I Övergivenheten berättar Elisabeth Åström sin judiska familjs dramatiska historia. Hennes pappa tog en vacker dag sina båda döttrar och pianot med sig och försvann. Hans namn fick aldrig nämnas mera. I uppföljaren till Övergivenheten, Rekviem för en mor, berättar hon om sorgen, saknaden, vreden och kärleken till den döda modern, med vilken hon alltid haft ett komplicerat förhållande. Modern var en stark personlighet med vilken dottern endast kunde umgås om hon uppfyllde villkoret total kapitulation. Modern talade ofta om att avsluta sitt liv. Två gånger hade hon försökt. Elisabeth var hennes enda skäl att leva. I Rekviem för en mor skriver EÅ poetiskt och vackert korta stycken om speciella hågkomster och tankar som kommer för henne. Det är ingen dagbok utan en personlig, rak bearbetning av sorgen och minnena. "Jag tycker inte om henne. Jag är lättad över att hon är borta, äntligen. Den lättnaden gör mig ledsen." EÅ sörjer den mor hon aldrig haft men så gärna velat ha. Visst finns det enstaka stunder av samförstånd som när dottern lämnar modern efter ett besök på hospice och säger: "Vi ses imorgon," och får till svar från sjuksängen "Möjligen." EÅ inser att hon lever med sin mor även när denna vilar i en urna som kommer att upplösas i jorden. Brahms Eins desutsches Requiem är ett tema i boken liksom Roland Barthes Sorgedagbok i vilken han sörjer sin döda mor. 112 sidor om sorg som inte alltid är så ren och enkel. EÅ har mycket att lära ut och väcker många tankar. Vackert och poetiskt och mycket sorgset.
Titel: Rekviem för en mor
Författare: Elisabeth Åsbrink
Förlag: Polaris
Tryckår: 2025
Antal sidor: (112)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar