måndag 31 december 2012

Gott nytt år!



Gott nytt år!
Kläppen tungt i klockan slår:
"Nu är ny-år inne!"
Tack, du kära, gamla år,
som så trött på tröskeln står
och är snart ett minne!
Nya år,
kom med fröjd och sol och vår
och ett tacksamt sinne!

Elsa Beskow och Herman Siegwald, Vill du läsa? Första skolåret

söndag 30 december 2012

Snöns rike

Snöns rike (1948) räknas som Yasunari Kawabatas mästerstycke.
Det förstår jag. Fullständigt förtrollad har jag just lagt ifrån mig den poetiska romanen som är så vacker och - som jag uppfattar det - japansk.
I Tusen tranor var det teceremonin som var någon sorts nav. Här är det geishakulturen.
Den sysslolöse, stormrike Shimamura som ärvt sin förmögenhet åker då och då upp i bergen till kurorten Honshu vid de varma källorna för att återfinna sin livslust. Där träffar han geishan Komako, som begår den för en geisha oförlåtliga synden att bli kär i en kund. Hon ger, men får inget tillbaka. Shimamura iakttar sin egen känslokyla, men känner ändå en viss dragning till Komako. Det finns också en annan ung kvinna med i bilden, Yoko. Hon figurerar redan under tågresan på den snöiga vägen upp i bergen. Shimamuras hustru syns inte men finns ändå. Om henne får vi inte veta något. Detta känns igen från Tusen tranor. Två kvinnor och en man. Och en osynlig hustru och likaledes osynliga barn. Som en del i en riktig mans utrustning.
Det är genom Shimamura författaren låter läsaren uppleva de vackra bergen med de brinnande lönnarna, snön, månskenet, persimonträden, cederlundarna, de vita boveteblommorna med röda stänglar, lotusdammarna med röda karpar, trollsländorna, dvärgbambun, nagatamusiken och så vidare. 
Per Erik Wahlund har gjort översättningen till svenska från den engelska utgåvan
Snow Country. Han har också förklarat en del japanska uttryck i slutet av boken.

Lustigkulle har skrivit alldeles utmärkt om Snöns rike i sin blogg 
Stänk och flikar

fredag 28 december 2012

Sic transit gloria mundi


Brita Burenberg - sista delen i Harald Beijers Brita Burenberg- trilogi.
Den yngre generationen Burenberg får stor plats i Brita Burenberg;  i all synnerhet den äldste sonen Greger. Han är moderns favorit, men är en lättjefull slösare utan go.
Dramatiken är stor hela romanen igenom. Gudarna rasar som i ett grekiskt drama och tar ut sin tribut.
Problemen hopar sig för familjen Burenberg. Tiderna blir sämre; affärerna görs på ett annat sätt; Greger sr har tappat stinget. Ibland längtar han tillbaka till studietiden och supbröderna.
Brita Burenberg har fått sitt nya hus trots att det egentligen var tillbyggnad av lagerlokaler som behövdes. (Man frågar sig varför inte Greger Burenberg sade det då?) Familjen lever på stor fot och Brita Burenberg köper loss föräldrarnas lilla gård vilket kommer att bli ödesdigert för dem. Brita ordnar och ställer för andra.
Inte av någon oegennyttig kärlek utan för att det passar hennes syften.
Unge Gregers öde styrs av modern bakom ryggen på honom.
Och det blir ödesdigert för honom. 
Kyrkan och prästerskapet har författaren också ett gott öga till. 
Greger Burenbergs sup- och studiekamrat, kallad Paniken, har nu blivit präst och han får också en hel del utrymme i romanen. Han har blivit präst av alla de felaktiga skälen. Hans hustrun är en småskuren, elak skata. Tillsammans är de rena katastrofen.
Den andre studiekamraten Fritz,  sköter nu reklamen (läs: klistrar affischer) för ett nöjesfält.; ständigt på jakt efter pengar; alltid lika törstig. I sin uselhet drar han sig inte ens för att prisge sin dotter för några hundralappar.
Livet har inte blivit vad någon av dem tänkt sig.
Författaren har inte sparat på krutet. Men det känns obearbetat. Som om han plötsligt blivit trött på hela historien, men ända vill knyta ihop säcken. Och jag medger att jag läste och läste för att se hur han skulle lyckas med det.
Det är en mörk människosyn Harald Beijer ådagalägger.  Han är ute i ett ärende. Han håller en domedagspredikan. Det är mycket lag men inget evangelium.

torsdag 27 december 2012

Julantologi

Helena tipsade för en tid sedan om julantologin Holiday  och berättade om sin hatkärlek till chicklitförfattaren Jane Green
Jag har aldrig läst något av Jane Green och Holiday har ett läckert omslag så idag när jag besökte vår lokala boklåda i ett annat ärende och sprang rakt på Holiday så klippte jag till.
Inte heller har jag läst något av de båda andra författarna i antologin 
Jennifer Coburn och Liz Ireland

