torsdag 28 november 2013

Förnuft och känsla

























1811 kom  Jane Austens roman Förnuft och känsla ut. Systrarna Elinor och Marianne Dashwood genomlever var sin kärlekssorg. Elinor representerar förnuftet i sammanhanget och Marianne känslan. Lillasyster Margaret är åtskilligt yngre men hon åser det hela med klar och nykter blick och kommenterar klokt och oförfärat. Familjen har drivits från sitt hem när brodern och hans förfärliga hustru ärvt den döde faderns egendom. Kvinnors utsatta situation vid den här tiden är uppenbar. Men även om männen har helt andra möjligheter och friheter är även de ekonomiska fångar. Ett felaktigt val av hustru kan göra dem arvlösa. 
Jag har just sett en filmversion av Förnuft och känsla gjord av BBC 2008. För ovanlighetens skull gillade jag inte skådespelarvalet. Colonel Brandon t. ex. spelas  av David Morrissey. Inte bra. Elinor Dashwood spelas av Hattie Morahan vars ansikte har mer karaktär än skönhet. Ändå beskrivs hon som vacker. Marianne Dashwood  vänjer man sig vid så småningom. Dan Stevens charmiga framställning av Edward Ferrars känns lite  väl lättsam. Nej, jag tror mer på filmen där Alan Rickman pspelar Colonel Brandon. Även om man då får Hugh Grant på köpet...

3 kommentarer:

  1. jag får kolla vilken/vilka filmer jag har hemma

    SvaraRadera
  2. Gör det, Hannele, och meddela. Du har kanske flera versioner av Förnuft och känsla?

    SvaraRadera
  3. Jag gillade också Alan Rickman i den rollen!

    SvaraRadera