Visar inlägg med etikett Olav H Hauge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Olav H Hauge. Visa alla inlägg

torsdag 26 februari 2015

Gängelstrån

Äppelodlaren vid Hardangerfjorden, Olav Håkonson Hauge 1908 - 1994, var en av 1900 - talets viktigaste poeter i samma division som Tranströmer, Aspenström och Inger Christensen. Ändå har han inte riktigt slagit igenom i Sverige trots att både Staffan Söderblom och Carl - Göran Ekerwald skrivit var sin bok om honom. 2014 kom det lilla sparsmakade förlaget ellerströms ut med ett litet tunt häfte Gängelstrån, med dikter av Hauge. Gängelstrån syftar på de enstaka sädesstrån som stod kvar efter det att skördetröskan mejat ner resten.
Görgen Antonsson har översatt och skrivit förord.
Jag har tidigare skrivit ett flertal inlägg om Olav H Hauge som levde ett tillbakadraget liv med självstudier, diktande och dagboksskrivande. Nynorsk zenpoesi, ett häfte som räcker hela livet. Läs mer HÄR

Jag tömmer asklådan

Några nattvakna stjärnor hänger över fjällen
då jag kommer ut, Skaren lyser vit
mellan tallstammarna i vårljuset.
Glöden sjuder i snön då jag tömmer asklådan.
Slocknande drömmar sprids med askan i grå vind.

När allt kommer till allt

År ut och år in har du suttit böjd över böckerna
du  har samlat på dig mer kunskap
än du behöver till nio liv.
När allt kommer till allt är det
så lite som ska till, och det lilla
har hjärtat alltid vetat.
I Egypten hade kunskapens gud
ett aphuvud.

onsdag 22 februari 2012

Nordisk antologi. Olav H. Hauge. Del 6

Grannskap är en antologi med ett urval ur årgångarna 1984 -94 av café Existens - tidskrift för nordisk litteratur.
Boken innehåller essäer, noveller, samtal, poesi och brev.
I antologin medverkar ett 50-tal författare, kritiker och översättare från samtliga nio språkområden (tillhörande tre språkfamiljer) i Norden.
Staffan Söderblom och Ingmar Lemhagen har skrivit var sitt förord.
Här kan man läsa I stället för en essä om Vesaas
av Rolf Aggestam; Besatt och befriad - besök i Mirja Tuominens värld av landsmaninnan Birgitta Boucht; Kroppens metafsik - Om Pia Tafdrups tre första diktsamlingar av Steffen Hejlskov Larsen; Brev fra Grundtvig av Vagn Lundbye; Dikter från Grönland av Kristian Olsen Aaju; Hemvist vid havet av

Hannes Pétursson och mycket, mycket annat.

Ett samtal mellan Eldrid Lunden och Olav H. Hauge har fått rubriken
Dikter blir aldrig färdiga (Paul Valéry).

Redan i 18 - årsåldern började Hauge översätta - sina skrala språkkunskaper till trots. Han kunde inte välja de dikter han tyckte bäst om för de var för svåra att översätta. En dikt är en dikt och kan inte bli något annat. En översättning till ett annat språk blir bara en efterliknelse.
Hauge reflekterar över vad som utgör en god översättning. Hur "fri" kan en översättare vara? Ska han/hon sträva efter att ligga nära originalet både i innehåll och form? I en fri översättning försöker man återge det essentiella i en dikt på formens bekostnad.
En god översättare måste offra sig; han/hon får inte göra dikten till sin.
Olav H. Hauge anger Friedrich Hölderlin som en fantastisk men svåröversatt poet vars dikter hade grekiska förebilder som ingen översättare kan fuska med.

lördag 18 februari 2012

Han rösar ingen led. Olav H. Hauge. Del 5

Staffan Söderblom är poet, essäist och sedan 1996 adjungerad professor vid författarutbildningen
Litterär gestaltning, Göteborgs universitet.

Hans Och jag var länge död. Läsningar av det ambivalenta: Olav H. Hauge
kan man läsa som ett - eller en rad - litterära samtal i dialog och/eller polemik med andra uttolkare, sig själv och läsaren. Staffan Söderblom analyserar dikter av Hauge, visar på återkommande teman, ironin, den falska troskyldigheten och först och sist det "förrädiska" språket.
Titeln Och jag var länge död (Inledningen på dikten Gullhanen) är lånad från Eddan. Hauge skriver i sin dagbok att han uppskattar Eddan mer och mer. Den borde finnas i varje norskt hem. Han påpekar också att det är en
"Vestlending" som är upphovsman.
Och jag var länge död är en bok att läsa sakta och om igen; stillsamt begrunda och låta sjunka in. Man behöver hjälp när man läser Hauges fascinerande dikter.

Gullhanen

Og eg var longo død . Død i mitt skal,
og gol som gullhane i Miklagard.
Eg levde under - høyrde skurr og svar
og streid imod; og
holt læt seld sjels gal.

Til draumen skok meg vak ei festgul nott,
so hamen fall og glansen vart til støv:
Eg er i døri heime. Huset søv.
Og barnehjarta slær att sælt og brått

Eg stand med hand på klinka inn til mor
og far, - ser månen skin på slite golv.
Du vart så lange? kjem det, utan ord.

Bak rømdi rørdi sorgi tungt sin kolv.
So slepte draumen med. I gullsmidd gjord
for keisaren eg atter gol og svor.

Om denna sonett skriver Tomas Tranströmer till Robert Bly: "Har du översatt en dikt som heter "Gullhanen av Olav H. Hauge? Den gav mig den bästa poetiska chock jag har fått på många månader."

Många forskare har ägnat sig åt intertextualiteten i Gullhanen. Men Jan Erik Vold läser den som en bild; en situation. Och vem kan säga vilken läsning som ä rätt?
Hauge rösade ingen led.

torsdag 16 februari 2012

Olav H Hauge. Del 4

I Entusiastiska essäer av Jan Erik Vold finns ett avsitt med rubriken
Det går an att leva i vardagen också.
Om Olav H. Hauge och hans förhållande till tingen.

Jan Erik Vold berättar om hur OHH går från en traditionell, centrallyrisk romantisk tradition till att bli modernist -
både till form och innehåll. OHH skriver kortare, avskalade s. k. tingdikter.

På 60 - talet "stred" traditionalister och modernister om honom.
Båda sidor ansåg att han hörde till deras läger.
OHH debuterade 1946 med Glör i aska. I tjugo års tid verkar han som poet med en diktsamling vart femte år. Den sista är Dropar i austavind, 1966.
Den äldre OHH har lämnat det centrallyriska; drömmarna och visionerna.
Han är mera harmonisk och nöjd med att leva sitt liv i närhet till och överensstämmelse med naturen och tingen.

Tingdikterna är kortare och innehåller både humor och ironi. OHH har lärt av de kinesiska diktarna. Hans tematik är splittrad i mindre enheter.
"Inte hur världen är, är det mystiska, men att den är" säger språkfilosofen Ludwig Wittgenstein och det kan gälla för OHH också.

Han beskriver sina ting och låter läsaren tolka.
Sinnesstämning kontra landskap går igenom OHH:s hela författarskap säger Jan - Erik Vold. Vi ser det vi ser på grund av hur vi har det.

"Og snoen kom og klædde skogane i kvitt.
Eg tykte det var sorgi, for eg ser berre mit."

Vemodsdraget följer OHH genom livet och dikten.