Målgång: Tre på tre 2014

TRE PÅ TRE  Vi drar igång första september och avslutar sista november. Jag valde att läsa tre titlar från Elisabeth Grate förlag. Den första läste jag omgående, Kungens fall av Abdellah Taïa. Den andra läste jag klart för ett par dagar sedan, Standard av Nina Bouraoui. Observera! att jag redan ifrån början hade programmerat in fel deadline, nämligen 31/12! Men bättre för sent än aldrig. Det är jämt en månad efter bäst-före-datum. Nätternas gräs av Patrick Modiano (som jag fick i julklapp av mig själv) är den tredje romanen ifrån Grate. Som vanligt rör sig författaren i Paris och även en inbiten anglofil kan känna hur det rycker i de litterära nervtrådarna av längtan efter att vandra i Montparnasse och Cité Universitaire. Det handlar om minnet, glömskan och tiden. Berättarjaget, en författare vid namn Jean, rör sig i det förflutna och i nuet. Genom en spricka i tiden och parallell tid handlar det om båda planen samtidigt. För fyrtio år sedan träffade Jean en gåtfull flicka som kallade sig Dannie. De kom att tillbringa mycken tid tillsammans utan att Jean för den skull kom underfund med vad hon egentligen hette, var hon kom ifrån och varför hon fick sin post till poste restante i ett annat kvarter än där hon bodde. Någonting allvarligt har hänt och troligtvis är Dannie inblandad. Kriminalkommissarie Langlais förhör Jean, som varken vet något eller förstår vad det rör sig om. Långt senare återser han Langlais och får lite mera vetskap om hela saken. Men "vi är utlämnade åt vissa tystnader här i livet", skriver Jean. Hans svarta anteckningsbok används flitigt. Jean kastar ner uppgifter om historiska personer, adresser, telefonnummer och gör en katalog över bänkarna på olika sträckor i Paris. Anteckningarna fungerar sedan som Morse - meddelanden när Jean ska skriva sina böcker. Språket i Nätternas gräs är stramt, vackert och fullt av underbara aforistiska formuleringar. Jag tyckte mycket om att läsa Nätternas gräs. Däremot var jag mindre förtjust i att lyssna på Staffan Göthes uppläsning i Radioföljetongen.

Tre kvinnor och en man

Tre kvinnor älskar samme man. Han är visserligen död, men är högst levande för dem alla tre. Den store författaren Adam Saint - Gilles må ha varit en stor konstnär, men vad det gäller kvinnor var han inget annat än en stor fähund. Mathilde, den lagvigda hustrun som han förmodligen aldrig älskat, läser alla hans manus och renskriver allt - gång på gång. Hon glömmer sig själv för att tjäna honom. Och i kärlek är hon ingen begåvning. Det är däremot halvsystern Zohra, frukten av faderns, hans höghet arkeologen, tillfälliga förbindelse med en nomadkvinna under utgrävningar i öknen i Mauretanien. Mathilde tvingas vara i moders ställe för sitt lilla ovälkomna syskon, som när hon blir ung kvinna tackar genom att stjäla Mathildes man. Å andra sidan lär Mathilde ha dödat Zohras ekorre. Mathilde har ett visst kolonialt sätt att betrakta sin yngre halvsyster från islamiska republiken Mauretanien som dessutom är analfabet. De båda kvinnorna hatar varandra och bor i var sitt hus på samma tomt. Till den lilla franska byn kommer litteraturforskaren Anne som har ett brinnande intresse för Adam Saint - Gilles. Ja, hon är så intresserad att hon nästan glömmer bort att leva själv. Hon får motvilligt husrum hos den överviktiga, absurda Mathilde, som snart inser att Anne kan hjälpa henne med ett och annat för uppehället. De båda kvinnorna blir nära nog vänner. Anne blir även vän med den bräckliga Zorah som nu sitter i rullstol. Anne inser att hon har en mission att fylla. Och hon tycks ha glömt av det manuskript som Mathilde sägs ha gömt undan. Mathilde och Anne berättar vartannat kapitel i  
Flickan som vandrade i öknen. Jag tycker mycket om den fransk - libanesiska författaren Vénus Khoury - Ghatas drastiska sätt att berätta, hennes målande bilder, poetiska språk, levande miljöskildringar och kärva humor. Men jag har svårt att se att Torgny Lindgrens Hummelhonung tillför något i sammanhanget?
Utöver Vénus Khoury - Gatas tillägnan, förstås.

Elisabeth Grate förlag
Övers.: Anna Säflund - Orstadius