En smakebit på søndag

"Min rättegång börjar på samma sätt som mitt liv gjorde med en stormby av armbågar, knuffar och spott. Från fängelsecellen för de mig över åhörarläktaren, nerför trappan och förbi bordet som kryllar av advokater och notarier. Runt omkring mig ett hav av ansikten som svämmar över, deras muttranden stiger och blandas med advokaternas viskningar. Huvuden vänds när jag kommer in. Varenda blick är ett spett. Jag duckar, tittar ner på mina kängor, knäpper händerna för att lugna de förfärliga skakningarna. Det verkar som om hela London är här, men så är mord också den historia som den här staden tycker bäst om. De är alla uppsvällda i samma sinnesstämning, de är alla upphetsade av "den känsla som framkallats av dessa de grymmaste av mord". Det var så det stod i The Morning Chronicle, som såg som sin uppgift att samla in just den känslan som en bläcksvart skörd.jag har inte för vana att läsa vad tidningarna skriver om mig, för tidningarna är som spegeln jag såg en gång på en marknad nära The Strand, som tänjde ut min spegelbild som en sträckbänk och gav mig två huvuden så att jag nästan inte kände igen mig själv. Om ni någonsin haft oturen att bli omskriven förstår ni vad jag menar."

Från sidan 9 i Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins.

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR