söndag 20 augusti 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! 

Bookmark förlag
"Jag åker längs en väg som är mig mycket bekant. Det är en grusväg som dammar och spottar sten mot dikena till höger och vänster och som hela tiden vill överraska med oväntade kurvor. Men mig överraskar den inte. Jag kan allt om den här vägen. Jag åker upp för den sista backen, den som alltid är så besvärlig i kvällssolen i juli, där pappa alltid sänkte farten och koncentrerat fällde ner solskydden vid framrutan. Om några hundra meter är jag framme vid familjen torp i Värmland. Bredvid mig i bilen sitter min bror Calle. Vi har suttit så här många gånger förut, i en het bil som plöjer genom sommaren, sista biten mot stugan. Det är så mycket av första dagen på semestern över den här sträckan. Vi är åtta, nio år, vi dricker varm läsk bak i bilen och vi har chipssmulor mellan låren. Vinden i pappas hår där fram när mamma vevar ner rutan för att röka. Solen mellan björkarna. Någon av oss jämrar sig: "När vi framme?" Och någon där fram svarar: "Nu är det bara sista biten, sista backen, sen är vi där!" Från sidan 9 i Glöm mig av Alex Schulman. Fler smakebitar HÄR

lördag 19 augusti 2017

Stackars rika flicka

Natur&Kultur
I romanen Kära Barbro har Lena Ackebo tagit sig an Barbro som vi minns som lillasyster till Mona i Världens vackraste man; hon som blev sjuk på det skruttiga hotellrummet på Mallorca. Nio år skiljer de två systrarna åt och de grälar väldigt mycket. Mona är gift, men har inga barn. Hon arbetar som lärare. Barbro har gift sig fint med en läkare och är hemmafru med fyra barn varav endast ett, Sladdis, som hon kallar honom, bor kvar hemma. Barbro ägnar sina dagar åt att hålla formen. Hon går på spinning och springer. Svärföräldrarna börjar få krämpor och Barbro retar sig på att sonen, hennes man, åker till dem för att se hur det ligger till. Hennes egen mor sitter på ett hem i Stockholm. Barbro och hennes familj bor i ett havsnära område i Skåne. Modern är självisk och manipulativ och Barbro har mycket svårt att handskas med henne.  Och det är endast motvilligt hon åker för att hälsa på henne när personalen på hemmet kallar på henne. Jag förstår mig inte riktigt på Barbros man som gett upp två tjänster för hennes skull och som dessutom flyttat ifrån Malmö där både han och Sladdis trivdes så bra. Och varför är hon inte intresserad av att verkligen göra något? Sladdis kommer att flytta hemifrån så fort det bara går. Jag upplever Barbro som bortskämd och egotrippad. Mona föreslår att Barbro och hennes man ska komma och hälsa på och bokar en fin lägenhet åt dem.Men det blir endast Barbro som åker iväg. Och allting blir så fel. Sista meningen i boken får mig att spärra upp ögonen och säga Va??? Nu måste det bli en tredje del helt enkelt! Jag tycker att Lena Ackebo skriver fram en trovärdig kvinnotyp och kanske också en trovärdig, konflikträdd man. Modern kan påminna om Tony Sopranos mor, men dottern har kanske svårt att vara rättvis. Kära Barbro är mycket välskriven och lättläst även om en blir illa berörd.

fredag 18 augusti 2017

Helgfrågan v. 33

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker om ljudböcker. I allmänhet tycker jag bättre om vanliga böcker. Men i vissa lägen - mycket beroende på uppläsare - fungerar det bra när jag har något annat för händer. Somliga uppläsare kan förstöra vilken bok som helst, medan andra fungerar tvärtom. Skådespelaren Peter Andersson är en fantastisk uppläsare; Marie Richardson, Krister Henriksson, Anita Björk är några andra. En alldeles förtrollande uppläsare var ju Torgny Lindgren. Astrid Lindgren läste också sina böcker väldigt bra. Philip Zandén läser utmärkt har jag hört nu i första avsnittet av radioföljetongen Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón.

torsdag 17 augusti 2017

Hett i hyllan


Bild: Forum förlag

"Varje morgon klockan kvart i nio ser man dem komma skyndande upp ur tunnelbanans mörka gap eller troppa ut i gåsmarsch från Grand Central Station och skynda vidare längs Lexington och Park, Madison och Fifth Avenue, hundratals och åter hundratals kontorsflickor. Somliga ser pigga och glada ut, andra surmulna, och andra rör sig som sömngångare. En del har varit uppe sedan halv sju på morgonen, det är pendlarna från Brooklyn och Yonkers och New Jersey, Staten Island och Connecticut. De bär på tidningar och fullproppade handväskor. Några kommer i rosa eller chartreusefärgad ulster, omoderna pumps med vristrem och håret upprullat på papiljotter under scarfen. Andra har en liten svart dräkt (möjligen från i fjol, men vem kan avgöra det?) och skinnhandskar och lunchsmörgåsen dold i en violmönstrad papperskasse från Bonwit Teller. Ingen av dem har några pengar att tala om."
Så inleds Det bästa av allt av Rona Jaffe. Den handlar om fyra unga kvinnor har som kommer till New York för att hitta ett arbete och en man. Caroline, som är den första en möter i morgonrusningen, hade verkligen inte alls tänkt att hon skulle behöva arbeta och försörja sig. Hon hade trott att hon skulle gifta sig med den hon var förlovad med, men så belv det alltså inte. De fyra flickorna träffar varandra på förlagshuset Fabian Publications och blir goda vänner. Vi är i början av femtiotalet. Samma tid som Mad Men utspelas men före Ett litet liv.Jag köpte boken delvis för omslagets skull men också för att jag kände till författaren. Och så tyckte jag att det verkade intressant med ett kvinnokollektiv på 50 - talet. Så - varför har den blivit stående?
Det är Monika på bloggen Bokföring enligt Monika som håller i den här utmaningen: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

onsdag 16 augusti 2017

Golvad!


Ett litet liv
Sommarens läsecirkelbok är Ett litet liv av Hanya Yanagihara. 732 sidor för respekt med sig. När jag nu äntligen tog tag i den blev jag ganska snart helt besatt och läste så mycket det gick under dagarna och halva nätterna. Ett litet liv handlar om fyra goda vänner men det finns en given huvudkaraktär och det är Jude St. Francis, den yngste av dem. Han är föräldralös;  mycket förtegen om sitt förflutna och bär  alltid långärmade tröjor och T - shirts. Jude är mycket begåvad, speciellt vad det gäller matte. Men han kommer att ägna sig åt juridiken. Och han har sina skäl. Den två år äldre Willem blir snart hans allra bästa vän och specielle beskyddare.  Jude har en benskada och han får förfärliga anfall av ryggsmärtor. Willem är den som vårdar. Malcolm blir arkitekt. Han är förmögen och mycket generös mot sina vänner. JB - Jean Baptiste - härstammar från Haiti. Han lyckas tämligen snabbt som konstnär. Willem blir en framgångsrik skådespelare. Allt eftersom Judes barndom avslöjas blir en fullständigt förtvivlad. Hur överlevde han övergrepp och misshandel? Klostret med de hjärtlösa munkarna, fosterfamilj, barnhem och slutligen den perverse doktor Traylor.  När Jude är 15 år vänder det. Han träffar en socialarbetare som bildar en sorts övergång till ett mera normalt liv. Ana ser till att Jude får ta high schoolexamen och hon övertygar honom att söka till college. Det är där de fyra vännerna finner varandra. Och sedan möter han Harold Stein, professor i processrätt. Harold och hans hustru Julia fäster sig vid Jude och ber att få adoptera honom. Deras egen son dog vid sju års ålder. Jude får plötsligt familj och sammanhang. Han kämpar fortfarande med sin skadade kropp och får infektioner i benen och sår som aldrig läks.  En natt får han köra till doktor Andy med Judes ena arm inlindad i ett örngott fullt med blod. Andy och Willem frågar sig om det var ett självmordsförsök. Jude själv påstår att han skurit gurka. Vännerna äter luncher och middagar med varandra går på teater, premiärer, utställningar, o.s.v. De reser, träffar vänner och lever ett omväxlande liv. Men de arbetar också mycket. Trots sin motsträviga kropp och såriga själ har Jude sin bästa tid nu. Men ödet har ett obarnhärtigt slag i beredskap för honom. Ännu en gång måste Jude ta till alla sina krafter för att resa sig. Han tycker sig gå i dimma. Men han återgår till sina rutiner; han arbetar, simmar och försöker få i sig lite mat. Vännerna pustar ut; han verkar repa sig.
De första femton åren i Judes liv härskar ondskan. Nästa trettiofem år är Jude omgiven av vänner som ställer upp för honom. Han lever ett gott, litet liv. Men upplevelserna under barnaåren har satt sina spår på kroppen och i själen och han får hela tiden kämpa. Det sista slaget behövde han inte.
Hanya Yanagihara använder rikligt med ord; bildspråket är ibland både drastiskt och rolande. Berättarperspektivet växlar ofta. Vad som händer i omvärlden märker en inte mycket av. De vardagliga händelserna i de fyras liv ligger som en fond  i bakgrunden. På scenen står de fyra vännerna och deras relation. Men frågan är hur långt en kan hjälpa en annan människa; ärrad till kropp och själ? Förläggaren ville sortera lite bland Judes förfärliga upplevelser före femton års ålder, men författaren sa blankt nej. Hanya Yanagihara är inte intresserad av själva övergreppen utan av maktmissbruket. Hon stred också för den avskräckande bilden på omslaget, Peter Hujars Orgasmic Man, från 1969. Författaren hoppas att hon lämnar läsaren med många frågor. Och det gör hon. Det här är en roman en funderar mycket på både under och efter läsningen.                                                                                        

