Visar inlägg med etikett Alfhild Agrell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alfhild Agrell. Visa alla inlägg

lördag 23 mars 2019

För ful

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var samtida med Strindberg och efter honom tidens bästa dramatiker. Strindberg beskyllde henne för att vara manshatare och han och flera andra hjälptes åt att mota undan henne och de övriga av tidens skrivande kvinnor. Men Alfhild Agrell fortsatte att skriva. Nyligen kom en samling av Alfhild Agrells noveller med ett efterord av Ebba Witt -  Brattström. En av novellerna har titeln För ful. Den publicerades först 1897 i Dagens Nyheter. Andra meningen i novellen lyder: Hans fulhet hörde till den sorgligaste arten: den groteska. Han var undersätsig, hade långa armar, ett litet ansikte med små ögon, stripigt hår och skägg och en utskjutande mun. Mest av allt liknade han en orangutang. Barnen gjorde narr åt honom och de vuxna varnade sina små för honom. Mannen, som hette herr Ek, var intelligent och utbildade sig och såg fram emot att meddela sitt vetande åt barn. Men det fungerade inte alls. Han fick dra sig tillbaka och syssla med översättningsarbete och renskrivning. En kvinna i huset där han bor talar vänligt till honom. Dottern Agnes, 6 år, tar intryck av sin mor och blir den fule mannens nära vän och ständiga sällskap. Han hjälper henne med läxorna och hon är solen i hans liv. En dag när Agnes kommer till herr Ek är han sjuk; mycket sjuk. Han vet att han ska dö och han vill förbereda Agnes. Han ber henne att bränna några brev. En biljett faller ur ett brev och herr Ek berättar den sorgliga historien som sin enda, stora och bittra kärlek. En skoningslös berättelse där döden kommer som en befrielse. Boven i dramat är ingen man utan en hjärtlös kvinna. Alfhild Agrell är väldigt konsekvent. Inget blir herr Ek besparat och han dör på slutet. Det är opera i novellform.
Om en vill läsa om Alfhild Agrell finns till exempel: Alfhild Agrell : rebell, humorist, berättare 2014 av Ingrid Nordin - Hennel och Dömd och glömd från 1981 av samma författare.
Den här novellen passar in på nr 29 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där någon dör/har dött
Titel: För ful (Ur Noveller)
Författare: Alfhild Agrell
Förlag: Atrium
Tryckår: 2019
Antal sidor: 12 sidor 

lördag 7 maj 2016

Rebell, humorist och berättare

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var ett stort namn under det moderna genombrottet i Sverige. Det var framför allt som dramatiker hon gjorde sig känd. Men när hon blev motarbetad och tystad av patriarkatet skrev hon under pseudonymer och valde andra genrer. Hon är föremål för en essä med titeln Hatobjekt nummer 2 i Ebba Witt - Brattströms essäsamling Kulturmannen. Agrell beundrades av Selma Lagerlöf och hatades av Strindberg. Ingeborg Nordin Hennel har skrivit den första biografin över henne, Alfhild Agrell - rebell humorist berättare, Atrium 2014. Mer om den senare.
I samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott finns Agrells novell Skymning från 1885. Den handlar om en ung, vacker kvinna som gift sig med en äldre man. Hon älskar honom verkligen, men har svårt att förstå var hennes plikter slutar och om det finns något som kan kallas rättigheter för henne. Mannen ändrar inte mycket i sitt liv för att han fått en hustru. Arbetet och vännerna kommer alltid i första rummet. Han är jurist och när hustrun försöker tala med honom om hans arbete tycker han att hon inte ska bry sitt lilla huvud med det. Mannen kan inte tala om känslor och han är inte heller smeksam. Den unga hustrun känner en isande ensamhet. Hon förstår att för honom är hon endast en vacker ägodel. Och hennes kärlek får ge plats för andra känslor. 
En riktigt sorglig historia, som får en oväntad tvist alldeles i slutet.
Läs en novell

söndag 29 december 2013

Dömd och glömd

Bilden är lånad av umeateaterforening.se
I dagens SvD kan man läsa en intervju som Karin Thunberg gjort med Sveriges nyaste litteratursällskap. Fem kvinnor i Härnösand har beslutat sig för att lyfta fram Alfhild Agrell (1849 - 1923) ur glömskans djup. Nio av tio författarsällskap i Västernorrland är tillägnade män, men nu har Laura Fittinghof alltså fått sällskap av ytterligare en kvinna..
Under några år på 1880 - talet var Alfhild Agrell vår mest kända dramatiker tydligt influerad av Henrik Ibsen. Hon skrev dessutom noveller och humoristiska berättelser under pseudonymen Lovisa Petterkvist. Åttiotalets kvinnofrågor rörde äktenskap, kärlek, erotik och kvinnans rättigheter.
Som en kuriositet kan nämnas att Alfhild Agrells dramer kritiserades i en artikel om "indignationslitteratur" som ingen mindre än Stella Kleve (senare Mathilda Malling) skrev i tidskriften Framåt. Inom kort fick hon själv samma sorts kritik för sin novell Pyrrhusseger.
Alfhild Agrell gifte sig med grosshandlaren Per Albert Agrell - om av kärlek eller som försörjningsmöjlighet är okänt. De skildes efter 27 års barnlöst äktenskap. Strindberg ansåg att Alfhild Agrell var en onaturlig kvinna som inte kunde föda barn. Georg Brandes benämnde henne fågelhjärna...
Men Alfhild Agrell önskade sin f. d. man en ny hustru som kunde puttra lite lagom i stället för att hela tiden koka över. Läs hela intervjun HÄR
Dömd och glömd är titeln på Ingeborg Nordin Hennels biografi om Alfhild Agrell.
I Författarnas Litteraturhistoria II skriver Barbro Werkmäster en uppsats om Anne Charlotte
I Den svenska litteraturen (red.: Lars Lönnroth och Sven Delblanc) får ovannämnda damer plus Victoria Benedictsson en ras. Tillsammans...
 

fredag 7 september 2012

Ibsens jämlike


I väntan på Sanningens vägar. Anne Charlottes Lefflers liv och dikt av  
Monica Lauritzen
har jag förberett mig lite genom att läsa några artiklar och noveller.

Nordisk kvinnolitteraturhistoria del II. I fadershuset

Anne Charlotte Leffler nämns ofta i par med Alfhild Agrell och så också i 
denna artikel.
ACL var den mera kända av de två.  Victoria Benedictsson, Mathilda Malling, ACL och Alfhild Agrell är de som möjligen omnämns i litteraturhandböcker trots att det på 1880 - talet fanns ganska många skrivande kvinnor. 
De skrev naturligtvis under pseudonym för att inte chikanera man och/eller familj och många av dem hade Henrik Ibsen som en naturlig förebild.

I Författarnas litteraturhistoria finns en artikel om ALC skriven av Barbro Backberger, feminist och en av grundarna till Grupp 8

Samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott
I urval och med förord av Birgitta Ney
(som för övrigt också har skrivit en doktorsavhandling om Mathilda Malling, Bortom berättelserna)

Lena Kåreland skriver en uppskattande anmälan i en understreckare:
Lefflers liv en skrivkamp för kvinnors rätt

Tilläggas kan att Anne Charlotte Lefflers korta liv  har  lämnat stoff till en roman, Den kärleken,
av en sentida släkting, Tove Leffler.
Samma sentida släkting som sagt att om ACL levt idag så hade hon förmodligen skrivit chic - lit!
Varför det, undrar jag? Hon kunde väl ha fortsatt att skriva feministiskt om klass, genus och kvinnors rättigheter?