Brita i äktenskapet

Eva Dahlbeck som Brita Månsson. Bild: Wikipedia

Del två i Harald Beijers serie om Brita Burenberg har titeln Brita i äktenskapet.
Brita Burenberg f. Månsson har nått sina drömmars mål. Hon har blivit rikt gift, fått två barn och päls. 
Maken Greger har stadgat sig. Svärföräldrarna kommer hon bra överens med trots att de bor under samma tak. Grosshandlare Burenberg d. ä. har ett särskilt gott öga till svärdottern som ju  kommer ur enkla förhållanden liksom han.
Arton år har gått sedan Brita kom i grosshandlarhuset. Hon har använt tiden väl. 
Hennes gamla faster Ida som är trotjänarinna i huset gläds åt att ha en anförvant i sin närhet.
Sin bror, Britas far, har hon bara sett ett fåtal gånger under de år hon bott i staden.
Nu ligger hon på sitt yttersta och hoppas på en hedersam begravning. Fast hon säger tvärtom till Brita, som inte är sen att nappa på kroken. Det får bli en begravning i största enkelhet och tysthet.
Inte vill hon bli påmind om sitt enkla ursprung? Hon har lämnat sitt ursprung helt därhän.
Föräldrahemmet påminner mest om ett friluftsmuseum, tycker hon.Och hon föredrar sin spröda, behagliga svärmor framför sin egen slitna, brunbrända mor.
Arvid, ungdomskärleken från hembygden, dyker upp då och då. Honom har Brita också förvisat ur sitt liv - bokstavligen och bildligen. Men där råder hon inte riktigt över sina känslor. 
Greger känner intuitivt hur  det ligger till.
Brita känner sig trots allt inte riktigt tillfreds. Hon går runt i det fina huset och ser sprickor och förslitningar. Glansen har mattats. Allt har blivit gammalt. Hon också. (Brita är hela 33...)
Brita bestämmer sig plötsligt för att lösningen heter flytt. Köpa ny, fin tomt. Flytta. Så som alla andra fina familjer börjat göra.
Där ungefär slutar Brita i äktenskapet.
Harald Beijer har tecknat porträttet  av Brita i vitriol. Hon är så gott som odelat osympatisk. 
Man kan förstå hennes rädsla för ett liv i fattigdom. Men till vilket pris?
Författaren verkar vara djupt pessimistisk vad det gäller människan i allmänhet. Den värsta delen av människosläktet är kvinnan. Hon står lägre än mannen och hennes motiv ifrågasätts konsekvent. Men kvinnan är livskraftigare än mannen. 
Ibland tänker jag på Elin Wägners Åsa - Hanna och hennes utveckling från ung, oskyldig  flicka till förslagen och förmögen kvinna som sålt sin själ åt Mammon.

tisdag 25 december 2012

Ur min mammas bokhylla

I min mammas bokhylla stod en trilogi av Harald Beijer (1896 - 1955).
Många gånger tänkte jag att den måst jag läsa någon gång. 
Kvinnohistoria är alltid intressant.
Det fanns en hel del sådan i mammas bokhyllor och jag läste dem i tur och ordning. Men romanerna om Brita Burenberg förblev olästa. Tills nu.
Brita i grosshandlarhuset heter den första delen som kom ut 1940.
Den handlar om unga Brita Månsson på Enbacken som måste ta tjänst tidigare än föräldrarna tänkt sig eftersom den fattiga familjen drabbats av torka och missväxt och det blir svårt att mätta alla munnarna i huset.
Brita kommer till huvudstaden till grosshandlare Burenbergs hus. 
Snabbt finner hon sig tillrätta och lär sig älska tryggheten och välståndet och alla vackra saker i huset. Hon lovar sig själv att hon aldrig ska blir förslavad som föräldrarna.
Grosshandlaren själv är av en annan klass än sin adliga hustru. Sonen Greger är en odåga som sätter sprätt på faderns pengar utan att bedriva några som helst studier. Han står i motsatsförhållande till den präktige uppåtsträvande Arvid Persson som varit Britas vän redan i tidiga skolåren
Britas förtorkade ogifta faster Ida tjänar också i huset och står i bjärt kontrast till Britas unga. levnadsglada, övermodiga person. Spelet mellan olika människor och samhällsklasser utforskas.
Brita i grosshandlarhuset filmades i 1946 med den underbara Eva Dahlbeck i huvudrollen. George Fant spelade Greger och Åke Grönberg Arvid.
Harald Beijer hade erfarenheter av många olika yrkesområden. 
Han har en mörk syn på människan i allmänhet. Kvinnan framställs ofta som som beräknande och förledande.<
Det finns inte mycket att läsa om författaren Harald Beijer. Om han omnämns så är det i lätt förklenande eller nedlåtande ordalag.
En som tycker att han är oförtjänt bortglömd är litteraturvetaren Elisabeth Tykesson som skriver honom i en essä "En ropandes röst" i Tolv essayer, 1945. Hon menar att Harald Beijer kanske inte är den som fått den bästa kritiken.  Men han är den man minns.
Jag läser vidare.

måndag 24 december 2012

Dagens dikt


Ett barn är fött idag!

Rödsaktigt lyktsken glänser
på frusen trottoar
Långt bortom tidens gränser    
ett ögonblick jag var. 
Jag hörde bortom tunga  
grå fält och vattendrag 
en herdeskara sjunga:  
Ett barn är fött i dag!
 
Jag hejdar mig och tänker:  
Står jag i hörnet kvar?   
Rödaktigt lyktsken blänker  
på frusen trottoar. 
Mitt öra blåsten piskar  
med kalla gisselslag  
men djupt i mig det viskar:  
Ett barn är fött i dag!

Din vinternatt som kuvats  
av frosten och låg stum,  
o ande, har förljuvats  
av evangelium!  
Snart skingrar morgonglöden  
allt mörker kring ditt jag.  
Förgänglig är blott döden.  
Ett barn är fött i dag!


Dikt: Ett barn är fött idag!
Författare: Hjalmar GullbergDiktsamling: Sonat
Förlag: Bonniers 1929
Uppläsare: Lena GranhagenMusik: Dietrich Buxtehude: In dulci jubilo. Wolfgang Rübsam, orgel.


God Jul!

