fredag 7 september 2012

Ibsens jämlike


I väntan på Sanningens vägar. Anne Charlottes Lefflers liv och dikt av  
Monica Lauritzen
har jag förberett mig lite genom att läsa några artiklar och noveller.

Nordisk kvinnolitteraturhistoria del II. I fadershuset

Anne Charlotte Leffler nämns ofta i par med Alfhild Agrell och så också i 
denna artikel.
ACL var den mera kända av de två.  Victoria Benedictsson, Mathilda Malling, ACL och Alfhild Agrell är de som möjligen omnämns i litteraturhandböcker trots att det på 1880 - talet fanns ganska många skrivande kvinnor. 
De skrev naturligtvis under pseudonym för att inte chikanera man och/eller familj och många av dem hade Henrik Ibsen som en naturlig förebild.

I Författarnas litteraturhistoria finns en artikel om ALC skriven av Barbro Backberger, feminist och en av grundarna till Grupp 8

Samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott
I urval och med förord av Birgitta Ney
(som för övrigt också har skrivit en doktorsavhandling om Mathilda Malling, Bortom berättelserna)

Lena Kåreland skriver en uppskattande anmälan i en understreckare:
Lefflers liv en skrivkamp för kvinnors rätt

Tilläggas kan att Anne Charlotte Lefflers korta liv  har  lämnat stoff till en roman, Den kärleken,
av en sentida släkting, Tove Leffler.
Samma sentida släkting som sagt att om ACL levt idag så hade hon förmodligen skrivit chic - lit!
Varför det, undrar jag? Hon kunde väl ha fortsatt att skriva feministiskt om klass, genus och kvinnors rättigheter?

5 kommentarer:

  1. Jag väntar också på den här boken och lär väl få vänta ett tag men det är det säkert värt. En intressant kvinna var hon fru Leffler!

    SvaraRadera
  2. en del av det där finns i bokhyllan, även Benedictsson är bra, många kvinnor fanns det...

    SvaraRadera
  3. Nordisk kvinnolitteraturhistoria köpte jag när den kom ut, inte läst alla...

    SvaraRadera
  4. ett fantastiskt människoöde, Ingrid. jag funderar rent av på ett klick...

    många kvinnor finns det, Hannele. jag har också Nordisk kvinnolitteraturhistoria i svartskrift, men ibland har jag den inte i fickan

    SvaraRadera