skip to main |
skip to sidebar
Magda Szabés roman, Izas ballad, handlar främst om två kvinnor, mor och dotter, och deras relation. Iza växer upp som sina föräldrars ögonsten, i all synnerhet faderns. Modern är en enkel, outbildad kvinna som har familjen som sitt livs enda innehåll. Fadern, Vince, är domare. Under det kommunistiska styret i Ungern blir han avsatt efter ett "felaktigt" domslut, men får efter ett par decennier upprättelse och pekuniär ersättning. Iza växer upp till en ansvarstagande ung kvinna. Studierna sköts minutiöst och hon blir en firad reumatolog. Hon är perfekt, kort sagt. Men jag saknar empati och inkänning. Iza går fram som en bulldozer. Äktenskapet med den föräldralöse Antal, som gläds över att äntligen ha fått en familj, tar slut efter fyra år. Det är Antal som går sin väg. Visslande. Nästa pojkvän, Domokos, är författare och en mera hårdhudad människotyp. Men jag tycker att det finns tecken på att han börjar dra öronen åt sig. När Vince dör bestämmer Iza att Etelka ska flytta från sin lilla trygga by till Izas lägenhet i storstaden Budapest. Det är ingen diskussion om saken. Naturligtvis blir det ingen succé varken för den ena eller den andra. Det finns ingen egentlig plats för Etelka och ännu mindre någon sysselsättning. Iza har en hemhjälp, Theresa, som också blir irriterad på Etelka, som inte vet vart hon ska ta vägen. Etelka vissnar och förlorar livslusten. Iza håller på att kvävas. Antal och Domokos har båda mera förståelse för och empati med Etelka än dottern. Kanske är det barnets önskan att inte se att en förälder blivit gammal och kanske inte har samma krafter som tidigare? Magda Szabo skildrar mästerligt det psykologiska spelet mellan mor och dotter. Varför talar de inte med varandra, kan en undra? Jag tror att det ligger i sakens natur. Det är för subtilt för att tala om. Däremot tycker jag att det finns en outnyttjad möjlighet, men det ska jag inte avslöja här.
Ungerska Magda Szabos (1917 - 2007)roman Izas ballad kom först ut 1968 under titeln I all oskuld. Nu har den kommit ut igen och då med ny titel.
Titel: Izas ballad
Författare: Magda Szabó
Översättare: János Csatlós
Förlag: Nilssons
Tryckår: 2018
Antal sidor: 374
"Hon hade kommit. Hon stod vid sin mors sida. Hon ville inte lämna henne ensam. Iza bar svart kofta och det syntes på hennes ögon att hon hade gråtit. Den gamla kvinnan kändes att hennes känslor splittrades, dels i protester och ett tvingande behov att hjälpa, att rusa fram till dottern och smeka henne som när hon var liten, lugna henne, trösta henne och torka hennes tårar, dels sin önskan att få lägga huvudet mot dotterns skuldra och bara ge efter. Det var ett säreget ögonblick, något liknande hade de aldrig upplevt. Iza hade aldrig bett om hjälp : sina bakslag tog hon utan att klaga och hon hade alltid meddelat vad hon bestämt sig för utan att be om råd. I tur och ordning meddelade hon utan osvep att hon efter studentexamen skulle läsa medicin, att hon hade fått anställning, att hon skulle gifta sig och sedan att hon skulle skilja sig från Antal och att hon hade fått en ny tjänst i Budapest. Sedan hon blivit vuxen visade Iza för första gången att hon kunde lida som andra. För modern var det som om hon såg sin dotter komma undan en livshotande fara, samtidigt som hon i smärtans kaos kände sig ur stånd att ingripa; förtvivlad såg hon Iza gråta utan att kunna hjälpa henne."
