Visar inlägg med etikett Historiska Media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Historiska Media. Visa alla inlägg

torsdag 12 november 2020

ett halvt andetag

En roman, där en redan på de första sidorna möts av begrepp som tunet, trappen, förna, luggen i segerrulle och iskarl gör att jag faller som en fura. Året är 1948; miljön är Småland. Huvudpersonerna är Sonja och Mirkka. Sonja har sin fästman Axel medan Mirkka förefaller vara ensamstående när hon flyttar in i det fallfärdiga huset som är närmsta granne till Sonja och Axel. Sonjas och Axels ogifta samboförhållande blir föremål för diverse funderingar i omgivningen. Mirkka bjuder Sonja på kaffe gjort på rostade dadlar. Det smakar bättre än torvkaffet som smakade jord. Ganska snart avslöjas det att Sonja har ett sårigt förhållande till sin mor Amalia som redan i Sonjas barndom flyttade till ett mentalsjukhus. Sonja har alltid bråttom att avsluta sina fåtaliga besök hos modern. En får veta mer och mer om Sonja och Mirkki under tiden som deras vänskap utvecklas. Mirkka har en dröm om att springa ett ärevarv på Stadion efter vunnen löpning. Hon tränar ihärdigt. Hon har ett mål att arbeta emot. Löpning anses vara en väldigt olämplig sysselsättning för en kvinna. I kortbyxor, dessutom! Mirkka uppmanar Sonja att arbeta på att bli glasblåsarmästare trots att det anses vara förbehållet män. Sonjas far var glasblåsarmästare och Sonja är mer eller mindre uppvuxen i glashyttan. Glasbruksmiljön känns ny och fräsch. Sonja och Axel har ett märkligt, kyligt förhållande. De talar inte så mycket om känslor och tycks inte riktigt känna varandra. Debutanten Anna Agrell har skrivit en originell roman; lite ojämn ibland, men en läser gärna. Relationerna och kvinnornas villkor står i centrum i ett halvt andetag. Axel har synpunkter på hur en kvinna bör vara och vilka hennes uppgifter är. Amalia utsätts för övergrepp på sitt boende, trots att Sonja inte skrivit på några papper. ett halvt andetag har ett driv som gör att den är svår att lägga ifrån sig. Slutet får mig att fundera på om det kommer en fortsättning. Inte mig emot. Hur som helst så är jag nyfiken på Anna Agrells nästa bok.

Titel: ett halvt andetag

Författare: Anna Agrell

Förlag:  Historiska media 

Tryckår: 2020

Antal sidor: 287 sidor

måndag 9 november 2020

Dracula. Myt och verklighet

Lundaförlaget Historiska Media ger ut en serie som heter Världens dramatiska historia. En titel i den serien är Dracula. Myt och verklighet av Katarina Harrison Lindbergh. Hon har tidigare skrivit Vampyrernas historia (2013) så hon är redan inne på området. Den Dracula vi känner bäst är väl den vi möter i Bram Stokers roman med samma namn. Det är evigheter sedan jag läste den men jag minns den arme Jonathan Harkers förfärliga upplevelser hos den mystiske greve Dracula i Transsylvanien. Harker hade kallats in för att hjälpa greven med fastighetsaffärer och han förstår ganska snart att han inte är gäst utan fånge i slottet. 1897 kom Bram Stokers roman ut och måste därefter läsas på scen för att bevara författarens copyright. Dracula blev inte mer uppmärksammad än Stokers tidigare romaner men Dracula hade framtiden för sig. När Bram Stoker dog 1912  var romanen inne på sin nionde upplaga. 1400 - talsfursten Vlad III i Transylvanien kallades även pålspetsaren eller påldjävulen efter sin vana att spetsa sina ovänners huvuden på pålar. Han hade det inte lätt eftersom han måste hantera det osmanska riket å ena sidan och Ungern å andra sidan. Vlads far var medlem i Drakorden vars syfte var att bekämpa muslimer. Dracula betyder drakens son. Bokens omslagsbild är en oljemålning föreställande den grymme Vlad III. Men det finns inget som talar för att Vlad III var vampyr. Francis Ford Coppola kom så småningom att göra en film som han kallade Bram Stokers Dracula (1992). Han ville ge sken av en dokumentär, men det är det alltså inte tal om. Coppola har dragit ifrån och lagt till efter eget behag i Stokers roman. Begreppen vampyr och varulv kom att flyta samman och är ibland samma sak. Stokers Dracula är båda delarna. I folktron fanns s. k. vardjur och varföremål som sades stå i kontakt med djävulen. I Sverige finns detaljrika skildringar av varulvar ifrån 1700 - talet. Och vem vet hur det stod till med Bockstensmannen som begravts som en vampyr med ansiktet neråt med en påle genom kroppen och på en avlägsen plats? I dagens läge har vi sett åtskilliga vampyr - och varulvsberättelser i litteratur och på film. True blood gick som serie i TV för en del år sedan. Sookie Stockhouse minns jag som en jättesöt liten flicka, som inte borde fått springa ute  om nätterna. Stephanie Meyers Twilightserie filmades snabbt. Jag berömmer mig av att med en viss framgång ha sett första delen, Breaking dawn. Och Richard Mathesons zombievampyrklassiker I am Legend är en riktig rysare som jag också har sett. Boken kom 1954. Däremot har jag inte läst Anne Rice´s böcker om Lestat och Louis, The Vampire Chronicles. Katarina Harrison Lindberg går igenom både föregångare och uppföljare kring romanen om Dracula; både myter och eventuell verklighet. Senaste svenska utgåvan av Dracula var kompletterad med nytillkomna rön. Sådant är väldigt trevligt.  Dracula. Myt och verklighet omfattar endast 160 sidor. Men den är mycket rymligare än så. Det är mycket intressant och medryckande läsning som gör att en måste tillfoga några titlar på den redan långa TBR - listan. Författaren skriver ledigt och personligt resonerande och det är inte svårt att föreställa sig att hon är en utmärkt föreläsare.

Titel: Dracula. Myt och verklighet

Serie: Världens dramatiska historia

Författare: Katarina Harrison Lindbergh

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2020

Antal sidor: 160
 

söndag 25 oktober 2020

En smakebit på søndag

" När jordnötsexperten Alexandr Stjukin i januari 1942 somnade in vid sitt skrivbord blev han den förste att dö av de vetenskapsmän som svalt ihjäl på institutet för växtförädling vid Isakstorget i Leningrad. Under den tre år långa tyska belägringen skulle fler följa. I en stad plågad av svält, sjukdomar, artillerield och råttor galna av hunger var Alexandr Stjukins död knappt något att ens höja på ögonbrynen åt. Han var bara ytterligare en kropp i den ändlösa hanteringen av de döda. Men för hans kollegor blev han det första offret i deras gemensamma kamp. Alexandr Stjutkin dog omgiven av prydligt katalogiserade lådor med fullt ätbara fröer av vete, korn och havre. Fler än 200 000 fröprover till en vikt av flera ton fanns inom räckhåll. I den palatsliknande byggnaden fanns även potatis, majs och proteinrika baljväxter. Men den enorma samlingen av fröer från fem kontinenter var det ingen som rörde."

Från sidan 13 i Den stora fröstölden av Jens Nordqvist. Historiska media. 2020

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser; utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 10 oktober 2020

Den konserverade änkan

När unga Sara, gelbgjutarmästar Carl Thunvings föräldralösa dotter, gifts bort med möbelkonstnären Georg Haupt, flyttar läsaren med in i det hauptska hushållet där det förutom tre moderlösa döttrar även finns den stumma pigan Klara, Maarja som lagar maten och svär på finska samt den lösaktiga Britta som sällan är där hon borde vara. Vid middagstid sätter sig också gesäller och lärlingar till bords. Skråväsendet har en stark ställning vid den här tiden, det vill säga slutet av 1790 - talet. Gesällerna står i kö för att få göra sina mästarprov. När Georg Haupt dör planerar verksgesällen Petter Kyhlberg att han ska överta såväl verkstad som änka. Han har skrået i ryggen. Åldersskillnaden och resonemanget till trots blev Sara och Georg lyckliga i sitt äktenskap. I takt med att Sara blivit  varm i kläderna har hon också vuxit med sina uppgifter. Barnaskaran har växt och nu får hon ansvar för verkstaden också. Som änka har hon blivit myndig vilket inte hennes väninna, Maja - Lisa,  som driver ett kaffehus, är. Hon har ansökt om att få bli det men fick avslag. Hon har ett och annat att lära Sara. " Det är kunderna därute som styr vad du gör", säger hon. Sara behöver värva kunder till möbelverkstaden. Kvinnorna i romanen Den konserverade änkan av Hélène Gullberg, intendent vid Kungliga slottet, är föremål för författarens speciella intresse. Gustav III:s danska drottning Sofia Magdalena bör naturligtvis snarast föda en son. Latrintömmerskorna är kvinnor som misskött sig på något sätt. Pigorna har sin underordnade ställning i huset. Döttrarna i huset förstår att de aldrig kan få samma värde som en son, som kunde övertagit verkstaden. Entreprenören Maja - Lisa är en frejdig pionjär som gärna delar med sig av sina erfarenheter. Sara får uppleva en hel del sorger och prövningar, men hon härdar ut. Den konserverade änkan, Hélène Gullbergs romandebut, är oavlåtligt intressant läsning. Det finns  livfullhet i språket och energi i persongalleriet. Författarens eget engagemang och hennes gedigna kunskaper är uppenbara. Alla personerna har existerat och platserna är autentiska. Detta är en stockholmsroman som berättar mycket om sitt samhälle. Den förenar historia, kulturhistoria och personhistoria med fiktion. Jag har roat mig ordentligt med alla gamla ord och yrkesbenämningar. Och jag hade en liten fundering; kommer det en fortsättning?

Titel: Den konserverade änkan

Författare: Hélène Gullberg

Förlag: Historiska media

Tryckår: 2020

Antal sidor: 351

söndag 27 september 2020

En smakebit på söndag

"Har du sett att någon flyttat in uppe på tunet?" - "Kan det verkligen stämma? - "En kvinna, med nätt figur. Igår när jag kom hem satt hon på trappen." - "Nej,  du måste ha fel. Inte kan någon bo där." Jag går fram till fönstret och kastar en blick uppåt krönet. Ännu ligger förnan kvar på marken. bara några få gröna grässtrån sticker upp här och var,grässtrån sticker upp här och var. På radion har de varnat för att vintern ska komma tidigt i år. På håll ser stugan skev ut, ett dockhus med sluttande väggar och eternitplattor som går att lyfta bort.Ibland har jag stannat till vid gaveln, men lika fort skyndat därifrån. Det är något med mörkret därinne."

Från sidan 9 i Ett halvt andetag av Anna Agrell. Utgiven på Historiska Media  


Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
 

Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 19 september 2020

Svenska drottningar


Att läsa Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till idag av Karin Fredenborg Falkdalen är en lektion i svensk historia. Den svenska kungalängden kunde jag till nöds men drottningarna - dem kunde jag verkligen inte. Desto intressantare blev det. Eftersom författaren valt att berätta om drottningarna utifrån fem olika aspekter på uppdraget att vara drottning fick jag börja med att göra en förteckning över kungar och drottningar och årtal. Inom de fem kapitlena som behandlar drottningen som maka, representativ partner, frambringare av arvingar (helst prinsar), politisk partner och landsmoder följer författaren kronologin. Drottningens roll var inte lätt. De flesta hämtades från andra länder och de allra flesta äktenskapen var resonemangspartier. Det gällde fred och allianser. Förvånansvärt ofta uppstod varma känslor mellan makarna men inte alltid. Gustav III och hans drottning, Sofia Magdalena av Danmark, kom inget vidare överens. Och Gustav IV Adolf ville skiljas från Fredrika av Baden. Den blivande drottningen förväntades vara av ädel börd, bildad, vacker, fruktsam och social. Dygderik och from hette det under Gustav Vasas tid. Hans andra hustru, Margaretha Eriksdotter Leijonhuvud, anses vara en förebild som drottning. Hon gjorde allt rätt. Drottningen var i allmänhet den som utgjorde en länk mellan regenten och folket. En del vann folkets hjärtan genom att ha lärt sig svenska redan innan de blev drottningar. Drottningarna förväntades vara plikttrogna och lojala. De måste låta sina egna personer komma i andra hand. Inte sällan fick de finna sig i att deras män var otrogna. Så fick till exempel Josefina som gift sig med Oscar I som 16 - åring och av kärlek finna sig i att dela honom med skådespelerskan Emelie Högqvist. Graviditeter och förlossningar var  av största intresse för alla parter. Hovet höll noga reda på sakernas tillstånd. Förlossningarna var mer eller mindre offentliga till en början för att sedan bli en något mera privat angelägenhet. Ulrika Eleonora d. ä. kom ifrån Danmark och var gift med Karl XI. Äktenskapet var ganska lyckligt och begåvades med sju barn. När drottningen dog 1693 var hon gravid med det åttonde, enligt Karin Tegenborg Falkdalen. Hon hade bett om en icke dyrbar begravning och att pengarna istället skulle gå till välgörenhet. Drottninghuset var en s.k. barmhärtighetsinrättning för gamla, sjuka och fattiga kvinnor som byggts på Ulrika Eleonoras uppdrag. Sophiahemmet är ett   grundades 1889 av Sveriges dåvarande drottning Sofia av Nassau och maken kung Oscar II. Dessa båda var väldigt lyckliga i sitt äktenskap och levde som en vanlig borgerlig familj. De höll sig mycket för sig själva och fick kritik för det. Vid den här tiden skrevs det mycket i tidningar och tidskrifter om kungligheterna. Många av drottningarna var fängslande personligheter värda all beundran. Svenska drottningar bjuder på intressant läsning. Språket är spänstigt och lättläst; författaren är mycket kunnig. Men jag tycker att de fem kapitlena kunde varit färre. De går ju ändå in i varandra. Och det gäller samma kvinnor i samma ordning i varje kapitel. Som det nu är känns det lite hackat. Ett extra plus är den reviderade syn en får på kungarna. Somliga förvånar i sin okänslighet och kyla medan andra inser glädjen och nyttan med en lojal och plikttrogen livskamrat.

