A ROOM OF MY OWN: Ordfront förlag

Visar inlägg med etikett Ordfront förlag. Visa alla inlägg

torsdag 27 augusti 2020

Åtta steg mot avgrunden

Åtta steg mot avgrunden. Vårt framtida liv på jorden av Jonathan Jeppsson, klimatjournalist på Aftonbladet. Engagerat och med stora kunskaper redogör han för vad som kommer att hända under de närmaste åttio åren vad det gäller klimatet. Somligt har nämligen redan nu gått för långt, det vill säga nått sin tipping point från vilken det inte finns någon återvändo. Annat är på god väg. Välstånd hänger ihop med ekologiskt avtryck. Är vi bereda att i decennier dra ner på standarden och ekonomin. Obevekligt och metodiskt går han igenom punkt för punkt av koldioxidutsläpp, issmältning, bränder, översvämningar, stormar, hetta, torka och golfströmmens försvagning; det senare kan vara århundradets svarta svan. En svart svan är en avgörande händelse i stil med berlinmuren och tvillingtornen; en avgörande händelse helt enkelt. 2050 kan vi ha 20 miljoner klimatflyktingar, menar Jonathan Jeppsson. Kylan i norra Amerika, bränderna i Kalifornien och översvämningarna i Japan hänger ihop med issmältningen i Arktis. Vid sekelskiftet kommer det att finnas några tempererade zoner nära polarområdena som klarat sig bäst; Tasmanien, delar av Kanada och Ryssland, men allra bäst är Grönland. Metanhydrat är ett begrepp bland många andra jag inte stött på tidigare. Det handlar om is som kan fatta eld och är en åtråvärd energikälla. När regnskogarna i Amazonas skövlas stiger värmen, molnen drar sig tillbaka och det blir syrebrist. Det talas om det nuvarandes tyranni. Redan i slutet av 1800 - talet påpekade Svante Arrhenius att istiderna berodde på koldioxidsvängningarna i atmosfären. Så det är inget nytt för mänskligheten. Men det "kostar" för mycket att göra något radikalt. Alla vet, men problemet är för stort. Filosofin har nått sin tipping point. Vi kan inte tänka oss hur det blir "sedan". Jonathan Jeppssons bok är oerhört faktaspäckad och helt oillustrerad. Men han har lätt för att förklara begrepp och sammanhang och räknar med en intresserad läsare. Parallellt med de åtta stegen berättas historien om tornseglarna krympande skara i föräldrahemmet i Algutstorp samt om katastrofen med den yngre brodern. Och om familjen som var en helt vanlig familj som lever ett helt vanligt liv. " En familj som levde så nära klippkanten, utan att ana det."

Klimathotet är globalt. Alla lever nära klippkanten. Och vet.

På biblioteket är Åtta steg mot avgrunden placerad på avdelningen Uhd - Antropogena klimatförändringar; det vill säga klimatförändringar förorsakade av människan.

Titel: Åtta steg mot avgrunden: vårt framtida liv på planeten

Författare: Jonathan Jeppsson

Förlag: Ordfront

Tryckår: 2020

Antal sidor: 334

onsdag 8 juni 2016

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen, tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar. Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

söndag 4 januari 2015

Slaktmånad

2012 kom Lars Petterssons första bok, Kautokeino, en blodig kniv, en thriller som tilldrog sig i nordnorska finnmarken. Juristen Anna Magnusson med samiskt påbrå kalls hem för att försvara en kusin som misstänks för våldtäkt. 10 år senare är hon tillbaka i Lars Petterssons nya thriller, Slaktmånad, som kom 2014 på Ordfront förlag. Hennes levnadsförhållanden har förändrats åtskilligt. Hon arbetar halvtid som åklagare i Sverige och resten av tiden är hon renägare i Kautokeino. Hon har intagit sin plats i släktkedjan. Gamla föreställningar möter moderniteten, sedvänjor möter lag och rätt. Rennäringen bär sig dåligt, renägarna anmodas att minska sina hjordar och lämna plats för gruvexploatörer. Vad gör en renägare som levt hela sitt liv med och av renar utan sina renar? De samiska familjerna konserverar en del gamla motsättningar. När Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet, hittas skjuten i sin bil i kanten av en myr; skjuten från nära nog 800 meter faller misstankarna på en annan släkting till Anna Magnusson, Aslak Isak, eftersom han tjänstgjort i Afghanistan och är utbildad skytt. Jag tycker inte att mordgåtan är det väsentliga i Slaktmånad. Det är livet i finnmarken, människorna, de aktuella frågorna och problemen, relationerna mellan människor, relationerna till myndigheterna, den storslagna naturen, kylan, snön och stormarna. Lars Pettersson känner området och livet väl utan att för den skull utge sig för att vara expert. Han håller ett respektfullt avstånd. Båda romanerna hade förtjänat bättre titlar.

Kaosutmaning 2015: Läs en bok med ett djur på omslaget.
Den som har goda ögon ser renen

onsdag 6 november 2013

Ett duralexglas emot stengolvet

Det där med relationer är inte lätt. Kärnfamiljen är inget undantag. Tvärtom. En kärnfamilj är en ganska ensam, stängd värld. Egentligen hade det kanske inte behövt vara så. Marie är huvudperson i i en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén, Ordfront förlag 2010. Hon håller på att gå i bitar. Hennes familj består av mannen Johan samt två barn, Alma som är fyra år och Leo som är två, kanske. Marie har sömnproblem och har svårigheter att hantera Almas aggressivitet. BUP har tröttnat: Marie har tröttnat på deras omänskliga professionalism. Johan är bra med barnen som det heter. Åtminstone när han inte åkt på affärsresor. Innan Alma föddes var de överens om att det skulle vara slut med resandet, men det glömdes bort någonstans på vägen. Och nu har Marie egentligen passerat bristningsgränsen. Hon har fått medicin och ordinerats avkoppling. Hon åker till den gård hon ärvt av sin mormor. Under tiden hon tillbringar där funderar hon över sin mormors liv och det egna nära förhållandet till mormor. Med modern har Marie däremot en ganska komplicerad relation. Modern är enligt Maries bror Jens känslomässigt dysfunktionell. Under en uppgörelse på gården skriker modern åt Marie att hon egentligen aldrig velat ha barn. Marie själv tänker på sin egen lilla dotter som så tydligt tyr sig till sin far. Precis som Marie själv gjorde för övrigt. En stor del av i en familj finns inga fiender handlar om mor- dotter - förhållanden. Marie känner sig inte vuxen sin föräldrauppgift. Det är Alma som har makten i deras förhållande. Lillebror är mycket lättare. Maries mamma hymlar inte med att hon alltid tyckt att dottern är obegriplig. Till gården kommer också en lättsinnig amerikanska, Jennie, som är Maries motsats; fri, obunden och utan ansvar. Hon charmar omgivningen; stjäl smycken och beter sig som en tonåring.
Viktoria Myrén vrider och vänder på sina karaktärer. Hon formulerar träffsäkert sina psykologiska insikter. Det faller sig naturligt att jämföra med den nyligen utkomna och lästa Bröder & systrar av Maria Sveland. I den jämförelsen är det Sveland som drar det kortaste strået. Viktoria Myrén har förmågan att även se kärnfamiljens möjligheter medan Maria Sveland är helt onyanserad. Moderskapet studeras seriöst av Myrén och något mindre ingående syskonskapet. Sveland fokuserar som titeln antyder mera på förhållandet mellan syskon. Marie får så småningom krafter att fatta ett beslut. Något har vuxit fram i det fördolda under tiden hon konfronterats med sin mor och sin barndom.
Jag gillade verkligen den här boken. Jag uppskattar det ärliga allvaret.

fredag 21 september 2012

En berättande poet


Bilden är lånad

Den amerikanske poeten Louis Simpson gick ur tiden förra veckan.

Han föddes på Jamaica 1923 och flyttade som sjuttonåring till USA.
Hela sitt liv kom han att skriva utifrån ett utanförskap; inte hemma varken här eller där. Simpson skrev lyrik och undervisade i litteratur.

1964 fick han Pulitzerpriset för sin fjärde diktsamling

All the End of the open Road.

Louis Simpson företrädde den s. k. berättande poesin som kommit tillbaka i USA under de dynamiska 1950 - och 60-talen.

På svenska finns Kaviar på begravningen. Berättande dikter i översättning av Stewe Claeson på Ordfronts förlag 1998. Den innehåller dikter från 1971 till 1998. Lyriken från debuten 1949 och fram till 1971 har presenterats på annat håll, bland annat i Poesi från USA.