Visar inlägg med etikett Piratförlaget. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Piratförlaget. Visa alla inlägg

onsdag 17 juli 2019

Den kokosdoftande solkrämen

Piratförlaget













Jag har alltid varit svag för kokosdoftande solkrämer och shampon och dylikt.Nyss läste jag en novell av Linda Skugge som heter Den kokosdoftande solkrämen. Den handlar om Sarah och Fatima som vältrar sig på stranden en onormalt varm sommardag. I media har det varnats för alla bakterier som bildas i vattnet under extrem värme. Småflickorna Bonnie och Livia bygger sandslott. Bredvid Sarah ligger en ung välsvarvad flicka med påklistrade naglar och knattrar på sin mobil.  Sarah iakttar henne surt. Hon ska säkert göra sig fin för någon karl. "Barnlös, bekymmersfri, uppsluppen". Fatima har blivit lämnad efter 24 års äktenskap. Nu ska hon skita i sitt utseende. Hon ska vara konstnärligt helt fri. Som Tora Dardel var redan på tjugotalet. De kastar boken om Tora Dardel mellan sig; de citerar Nina Björk och Suzanne Brögger. Var finns de traditionellt manliga männen, undrar de? De har då inte stött på någon?  Hellre en man som kan fixa hem föda till familjen än att "prata om känslor". Känslor blir ingen mätt av.  Fatima ska förresten avskaffa alla traditioner också. Hon hatar dem. Solkrämen bildar mönster på vattenytan omkring barnen. Som ett mindre oljeutsläpp.
Rappt och roligt ur Äktenskap. Sex berättelser av Linda Skugge.
Passar in på nr 21 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell med något som doftar i titeln 

fredag 21 december 2018

Enkelt och storslaget

Marie - Louise Ekman gjorde det alla andra som råkar i samma situation borde göra. När hennes man skådespelaren Gösta Ekman hamnade på sjukhuset i Huddinge började hon skriva dagbok. Kanske är det svårt att veta från första början om det kommer att bli en långvarig sjukdomstid eller inte, men Marie - Louise Ekman bokför tiden november 2011 - mars - 2012. Dessa månader blir tämligen turbulenta för dem båda. Kasten mellan hopp och förtvivlan kan alla som haft någon svårt sjuk anhörig på sjukhus precis känna igen sig i. Marie - Louise Ekman far fram och tillbaka ut och in på sjukhuset. Hon för sin mans talan och tröstar honom när han är rädd och förvirrad. Utan den här dagboken hade tiden varit förlorad. Den hade aldrig gått att rekapitulera. Makarna Ekmans förhållande är innerligt kärleksfullt. Han vill helst att hon ska vara vid hans sida hela tiden. Hon saknar honom i hemmet. Marie - Louise Ekman skriver enkelt och kortfattat om deras dagar, "lilla Göstas" tillstånd, läkarnas utlåtanden, röntgen och andra behandlingar. Titeln på boken "Få se om hundarna är snälla ikväll..." syftar på Gösta Ekmans fasansfulla mardrömmar. Viss medicinering som är svår att undvara har sådana biverkningar. Det här är en storslagen och djupt mänsklig bok som man sträckläser. När Gösta Ekman sedan kommer hem läser de dagboken tillsammans och gråter. Nu gråter Marie - Louise Ekman ensam.
 

torsdag 26 juli 2018

Stanna hos mig

Piratförlaget
Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång.  Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.

onsdag 12 juli 2017

Hilma af Klint

Anna Laestadius Larssons inkännande och sympatiska roman om konstnären Hilma af Klint (1862 - 1944) har fått titeln Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint.  Jag kände inte till Hilma af Klint alls tidigare och hade in läst något av Anna Laestadius Larsson heller, så det blev två nya bekantskaper. HaK var tidigt ute med sina abstrakta målningar och hon visste att ingen i hennes samtid skulle förstå sig på dem. Hon var teosof och fick dikterat av De Höga visa vad hon skulle måla. Ibland styrdes hennes målningar av en högre hand, s. k. automatiskt måleri. Inför varje målning fastade hon och bad. Konsten betydde allt för henne. Hon förstörde allt som vittnade om henne själv. Ingenting fick skyla verket. Hon utnyttjade ganska hänsynslöst sina vänner, t. ex. den förmögna Anna Cassel som till och med köpte hus åt henne. Samtidigt var hon den som fick ta hand om modern. Många stora namn möter en i den här romanen. August Strindberg deltog i något spiritistiskt möte; Carl Larsson, Albert Engström och Rudolf Steiner m. fl. var kritiska till kvinnor och måleri. Ellen Key tyckte att det var förspilld kvinnokraft. Kvinnor skulle ägna sig åt hem och barn. Det var inget som hindrade Hanna Pauli. Hon hade tre barn och var gift med konstnären Georg Pauli, men hon framhärdade i sitt konstnärskap och tog ton i alla möjliga sammanhang. Kvinnlig rösträtt diskuterades mycket vid den här tiden. Ännu ett hot mot det patriarkala samhället. Hilma af Klint fick också ta en strid med sina föräldrar för sitt få studera vid Tekniska skolan, sedermera konstfack. Rudolf Steiner fick rätt i sin förutsägelse att det skulle ta mycket lång tid innan någon förstod sig på hennes måleri. De stora tempelmålningarn tog mycken plats och än idag är det problem med att hysa dem. Och det skulle dröja 45 år efter Hilma af Klints död innan hon fick en separatutställning. Men faktum kvarstår. Hilma af Klint var en föregångskvinna och Anna Laestadius Larsson har tecknat ett fint porträtt av henne och den tid hon levde i. Kvinnorna var undertryckta och beroende av föräldrar och/eller äkta man. Men under åren kring sekelskiftet 1800/1900 börjar det röra på sig. Det är en dynamisk tid som Laestadius Larsson skriver fram på ett smittande sätt. Det börjar dyka upp bilar på gatorna och spåvagnar till viss förfäran för hästarna och deras kuskar. Hilma af Klint och hennes väninnor red volociped till många mäns åtlöje. Språket flyter fint och det är spännande läsning oavsett vad en råkar tycka om spiritism och teosofi. Anna Laestadius Larsson tackar bl. a. konstvetaren och antroposofen Åke Fant som skrivit boken Hilma af Klint och författaren Gurli Lindén som skrivit böckerna Vägen till templet Enheten bortom mångfalden. pirat förlag
Feministsommar

onsdag 17 februari 2016

Modigt och rörande

Jag har inte läst något av Martina Haag tidigare. Men nu läste jag Det är något som inte stämmer. Den tilldrar sig på två plan; det ena där själva berättelsen äger rum och det andra när den skrivs i en STF - stuga i  Ráhnukka, Europas sista vildmark. Bokens huvudperson, Petra, tillbringar tre veckor i ensamhet som stugvärd i en sällan besökt fjällstuga. Petra är sårad och illa åtgången. Hon har lämnat alla sina kryckor hemma; cigaretterna, de ångestdämpande pillrena och sömntabletterna. När hon lämnar stugan är hon inte botad, men har uppnått en viss balans. Och hon har hon skrivit 195 sidor. Petra längtar efter de små sönerna som varit i Grekland med sin far, Anders Wallin. Bokens absolut bästa delar är de som beskriver det mest smärtsamma. Det hela börjar med att Petra känner på sig att något inte stämmer; Petra fattar misstankar på allvar; Petra försöker tala med Anders, som slår ifrån sig; Petra försöker med familjeterapi, Petra förhandlar med sig själv, Gud och Anders. Hon ska byta glödlampor, hon ska städa under alla möbler, hon ska inte jogga så mycket och hon kan visst säga upp kontraktet på sin lilla skrivarlya. Bara Anders inte lämnar henne. Anders förnekar i det längsta att det finns någon annan. Men en vacker dag är tiden mogen. Anders talar och säger att han faktiskt blivit kär i Klara Boman. Martina Haags skildring är så naken och enkel och så stark. När det är som värst tröstar sig Petra med att krypa in i Anders´röd - och svartrutiga jacka för där finns förfarande kvar en doft av honom. Lotta Kühlhorns omslag är kongenialt.