Titel: Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till nutid

Författare: Karin Tedenborg Falkdalen

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2020

Antal sidor: 384 sidor

måndag 29 juni 2020

Clara

Vilhelm svarar på en annons om delad lägenhet i Malmö på Spångatan 32. Clara heter den 25 - åriga kvinnan som hyr ut,  De träffas i Folkets Park och pratar en stund innan de går till lägenheten som är ganska bohemisk. Ett villkor jag gäller. Vilhelm måste spela pojkvän åt Clara. Hennes förre pojkvän Marco förolyckades på balkongen och föll i gatan. Men det får Vilhelm inte veta förrän senare. Det är upprinnelsen till Jens Lönnaeus debutroman Clara.
Clara är gränslös och utlevande och hon är känd överallt, till exempel i Kollektivet. Vilhelm blir ganska fascinerad av Claras sätt att leva även om han inte alltid är intresserad av att delta i allt festande. Och snart upptäcker han vad hon håller på med både vad det gäller honom och sitt levebröd. Men Vilhelm accepterar allt. Han vill bli en annan människa och lämna det förflutna bakom sig. Han vill bli kvitt minnena av modern som stängde in honom i ett mörkt skåp som han fick dela med hushållsavfallet och en massa flugor. Clara kommer att göra det möjligt för honom att bli en annan Vilhelm. Det är mycket som förefaller Vilhelm mystiskt. Han talar med Claras bästa väninna, Karolin, och det kommer att stå henne dyrt. Det är mycket spännande och allt känns kusligt osäkert. Flera gånger får en veta att hjärnan klipper och klistrar och möblerar om ens minnen. En kan inte lita på varken sig själv eller någon annan. Och absolut inte på Valter. Malmö är mycket levande i den här romanen. Särskilt området omkring Möllevången. Malmö sägs vara en stad mycket bättre än sitt rykte. Medierna förstör bilden av Malmö. Men visst - där skjuts mycket. Personteckningen är kanske inte så djupgående. Vilhelm är konturlös och formbar som modellera och jag blir lite irriterad på hans sätt att rätta sig efter allt och alla. Särskilt då Clara. Men det är spännande rent psykologiskt, välskrivet och överraskande in i det sista. Jag tror på det här författarskapet.

Titel: Clara
Författare: Jens Lönnaeus
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312

onsdag 15 april 2020

Golvad av Elin

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson; en gedigen biografi om en mångsidig, förvånansvärt modern kvinna som hann uträtta otroligt mycket under sina 66 år på jorden, 1882 - 1949. Ingen kunde passa bättre än Ulrika Knutson att skriva  en en biografi om Elin Wägner. De är samma andas barn. Redan i förordet möter Ulrika Knutsons personliga tilltal. Uppenbarligen har hon haft roligt när hon skrivit och sådant smittar läsaren. Elin Wägner och hennes tid blir så levande att en tycker sig vara där. Hennes namnkunniga vänkrets var stor; hon reste till konferenser; hon var medlem i Fogelstadgruppen och Samfundet De nio; hon arbetade för kvinnors rättigheter, rätten till rösträtt och fred. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien och efterträdde Hans Larsson på stol 15. Elin Wägner hade tidigt klart för sig att det gällde att ta vara på jordens resurser. Hon var starkt influerad av Ellen Key även om hon också kunde se kritiskt på denna. Hon kom också att påverkas djupt av Mahatma Gandhis anti - våldsbudskap. Romanen Norrtullsligan - om fyra kontorsflickor i Stockholm - kom ut 2008 och Pennskaftet, med en kvinnlig journalist som huvudkaraktär, kom 1910, samma år som hon träffade John Landquist, litteraturvetare och sedermera professor i filosofi och psykologi. De gifte sig och hade stort intellektuellt utbyte med varandra hela livet. Men Landquist var en kvinnokarl och äktenskapet knakade snart i fogarna och 1922 var Elin klar för skilsmässa. Elin Wägner hade bildningskomplex och var ganska osäker hela livet. Hon hade en liten tunn röst och var egentligen inte förtjust i att tala inför publik vilket inte hindrade att hon reste runt och höll föredrag. Elin Wägners första romaner tilldrar sig i Stockholm; sedan blir det småländska miljöer till exempel i Åsa - Hanna som kom 1918. Tusen år i Småland kom ut 1939 och är en hembygdsbok som innehåller historia, geografi och skrönor i bästa Piraten - stil. I romanen Den namnlösa, 1922, anas Elin Wägners svägerska Ellen Rydelius; Svalorna flyga högt, 1929, Vinden vände bladen 1947,  är andra smålandsromaner. Essäsamlingen Väckarklocka kom 1941 och räknas som en väldigt viktig tiitel i Elin Wägners utgivning. Där diskuteras kvinnor, fred och miljö med utgångspunkt ifrån forna tiders matriarkat. 1925 - 26 hade Elin Wägner en kärlekshistoria med den gifte författaren Sigfrid Siwertz. Och hon hade flera andra affärer. Hon fick aldrig några barn men tog sig an sin brorson Vanni. Elin W hade inget körkort och lärde sig aldrig cykla. Trots att hon fick en cykel av John Landquist. Mot slutet av sitt liv blev Elin Wägner kväkare. Ulrika Knutson förmedlar massor av kunskap; hon berättar skrönor och citerar bitska och humoristiska kommentarer av Elin Wägner; hon presenterar Elin Wägners många viktiga vänner och kolleger; hon blåser liv i femtio år av kvinnokamp och hon gör det med fart och schwung. Den besvärliga Elin Wägner är en biografi av bästa märke. Dialogen fortsätter för att låna en titel av Elin Wägner. Jag kommer att fortsätta läsningen.

Titel: Den besvärliga Elin Wägner
Författare: Ulrika Knutson
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 400 

Den här boken passar in på nr 33 i Mias Kaosutmaning 2020 Läs en fackbok.

torsdag 9 april 2020

Helgfrågan v. 15

Mias helgfråga gäller vad vi läser just nu och vilket påskgodis vi gillar mest.
Just nu avnjuter jag Ulrika Knutsons nyutkomna biografi om Elin Wägner
Den besvärliga Elin Wägner, från Historiska Media. Den är både rolig och intressant och jag läser den som en roman. Pennskaftet väntar liksom lite påskekrim. Fick just idag ifrån biblioteket Min fars hemlighet av Sara Blædel.
Mitt godaste påskgodis finns nästan inte att få tag i längre. I flera år kunde jag köpa det i närmaste större stad, men det går inte längre. Antagligen skulle en kunna göra teaterkonfekt själv, men det blir nog inte så proffsigt som på bilden som jag lånat ifrån Wikipedia.

torsdag 2 april 2020

Helgfrågan v. 14

Mias helgfråga gäller om vi hittat något bra att läsa i påsk och om det blir något påskekrim.
Jag ska läsa Ulrika Knutsons biografi över Elin Wägner, Den besvärliga Elin Wägner som just kommit ut på Historiska Media.
Mitt påskekrim blir Kyldygnet av Philip Birk också från Historiska Media

Bonusfrågan: Hänger ni med på Påskutmaningen
Det gör jag inte. Kan inte läsa på det sättet. Men jag kommer att följa det hela med stort intresse på säkert avstånd

söndag 17 november 2019

En smakebit på søndag

"Oleg Gordievskij föddes in i KGB. Han formades, älskades, förvanskades och skadades av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Han var till och med nära att gå under på grund av den. KGB fanns i hans hjärta och hans blod. Hans far arbetade inom underrättelsetjänsten i hela sitt liv och bar sin KGB - uniform varje dag, även på helgerna. Familjen Gordievskij bodde i ett flerfamiljshus för KGB - anställda, åt särskild mat som endast officerare fick tillgång till och umgicks med andra spionfamiljer på fritiden. Gordievskij var ett KGB - barn."

Från sidan 19 i Spion och förrädare. Kalla krigets största spionhistoria av Ben Macintyre. Historiska Media. 2019

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Fler smakebitar HÄR.

torsdag 24 oktober 2019

Dramatiska damer

Det kanske säger mer om mig än om Dramatiska damer, men jag hade aldrig lånat den. Och hade jag inte fått den som läsex från Historiska Media hade jag aldrig läst den. Jag gillar varken omslag eller titel. De ger sken av något spektakulärt som inte stämmer med innehållet i boken som är bra mycket mera seriöst. Sjuttiofem porträtt från femhundra år är undertiteln och den är ju mera sansad. Maria Persson är illustratör och en duktig sådan ser en på alla bilderna i boken. Nils Hjort är historiker och skribent i från Jönköping och han har skrivit texten. Urval kan ju alltid diskuteras. I Dramatiska damer trängs de helt okända med de mycket kända, som Greta Garbo, Moder Teresa och Golda Meir. Varför inte låta de okända få ta hela utrymmet? De flesta utav dem var föregångare och gick helt sin egen väg. Jag tänker till exempel på en sådan som proffsidrottaren Tillie Olsson som gjorde cykelsporten stor efter det att hon emigrerat till USA 1891 och börjat cykla. Familjen skämdes. Raketforskaren Yvonne Brill f. 1924 omnämndes i dödsrunan 2013 (!) för sin Biff Stroganoff men inte för sin forskning. Mediet Eusapia Palladino var bluffmakarnas okrönta drottning i en tid då psykologin var på frammarsch. Många, till exempel Pierre Curie, trodde fullt och fast på henne, medan den amerikanska publiken var kallsinnig. När hon dog år 2000 var alla hennes knep avslöjade. Damerna Bonnie Parker och Elena Ceausescu var snarare ökända än kända. Vem har inte sett filmen Bonnie Och Clyde? Och vem har inte läst om alla fru Ceausescus skor? Men lyxen var så oerhört mycket mer omfattande medan landets befolkning svalt och for illa. Den första damen, Roxelana, föddes 1505 ca och den sista Wangari Maathai, som så skogsskövling som själva roten till det onda, föddes 1940. På det hela taget kan jag säga att det var intressant att läsa om de helt okända kvinnorna som tog sig för sådant som inte låg i tiden och som ansågs opassande för kvinnor. Mod saknades verkligen inte. Inte styrka heller. Och jag tror att Maria Persson och Nils Hjort haft roligt när de framställt boken.

Titel: Dramatiska kvinnor
Text: Nils Hjort
Illustratör: Nils Hjort
Tryckår: 2019
Förlag: Historiska Media

lördag 19 oktober 2019

En smakebit på søndag

Ransta, hösten 1514

"En främmande kvinna går genom Ransta. Hon haltar och har blod i pannan. Håret är eldrött och ögonen klarblå, men trasiga och liksom vilda. Även kläderna är vilda på någotvis. Hon bär en ränsel i handen, den släpar i marken. Hon är ganska ung, kanske tjugofem, det är svårt att se på somliga. Ett regn faller, en fågelflock lyfter från ett träd med gyllene krona. Höstens tid är så vacker men det tänker nog inte den främmande kvinnan på nu. Mor håller mig hårt i handen. Jag vill bara springa fram och hjälpa kvinnan, men jag måste hålla i mor som kan börja skrika våldsamt annars.  Far kommer ut från torpet, krafsar sig i håret och ser sig undrande omkring. En grannkvinna går nu äntligen fram till den främmande kvinnan och tar henne varsamt i handen. Då faller hon ihop på marken."

