torsdag 25 december 2025

Inte längre människa

Nu är den läst. Inte längre människa av Osamu Dezai. I översättning från japanska och engelska av Anna Troberg. (Inte kinesiska som jag påstod tidigare. Lars Vargös nya översättning görs däremot direkt ifrån japanska.) Ett par gånger tidigare har jag försökt läsa den men stupat direkt eftersom jag blev så dyster av den stackars huvudpersonen som i slutet av boken visar sig heta Yozo. Boken bygger på tre anteckningsböcker och är ett exempel på något som i Japan kallas shishosetsu = självbiografisk fiktion. Den första delen handlar om Yozos sorgliga uppväxt och hur han kommer till insikt om sitt utanförskap. I andra delen möter vi en ung man som äcklas av den glättiga fasad han uppvisar utåt. Han spelar clown och pajas. Det är nu han också börjar försöka begå självmord. Han lyckas först vid femte försöket 1948 strax efter det att Inte längre människa kommit ut. Yozo är vacker och kvinnorna dras till honom. De känner instinktivt av hans ensamhet. Några av dem försörjer honom också. En av dem är beredd att dö tillsammans med honom. Han överlever och hon dör, vilket kostar honom hans plats på universitetet. Medhjälp till självmord är straffbart. (I verkliga livet överlevde både han och sambon varefter de separerade.)  Yozo fortsätter sitt drönarliv tillsammans med Horiki som inte är något bra sällskap. Sprit, droger, pantbanken och ständig penningbrist. I tredje delen är botten nådd. Yozo hostar och kan uppvisa blod i näsduken. Han får morfin och snart är han beroende av både gin och morfin. Världen är en bottenlös fasa. "Tag mig till en plats utan kvinnor", säger Yozo, som väl knappast klarat sig utan dem. Han har inget till övers för andra människor. De intresserar honom inte. Han är underkänd som människa, känner han. Han känner varken glädje eller sorg. Inte längre människa. Yozos familj ingriper slutligen och Yozo hamnar på mentalsjukhus. Brottsling eller galning. Tillståndet i det japanska efterkrigssamhället är inte på topp. Nederlaget och skammen tynger och arbetslösheten är hög. Yozo känns som en exponent av samhällsklimatet. Inte längre människa är den näst mest sålda boken i Japan. Endast Kokoro av Natsume Soseki säljer bättre. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar