande som den renhjärtade, klipska, humoristiska och fantasifulla (sådan blir man av att läsa för många romaner!) men något naiva Catherine Morland. I sällskapslivet får hon i alla fall lära sig att inte alla är att lita på. Isabella Thorpe, förlovad med Catherines bror John, och hennes bufflige bror John ställer till det för Catherine.
Som den spjuveraktige prästen Henry Tilney ser vi JJ Field. Henry Tilney är lika sympatisk som hans far och ädre bror är osympatiska. Som vanligt i Jane Austens romaner gäller det förmögenhet, börd och lämpliga äktenskap. 
Här skojar Jane Austen också lite med skräckromanen. Över huvud taget tycker jag att filmen är ganska munter. De gotiska romanerna The Mysteries of Udolpho ( Ann Radcliffe; 1794) nämns ofta liksom The Monk (1796) av 
Matthew Lewis. Båda omtalas som helt chockerande. De kan bara viskas om... 
Det barnlösa paret Mr and Mrs Allen är vänliga och intresserar sig för Catherine Morland utan att direkt  puffa henne i någon riktning. Catherines föräldrar - och särskilt då modern - är ovanligt coola vad det gäller Catherine och äktenskap. Som vanligt finns det en rad näbbiga småsyskon som kommenterar i bakgrunden. Men Henry Tilney tål att skärskådas.
Den här filmen passade jättebra att se en mörk decemberkväll ensam med kalenderljuset och katten.

tisdag 3 december 2013

Varats ofrånkomliga ensamhet

Helena von Zweigbergk är en klok kvinna. Som författare är hon mästare på att dissekera relationer.  Av alla slag och ända in i kapillärerna. Relationer mellan makar, mellan syskon, mellan systrar, mellan mor och dotter, mellan föräldrar och barn.
I Än klappar hjärtan har vi de tre systrarna Astrid - äldst, duktig, vällyckad med snäll man och tre barn; Sandra - inte så lyckad varken i yrkeslivet eller i sin relation med Per som räknar sig som Konstnär med stort K och dricker för mycket, ett barn; Lena - yngst och äventyrligast, arbetar som designer och reser mycket, inga barn. Kerstin är mor till dem alla. Hans, som var far till dem alla, var en good enough far men en dålig äkta man.
När vi möter dem står de alla inför smärtsamma livskriser. Astrid, som återsett sin ungdomskärlek, Michael, finner till sin bestörtning att den trogne maken Henrik inte längre är nöjd med smulorna.
Sandra inser att Pers stora kärlek är Konsten; det har aldrig varit hon. Lena drabbas av en elakartad cancer och tynar bort inför den lamslagna familjens ögon. Särskilt drabbar det naturligtvis Kerstin som själv krymper och åldras av att behöva se sitt barn lida. Det är som om navelsträngen dras åt andra hållet, uttrycker Helena von Zweigbergk det. Lena drar Kerstin med sig.
Allt ställs på sin spets i dödens närhet. Alla rannsakar sina hjärtan och njurar och försöker tala med varandra om saker som de hållit - eller tror sig ha hållit - hemliga för de andra. Svek och tillkortakommanden dras fram i ljuset. Inte vet jag om det blir så mycket bättre för det. Jag tycker att alla är så ensamma i sin sorg över att livet blivit som det blev. Visst finns det ljuspunkter i deras liv, men grundkänslan är ett vemod. 


måndag 2 december 2013

Storm över Tjurö


När Gustaf Hellström ( 1882 - 1953) skrev Storm över Tjurö 1935 gjorde han sig omöjlig på Utö i Stockholms skärgård där han hade sitt sommarställe. Boken är en nyckelroman och många lämnade Utö av rädsla för att bli identifierade.
Idag visades filmen i SVT 1. Den gjordes 1954 med Arne Mattsson som regissör och Sven Nykvist som filmare. Och vilket stjärnuppbåd! Gunnel Broström, Sif Ruud, Adolf Jahr, Sigge Fürst, Nils Hallberg, Åke Grönberg, Georg Rydeberg, Margaretha Krook, Erik Hell och Lissie Alandh.
Miljön är fint filmad, männen är ena riktiga skojare, kvinnorna är i underläge, men har skinn på näsan.
Huvudperson är den rike bonden Carl Oskar Bohm, en skenhelig lymmel, svår på kjoltyg. 
Han har en dotter, Amanda, som han egentligen inte velat erkänna. När Amandas mor dör blir det så att Amanda stämmer Bohm för att han undanhåller tillgångar. Tekla, som varit i tjänst hos Bohm och också fått ett barn med honom kröver innestående lön och underhåll. Prästen gör fruktlösa försök att medla, men det är bortkastad möda.
En riktig rövarhistoria med mycket gott humör men - försedd med hullingar.








söndag 1 december 2013

Advent


"Traditionen att använda adventsstjärnor i Sverige introducerades av Julia Aurelius (fru tillSven Erik Aurelius) 1912. De första stjärnorna, moravisk stjärna, var klotformiga med taggar åt alla håll. Den moraviska stjärnan är mer känd som Herrnhutstjärnan (Herrnhuter Stern) i Sverige. Julia och Sven Erik Aurelius bosatte sig i Lund och stjärnan hängdes upp i hemmet och fler familjer i började hänga upp denna typ av stjärnor. Mer allmän blev adventsstjärnan efter 1934 då en pappersgrossist i Lund började importera dem. Det stora folkliga genombrottet kom i början av 1940-talet då Erling Persson lanserade den sjuuddiga gulröda adventsstjärnan, den så kallade "proletärstjärnan". Bild och text från Wikipedia


Bilden på den s. k. proletärstjärnan, som fyllde 100 år 2012, är lånad från Nordanede.se

lördag 30 november 2013

Himmel över Osaka


Sommar på Öland

Sympatiske Johan Theorin har nu fullbordat sin Ölandskvartett. Den började med Skumtimmen 2007, tätt följd av Nattfåk 2008 och Blodläge 2010. Den sista delen heter Rörgast kom ut i oktober. 
Jag gillar titlarna och miljöbeskrivningen, Gerlof Davidsson och folksagorna. 
I Rörgast är hämnd huvudmotivet. 
Aron Fredh, som lämnat Öland som trettonåring tillsammans med sin styvfar, återkommer för att utkräva hämnd på den rika familjen Kloss som sysslar med skumraskaffärer, exploaterar Öland och har förorsakat Aron och hans anhöriga mycket ont. Aron och Gerlof Davidsson känner varandra sedan gammalt och är båda nu en bit över åttio. Gerlof börjar som vanligt företa egna undersökningar av en del mystiska händelser och anar snart sammanhangen. Unge Jonas Kloss skiljer sig positivt från den övriga familjen. Han tillbringar sommaren på ön och arbetar åt sin farbror och faster. Jonas är en god iakttagare och reflekterar över vad han ser. Han och David Gerlofsson finner varandra.
Som vanligt hos Theorin förekommer övernaturliga element, men i Rörgast är de något nedtonade. Tidsplanen växlar liksom perspektiven. 
Av de fyra delarna i romansviten tyckte jag bäst om Nattfåk. 




fredag 29 november 2013

Grattis, Carl - Johan Malmberg!

Carl - Johan Malmberg, konst- och litteraturkritiker i Svenska Dagbladet,  har fått Stora fackbokspriset 2013 för boken om konstnären och poeten William Blake, Stjärnan i foten.
Juryn talar om honom som " en eminent och finstämd uttolkare som presenterar sina fynd klart, pedagogiskt och med stort personligt engagemang."
125 000 kronor delas ut av Margret och Axel Ax:sons stiftelse.
Eftersom jag gärna läser Malmbergs recensioner som jag tycker kännetecknas av intellektuell pålitlighet och hederlighet tycker jag priset är välförtjänt.
Detta blir (förhoppningsvis!) första blogginlägget med den nya datorn. Den gamla behagade paja när den behövdes som bäst, nämligen under Japan-resan. PC:n är utbytt mot en Mac så det är en del nytt att ta in.

torsdag 28 november 2013

Förnuft och känsla

























1811 kom  Jane Austens roman Förnuft och känsla ut. Systrarna Elinor och Marianne Dashwood genomlever var sin kärlekssorg. Elinor representerar förnuftet i sammanhanget och Marianne känslan. Lillasyster Margaret är åtskilligt yngre men hon åser det hela med klar och nykter blick och kommenterar klokt och oförfärat. Familjen har drivits från sitt hem när brodern och hans förfärliga hustru ärvt den döde faderns egendom. Kvinnors utsatta situation vid den här tiden är uppenbar. Men även om männen har helt andra möjligheter och friheter är även de ekonomiska fångar. Ett felaktigt val av hustru kan göra dem arvlösa. 
Jag har just sett en filmversion av Förnuft och känsla gjord av BBC 2008. För ovanlighetens skull gillade jag inte skådespelarvalet. Colonel Brandon t. ex. spelas  av David Morrissey. Inte bra. Elinor Dashwood spelas av Hattie Morahan vars ansikte har mer karaktär än skönhet. Ändå beskrivs hon som vacker. Marianne Dashwood  vänjer man sig vid så småningom. Dan Stevens charmiga framställning av Edward Ferrars känns lite  väl lättsam. Nej, jag tror mer på filmen där Alan Rickman pspelar Colonel Brandon. Även om man då får Hugh Grant på köpet...

onsdag 27 november 2013

Tosa nikki

  
Tosa nikki är en dagbok skriven av en man som hette Ki no. Tsurayuki och som egentligen var mest känd för sina kunskaper om poesi. 935 företog han en femtiofem dagar lång sjöresa från Tosa-provinsen till Kyoto. Dagboken är konstlöst och humoristiskt skriven om det vardagliga livet till sjöss. Den innehåller också tankadikter. Tosa nikki är det första kända exemplet på den i Japan så populära dagbokslitteraturen.
Jag hittade den i museishopen på Nationalmuseet i Tokyo.

måndag 25 november 2013

Nu är det jul igen!

Japanerna skrattade åt oss när vi fotograferade deras juljordgubbstårta. Vackra julprydnader, fula julprydnader, fina julkort och julklappsadresser översvämmade marknaden. Lustigt att se.


söndag 24 november 2013

Sista dagen i Japan

En underbar höstdag vid Nagoya Castle. Alla berömda samurajfamiljer härstammar ifrån Nagoya. Parken omkring erbjöd vackra höstfärger och skådespel åt folket. Vi hade turen att vara ganska tidiga så det var härlig avkoppling. Eftermiddagen tillbringades omkring den väldiga stationen i Nagoya med hysterisk julskyltning och Christmas Carols i högtalarna och mängder av människor. Jag kommer att sakna dem alla..,

lördag 23 november 2013

Lönnlövsfrossa

Man upphör aldrig att förvåna sig öve naturens mångsidighet och oberördhet. Lönnarna, ginkoträden och barrträden tävlar i prakt. Japanerna vallfärdar till sina tempel för att njuta av färgprakten i solen om dagarna och i strålkastarsken om kvällarna. Foton gör inte rättvisa åt det hela. Det bör upplevas.

torsdag 21 november 2013

Kyoto´s best Room with a View

Från kylanoch snön i bergen och de förkylda munkarna på Koyasan Eko - in  till Kyoto och nästa logi som är Kyoto´s best Room with a View

Det är ingen överdrift. Vi har ljusen från halva norra Kyoto och två katter - en tillgiven svart/vit och en mera reserverad röd - utanför fönstret. Butch och Sundance heter de... Maki är en fantastisk värdinna. Intresserad och engagerad; hjälper och berättar och visar på kartan. Innan hon går till arbetet på morgonen kokar hon kaffe åt gästerna. Alldeles intill finns en nordkoreansk skola där man råkade fira något under vår vistelse där. Vi fick lyssna till vacker sång som klingade vakert mellan bergen. Maki berättade att Kyoto är den stad i Japan som klarat sig bäst undan olika typer av naturkatastrofer. Under kriget uteblev bombningarna eftersom en hög militär varit i Japan och förälskat sig i Kyoto och ansåg att staden inte borde förstöras.
På vägen till Kyoto passerade vi de berömda portarna i Fushimi - Inari

Bilden är lånad från Wikipedia 

onsdag 20 november 2013

Köpt och läst under resan

I en bokhandel i Tokyo hittade jag Hotel Iris av en mycket känd japansk författarinna, Yoko Ogawa. I svensk översättning finns En gåtfull vänskap, men hon har skrivit många fler böcker som finns på engelska.
I kassan trädde man på ett helt intetsägande omslag. Japanerna vill inte att andra ska se vad de läser på tåg, bussar och i tunnelbanan. Det läses mycket det såg jag under allt åkande. Man läser på sitt eget språk. Det var mycket förvånande att nästan ingen talade någon vidare engelska. Men alla var mycket glada för att försöka visa oss tillrätta när vi stod med kartan i högsta hugg. Över huvud taget möttes vi av vänlighet och artighet. Och trots folkmyllret kändes det inte besvärande. Det märks att japanerna är vana att vara många på samma ställe. Och köandet är helt exemplariskt. Tåg och tunnelbanevagnar stannar exakt på de ställen där ett par fötter på marken visar var kön ska börja och där man sen kan kliva på.
Hotel Iris är ett märkligt kammarspel om den mycket unga Mari som är sjutton år och träffar en man som är femtio år äldre, bor på en ö och säger sig vara översättare. Marie inleder ett i det närmaste sado - masochistiskt förhållande med honom. Han är lika undflyende som suspekt. In i bilden kommer mannens stumme unge släkting. Havet, hettan  deras ensamhet bland alla människor - allt skildrad med lågmäld lyhördhet. Sparsmakat, helt enkelt.




söndag 17 november 2013

På nya äventyr

"Carpe Diem is a Japanese home that will transport you back to the Showa era (1926 to 1989), a period that has brought us Misoguchi, Ozu, Kurosawa and Oshima.
Come hear the soft rustling of sliding doors made of Shoji paper, the warm sound of your steps on the tatami which exhale a charming perfume. Listen to the soft wind whistling through the pine trees of Japan , experience an architecture that is open to nature, it's softness and peace."

Softness and peace kan vi behöva efter flera dagar i ett delvis hysteriskt julpyntat Tokyo. Regnet droppar i den lilla dammen utanför vår dörr och fullmånen övervakaar det hela.
Vi har tillgång till värmeelement, extrafiltar och har egen toalett och dusch. Sådant är man inte bortskämd med!
Söndagspromenad i Uenoparken i strålande väder tillsammans med tusentals Tokyobor, besök på Nationalmuseet och den hemliga trädgården som hör till och som endast är öppen i november. Shinkansenresa till Osaka och en oändlig vandring för att hitta vårt logi. Resväskorna skickades i förväg redan igår morse vilket var en välsignelse!
Det räckte att släpa på övernattningsväskan.
Men nu är vi här! Återkommer när tillfälle ges.















torsdag 14 november 2013

Koishikawa Korakuen Garden

Idag besök i åtskilliga jättestora elektronikaffärer med ljusa färger och en ljudnivå som var obeskrivlig mycket gående och åkande med tunnelbana. Ett trädgårdsbesök blev en lugnande motvikt till de upprivande upplevelserna i affärerna
Koishikawa Korakuen Garden grundades på 1600 - talet och visar prov på kinesisk och japansk landskapsarkitektur. Träden börjar skifta i rött och gult. Trädgården är berömd för sina blommande plommonträd på våren och sina irisar i juni och höstfärgerna på hösten. En vacker bro i lackrött har fått namnet Fullmånebron. Allra roligast var karparna i dammarna. På ett ställe förstod vi att karparna brukade matas för när man närmade sig stack de sina munnar ur vattnet som fågelungar i ett fågelbo. Inte visste jag att det fanns vita karpar!

onsdag 13 november 2013

Sensoji - templet i månsken

En dag på darrande ben efter den långa flygturen till Narita utanför Tokyo. Vi landade klockan två på natten svensk tid. Klockan var då här 10. Tåg, tunnelbana, kartläsning och promenad och så var vi framme vid vårt enkla och iskalla boende. Solen skiner och det är svinkallt. Men det är bara att packa på sig allt man har med sig och bita ihop. Vi har gått omkring några timmar och bekantat oss med den närmaste omgivningen som är området Asakusa där till exempel Japans äldsta tempel, Sensoji, ligger. Det är buddhistiskt tempel tillägnat Kannon, barmhärtighetens gudinna. Alldeles intill ligger en pagod och ett shintoistiskt tempel. När vi kom dit var det alldeles mörkt och månsken. Templet utgjorde en pampig syn med allt sitt lackröda, guldgula och svarta. Många människor rörde sig på platsen framför templet inte minst grupper av skolbarn i tunna skoluniformer, knästrumpor och skolväskor. Temperaturen är 
+ 10 grader på dagen men så snart mörkret faller blir det riktigt kallt.
I väntan på att jag ska få ordning på mina egna bilder jag jag lånat bild av Japanspecialisten.