En smakebit på söndag

 
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utv det vi just läser. Utan spoilers förstås. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan.

"Första gången jag mötte Otto," sa Madame Vidal till mig där vi satt mitt emot varandrai det morgondunkla, av böcker belamrade vardagsrummet i hennes lilla tegelhus på Portland Street i Whitefield, åtta stationer från Manchesters centrum, "var i april 1935 - en dag då där från tidiga morgonen till sena kvällen föll det ljuvligaste regn över Königsberg; ett milt uppfriskande regn som tvättade gatorna rena, fick marken i Sternengatten att ånga och lindarna att inom loppet av några få timmar veckla ut sina små ljusgröna blad. Ja, så oförglömlig var i själva verket den där dagen", sa hon, " att jag alltsedan dess, närhelst jag känner lukten av fuktigt gräs slå emot mig, ser vår länge sedan utplånade barndomsstad framträda med en nästan övernaturlig skärpa för min inre syn: det magnifika slottet, katedralen på Kneiphof  och det underbara Altstadt med sina gedigna stenhus, korsvirkesfasader, skramlande spårvagnar, flanörer, kullerstensgator och gatlyktor i smidesjärn."

Från sidan 5 i Minnestrådar av Carola Hansson. Fler smakebitar HÄR

Pappas flicka

Av alla Leo Tostojs tretton barn var Masja favoriten. Det vill säga faderns favorit. Modern intog en mycket kylig hållning till sitt sjätte barn, Masja. De är ju faktiskt rivaler om faderns uppmärksamhet. Carola Hansson har nu fullbordat sin triptyk om familjen Tolstoj med romanen om Masja som borde ha sin bild i mitten liksom jungfru Maria i kyrkliga triptyker. Den första romanen i trilogin handlar om sonen Andrej och har samma titel. Den andra delen handlar om en sonson och har titeln Med ett namn som mitt. Masja är en tjock roman full av liv och oro. Både inom familjen och i hela landet. Makarna Tostoj har ett mycket stormigt äktenskap. Barnen bävar för deras ständiga gräl. Släktingar, skyddslingar, lärjungar och många andra människor vandrar ut och in i huset och gör att hushållet för det mesta är omfattande. Familjen Tolstoj reser omkring och hälsar på andra släktingar, åker på hälsokurer och mellan sina övriga ägor. Masja vistas till exempel på sanatorium i Schweiz en tid. Masja betraktas som ful och klok; vacker på insidan enligt fadern. Trots det har hon en rad friare, som dock avfärdas av fadern och någon gång av moderna. Faderns kärlek är tyrannisk och mycket patriarkalisk. Till slut gifter sig Masja i alla fall med den vänlige Kolja, som först efter en tid blir godkänd. Graviditeterna avlöser varandra, men slutar alltid i spontan abort eller födseln av fullgångna, men döda barn. Sorgen är förödande, men fadern säger att hon växer andligen. Romanen säger något om hur det var att vara kvinna i den här familjen och i den här tiden. Sönerna gör av med massor av pengar och får gifta sig med vem de vill. Ett förtida arvskifte ställer till mycken split i familjen. Här finns ju också den sluge golddiggern och lärjungen Tjertkov som förväntar sig att få hantera Tolstojs verk. Familjen är religiös, men antiklerikal. Masja arbetar för de fattiga bönderna liksom fadern, som använder sin förmögenhet i det arbetet. Masja besöker sjuka och inrättar bl. a. en byskola som blir en succé. Som vanligt när Carola Hansson skriver något är språket kristallklart och vackert. Hon är väl förtrogen med sitt ämne och förmår blåsa liv i sina karaktärer och jag får en stark närvarokänsla. Masja ser med oförvillad blick på sin far, men älskar honom villkorslöst. Carola Hansson glorifierar inte heller någon. Den som trots sin maktposition får stå tillbaka är Sonja, Tolstojs hustru. I Masja framstår hon  som en negativ kraft som alla går vändor omkring. Jag önskar mig en roman om Sofia Andrejevna Tolstoj, kallad Sonja, skriven av Carola Hansson. 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten bjuder varje söndag in oss att dela det i just läser med varandra. Det finns bara en enda regel: No spoilers! HÄR finns flera smakebitar!

"Här lyfter hon (Tanja) blicken och spänner ögonen i Masja. "Men varför i all sin dar ser du så olycklig ut?" undrar hon. "Har jag kanske inte rätt? Borde vi inte sluta leka bönder på det där idiotiska viset" - fast för resten, far hon ut i

plötsligt vredesmod, är allting här på Jasnaja  henne motbjudande. Modern är så fruktansvärt enerverande nu när hon är sjuk och envisas med att spå Gud och hela världen i kort, hennes oro kan ju driva vem som helst till vansinne. Och så alla andra hemska utbrott, alla elakheter och spydigheter som ständigt förpestar luften i detta hus. För att inte tala om alla främlingar! Denna ständiga ström av okända besökare! Ja, dem, fräser Tanja, hatar hon mer än allt annat! Inte bara för att de är så ohövliga och ställer till med en massa extra besvär utan att någonsin ge tjänarna ens en kopek i dricks. Utan också - och framför allt! - för att de tycker sig äga fadern. "Herregud Masja", nästan skriker hon, "vi får ju nästan aldrig träffa papá ensamma nu för tiden!" Det sista kan Masja för all del hålla med om. "Men hans lärjungar är intressanta att lyssna på," säger hon spakt"
s. 144 - 145 i Masja av Augustprisnominerade Carola Hansson.
Inte lätt att vara barn till en stor samhällsförbättrare, författare och profet som Leo Tolstoj. Ännu värre förmodligen att vara hans hustru.

Koo apelsinmarmelad

"Klockan halv åtta varje morgon väcks mina föräldrar av att hembiträdet serverar dem frukost på sängen; en liten bricka med café au lait och två smörgåsar till mamma ( port Salut - ost på den ena skivan vitt formbröd, apelsinmarmelad - sydafrikansk av märket Koo, också då bojkotten pågår som mest intensivt och den praktiskt taget bara finns att köpa hos Arvid Nordqvist på Birger Jarlsgatan - på den andra; en liten bricka till pappa med svart kaffe och en halv rostad marmeladsmörgås."
Så står det på sidan 38 i pocketutgåvan av Den älskvärde - en av 
Carola Hanssons utmärkta romaner.
Eftersom jag blev bjuden på frukost häromdagen och Koo apelsinmarmelad stod på bordet smakade jag den för första gången i mitt liv.
Marmelad ingår annars inte i mina vanor. Undantaget min egen rabarber- och jordgubbsmarmelad som hela familjen äter varje sommar.

Den älskvärde är ett porträtt av en fadersgestalt som har åtskilligt gemensamt med Carola Hanssons egen far.
Läs mer om Carola Hansson HÄR