God Jul önskar Karl Nilsson, vår gamla tomte,  som fyller hundra vilket år som helst.
Lite vidbränd här och där kräver han varsam behandling men fungerar annars fint.
Nu tänker jag bara läsa böcker, sticka pulsvärmare och julekuler resten av juldagarna.
Bortsett från tillredning av Ris à la Malta, förstås.

lördag 22 december 2012

The real Christmas

3CD fulla med ren och skär nostalgi att vältra sig i. 
Elvis Presley, Doris Day, Perry Como, Harry Belafonte, Mario Lanza, Burl Ives, Andy Williams, Ray Coniff m. fl. sjunger julsånger. Kan det bli bättre? 
(Ja, det kan det säkert, men ändå.)
Men vilka är Jerry Vale och Jimmy Boyd?

fredag 21 december 2012

Kort utanpå och långt inuti



Fler Nobeller. Noveller av Nobelpristagare utgiven av En bok för alla innehåller noveller och kortprosa av 20 Nobelpristagare. Det är en fortsättning på Nobeller. Noveller av 25 Nobelpristagare som kom ut 2007.
Fler Nobeller är sammanställd av Gun Ekroth och Lars Rydquist. 

Novellen Magikern av Grazia Deledda har översatts speciellt av Cecilia Swartz
för Fler Nobeller..

Några andra Nobelpristagare i Fler Nobeller: Tomas Tranströmer, Doris Lessing, Yasunari Kawabata, Herta Müller , Albert Camus, Knut Hamsun, Wyslawa Szymborska.

torsdag 20 december 2012

Elias Portolu från Nuoro

1903 fick Grazia Deledda (1871 - 1936) sitt stora genombrott med romanen Elias Portolu. En berättelse från Sardinien.
Den första svenska upplagan kom också 1903.
Grazia Deledda fick Nobelpriset 1926 och avhämtade det 1927.
Nu förefaller hon vara väldigt bortglömd och nämns endast med ett fåtal rader i uppslagsböcker och litteraturhistorier.
Jag har läst en svensk utgåva av Elias Portolu i serien Vårt hems Nobelbibliotek i bemyndigad översättning av Ebba Atterbom från 1929. 
(Det ser ut som om Fredrik Böök skrivit förordet.)
Elias Portolu har suttit i fängelse på fastlandet och kommer nu tillbaka till sin familj i Nuoro på Sardinien. Han tas emot med öppna armar. Ingen verkar besvärad av att han suttit i fängelse.
Fadern skryter och skroderar om sina söner. Den tysta och fromma modern håller sig i bakgrunden och lagar mat. Ibland dem som hälsar Elias välkommen hem är brodern Pietro och hans tillkommande, den vackra Maddalena. Kärleken är lika ömsesidig som ögonblicklig. 
Elias får rådet av skogsfilosofen Martinu Monne att genast gå till sin bror och tala om hur det ligger till.
Prästen Porcheddu å sin sida har den bestämda uppfattningen att Elias bör bli präst och att han absolut inte får ge efter för sina känslor. Elias ser till att han tillbringar sin mesta tid ute med fåren på betesmarkerna. Han strider med sig själv; han är djupt olycklig. Elias själ är en krigsskådeplats.
Detta moraliska dilemma, detta triangeldrama som endast två av kontrahenterna är medvetna om, tilldrar sig i en fantastisk miljö av oleanderträd, rosenbuskar, mynta, timjan, korkek, fläderbuskar och mastixträd.
Och månskenet över Sardinien måste vara något extraordinärt.
Grazia Deledda skildrar miljön hon känner så väl på ett fantastiskt sätt och de enkla människorna och deras livsvillkor kärvt och realistiskt; med allvar och respekt. Miljön är alldeles tydlig; tiden mera obestämd men problemet  skuld/ straff är tidlöst och allmänmänskligt.
Jag tyckte mycket om den här romanen.


onsdag 19 december 2012

Tusen tranor

Yasunari Kawabata fick nobelpriset i litteratur 1968 med motiveringen
"hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart".
Tusen tranor (första svenska utgåva 1966) är ett utmärkt exempel på "japanskt väsen i dess egenart".
Vackert, skirt, poetiskt men - med svärta och smärta; blommande vit oleander; en teservis med vackra kärl; gamla traditioner på glid.
En ung man, Kikuji, står i centrum för fyra kvinnors intresse; två äldre och två unga. De äldre kvinnorna har båda haft en kärleksrelation med Kikujis far; den far
vars skugga länge vilar över scenen.
Den ena av de äldre kvinnorna är Chikako Kurimoto, som varit faderns teceremonilärarinna. Hon tar sig friheter i huset efter Kikujis mors död. Och nu vill hon dessutom agera äktenskapsmäklerska.
Den andra äldre kvinnan är en helt annan sorts kvinna. Hon är den som fadern älskade mest. Hon är ungdomlig och vacker och har dessutom en vacker dotter.
Den unge Kikujis förvirring är stor. 
När den väl lagt sig är scenen inte längre densamma.
Detta handlar om förhållandet mellan generationer, traditioner och en ung mans väg mot mognad.
Språket är vackert och rent. Olov Jonason har gjort översättningen från Sachiko Yatsuhiros auktoriserade översättning till tyska

Tematrio - Julförberedelser

Lyran
vill veta vilka tre jultraditioner vi inte vill vara utan.

Efter moget övervägande landar jag på följande tre måsten:

Pepparkaksgardinen som jag brukar hänga upp i köket tillsammans med          adventsstjärnan. (I år blev det endast stjärna eftersom jag ännu  
inte hittat pepparkaksgardinen.)                 .

Granris och ljusslingor i fönsterlådorna

 Julskinkan. Tillagad i stekpåse i ugn. Griljerad på julafton.

måndag 17 december 2012

Jag ringer mina bröder

2010 inträffade två explosioner i Stockholm alldeles i närheten av varandra. 
En självmordsbombare miste livet. Det betecknades som terroristbrott.
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri tar avstamp i dessa händelser.
Unge Amor är huvudpersonen som ringer varningar till sina bröder. 
Ligg lågt! Stick inte ut! Nej, förresten gör det!
Ja, det är ju förvisso skillnad på bröder och bröder. 
Sina egna bröder offrar man  sitt liv för. 
De andra kan han offra en del för men inte livsfarligt och inte i ansiktet. 
Amor skildrar hur han känner sig förföljd; hur han känner skuld och rentav tror sig ha utfört dådet; inbillar sig att han provocerar en polis, och så vidare. 
Som läsare vet man ibland varken ut eller in. Vad händer? Vad tilldrar sig i Amors huvud? Mästerligt lyckas Jonas Hassen Khemiri överföra känslan av förvirring, diffus fara och overklighet till läsaren.
Samtidigt som han på få sidor  berättar om släkten, flickvänner och kompisar.
Men det som allra först fångar mig är själva språket. Jag glömmer nästan innehållet för det fantastiska språket. 
Och humorn -  vem har inte stått vid ett dansgolv och försökt se oensam ut? - den milda ironin och vemodet.  
En pjäs med samma titel som Khemiris bok har premiär på Malmö Stadsteater
den 18 januari.
"Jag ringer mina bröder är Sveriges bidrag till Europe Now – ett samarbetsprojekt där fem teatrar i Europa har som mål att beskriva det samtida och framtida Europa, präglat av nya identiteter och befolkningsstrukturer" står det på Stadsteaterns hemsida



söndag 16 december 2012

Den dubbla blicken

Leif Zern är författare och sedan länge teaterkritiker på Dagens Nyheter. 
Han föddes 1939 och växte upp som enda barnet i en judisk familj på Söder i Stockholm. Fadern, som är jude, har träffat modern medan han arbetade som springsjas. Hon är s. k. shikse, alltså en kristen flicka.
Hon beslutar sig för att gå över till judendomen och går därefter i lära hos sin svärmor för att lära sig judiska seder och bruk. 
Sonen Leib-bin-Simon Zernjaffsky - Leib Simons son - blir Leif Zern. 
I kaddish på motorcykel skildrar han sina föräldrar som
levande mellan men ändå i två världar. Fadern är mycket intresserad av det svenska. Han spelar fotboll, kör motorcykel och är intresserad av boxning. Och ingen kan hindra honom från att äta kräftor en gång om året, trots att det inte riktigt är förenligt med judendomen.
Modern tar - som ett svar på kräftorna - Leif med sig och går till moster Nanna i all stillsamhet för att äta sin favoriträtt paltbröd med fläsk och löksås. Ingen utav dem har dåligt samvete för sina "övertramp"..
Judendomen är en religion för barn, sägs det på något ställe, och det finns ingen skuld och skam i denna religion. 
Däremot innebär den ett livslångt lärande.
Kaddish på motorcykel är en lågmäld och finstämd roman som handlar lika mycket om judendomen som om fadern. Och modern, som är svårt plågad av reumatism och i det närmaste kommunist.
Fadern, som lämnat textilbranschen för en tobaksaffär, sliter ut sin ena höft och går så småningom in i en depression eller senilitet och försvinner inför sonens blickar. Försvinnandet börjar i ansiktet.
En mycket sympatisk roman på ett vackert, rent språk som jag tog till mig direkt. Dessutom i ett mycket behagligt format.


lördag 15 december 2012

Bokbloggsjerka 14 - 17 december

Annika:

"Vi tar en enkel fråga så här sista gången innan juluppehållet: Vad läser du just i dag?"

Alldeles lagom ansträngande uppgift för den som släpat resväskor genom snön hela dagen.
Jag läser

Kaddish på motorcykel av Leif Zern

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

fredag 14 december 2012

Tematrio - Nobelpriset



Lyrans uppgift vecka 50: Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!

Jag väljer att välja sådana Nobelpristagare som jag inte läst, men verkligen skulle kunna tänka mig att läsa något av.
Och jag går bakåt i tiden
Bild från Wikipedia
Grazia Deledda fick Nobelpriset i litteratur 1926. 
Grazia Deledda föddes på Sardinien 1871. Hon debuterade tidigt. Hennes romaner handlar om livet på Sardinien  i första hand men de behandlar också allmänmänskliga problem. 1936 dog hon.
Mitt lokala bibliotek har två titlar varav den ena nu är reserverad,

William Faulkner (1897 - 1962) fick sitt Nobelpris 1949.
Han är den amerikanska söderns skildrare och räknas bland förnyarna av romankonsten. Faulkner var samtidia med Hemingway och har inspirerat sådan författare som Flannery O´Connor och Cormac MacCarthy. Jag känner att jag försummat William Faulkner

Yasunari Kawabata (1899 - 1972) föddes i Osaka och arbetade som journalist och författare. Han skrev minimalistiska romaner och noveller och tillhörde den nysensualistiska skolan som ville förnya den japanska skönlitteraturen.

1968 fick han Nobelpriset. Snöns rike och Tusen tranor är reserverade på biblioteket.


torsdag 13 december 2012



Saffransköket av Yasmin Crowther handlar om en kvinna, Maryam, som lever ett gott liv i London med man och dotter långt ifrån sitt iranska ursprung.
I samband med att en systerson kommer till London för att bo hos familjen och en systers död i Iran känner Maryam att hon vill återse hemlandet. Hon åker iväg och träffar ganska omgående den man som som varit hennes första kärlek i ett tidigare liv..   
I London sitter dottern, Sarah, och är bitter över moderns ovilja att komma tillbaka "hem" . Sarah åker till Iran och ju mer hon uppdagar av förhållandena i moderns tidigare liv desto mera förstår hon moderns agerande. Maryam har levt ett liv utåt och ett annat inombords.
Saffransköket handlar om identitet, familj, svårigheterna att tillhöra två kulturer och vad som är hemma.
Saffransköket är Yasmin Crowthers debutroman.