Från sidorna 41 - 42 i Izas ballad av Magda Szabó. Fler smakebitar HÄR
Varje söndag bjuder vi varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som har hand om den
Dola de Jong föddes 1911 i Amsterdam i en judisk familj. Hon fick fly landet under kriget och hamnade så småningom i Tanger. Hon dog 2003. 1954 kom Trädet och vinrankan ut i USA efter att ha blivit refuserad på en rad förlag. Boken handlar om lesbisk kärlek i 30 - talets Amsterdam. Men det är inte det mest uttalade i romanen; den mera anas. Bea är en medelålders chefssekreterare som möter den unga, gränslösa Erika, som är journalist och drömmer om att få ägna sig åt konst och litteratur. Be a behöver någon att dela hyran med och de flyttar ihop. Eftersom Bea är den iakttagande, osjälviska människa hon är kan Erika leva sitt hemlighetsfulla, oregelbundna liv. Erika har ett komplicerat förhållande till sin mor som hävdar att Erika är dotter till en jude. Bea förstår tidigt att Erika svävar i fara. Men Erika har just blivit kär i cellist och blundar för faran. Beas liv portioneras ut i bisatser då och då. Erika är huvudpersonen. Bea är trädet. Erika är vinrankan
Trädet och vinrankan är en underbar roman skriven på ett återhållsamt, svalt språk som är rent och vackert. Mycket döljer sig mellan raderna. Översättningen är gjord av Per Holmer. Nilssons förlag; Absint nr 10.
Absint är Nilsson förlags klassikerserie, med moderna såväl som äldre omistliga klassiker från hela världen.
Månadens språk i januari: Nederländska
Den 20 - årige Hiro Taguchi bor i Tokyo med sina föräldrar. Han har gått igenom skolan utan större besvär, men sedan orkar han inte längre. Han vill inte följa den utstakade vägen. Han vill vara ifred. Han stänger in sig på sitt rum. Han blir en s. k. hikikomori. En kylig februarimorgon efter två år i isolering ger han sig iväg till en park och sätter sig på en bänk och sedan sitter han där varje dag och undviker all kontakt med andra. Hans föräldrar skäms över honom och förklarar hans frånvaro med studier i USA. En dag sätter sig en kontorist på en bänk mitt emot honom. Han har läderportfölj och en röd - och grå - randig slips. Han röker, läser tidningen, äter sin goda bento - lunch och dricker sitt iste, röker och somnar. Vi sextiden reser han sig och ger sig iväg. Detta händer varje veckodag. Hiro börjar känna en viss medkänsla med honom. Han känner sig lätt beskyddande när den andre sover. En vacker dag tar mannen ett par kliv över gången och presenterar sig som Tetsu Ohara och bjuder på en cigarett. Därefter sitter de på samma bänk. Ohara pratar och efter ett par dagar är Hiro beredd att presentera sig och börja tala. Ganska snart talar de om det som är svårt i deras liv. Hiro berättar om en kamrat som inte passade in i samhället. Han skrev dikter och ville inte bli jurist som far, farfar och farfars far. Samhället har ingen plats för särlingar, sa hans far. En flicka i klassen var kraftigt mobbad och Hiro ställde inte upp för henne. Han känner skam för sina svek. Hiro har varit betraktaren, det stumma vittnet. En vacker dag berätta Ohara att han fått sparken men agerar som om han fortfarande arbetar för sin frus skull. Det är en skam att vara arbetslös. Det är också en skam att få ett funktionsstört barn. Bekantskapen övergår i vänskap. Hiro råder Ohara att tala om sanningen för sin fru. Lögnen bildar en klyfta omöjlig att överbrygga. Kanske gäller det också sanningen. Hiro upplever familjen som maskbärare som inte vill veta något om varandra. Vi är ofria , men det fritar oss inte från ansvar. Trots vår ofrihet kan vi alltid välja och stå för följderna. Och för varje val blir vi allt ofriare. Jag upplever ofta att förhållandet föräldrar/barn inte är så bra i Japan. Så också i Jag kallade honom Slipsen av Milena Michiko Flašar. Författaren har en japansk mor och en österrikisk far. MMF bor i Wien och boken är skriven på tyska. Anna Hörmander Piewka har översatt. Jag tycker att boken är japansk till sitt kynne; lugnet, stillheten; många vackert formulerade meningar. Hjärtsutran som ekar från templen Form är tomhet, tomhet är form får mig att reflektera. Jag läser långsamt och njuter av det rena språket och stryker under den ena meningen efter den andra. Jag kallade honom Slipsen är pärla som är svår att göra rättvisa åt. Läs den!
Nilssons förlag 2017
Inlägg
