Drömmen om ett träd

Norska författaren Maja Lunde har skrivit en klimattetralogi. Den första delen, Binas historia, fick lysande recensioner; nummer två, Blå, som handlade om vatten väckte mindre uppmärksamhet. I del tre, Przewalskis häst var författaren tillbaka igen. Del fyra, Drömmen om ett träd, tilldrar sig på det karga Svalbard och är en unik blandning av fantasi och djupa kunskaper. Året är 2011 och en epidemi har dragit över landet Katastrofen lämnar efter sig en människospillra på sex personer. Vi har farmor Louise, som vi mött redan som ung flicka i Binas historia, 18 - årige Tommy med småsyskonen Hilmar och Henry samt Rakel, som är i samma ålder som Tommy, och hennes lillasyster Runa. Farmor är en god despot och bestämmer allt. Men det är också hon som har den största livserfarenheten och kunskapen om överlevnad. Farmor är dessutom fröväkterska i den stora fröbank som finns i en nedlagd kolgruva på ön. Intresset för fröbanken är stort. Tommy tänker på den ryske botanikern och grundaren, Nikolaj Vavilov som ådrog sig Stalins missnöje och dog i fångenskap. Drömmen om ett träd är en mycket tät och rik bok som ibland kan förefalla tung och mörk som den dystopi det är, men som ändå slutar på ett sätt som jag föredrar att tolka som hoppfullt. Det är ett gediget arbete som ligger bakom och hela serien är beundransvärd. Svalbards Globala Frövalv är världens största säkerhetslager för den mångfald av jordbruksväxter som finns lagrad i världens genbanker. Frövalvet ligger strax väster om Longyearbyen, precis ovanför flygplatsen.

Titel: Drömmen om ett träd

Författare Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Natur & Kultur 

Tryckår: 2022

 

Przewalskis häst

Maja Lundes tredje climate fiction i klimatkvartetten har titeln Przewalkis häst. Den är upplagd i tre delar i olika tidsplan liksom Bina historia. I slutet av 1800 -talet kom överste Przewalski från Mongoliet med kraniet av  vad han trodde var den mongoliska urhästen, taki, som antogs vara utrotad, men som kunde ses på grottmålningar i Frankrike. En rysk zoolog blev eld och lågor och ville hämta hem två takier till St Petersburg. På 1990 - talet planerar en dedicerad veterinär, Karin, att åka till Mongoliet och återinföra urhästen som hon avlat fram på hemmaplan. Karin är en naturkraft som går in för sitt arbete med hull och hår. Hennes tid räcker inte till för Mathias , den son som behöver henne så väl. I tredje delen möter vi Eva och hennes dotter Isa. Tiden är 2064 och platsen är Heiane i Norge. De lever i en våt och grå verklighet; det regnar mer eller mindre hela tiden. Folk har givit sig på vandring på jakt efter mat. Men Eva och Isa lever kvar i ruinerna efter familjens zoologiska trädgård. Där finns inte många djur kvar förutom ett par urhästar. Eva låter hästarna få foder som egentligen var avsett för husdjuren, som människorna är så beroende av. Höet är fuktigt och på gränsen till möglat. Alla insekter som kunde pollinerat växter är borta liksom många andra djurarter. Redan i Binas historia träffade vi ju på fruktträd som pollinerades för hand. Eva arbetar hårt och dottern får stå tillbaka för moderns besatthet. Ensamma mödrar och barn som far illa eller rent av försvinner  är också något som känns igen från Lundes tidigare romaner, Binas historia och Blå. Utrotning av arter - även människan? - är ett viktigt tema i Przewalskis häst, som griper tag i en från första sidan. En försvinner in i boken och läser den som en läser en kuslig äventyrshistoria och en inser snabbt att detta är en dystopi. De haltande relationerna mellan män och kvinnor är också något att fundera över. Jag tyckte mycket om Przewalskis häst, översatt av Lotta Eklund, som även översatt de två tidigare romanerna. Inspirationskällor anges noggrant i slutet av romanen. Nu väntar jag med spänning på den avslutande delen i kvartetten.

Titel: Przewalskis häst

Författare: Maja Lunde

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 496 sidor

Binas historia

Norska Maja Lunde skriver på en klimatkvartett. Binas historia, den första delen, är indelad i tre delar som utspelar sig i var sitt århundrade. 1800 – och 1900 – talen har män som huvudpersoner. 2098 är protagonisten en kinesisk kvinna som lever i en totalitär stat som tagit hennes barn. Hon irrar omkring i ett övergivet och skräpigt Beijing. På sjukhuset finner hon stora avdelningar fulla av äldre människor i olika grader av död och förfall. Ingen ville veta av dem. De är lämnade åt sitt öde. Det finns mycket fakta i boken både om biodling och om de olika miljöerna. Århundradena varvas , men det är inte störande. Här finns många olika far/son – relationer. På 1800 – talet finns en begåvad flicka som i all stillsamhet lämnar  värdefulla bidrag till  faderns forskning utan att få någon officiell erkänsla för det.  Det här är en dystopi, men författaren fogar lite överraskande in lite hopp i slutet. Eller kanske är det min egen tolkning. Andra delen i kvartetten har just kommit ut på svenska. Den heter Blå och handlar om vatten. Översättare är Lotta Eklund. Pocketförlaget 2017.