onsdag 12 december 2012

tisdag 11 december 2012

Stämningssänkande reselektyr

Den store Gatsby (1925) av F  Scott Fitzgerald skildrar ett gäng överklassmänniskor år 1922.
Damerna är vackra och livlösa som orchideer och trötta och uttråkade och ointresserade av allt. Alla har pengar; gamla och nya. Var Jay Gatsby fått sina enorma förmögenhet ifrån vet ingen. Daisy Fay, den kvinnliga huvudpersonen i Den store Gatsby,  har till och med pengar i rösten som också beskrivs som en odödlig sång.
Allt som rör Gatsby byggs på gissningar och rykten. Men alla vet alldeles säkert att han bjuder på fantastiska middagar där ingenting saknas.
Jay Gatsby står där på sin trappa i rosa kostym och tar emot sina gäster och kallar den för "gamle gosse" Många besvärarar sig inte med att dölja grimasen. Han bor också i området mellan East (=fint) Egg och West (=inte fint)Egg.
De tjusiga människorna  framlever sina dagar under ivrigt festande och drickande. Vad ska vi göra i eftermiddag, imorgon och alla andra dagar trettio år framåt i tiden frågar sig någon. Ingen har någonsin haft ett hederligt arbete. En egendomligt segsliten kärlekshistoria uppdagas, men så värst mycken kärlek var det väl inte när allt kom omkring... 
Allt fladdrar och svävar; spöklikt och undflyende - från uppgifter till sommarklänningar och gardiner. Så är det också med människorna.
Nick Carraway sysslar med "affärer" och bor granne med Gatsby. 
De känner en viss släktskap. Det är också Nick Carraway som berättar hela historien och är med från början till slut.
Många var de som ville gå på Gatsbys festligheter, men vilka följde honom till det bittra slutet?
Den store Gatsby är en mörk och illusionslös roman som lär vara lika mycket analyserad som Ulysses. Tomhet, isande kyla, arrogans och förakt kännetecknar karaktärerna. Det finns inte en enda människa att sympatisera med. (Fast på slutet kände jag ändå en viss motvillig medkänsla med en viss person.)
Nyöversättningen är gjord av Christian Ekvall. Där har jag vissa invändningar mot ordvalen, t. ex. tjej; störde sig på, sysslingdotter.
Men han har skrivit ett instruktivt  efterord där han bl. a. pekar på färgsymboliken i romanen. Jag hade funderat över att det var så viktigt med att saker och ting var gula, t. ex. Gatsbys tjusiga bil. 
Tidsskildringen känns väldigt genuin. Det doftar 20 - tal. Eller åtminstone som jag tänker mig 20-talet med tjusiga klänningar, frisyrer och jazz.

                                       

måndag 10 december 2012

Ljus i mörkret

Det kom en liten läcker bok med posten. Collected Poems av W. B. Yeats. Collctor´s Library.
Med introduktion, diktregister och förstaradsregister och en bifogad länk som kan bli farlig:
http://www.collectors-library.com
Den lilla läckerheten är försedd med guldsnitt dessutom och ligger så hemmastadd i handen. Ett smakprov:

Men Improve with the Years 

I am worn out with dreams;
A weather-worn, marble triton
Among the streams;
And all day long I look
Upon this lady´s beauty
As though I had found in a book
a pictured beauty,
Pleased to have filled the eyes
Or the discerning ears,
Delighted to be but wise,
For men improve with the years;
And yet, and yet,
Is this my dream, or the truth?
O would that we had met
When I had my burning youth!
But I grow old among dreams,
A weather-worn, marble triton
Among the streams


Läs mer:
W B Yeats gjorde guld av vardagens dy

Yeats dikting bytte riktning efter 50 - årskris

Yeats hämtade kraft i erotiken och det ockulta


tre fylliga understreckare av Carl - Johan Malmberg

Snöovädersbok

David Vann  
född 1966 är en mycket prisbelönt författare från Alaska.
Legend of a Suicide var hans första storsäljare.
Efter den kom Caribou Island
David Vanns uppväxt förmörkades av självmord och mord. 
Skrivandet blev en läkande process för honom. 
Han liknas vid storheter som Hemingway, Ford och Cormac McCarthy

The Guardian 
innehäller en bra artikel om David Vann.

Caribou Island förefaller vara en perfekt vinter - och snöovädersbok


söndag 9 december 2012

Bokbloggsjerka 7 - 10 december

Annika
säger så här på sin bokbloggsjerka 7 - 10 december 

"Finns det någon bok som du på eller annat sätt alltid återvänder till? Naturligtvis är det alltid trevligt med en motivering, men så här i juletid kan jag ha visst överseende med om tiden inte riktigt räcker till det."

Jag väljer Svensk dikt året om sammanställd av Olof Fahlén och Birger Lindell.
Här finns dikter för olika tillfällen, årstider, månader, ämnen och känslolägen.
Här finns korta författarpresentationer, rubrik- och förstaradsregister liksom 
ämnesordsregister och studieanvisningar.

Kända och mindre kända författare samsas med varandra  (åtminstone på papperet.) Svensk dikt året om kom ut redan 1953. Någon borde ordna en
uppföljare.                                                                                                                                                                                                                                                                                

fredag 7 december 2012

Överdådigt!


Om jag vore din hemmafru eller hur man får en vardag att smaka som en lördag.
Lotta Lundgren har skrivit boken som kom ut 2011.
Förutom magnifika bilder tips, goda råd, fina recept, stolliga formuleringar, skönhetsvård och kylskåpsroulette bjuder hon på sina kunskaper om konsten att inte odla jordärtskockor, påstår att savoykål är grönskaksvärldens Iggy Pop och att plättar lika gärna kan serveras med räkor och avokado som med sylt och fluffiga mejeripodukter.
"Det här receptet är ett ekande hånskratt mot tallriksmodellen, Livsmedelsverkets näringsrekommendationer, säkerhetsbältet, cykelhjälmen, fluortanten, kolhydratgubben och det där snipiga följet som envisas med att kalla mat " kost".  Det här är inte kost direkt. Det är femhundra gram gräddig sensialismus på en tallrik, ett oblygt förförelsenummer i den högre skolan, en måltid som ofelbart slutar med att man har soffan full med matgäster i uppknäppta brallor, pustande och stånkande med händerna runt putande magar..."

Så inleder Lotta Lundgren receptet på Citronllinguine med forellrom och pilgrimsmusslor. Hela boken är full av den här sorten.
Den inleds för övrigt med en skriftväxling mellan Lotta Lundgren och Bästa förläggare Kullman.
I ett PS från Bästa förläggare Kullman står det: Jag måste be dig att inte skicka livsmedel med post. DS
Jag ska testa lite av vardagsmaten som Lotta Lundgren föreslår. Man ska vissa basvaror hemma. Och matlagningen  ska vara meditativt pyssel och inte ett stressmoment.

torsdag 6 december 2012

Jultävling



BOKUNGE kan man läsa recensioner och få nyheter och tips om barnböcker för barn upp till sju år. 
En snygg och proffsig sida för alla som är det minsta intresserade av barnböcker.
(Förresten - är man inte redan intresserad så blir man.) Rena guldgruvan!
Och nu lottar de dessutom ut ett lyxigt barnbokspaket.
Det skulle man inte tacka nej till!

Grattis, broderlandet!

Den 6 december 1917 förklarade sig Finland självständigt från Ryssland.
Det är flaggdag och firas på alla möjliga sätt.

Grattis Ulla - Lena Lundberg till Finlandiapriset för romanen Is!
Och till att ha blivit nominerad för samma roman till Nordiska rådets litteraturpris 2013 av både Finland och Åland!




Mera finskt: Julvisa. Text: Z Topelius. Musik: Jean Sibelius

Giv mig ej guld ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid.

Psalm 645


onsdag 5 december 2012

Tematrio - Önskelistan



Lyran uppmanar oss att skriva en önskelista med tre böcker som vi önskar oss i julklapp.
Jag har redan önskat bokliga saker på Annikas Bokbloggsjerka

men jag är väl inte sämre än att jag kan skriva en ny och annorlunda önskelista.

Atlas över avlägsna öar av tyska Judith Schalansky född i DDR 1980.
Undertiteln: Femtio öar som jag som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Med pekfingret i kartboken fantiserade den unga Judith tidigt om okända platser i världen. Och eftersom jag alltid pläderat  för läsning med 
med kartbok i handen tycker jag att detta verkligen är en bok för mig. 


 

Den framgångsrike förloraren av Per Rydén.
Den handlar om Carl David af Wirsén (1842 - 1912), poet, kritiker och Svenska Akademiens ständige sekreterare från 1884. Han hatade Strindberg och hindrade länge att Selma Lagerlöf fick Nobelpriset.
Ingen har egentligen något gott att säga om denne stackars man, som ju bevisligen ändå uträttade en del. Han skrev till exempel texten till den underbara sommarpsalmen, En vänlig grönskas rika dräkt.
Man kan inte annat än bli nyfiken på en sådan person.

The Beauty of the Husband.
Anne Carson undersöker i 29 tangos ett fiktivt äktenskaps alla faser med utgångspunkt i Keats´ tes att det sköna är det sanna. Maken i The Beauty of the Husband är notoriskt otrogen vilket gör att man undrar om det räcker med hans beauty i längden?
Boken har just kommit ut på svenska.

tisdag 4 december 2012

Bortglömd i Sverige

Jorge Amado skulle ha fyllt 100 i år.
Han föddes 1912 i Bahia i nordöstra Brasilien och växte upp på en kakaoplantage. Där dog han också 2001.
Amado var en socialt medveten författare, medlem i kommunistiska partiet och en tid också parlamentsledamot. Han skrev alltid om de marginaliserade människorna och de fattiga arbetarna på kakaoplantagerna. Så småningom blev hans romaner mindre ideologiska och övergick mer till att bli skildringar av enskilda människor.
I Brasilien är Amado alltid aktuell och alldeles särskilt i år.
Han sägs ha  ca 5000 fiktiva gestalter i sina romaner och många av hans huvudpersoner är högst levande i det allmänna medvetandet i Brasilien.
En sådan person är Gabriela i romanen Gabriela: nejlika och kanel som också blivit film och såpopera i TV.
Några andra romaner som översatts till svenska är Guldfruktens land, Kärlek och död vid havet och Tocaia Grande: där allting började.
"Han skrev inte böcker. Han skrev ett land", säger Mia Couto från Mozambique.
Men det finns endast ett fåtal av hans böcker översatta till svenska, medan det på andra ställen i världen pågår forskning om Jorge Amado Någon har sagt att att läsa Amado är som att sätta tänderna i en saftig mango. Kanske är det så att viss litteratur lämpar sig lika lite för export som mangon. 
En del av doften och smaken går förlorad på resan över Atlanten, filosoferar Henrik Nilsson i dagens OBS i P1.
Kan så vara, men jag blir lite nyfiken på denne brasilianske författare som jag aldrig läst något av. 

Bilden är lånad från Wikipedia

måndag 3 december 2012

Ny radioföljetong


 
Imorgon börjar en ny radioföljetong. Det är Morbror Knuts sorgsna leende av Katarina Kieri från 2010.
Uppläsare är Maja Runeberg.
Jag var väldigt förtjust när jag läste den nyutkomna boken och då skrev jag  
SÅ HÄR
Den unga flickan Karla och hennes fåmälda morbröder Brynolf och Knut är lätta att ta till sig. Landsbygden och Staden talar inte ens samma språk. Och vad gör man när kroppen börjar bli ohanterlig?
Morbror Knuts sorgsna leende är delad i nio avsitt. 

Katarina Kieri skriver böcker för såväl barn och ungdom som vuxna.
2004 fick hon Augustpriset för ungdomsboken Dansar Elias? Nej!
Senaste titeln är en ungdomsbok Mellan dig och dig som kommit ut i år.
Katarina Kieri är mycket lyhörd för sina karaktärer och har ett  stillsamt skimrande språk. 


söndag 2 december 2012

Bokbloggsjerka

Annikas Bokbloggsjerka 30 nov - 3 dec

Frågan är vilka bokliga saker vi önskar i julklapp

Inget svårt alls. Jo, det ska vara att begränsa sig.


Först och främst vill jag ha en läsplatta. Adlibris Letto verkar bra.

Så önskar jag Dagbok 1924 - 1994 i urval.  Olav H. Hauge


Knausgård, Karl - Ove, Min kamp 4. Kommer snart i pocket

Kauppi, Lo, Bergsprängardottern som exploderade.  Finns i pocket

Så kan jag tänka mig att bli överraskad - att få böcker jag inte väntat mig.

Och så önskar jag mig högläsning. T. ex. av den här som jag ska ge bort i julklapp till någon liten...



lördag 1 december 2012

Nylansering och reviderad bild

Bertil Malmberg (1889 - 1958), Diktaren i dialog.Artiklar, tillfällighetsdikter och opublicerade manuskript.
Under strecket av poeten och kritikern ErikBergqvist

På  Länsbiblioteket Västernorrland
kan man läsa en artikel av vilken nedanstående endast är en del.

Bertil Malmberg som i sin ungdom likt en aktör brukade klä sig i dramatisk slängkappa och skulderlånga lockar, hade uppträtt i många poetiska dräkter, innan han till sist helt accepterades av läsare och kritiker.

Från början var det mer form än innehåll; då var Oscar Levertin husguden framför andra. Bertil Malmberg bodde i München 1917–28. Flytten från Sverige var också en flykt; från ett poetiskt nederlag, och till ett mera auktoritärt samhälle.

I Tyskland odlade den vackre ynglingen Bertil Malmberg sin poetiska skönhetskult i alkoholrusets skugga. Då han återvände till Sverige var han glömd.



Sviterna efter ett lindrigt slaganfall inledde enligt Malmberg själv hans sista, så kallade ”åderdomsdiktning”. Från och med samlingen Under månens fallande båge (1947) lämnar han sitt formbundna språk för en ”hallucinationsrealism” där fragment och glimtar spelar en viktig roll; han diktar sig in i 40-talsmodernismen. Den sista dikten i Bertil Malmbergs sista diktsamling Klaviatur (1955) sammanfattar hans nya språk:

Vem drömde mig?
Vem spelade mig?
Vem sjöng min sångs tonart?

Vem lånade mitt namn?
Vem iklädde sig min skugga?
Vem ropade ”jag” genom min mun?

 


Ett tidigt julminne:

Små små fötter i julens snö
Och galoschen som tappades. Kom den
aldrig tillrätta?
Nej, aldrig tillrätta. 


Litteraturvetarna Anders Mortensen och Peter Luthersson är redaktörer för två
böcker som innebär såväl nylansering som revidering av bilden av Bertil Malmberg.
Den första delen 
Diktaren i sitt sekel
Artiklar, tillfällighetsdikter och opublicerade manuskript kom ut 2006.
Diktaren i dialog. Polemik, enkätsvar och intervjuer. 2012

 

fredag 30 november 2012

Biblisk julkaka till 1 Advent



BIBLISK JULKAKA

6 st Jer. 17:11
2 kaffekoppar 2 Mos. 15:25
2 teskedar 2 Krön. 9:9
2 matskedar l Sam. 14:25
2 kaffekoppar Nahum 3:12
2 kaffekoppar 4 Mos. 17:8
l kaffekopp Dom. 5:25
l kaffekopp Dom. 4:19
4 kaffekoppar l Kon. 4:22
2 teskedar Amos 4:5
l nypa 3 Mos. 2:13

torsdag 29 november 2012

Menys egen Bodil Malmsten


"Jag är en lat kvinna som älskar beröm," säger Lotta Lundgren som slutade sitt arbete som copywriter för att ägna sig åt mat. På alla upptänkliga sätt. Det började med en matblogg.
Idag lagade hon mat i MENY.
Men mycket buller och bång, glada tillrop, och kul kommentarer  inleder hon sin måltid med fikon, gruyère och rostad parmaskinka på späd ruccolabädd. 
Sedan fortsätter hon med lammcassoulet med söta kryddor och 4 merguezkorvar;  ost med brända vindruvor och som efterrätt fruktcarpaccio med kryddsocker (2 msk socker, 1 hel stjärnanis, 2 kryddnejlikor) och smetana med vanilj. Till lammet serveras en oekande Chablis. (Om jag uppfattade rätt.)
Är man angelägen om att lammet inte ska smaka kofta så har man i kanel.
Utöver den harissa som mortlas av röd chili, vitlök, korianderfrön, spiskummin, svartpeppar, salt och olivolja.
Lotta Lundgren har ett mycket gott och nära förhållande till ost och sin ovanligt tunga mortel. Morteln använde hon i programmet till kryddsockret och harissan.

Lotta Lundgren vet vad hon vill och hymlar inte med vad hon tycker. 
Inget tvekande; lagom är inte bäst. Salt måste man ha. I massor.
 
Lotta Lundgren är en av de två huvudpersonerna i HISTORIEÄTARNA i SVT 1
Den andre är Erik Haag. Historieätarna är ett alldeles ovanligt roande och lärorikt  TV - program. 

"Lotta Lundgren gör din matlagning roligare, din vardagsmat godare och underhåller dig med småprat, skrönor och ren skär lögn tills varenda tallrik är tom." Så står det i AdLibris beskrivning av Lotta Lundgrens kokbok 
Om jag vore din hemmafru
Det tror jag gärna efter att ha lyssnat på dagens Meny!

onsdag 28 november 2012

Så gör Bodil Malmsten

Bodil Malmstens bok Så gör jag har undertiteln Konsten att skriva.
Men jag tycker att det minst lika mycket handlar om läsning och läsande.
Pigg och uppkäftig diskuterar hon skrivandet. Gör si eller så. Eller låt bli.
Första meningen, prepositioner(här ligger hon förvånansvärt lågt!), skriva rent, korrekturläsning, märk ord! (det har Bodil Malmsten alltid gjort!), låt dig imponeras och inspireras - tvärsäkra påståenden, halsbrytande formuleringar, ja det kan den kosta på sig som redan har sitt på det torra.
"Dåliga diktare härmar, bra diktare stjäl."
Ta ut glädjen i förväg! Och det gäller allt!
Thomas Bernhard - metoden = överdriftsmetoden. Överdriv, värdera och polarisera.
Elmore Leonard är duktig på dialog. Han och Goethe är fullständigt överens på en punkt:Låter det skrivet, skriv om eller ta bort, säger den hårdkokte.
Man merkt die Absicht und wird verstimmt (Man märker ansträngningen och blir beklämd) säger Geheimerådet.
Bodil Malmsten är verkligen i sitt esse i Konsten att skriva. Hon är rolig och tänkvärd; sträng och disciplinerad.
Hon är för läsning på recept (vem är inte det? Och varför inte skrivande på ordination?) Bodil Malmsten slår fast att det är stor skillnad på att läsa en bok och att lyssna på den. När man lyssnar på en inläsning är man utsatt för en tolkning. I läsandet har man ingen mellan sig själv och texten.
Och en sak står alldeles klart för mig. Jag måste läsa Thomas Bernhard.
Bodil Malmstens råd till nybörjare är Mina priser
Jag gör som hon säger medan jag funderar på om jag ska få Konsten att skriva i julklapp...

Eja vore man där!

Spoon River - koncert på Dramatens lilla scen.
Romeo & Julia - kören  bjuder på poesi och musik.
Den amerikanske författaren Edgar Lee Masters (1869 - 1950) är egentligen endast känd för 
Spoon River Anthology som kom ut 1915. ELM hade en framgångsrik advokatbyrå men odlade sina litterära intressen vid sidan om.
Spoon River Anthology är en serie gravskrifter där de döda kommer till tals och avslöjar hur saker och ting förhållit sig. De berättar från andra sidan graven om sådant som de aldrig kunnat säga i livet.
Författaren har erfarenheter från livet i ett par småstäder i Illinois och det är dem han använder.
Men det finns döda som är missnöjda med sin placering på kyrkogården och det stämmer inte att
"graven allt förliker, himlen allt förklarar" (som J O Wallin skriver i sin dikt Jordens oro viker).

Judge Somers

How does it happen, tell me
That I who was most erudite of lawyers,
Who knew Blackstone and Coke
Almost by heart, who made the greatest speech
The court - house ever heard, and wrote
A brief that won the praise of Justice Breese - 
How does it happen, tell me,
That I lie here unmarked, forgotten,
While Chase Henry, the town drunkard,
Has a marble block, topped by an urn,
Wherein Nature, in a mood ironical,
Has sown a flowering weed.

måndag 26 november 2012

Möte med Tua Forsström



Tua Forsström skriver en hälsning till mig i sin nya bok som jag just inhandlat.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är titeln på den lilla tunna, innehållrika boken på 44 sidor är utgiven på det nyligen sammanslagna förlaget Schildts&Söderströms. (Om det tyckte TF inte.)
Tua Forsström har sedan debuten 1972 med En dikt om kärlek och annat skrivit ytterligare tio diktsamlingar. Hon och den finlandssvenske poeten Claes Andersson är varandras första läsare och kritiker sedan många år tillbaka.
Tua Forsström läser, lyssnar, ser, antecknar, lever och samlar material som sedan används i diktsamlingarna fast då avskalat och komprimerat. Det handlar om livet så som det framstått och framstår för henne. Tua Forsström iakttar som barnet och begrundar moget, vuxet. 
Jag vill vara trogen komplexiteten, säger hon.
Den personliga rösten känner man  igen från den ena diktsamlingen till den andra. Tack och lov


Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
  pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön.
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss
  städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn


Jag har tidigare skrivit om Tua Forsström. Hennes dikt Hästarna finns HÄR

söndag 25 november 2012

Nominerad till Glasnyckeln

Helaren är en riktigt otäck dystopi och kriminalroman skriven av Antti Tuomainen f. 1971. Detta är hans tredje roman och den första som översatts till svenska (av Marjut Hökfelt).
Tuominen arbetar nu på sin fjärde roman.
Boken är utgiven på Forum.
Helaren tilldrar sig i ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var - oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död och förstörelse.
Antti Tuominen lyckas väldigt bra med den dova, mörka hotande stämningen. Helsingfors känns väldigt närvarande. Poeten Tapani söker sin försvunna hustru, journalisten Johanna, och genomsöker Helsingfors alla stadsdelar och gator. Johanna har kommit en seriemördare, som går under namnet Helaren, på spåren och kommit alltför nära farliga krafter i undre världen. 
Ingen prioriterar sökandet efter Johanna, varken polisen eller hennes arbetsgivare. Tapani förstår att han måste göra det själv. Och han lyckas riktigt bra. Men - han upptäcker också att han kanske inte känner sin Johanna så väl.
Antti Tuominens språk är vackert. Helaren är en annorlunda kriminalroman som slutar överraskande.
Dansken Erik Valeur fick Glasnyckeln 2012 för bästa nordiska kriminalroman för Det syvende barn.
Arne Dahl deltog med Viskleken i tävlingen om Glasnyckeln.