tisdag 15 augusti 2017

Svensk feelgood

Johannas deckarhörna v. 33: Svensk feelgood

Nu blev det riktigt svårt. Svensk feelgood. Här måste jag nog tänja på gränserna för att få ihop fem stycken. Feelgood är inte min favoritgenre. Den första som dyker upp i mitt huvud är i alla fall
1. Denise Rudberg, Väninnan 
läste jag för länge sedan. Den handlar om ett äktenskap i upplösning i överklassmiljö med många regler för hur en får bete sig.
2. Carin Hjulström, Finns inte på kartan. 
Lite smårolig ibland men på det hela taget ej imponerad.
3. Birgitta Bergin, Som ett brev på posten
Den här vill jag läsa för den handlar om kärlek på äldre dar (81) och hur omvärlden ser på detta.
4. Anna Fredriksson, Augustiresan
Ett gäng kvinnor på cykelsemester
5. Catrin Ormestad, Det nionde brevet
Vet inte riktigt om denna kan klassas som feel - good. Det är i alla fall en begåvad debut och innehåller mycket svensk sommar och landsbygd 

Vidare står jag i en lång kö för att få läsa Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Hoppas att den även innehåller krusade örngottsband.

måndag 14 augusti 2017

Nästa radioföljetong

Albert Bonniers förlag
På fredag, 18/8, startar nästa radioföljetong, Himlens fånge av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafón som bor i Barcelona. Uppläsare: Philip Zandén.  För mig som inte läst Vindens skugga blir det ett utmärkt tillfälle att lära känna författaren. Vindens skugga är del 1 i serien om De bortglömda böckernas gravkammare. Ängelns lek är titeln på del 2 och Himlens fånge är del 3. En fjärde del är under arbete.  I tre dagar till kan en lyssna till Marie Richardsons utmärkta uppläsning av De oroliga av Linn Ullmann.

söndag 13 augusti 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten är tillbaka med läsutmaningen 
En smakebit på søndag Hurra!
Mari uppmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"The wind in Orkney is almost constant. At the farm, the westerly gales are the worst, bringing the sea with them and tonnes of rock can be moved overnight, the map altered in the morning. Easterlies can be the most beautiful - when the wind blows towards the tides and skims a glittering canopy of spray from the top of the waves, catching the sun. The old croft houses are squat and firm, lika many Orcadian people, built to survive the strongest gales. That sturdy balance has not bred into me: I am tall and gangly. Following the familiar coast, I´m trying not to feel unstable. It´s been more than a decade since I lived here and memories from my childhood are merging with more recent events: the things that brought me back to Orkney. As I struggle to open a wire gate, I remember what I repeated to my attacker: "I am stronger then you."
Från sidan 5 i The outrun av Amy Liptrot. Det här är en en självbiografi. Amy återvänder till barndomshemmet, en fårfarm på Orkney, efter att ha levt ett destruktivt liv i London i ca tio år. På svenska heter boken Utvägen: dagarna på Orkney.

lördag 12 augusti 2017

Veckans topplista 31. 32

 
Eftersom jag missat utmaningen på Johannas deckarhörna, Veckans topplista,  gör jag listor för både vecka 31 och 32 i ett inlägg.

Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av

Paula Hawkins. Jag har läst Kvinnan på tåget 
Torkil Damhaug. Se mig, Medusa var väldigt bra. 
Pierre Lemaitre. Alex var oavlåtligt spännande
Malin Persson Giolito. Läst Störst av allt. Gillade den väldigt mycket
Kati Hiekkapelto. Kolibri, lite annorlunda finsk deckare 

Vecka 32: Frankrike

Marie Ndiaye. Ladivine var drabbande
Olivier Bourdeaut. Har läst I väntan på Bojangles 
Venus Khoury - Ghata. Flickan som vandrade i öknen
Marguerite Duras. En fördämning mot Stilla Havet - en läsupplevelse
Sara Danius. Den blå tvålen handlar om den realistiska romanen; Balzac, Stendhal och Flaubert. Tre franska flugor i en smäll.

fredag 11 augusti 2017

Missat - Veckans topplista



Johannas deckarhörna
2017

  • Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av
  • Vecka 32: Frankrike
  • Vecka 33: Svensk feelgood
  • Vecka 34: Sommarens bästa
  • Vecka 35: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst
  • Vecka 36: London
  • Vecka 37: Bokomslag på temat blått
  • Vecka 38: Höstkänsla
  • Vecka 39: Psykologiska thrillers
  • Vecka 40: Finland 100 år – författare eller böcker med anknytning till vårt grannland i öst
Varje tisdag kommer jag med en ny topp fem på ett visst tema. Vill du hänga på och också göra en lista på temat? Jättekul om fler är intresserade! Länka bara till Johannas deckarhörna och sätt ihop din egen topp fem. Fritt tolkande av temat är helt okej, och om du inte hittar fem lästa titlar som passar, berätta gärna om böcker du skulle vilja läsa också. Bilder är alltid kul men inget måste. Fler teman kommer att presenteras vartefter så det går enkelt att planera inlägg i förväg om man känner för att  delta.

Helgfrågan v. 32

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar:
Vad ser ni framemot att göra i höst?
Bonusfråga: Fredag innebär lite mys för oss i familjen och då kan det bli något extra gott. Jag är extra svag för chips och ostbågar. 
Vad är du svag för i godis eller snacksväg?

Jag ser fram emot en vacker höst och förhoppningsvis en del träning, en syskonträff i Blekinge och en massa fin läsning. Och så hoppas jag på trattkantareller. Har inte funderat så mycket på hösten ännu. Funderingarna har mest gällt vart sommaren tagit vägen?
Bilden lånad HÄR
Bonusfrågan: Något extra gott för mig är vin, choklad och körsbär

torsdag 10 augusti 2017

Hett i hyllan

"Vad som börjat som en tillfällighet hade utvecklats till en tradition: den sjätte juli är det middag med Ramsey Acton på hans födelsedag. Fem år tidigare hade Irina arbetat på en barnbok tillsammans med Ramseys dåvarande hustru Jude Hartford. Jude hade skickat ut en trevare på det sociala planet, och i stället för den lättvindiga låtsasleken "vi måste verkligen se till att träffas någon gång", så typisk för London och som kan fortgå i all oändlighet utan någon överhängande fara för att man ska behöva klottra ner tid och plats i sin kalender, tycktes Jude ha satt sig i sinnet att de skulle gå ut alla fyra så att hennes illustratör fick träffa hennes man Ramsey. Eller, nej - hon hade sagt "Min man, Ramsey Acton." Valet av uttryck hade varit mycket distinkt. Irina antog att Jude på det tröttsamt feministiska sättet satte en ära i att inte ta sin mans efternamn. Men det är förstås aldrig lätt att imponera på okunniga människor." Från sidan 7 i Dagen efter av Lionel Shriver.
Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

onsdag 9 augusti 2017

Sparsmakat författarskap


Bildresultat för margareta lindholm
Bild från Kabusa böcker
Författaren Margareta Lindholms roman, Vi är bara besökare här, kom ut 2006. Den handlar om Julia som varit hemlig agent. Hon har fortfarande tystnadsplikt. Och det är inte mycket man får veta heller om hennes förflutna. Men man kan ana. Julia är dödssjuk och vet att hon upplever sin sista sommar i en liten stuga vid foten av ett berg i kanten av ett hav. Hon är en mycket ensam människa – fortfarande något av en hemlig agent. Hon står utanför och tittar in. Det är nu hon möter flickan Miranda 11 år. Man blir så glad; inte bara för Julias skull. Miranda behöver någon som har tid med henne. Margareta Lindholms språk är redan här stramt, rent och vackert. Julia är en människa med stoisk livshållning och hon gör ett starkt intryck. Margareta Lindholm är född 1960 och forskar i genusvetenskap i Göteborg. Aldrig tidigare har jag mig veterligen läst något skrivet av någon som bor i Bullaren vid foten av Kynnefjället i Bohuslän.  
Jag går över det frusna gräset är titeln på en roman av Margareta Lindholm som kom ut 2009 och som var det första jag läste av Margareta Lindholm. En tunn liten bok med ett klart, avskalat språk i skarp kontrast mot det dramatiska innehållet som jäser under ytan. Saga är försöksutskriven från det mentalsjukhus där hon vistats i femton år. Hon hamnar hos en prästfamilj där hon blir prästfruns förtrogna. Saga är underligt enstavig. Så småningom förstår man  varför. Margareta Lindholm har lidit av afasi och vet hur det är att sakna ord. I Skogen, 2010, skildrar Margareta Lindholm varsamt ett äldre syskonpar, Bror och Maria, som av omständigheterna och utveckligen  tvingas överge sin stuga i skogen för att flytta till ett äldreboende i samhället. De har ingen naturlig plats i tillvaron längre. En ung, oerfaren socialsekreterare försöker ordna för dem.
Monsieur Leborgne är en man i trettioårsåldern som lider av oförklarliga anfall och mister talförmågan. Så småningom blir han alltför svårskött i hemmet och hamnar på Hospice de Bicêtre. Dit kommer neurologen Paul Broca som kommer att ägna sin forskning åt det här fallet, vilket gav upphov till fenomenet "Brocas  område", hjärnans motoriska talcentrum. Denna verkliga historia handlar Margareta Lindholms inkännande roman Tan om.
I Emilys porträtt berättar Margareta Lindholm om den irländska flickan Erin som hamnar hos systrarna Brontë i Haworth. Hon fäster sig allra mest vid Emily, som spelar piano och skriver om nätterna. Erin tecknar och hon beskriver även Emily med ord. Hon observerar systrarnas skrivande, broderns dryckenskap och faderns sorg över sonens öde. Intressant, men inte den bästa av Lindholms böcker. Margareta Lindholm har även skrivit facktexter och fler romaner.

tisdag 8 augusti 2017

Läsutmaningarna - hur går det?

Mer än halva året har passerat. Några månader återstår av läsutmaningstiden, men som vi alla vet så går tiden väldigt fort. Vart tog sommaren vägen, till exempel? Knappt hade den börjat förrän den var slut. Eller - kanske det var så att den aldrig kom? I alla fall kände jag nu att det var dags att kolla upp hur det står till på läsutmaningssidan. Sammanfattningsvis: Inte katastrofalt, men
kunde varit bättre. Lyrans feministsommar är snart slut. Jag har läst fem titlar, men tror att det kommer att bli ett par till.
J. M. Holmström: 17 författare att återvända till: 8 titlar lästa. Återstår 9
Ugglans 3 x 3: Av 9 titlar har jag läst 8. Nr 9 påbörjad.
Koko på bloggen En kattslavs dagbok  initierade läsutmaningen Kvinnliga nobelpristagare. De är 14 stycken. Jag har läst hälften. Inte så bra.
Sofies bokblogg står för årets Kaosutmaning. Av 35 uppgifter har jag 27 klara

söndag 6 augusti 2017

En smakbit på söndag

"Kriminalkommissarie Harry Nelson får höra nyheten i polisradion på väg till jobbet. "Död kvinna hittad i ett dike utanför Walsingham. Personal till platsen." Medan han gör en handbromsvändning sköljer en rad motstridiga känslor över honom. Han beklagar förstås att en person är död, men kan samtidigt inte låta bli att känna en ilning av förväntan och en lättnad över att slippa morgonmötet med polisintendent Gerald Whitcliffe för att gå igenom verksamhetsmålen för föregående månad. Nelson är chef för Roteln för grova brott, men i själva verket är det tunnsått med sådana i King´s Lynn med omnejd. Och det är ju bra, konstaterar han för sig själv samtidigt som han sätter på sirenerna och gasar på i morgontrafiken , men det gör å andra sidan att jobbet blir lite tråkigt. " Från sidan 15 i En kvinna i blått av Elly Griffiths

lördag 5 augusti 2017

Helgfrågan v. 31

Mia på bloggen Mias bokhörna ställer två frågor: Finns det någon bok du sett på bloggar eller Instagram på sista tiden som du blivit nyfiken på?
Bonusfråga: Har du någon ägodel som du håller extra kärt?
På första frågan svarar jag: Nina George, Den lilla bokhandeln i Paris,  har jag läst om  på många bloggar och blivit sugen på att läsa. Allt som handlar om böcker, bokhandlar, bibliotek och antikvariat är intressant. Två systrar av Åsne Seierstad är det många som skrivit om på sina bloggar och den vill jag gärna läsa.
Bilden lånad från digitalt museum.se
Bonusfrågan: Jag har många ägodelar jag tycker mycket om. Datorn och min iPhone använder jag dagligen och mycket och dem vill jag verkligen inte mista. I all synnerhet som jag har så många bilder där.  Och jag skulle bli väldigt ledsen om jag förlorade mina gamla fotoalbum. Svaret på frågan är alltså: Mina bilder.

fredag 4 augusti 2017

Eufori

Idag lästes Gunnar Ekelöfs dikt Coda ur Köp den blindes sång som Dagens dikt. Jag blev då påmind om Gunnar Ekelöf och att det var länge sedan jag gjorde ett lyrikinlägg, så jag väljer en annan dikt av Gunnar Ekelöf som jag också tycker mycket om.

Eufori

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,
sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,
inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken, löven så stilla mot himlen...
Och aspen som prasslar i stiltjen:
Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Som vore det den sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger ... Det är som om blommorna trängde sig närmare,
närmare och närmare ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

__________

Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska, för alla lika.

Ur Färjesång, 1941

torsdag 3 augusti 2017

Hett i hyllan

"Brevet kom inte till detektivbyrån på Norrlandsgatan. det dunsade ned i trerummaren på Gärdet, översta våningen i ett av husen högst upp med utsikt, med vid utsikt över Stockholm. Kapten Hillman själv satt ute på balkongen i morgonrock och tofflor, ty det var soligt och rätt varmt, trots att man bara befann sig i början av maj. Han bläddrade i sin morgontidning och läste att de duropeiska stormakterna led av spetälska ifråga om sina kolonier, att det drog ihop sig till en Miss Universum - tävling i huvudstaden, och att Elizabethskulle komma till ryttarolympiaden tillsammans med B.B.C. och Scotland Yard. Dessutomskulle man lägga bort att röka och annonsera rökverk. Gårdagskvällens radiopjäs saknade allt berättigande, enda ljuspunkten var var ett föredrag om stjärnor. Två olyckor på riksettan... Hillman sträckte ut handen i närheten av kaffekoppen och fann den." Från sidan 5 i Hillman och kavaljeren av Folke Mellvig. En Zebra - bok.  R&S 1959. 2. 45 kostade den!
Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

onsdag 2 augusti 2017

Nyfiken på

I senaste numret av Vi läser (2017 : 4 augusti - september) presenteras den amerikanska författaren Maggie Nelson. Jag har också läst en intervju med henne i Svenska Dagbladet och blivit nyfiken på henne. Maggie Nelson föddes i San Francisco 1973, bodde en tid i New York och nu bor hon i Los Angeles där hon undervisar i creative writing på en högskola i närheten av LA. Hon har skrivit ett flertal böcker. På svenska finns endast Argonauterna och i höst kommer Blått på förlaget Modernista. Argonauterna blev en bästsäljare vilket förvånade författaren i högsta grad. Den handlar om hennes förälskelse i konstnären Harry Dodge, deras kamp för ett gemensamt barn och Harrys könskorrigering. Allt på en gång. Harry förde med sig en treårig son i boet. Harry anser att han har en flytande könstillhörighet. Han är en specialare, "två för en", säger han. Maggie Nelson refererar ofta till olika filosofer. Wittgenstein är en favorit. Argonauterna handlar om frigörelse och och gränser; identitet, sexualitet och inte minst språk. Författarna har ett ansvar för hur orden används. Ord kan mista sitt innehåll och då måste de skrotas. Uppdatering av språk är viktigt för social förändring. På biblioteket är boken placerad på hylla Oab, sociala strukturer.  Maggie Nelson har skrivit ett par böcker om en moster som blev mördad vid 23 års ålder; Jane, a murder, den bok hon slog igenom med och The red parts som behandlar den återupptagna utredningen av mordet. Maggie Nelson har märkt att familjetrauman kan ligga ivägen för skrivande. Hon ser det i sin undervisning. I höst kommer Blått på Modernista förlag. Den består av 240 numrerade korta stycken. Hon älskar den blå färgen och trodde att boken skulle handa om den, men det blev en bok om sorgen över ett havererat förhållande och en nära bekants svårigheter. Det blev en självhjälpsbok som hon själv behövde läsa. Undrar var den hamnar på biblioteket?. Kan tänka mig att Maggie Nelson är svår att genrebestämma.

tisdag 1 augusti 2017

Sönerna

Bild:Wikipedia
I Den goda jorden möter en allra först Wang Lung på hans bröllopsdag. I inledningen till Sönerna ligger han för döden i samma säng och i samma lerhydda som han vaknade upp på sin bröllopsdag. Kistan står som en tröst vid hans säng och den tredje sonen skall kallas hem till begravningen. Wang Lung är ganska nöjd med sitt liv och det arv han lämnar efter sig till sina söner. Föga anar han att det första de kommer att göra är att sälja av jord; all den goda jorden som fadern genom åren gjort till sin. En av sönerna blir en fetlagd godsägare. Den andre blir en listig köpman. Tredje sonen blir soldat och framgångsrik krigsherre. Större delen av Sönerna ägnar Pearl Buck åt Wang Tigerns liv och krigiska företag. Wang Tigern är på många sätt en god och rättvis man som har medlidande med det fattiga folket. Men han kan också vara skoningslös mot dem som förråder honom. Han gifter sig i plötsligt uppflammande åtrå med en vacker kvinna med ett dunkelt förflutet som han tagit som fånge. När hon är borta uppdrar han åt sina bröder att skaffa honom ett lämpligt gifte. Han vill till varje pris ha en son. Bröderna tar sin uppgift på allvar och gifter bort honom med dels en lärd, behaglig kvinna och en annan kvinna med svarta tänder och outhärdlig andedräkt. Wang Tigern bryr sig föga om någon av dem. En kvinnas uppgift är att föda barn. Det är allt. Och Konfucius lär att en kvinna ska vara underdånig sin man, så det hela är mycket enkelt. Den lärda hustrun får en flicka och den andra hustrun en son. Redan tidigt upptäcker fadern till sin sorg att sonen har ett helt annat kynne än han själv. En soldat behöver vrede, hat och lidelse och det saknar sonen. Men han lyder fadern, behärskat och underdånigt. Alla tre bröderna har åtskilliga bekymmer med sina söner. Nya tider är på väg. De unga vill inte veta av några arrangerade äktenskap; de föraktar gamla seder och bruk. Flickorna vill gå i skola och vägrar snöra sina fötter. Och det fattiga folket börjar röra på sig. Det bildas en revolutionsarmé i södern. Sönerna är lättläst och intressant och lärorik, men jag kan tycka att Den goda jorden är snäppet bättre. Sönerna är av naturliga skäl mera splittrad. De är ju tre och runt omkring dem finns ju massor av hustrur, barn, slavinnor, tjänstefolk, ämbetsmän, präster, m. fl. Wang Tigern är den intressantaste av de tre bröderna. Sin barska framtoning till trots är han en ömhetstörstande själ och en märker att han åldras. Det är inte lika lockande att ge sig ut på krigsstigen. Sönerna kom ut 1933 på Lars Hökerbergs bokförlag i översättning av Ragnar Sjöberg. Nu väntar tredje delen, Wang Lungs barnbarn.