Gamen

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan och har goda kunskaper om politisk och religiös extremism vilket kommer väl till pass i romanen Gamen. SOG - aktören Simon Olsson har kommit hem till Malmö från sitt förfärliga och mycket hemliga uppdrag i Syrien. Hans bästa vän Ahmed har blivit avrättad inför ögonen på honom. Simon och Ahmed har varit medlemmar i en specialgrupp i Syrien som plötsligt fått uppdrag att lokalisera och eliminera Gamen, som egentligen heter Osama Karim Atta.; en salafist med makt och våldskapital. Verksamheten går under arbetsnamnet Operation Guernica och den är så hemlig att de överordnade inte tänker kännas vid den om de blir tillfrågade. När Simon återvänder till Sverige bor han hos sin älskade, vänstersympatiserande syster, Jenny, och hennes otäcka (tycker Simon) katt. Simons överordnade meddelar att Gamen dödats i en drönarattack i Raqqa. Men Simon vet bättre. Han har sett honom på ett falafelställe i stan. Bl. a. Simon anses lida av PTSD - och det gör han säkert - men hans fem sinnen bedrar honom inte. Han envisas och blir avfärdad. Men när han till slut lyckas avstyra ett planerat terrorattentat blir man ändå tvungna att inse att han haft rätt hela tiden. Scenen växlar mellan de smärtsamma hågkomsterna från Syrien och Malmö/Österlen. En känner igen den skånska miljön. Simons far var specialintresserad av fåglar och det förefaller författaren vara också. Våldet kokar hela tiden under ytan; svordomarna är talrika och Simons bristande impulskontroll spelar honom många spratt. Ett visst nordiskt vemod nästlar sig också in mellan sidorna. Vakthundarna är fortsättningen på Gamen. Jag gillar Olle Lönnaeus sätt att skriva spänningsromaner. Han vet vad han talar om; hans miljö - och personbeskrivning är utmärkt. Inte minst har han sinne för de lite avvikande. Kort sagt: En mycket sympatisk författare och en bra bok.

Titel: Gamen

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2021

Antal sidor: 367

Stormvarning

I spänningsromanen Stormvarning, del två i Doggerlandserien, av Maria Adolfsson, har kriminalinspektör Karen Eiken Hornby två mord att hantera på Doggerlands nordligaste ö Noorö, ganska långt ifrån hennes eget hem på Heimö. På Noorö har hon sin mamma och en del andra, inte helt pålitliga släktingar. En av hennes kusiner har till exempel nära förbindelse med ett fruktat MC - gäng. Karen Eiken Hornby när en stilla önskan att ingen av dem ska vara inblandade. Det ena mordet sker i julhelgen och det andra i nyårshelgen. Polisens personalstyrka är kraftigt begränsad på grund av en influensepidemi och Karens chef, den inte genomtrevlige Jounas Stuub, finner sig nödsakad att be den sjukskrivna Karen hoppa in. Det gör hon. Det passar henne riktigt bra, eftersom hon då med gott samvete kan tacka nej till den jul - och släktmiddag hennes barska faster Ingeborg inbjudit till. Som grädden på moset får Karen veta att hennes goda vän Aylin Ramnes befinner sig i fara. Hon hotas av sin våldsamme man och Karen griper in. Till all lycka har Karen fått en trevlig och kompetent medarbetare i Karl Björken. När de väl kommit över vissa initiala svårigheter känner Karen att hon kan lita på Karl; både yrkesmässigt och personligen. Han har ett sätt som gör att hon till och med gläntar på dörren till den djupa sorg hon bär inom sig och som inte talat med någon om. Ett whiskydestilleri och dess historia är ett sorts nav i handlingen. Karen har många snårigheter att reda ut och många fasader att genomskåda. Stormvarning är lika spännande och välskriven som Felsteg. Intrigen är trovärdig och välkomponerad och miljön är intressant. Missa inte kartan på insidan av bakre omslaget. Delar av persongalleriet känner en igen sedan Felsteg. Och det är bara en av orsakerna till att jag tycker att en ska läsa Doggerlandseriens delar i tur och ordning. Det står visserligen att Stormvarning kan läsas fristående. Det kan den så klart om en är villig att missa en del. Nästa del i serien heter Mellan djävulen och havet. Det behöver inte sägas att jag ser fram emot att läsa den.

Dvalan

Pernilla, ensamstående mor till 18 - årige Samuel misstänker att sonen kommit på glid. En narkotikaaffär som slog fel gör att han har farliga män som jagar honom.  Han tar tjänst hos den vackra Rakel som bor lite avsides med sin son, Jonas, som ligger i dvala efter en olycka för flera år sedan. Rakel har en blogg där hon beskriver sitt liv med den förlamade och stumme sonen. Polisen Martin kommer Samuel på spåren i samband med en utredning om två grymma mord. Pernilla har anmält sonen som försvunnen och han är som uppslukad av jorden. Hon vet inte till sig av förtvivlan. Samuel inser å sin sida att han vållar sin mor mycken sorg och besvikelse. Polismannen Markus och hans hustru har också en dotter som ligger i dvala efter det att hon fallit ut genom ett fönster. Camilla Grebe målar upp levande scener; dialogen är ganska ruff men mycket trovärdig och spänstig. Handlingen känns modern med penningtvätt och sociala medier. Katharina Ewerlöf läser den här romanen väldigt bra och med alldeles lagom mycket inlevelse. Det gick mycket bra att lyssna på Dvalan. Slutet var inte alltför oävet heller.

Pål och Iris

Bonnier Audio

För en gångs skull har jag lyssnat på uppläsning av en bok. Det gick hyfsat. Jag lyssnade på Ninni Schulmans senaste spänningsroman Bara du. Julia Dufvenius läste Iris delar och Niklas Engdahl Påls. Tror inte att jag var så förtjust i det arrangemanget. Pål och Iris har funnit varandra av en tillfällighet. Båda tycker sig ha funnit den de alltid letat efter. Det är väldigt gulligt en tid och jag hinner nästan tröttna på kuttret. Men - då smyger sig en liten misstanke in hos mig. Den där Pål är inte riktigt trovärdig. Jag känner att han är creepy på något sätt. Och när väl den tanken smugit sig in är den inte möjlig att göra sig kvitt. Efter ännu en tid börjar Iris själv bli lätt misstrogen. Det är så mycket hon inte vet om Pål. Och hon har så mycket att göra som grafisk designer, som just fått ett drömjobb, att hon har lite svårt att handskas med Påls krav på närhet och umgänge. Och så kommer julen. Pål bestämmer att de ska fira jul för sig själva i en enslig gård norrut. Han ska ordna allt. Iris har svårt med entusiasmen. Hon börjar fundera över Påls avlidna hustru. Och hon börjar fundera över sin egen egendomliga matthet där de sitter i snöstormen utan kontakt med yttervärlden. Iris förstår att hon måste vara mycket listig och försiktig. Därpå utvecklar sig en otäck katt - och råttalek som slutar i katastrof! Ovanpå den kommer den verkliga katastrofen! Mer kan jag inte säga för slutet blir inte det förväntade. Ninni Schulman har ett bra språk och hon är alltid pålitlig i spänningssammanhang, men nästa bok ska jag läsa.

Lifterskan

Cannie Möllers nya roman, Lifterskan, är en spänningsroman som tar avstamp i en händelse ur författarens eget liv. Tecknaren Rebecka Gudner är på väg till Skogsböle, familjens hus i Norrland, och befinner sig någonstans mellan Härjedalen och Jämtland. Hon tänker sig en veckas lugn och ro. Det är alla helgonanatt, snön har fallit oavbrutet i flera timmar. Klockan är tre på natten när Rebecka Gudner tycker sig se en flicka skymta i snöyran framför bilen. Hon stannar och stiger ut i kylan i sina tunna kängor. Detta kommer att förändra hela hennes liv. Flickan, Helen, som naturligtvis befinner sig på flykt är inte bara en olycklig 17 - åring utan stöd i världen. Hon är också en förslagen kriminell som kommer att direkt eller indirekt styra Rebeckas liv på ett obehagligt sätt. Rebeckas och Helens liv hakar i varandra. Och styrkeförhållandena växlar. De utnyttjar varandra på olika sätt. Helen är van att utnyttjas av andra  och nu använder Rebecka teckningen hon gjort av Helens ansikte som omslagsbild på en bok, Gryningsljus. Hon frågar inte först. Det är en ovanligt bra teckning tycker hon själv. Men nu vaknar Irma Backman till - Helens missbrukande och vanligtvis frånvarande mor - och vädrar morgonluft. Här kan det finnas pengar att hämta. Det blir många förvecklingar. Helen anklagas för mord. Rebecka anklagas för mord. Turerna är många och vändningarna kommer hastigt på. Helen och Rebecka berättar omväxlande under ca ett halvt år. Journalisterna jagar båda. Rebecka har en egen uppgörelse med sin äventyrliga mor, Lovisa, som inte velat lyssna när Rebecka berättade om en konstnärs exploaterade av Rebeckas 13 - 14 - åriga kropp. Språket i Lifterskan är oklanderligt. Det finns ett driv i berättelsen som gör att en läser andlöst. Miljöbeskrivningen är fin särskilt när det kommer till skogsbygderna uppåt Norrland och Skogsböle. Rebeckas familj är orolig över
hennes tillstånd. Hon är i det närmaste besatt av Helen och kan inte tänka på mycket annat. Allt leder fram emot det  desperata och katastrofala slutet. Jag märker att jag inte kan släppa tankarna på Rebecka och Helen när jag väl slagit igen boken. 
Hoi förlag 2018.

En smakebit på søndag

"En flicka vacklar ut i strålkastarskenet, mitt på vägen. Jag kastar mig på bromsen, försöker styra undan. Det är för sådana här tillfällen man har ABS - bromsar. Maximal bromskraft utan att man för den skull tappar styrförmågan. Ändå kanar bilen med vänstra sidan in i snövallen. Sen är allt tyst. Bara snön som faller. Obevekligt sen flera timmar tillbaka. Jag sitter kvar i bilen, för trött för att orka röra mig. Försöker tänka. Var är jag? Någonstans i det inre av Hälsingland, nära gränsen till Jämtland. Klockan är tre på natten. Jag skulle vilja somna där jag sitter. För trött för allting. Motvilligt öppnar jag bildörren. Stapplar ut i den överraskande vinterkylan. I Stockholm var det höst, här är det vinter. Den där flickan - för visst var det en flicka som stapplat ut i vägen nyss? Var det inte därför jag bromsat? Jag vänder mig om, låter ögonen leta i det tunga snöfallet. Står stilla i mina tunnsulade kängor, står stilla i overkligheten denna natt. Denna alla helgons nät jag gett mig iväg. Jag ser ingen."
Från sidan 7 i Lifterskan av Cannie Möller. Hoi förlag.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag, som har en enda regel: No spoilers!
Fler smakebitar HÄR

Stalltips

Uma wo uru onna

Matsumoto Seicho (1909 - 1992) var en berömd japansk författare av kriminallitteratur. Kvinnan som sålde hästar (1977) är det första som översatts till svenska. Hoppas att det kommer flera titlar. Romanen tar sin början i en taxi som passerar en rad parkeringsfickor, s. k. nödparkeringar. Passageraren funderar över varför det är så gott om nödparkerade bilar. Därefter flyttar en in i en bil som söker efter en ledig parkeringsficka och som till slut får tränga sig in framför en redan parkerad bil. Därefter tar själva berättelsen fart. I slutet av romanen återvänder en till den där mystiska först parkerade bilen. Det är alltså en ramberättelse omkring historien om den alldagliga Hashino Hanae som arbetar som vd - sekreterare på textilföretaget Nitto & Co i Tokyo. Hon är över trettio och inte gift och räknar aldrig med att bli det heller. Hennes chef har försökt gifta bort henne

men alltid misslyckats. Hashino Hanae arbetar på sin pensionsförsäkring. Hon lånar ut pengar åt arbetskamrater mot ränta. Dessutom lämnar hon ut anonyma stalltips åt folk som punktligt betalar en månadskostnad. Det verksamheten bedriver hon under taget namn. Hashino Hanae unnar sig ingenting. Hon äter spartanskt, köper kläderna på rea och äger inga smycken. Det är nu Hatta Eikichi uppenbarar sig och han innebär bara problem. Kvinnan som sålde hästar är en effektivt berättad historia där spänningen stiger fram till det abrupta slutet. Det är som om författaren vill säga till läsaren att nu har jag gjort mitt. Nu är det er tur. Matsumoto Seicho berättar inget i onödan. Hans - Göran Ankarcrona har översatt. Förlaget är Vestigo AB 2017.
Ugglan&Bokens läsutmaning Månadens språk: Japanska

Kåda

Modernista

Flickan Liv är navet i spänningsromanen Kåda av danska författaren Ane Riel. Hon bor tillsammans med mor och far på en ö uppe på en höjd kallad Hovedet. Fadern, den en gång så vackre unge mannen Jens Haarder, har dragit sig undan samhället mer och mer efter faderns död och broderns flykt från ön och familjen som kväver honom. Jens hustru Maria har tappat kontrollen över sin kropp efter sina graviditeter. Ingen håller efter varken hus eller gård. Det samlas oändliga mängder av saker både ute och inne. Jens tar med sin unga dotter på stöldräder om nätterna. Hon är tyst och snabb och skjuter pilbåge som Robin Hood. Liv älskar att vara med sin far. Han lär henne så mycket. Och han samlar kåda. Han visar Liv hur han lagt in en fluga i kåda. Liv älskar också att läsa högt för sin mor, som får allt svårare att lämna sitt sovrum. När det blir tal om att Liv ska börja skolan meddelar Jens Haarder  myndigheterna att flickan är försvunnen. Liv göms i en cistern. Allt blir mer och mer absurt. En riktigt känner hur huset gror igen. Och ute på gården skulle en inte våga ta ett steg för alla fällor och gropar som Jens Haarder gillrat och grävt. Hans galenskap växer. Ingen får ta något ifrån hans rike. Ingen ska lämna det. Han vet precis hur han ska förhindra det. Ane Riel fick Guldnyckeln för Kåda. Det är en mycket speciell spänningsroman med ett kongenialt omslag. Dessutom är den mycket välskriven. Rekommenderas!