Från sidan 17 i Skärvornas drottning av Johanna Nilsson. Släkten XI
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delger varandra smakebitaar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Den här veckan håller AstridTerese på den norska bokbloggen Betraktninger
i tyglarna. Fler smakebitar HÄR.

onsdag 15 maj 2019

Och bergen skall rämna

Tornehamn ligger vid södra sidan av Torne träsk. Där tilldrar sig Och bergen skall rämna
Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Tidsmässigt befinner vi oss i början av 1900 - talet. Hedvig är gift med prästen Georg. De kommer närmast ifrån Uppsala och Hedvig har i början lite svårt att anpassa sig till fjällen och den storslagna naturen. Georg skaffar David, Hedvigs bror, arbete vid järnvägsbygget.  Det bestäms över huvudet på David som ett försök att rädda familjens torp. Hedvig och far har kommit överens brevledes. Georg har problem med en tjänstledig kateket, en sorts lärare för lapparna. "Att komma med bildning och gudstro till lappmarken kräver sin man, tro inget annat", säger Georg. Hedvig får den strålande idén att hon skulle kunna undervisa samebarnen. Georg är inte speciellt uppmuntrande. Men Hedvig framhärdar och en får följa hennes envisa kamp för att bibringa barnen kunskaper när de inte har ett gemensamt språk. Georg har inga höga tankar om varken samerna eller deras barn. Hans kvinnosyn är inte heller så berömvärd. Hedvig fäster sig särskilt vid flickan Sara, samekvinnan Marets dotter. Hedvig vill ha barn, men Georg har aldrig uttryckt någon önskan att bilda familj. När Hedvig får missfall beslutar hon sig för att inte berätta för Georg. Om orden yttrades högt kunde vad som helst brista. David far illa och behandlas skamligt av de så kallade arbetskamraterna med lagledare Anders Lundholms goda minne. Kokerskan Klara - av rallarna kallas hon Husdjuret - står på Davids sida. Första och sista kapitlen i romanen är Marets, samekvinnans, vilket jag kan tycka är ett ställningstagande. Samerna har tvingats söka sig nya vägar för renhjordarna; järnvägsbygget förväntas ta ännu några år. Georg möter myggen och det avgör saken för hans och Hedvigs del. Erika Olofsson Liljedahl har gjort det igen. Den första romanen Någonstans brister himlen var överraskande bra. Andra boken brukar vara svårare. Men inte för den här författaren, uppenbarligen. Miljön är väldigt fint beskriven; naturskildringen doftar och framkallar syner på näthinnan. Hedvigs möte med norrskenet är magiskt. Den magra vargtikens ylande får en att rysa med Hedvig. Rallarnas hårda liv, Hedvigs otacksamma roll som prästfru; Marets nomadliv och samernas förhållanden i övrigt skildras med stor trovärdighet. Allt är omsorgsfullt framställt; språket är vackert och förmedlar en tid, en plats och människornas hårda villkor i Tornehamn i Norrland. 

Titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsdotter Liljedahl
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 356 sidor

söndag 5 maj 2019

En smakebit på søndag

"Dagen då mordet begicks sänkte sig himlen över Slaughterford nästan ända ner till trädtopparna och regnet skvalade. Det var ett ymnigt sommarregn som gjorde allt genomblött, det första på flera veckor. Byborna vaknade till ovädret och hävdade sedan att de hade begripit att det var fara å färde. De var skrockfulla människor, benägna att tolka allt som tecken och förebud och att tro det värsta om alla. Sid Hancock på Honeybrook Farm påstod att vattnet i By Brook hade blivit rött. Det nickades dystert, även om mordet inte hade begåtts tillräckligt nära ån för att blodet skulle kunna rinna ner i vattnet. Woolly Tom, som hade en fårskock på en liten gård uppe på åsen, sa sig ha förstått att döden var i faggorna när en av hans tackor hade fött ett lamm med två huvuden tidigare samma vår. Ända sedan dess hade han gått runt med en torkad kanintass i fickan, för den händelse skuggan försökte falla över honom. Döden var ingen sällsynthet i Slaughterford. Men den är sortens död var det."

Från sidan 7 i Gömstället av Katherine Webb 
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, givetvis. Denna veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 6 april 2019

Där rosor faktiskt dör

Sandra är ekonom på en revisionsbyrå. Nu är hon på väg till Tranås till sin moster Majken som ska fylla sjuttio. Hon driver en begravningsbyrå tillsammans med sin man Börje. Sandra har påbörjat en extra lång semester. Hon ska besöka olika historiska platser; närmast Varnhems kloster där hon ska hälsa på vikingakvinnan Kata. Men ödet vill annorlunda. Hon tvingas omedelbart in i verkligheten i Tranås och inte kan hon lämna Majken när hennes Börje plötsligt dör. Sandra får naturligtvis ta hand om bouppteckningar och testamenten och allt finner hon i en otrolig röra på Börjes kontor. Ekonomin är körd i botten och Sandra säger till Majken att här måste nyanställas. Angelika, 35, i för korta kjolar och strandsandaler kommer ifrån ett bemanningsföretag. Hon  visar sig vara rena fyndet med erfarenhet som begravningsrådgivare och kantor. Christoffer är frilansande begravningsentreprenör. Majken ogillar det hela, men Sandra tänker att byrån måste sättas på fötter för att kunna säljas. Kistgrossisten Thomas presenterar sig - varför inte ett showroom i utrymmet på andra våningen? Christoffer och Sandra ordnar kistläggning i hemmet; Sandra blir misstänksam mot portiern Mikael på hotellet som ärver en förmögenhet av en äldre dam som inte ens är släkt med honom. Alla engagerar sig i upprustningen av Begravningsbyrån Tranan och det är intressant att ta del av deras idéer. Där rosor faktiskt dör är lättläst och underhållande och researchen gjorde Ewa Klingberg när hon under en tid faktiskt arbetade på en begravningsbyrå. En hel del termer får en lära sig och ordet "hämtning" har fått en helt ny betydelse. Titeln och undertiteln är bra och jargongen verkar trovärdig. Men skulle jag anlita Begravningsbyrån Tranan? Nja, jag kanske avvaktar tills nästa del i kvartetten kommer. Blott en begravning heter den delen och kommer under april. Och då lär väl showrummet vara iordningställt.

Titel: Där rosor faktiskt dör
Författare: Ewa Klingberg
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238

lördag 16 mars 2019

En sekund är jag evig

Maria Gustavsdotter brukar skriva historiska romaner. Jag har  hittills endast läst den del av Historiska Medias Släkten, nämligen nr fyra med titeln Helenas hämnd, som är skriven av henne. I 
En sekund är jag evig använder sig  
Maria Gustavsdotter av samma teknik som Ewa Klingberg brukar använda. Ett nu och ett då; kapitlena växlar. Våren 1717 tilldrar sig första kapitlet. Annika Trullson har fått tjänst hos en professor i Lund. Hon tänker sig en framtid i Lund. Hon vet att hennes styvfar misshandlar modern. Och hon vet att hon behöver skydda sin bror Jens, som är lätt förståndshandikappad. När modern dör lurar hennes styvfar henne att stanna hemma och sköta djuren och laga maten. I granngården bor Anders, den unge mannen hon tänker gifta sig med när sorgeåret gått ut. Men svärfadern gör det omöjligt för henne att stanna i hemmet. Anders mor hjälper Annika iväg iförd broderns soldatkläder. Vad fanns det att göra för en ensam ung flicka, som lätt kunde bli infångad för lösdriveri. Annika kommer att delta i Karl XII:s andra fälttåg mot Norge. Kyla, smuts, blod, skrik, skräck, likplundring; Maria Gustavsdotter får verkligen fram det fasansfulla med krig. När Karl XII gav sitt arma manskap order att dra skeppen på land mellan Strömstad och två och en halv mil norrut måste jag gå till historieböckerna. Men, jodå, det stämde. Maria Gustavsdotter är väl inläst på tiden; seder och bruk, klädedräkt, mat och dryck och ålderdomliga ord och uttryck. Nutiden representeras av Birgitta, som är medelålders och biblioteksanställd. Hon är gift med Gunnar och har två utflugna barn. Nu har hennes mor dött och alla tar för givet att  Birgitta tar hand om moderns lägenhet i Lund och begravningen. Även brodern Anders som endast intresserar sig för den värja som finns i familjen som det finns en viss mytbildning omkring. Birgitta är inte så värst effektiv i sitt utrensningsarbete. Hon har många invändningar mot sin döde far och hans svek mot modern - på Birgittas bekostnad. Men nu börjar hon läsa sin fars släktforskningsanteckningar och blir motvilligt intresserad. Birgitta är vagare i konturerna än Annika. Men hon är - liksom Annikas mor var - fångad i sin kvinnoroll. Det har inte ändrats på 300 år. Romanen är välskriven och väldokumenterad. Och att det fanns kvinnor som förklädda förekommer i stridande förband kan en också läsa om i Kvinnor i strid av Anna Larsdotter.

Titel: En sekund är jag evig
Författare: Maria Gustavsdotter
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2018
Antal sidor: 326

onsdag 16 januari 2019

Midsommarbrud

Elisabeth Östnäs har skrivit sista delen i Historiska medias serie Släkten. I del 10 har vi kommit fram till mitten av 1400 -talet. Bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson blir trots sitt fysiska handikapp utsedd att leda missnöjda bönder och andra i uppror mot Erik av Pommern som satt i Köpenhamn och krävde allt högre skatter av sitt folk. Först och främst ger sig upprorsmännen på jakt efter Eriks fogdar i Sverige. Prästerskapet var inte sena att suga ut folket heller. Engelbrekt är en begåvad man med talets gåva. Hans unga hustru Karin har blivit bortgift för pengar och mot sin vilja Efter en tid i mannens gård återvänder hon till sitt hem. Hon står inte ut med frillan Gertruds regemente. Dessutom hade hon själv valt en man åt sig. Men han blev i sin tur bortgift med en kvinna han aldrig tänkt sig. Det är ur Karins perspektiv romanen berättas. Karin kommer att följa Engelbrekt i hans fredliga förehavanden lika väl som i strid. Precis som de andra männens fruar. Somliga kvinnor är också stridande. Engelbrekt fann att han släppt lös krafter han inte kunde styra. Han hade gärna hållit sig till fredliga förhandlingar. Karin har funnits i verkliga livet liksom de flesta av de andra personerna som figurerar i romanen. De historiska händelserna är helt autentiska. Karins livslånga kärlek till Folke, den man hon älskade men (nästan) inte fick, är både rörande och bitterljuv. Men äktenskapet med Engelbrekt blir inte olyckligt ändå. Hon uppskattar honom på många sätt och beundrar och stöttar honom. Engelbrekt förstår sig på människor; Karin och Folke har speciell hand med hästar och hundar. Jag gillar alla gamla ord en får slå upp, som byttgräs, mjöhund, örsar. Och en får repetera Hansan, Tyska orden, Kalmarunionen, beginer, drottning Filippa och Jösse Erixon. Välskrivet, väldigt väl dokumenterat;  en av de allra bästa om inte rent av den bästa i Historiska medias serie Släkten. Researchen är viktig och det allra roligaste, säger Elisabeth Östnäs.

söndag 13 januari 2019

En smakebit på søndag,

"Chernek Kuritzev hette en rik handelsman som bodde i ett stort, vackert utsmyckat trähus i den stora staden Kiev vid Dnjeprs strand. Det är den stad folk norrifrån kallar Könugård. Han handlade med lyxvaror, mest med slavar och sidentyger , och hade kunder av alla slag: khazarer, bulgarer och ruser, sveoner, daner och varjager. Hans släkt var av rusisk härkomst och hade flyttat från Novgorod som nordmännen kallar Holmgård för två generationer sedan. Affärerna gick bra och han hade många vänner och beskyddare bland   härskarna i det mäktiga Kiev Rus. Bland dem var han känd som Chernek Eleganten för han tyckte om att visa sina varor genom att glå klädd i ett urval av sina vackraste sidentyger draperade kors och tvärs över kroppen, med ett litet följe av slavinnor lika elegant uppklädda. I broderade sidentofflor och med håret flätat med pärlor kom de trippande efter honom på de stadiga träplankor som täckte Kievs gator."  Från sidan 17 i Blandat blod av Katarina Mazetti; första delen i Historiska Medias serie Släkten.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Inga spoilers är enda regeln. Fler smakebitar HÄR.

fredag 4 januari 2019

Skuggornas tid

Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl är del nio i Historiska medias serie Släkten. Vi har nu kommit fram till mitten av 1300 - talet. Romanen omfattar åren 1349 - 1361. Magnus Eriksson är kung i Sverige. Valdemar Atterdag är kung i Danmark. Magnus son Håkan har fått Norge medan äldste sonen, hertig Erik,  inte har fått något land. Det förargar honom naturligtvis kolossalt. Unni Cecilia är en liten flicka som bor i en grotta i skogen dit hennes mor skickade henne när digerdöden nådde familjen. Hon kommer att bli myndling till Elin Karlsdotter Folkesson på Lejsta gård i Uppland. Elin är dotterdotter till Ylva* och hon har mist sin man och sina små barn i pesten. Två trofasta gårdskarlar, Bengt och Holger, står troget vid hennes sida. Det är svårt med maten och inte blir det bättre när kungens talesman, Arvid Gustavsson,  kommer till gården och meddelar att kungen med sonen Erik och hirden vill övernatta på Lejsta. Det kommer att bli trettio matgäster runt bordet. Unni är en duktig jägare och fiskare och hon och gårdskarlarna ger sig ut för att skaffa mat. Det blir vildsvin och bäver. Elin oroar sig för att Unnis uppträdande under kungens besök. Med all rätt. Men Unni blir betagen i hertig Erik och han i henne så hon är fullt upptagen. Så småningom gifter sig Elin och Arvid och Elin flyttar med sin man till hans gårdar Legesved och Hemvidakulla i Östergötland. Omständigheterna gör att de måste flytta igen och det blir till Gotland där Visby är en viktig stad för de tyska hansaköpmännen. Innanför murarna bor borgarna och utanför står bönderna. När Valdemar Atterdag närmar sig får bönderna ensamma ta stöten som resulterar i ett av de blodigaste slagen i Nordens historia. Skuggornas tid följer väldigt väl de historiska skeendena. De platser som nämns är verkliga och  större delen av persongalleriet. Växter och djur; årstidernas växlingar, väder och vind skildras levande liksom klosterlivet. Gamla benämningar som ottemål, morgonvard, dörrgåt bidrar till tidsupplevelsen. Elins kärlekshistoria med Arvid är varm och vuxen. Unnis och hertig  Eriks omöjliga kärlek  känns mestadels vemodig för alla utom de båda älskande. Jag gillar Elin och undrar om hon någonsin får tillbaka de smycken hon gömde bakom lösa stenar i muren i packhuset i Visby. Skuggornas tid är välskriven, väl underbyggd, spännande och lärorik. Historiska media 2017
* Ylva finns med i Släkten del 8 Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.