Hett i hyllan

"Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?" undrar Monika  på bloggen Bokföring enligt Monika. Jag hittade Kleopatras kam av Maria Ernestam, journalist och författare. Kleopatras kam är ett företag som drivs av Anna, Mari och Fredrik och har som affärsidé att lösa människors problem. En vacker dag får de ett telefonsamtal:"Jag har ett uppdrag åt er. Jag vill att ni ska mörda min man". Hur ska Kleopatras kam ställa sig till detta uppdrag som inte liknar något annat de haft under hela sin framgångsrika verksamhet. 

Se mig, Medusa

Läkaren Axel Denne i Thorkil Damhaugs psykologiska spänningsroman har allt han kan önska sig. Han har vacker fru, tre välartade barn, en lukrativ praktik och en ung, söt läkarpraktikant. Axel Denne har en mystisk tvillingbror (eller?), Brede,  som ingen i familjen längre har någon kontakt med. En öm tå, kan en säga. Om han nu finns... Dennes motsats till kropp och själ är kriminalkommissarie Hans Magnus Viken är en skicklig utredare. Han är liten till växten, ganska argsint och arbetar helst ensam. Viken uppvisar en rad symptom på Napoleonkomplex och har dessutom en diskutabel kvinnosyn, kanske något beroende på att en tio år yngre kvinna fick den chefstjänst han velat ha. När nu inte mindre än tre kvinnor med anknytning till Axel Denne dödas under förbryllande omständigheter vill Viken gärna att spåren ska leda åt Dennes håll. Den arme doktorn har rört till livet ordentligt för sig. Spåren leder ut i vildmarken där också den blodiga upplösningen sker. Dessförinnan har läsaren letts in i gränder och återvändsgator och den fina lösning jag räknat ut håller inte i något avseende. Det är välskrivet, väldigt spännande och de olika karaktärerna känns äkta. Närheten till naturen förefaller självklar i en roman av en norsk författare. En liten lustig grej är att författaren låter en jobbig lärarinna heta Damhaug. Jag skulle gärna läsa fler romaner av Damhaug. Översättare: Helena Stedman. Förlag: Bokfabriken

Pumaspår

Författaren Nevada Barr har skrivit en serie spänningsromaner som tilldrar sig i olika nationalparker. Huvudperson är Anna Pigeon, park ranger med polisbefogenheter; en sorts skogvaktare och ridande polis. Pumaspår är den första boken i serien. Vi möter Anna, 39 år, änka efter Zachary, som hon fortfarande saknar även om det är flera år sedan han dog. Hon älskar vildmarken, tystnaden och ensamheten. Hon trivs med arbetet och i stort sett med kollegerna också. De är en samling udda figurer med brokiga bakgrunder. Vissa spänningar finns mellan fast anställda och säsongsarbetare. Dessutom betraktas nationalparken med oblida ögon av de mäktiga ranchägarna runt omkring.  En dag hittas Annas kontroversiella kollega, Sheila Drury,  död i ett område med spår av puma runt omkring kroppen. Olyckshändelse, kallas det. Anna är misstänksam. Hon gör lite förfrågningar.  Några dagar senare råkar hon själv ut för en "olyckshändelse".  Och när Craig, en tredje park ranger vars största fritidsintresse är ormar, hittas död i sitt tält blir Anna helt säker på att någon sysslar med oegentligheter  och att denne någon till varje pris vill dölja vad som pågår. Intrigen är ganska enkel, men en viss spänning finns. Personteckningen är inte av det djupare slaget. Men romanen lever på den annorlunda miljön och naturskildringen. Anna Pigeons ensliga vandringar i vildmarken och alla nätter hon avnjuter i splendid isolation indikerar att hon känner sig mycket säkrare ensam i mörkret bland de vilda djuren än bland människor.  Nevada Barr kan både arbetet och miljön. Hon har själv arbetat som parkvakt. Det finns fem böcker i serien om Anna Pigeon översatta till svenska; inte i kronologisk ordning utan lite huller om buller. Jag har listat böckeerna i rätt ordning. Del två är Djup grav (Isle Royale Nat. Park). Ond vind (Mesa Verde Nat. Park) är nummer tre; Stum rädsla (Rocky Mountain Nat. Park) och Vargvinter ( Lake Superior Nat. Park) är nummer fyra och fem. Jag fortsätter läsningen.