Visar inlägg med etikett En smakebit på söndag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett En smakebit på söndag. Visa alla inlägg

söndag 22 november 2020

En smakebit på söndag

"Männen från begravningsbyrån såg ut som stela svarta kråkor. Bilarna som stod parkerade på rad invid stigen som ledde fram till kyrkan var svarta de med. Själva var vi svartklädda och stod i en bortkommen liten skaraoch väntade på att bårbärarna skulle lyfta ut kistan och sätta den på sina axlar och att prästen skulle göra sig i ordning. . Även han såg ut som en kråka i den långa prästkappan. Då for plötsligt de riktiga kråkorna upp från träden och virvlade kring som sotflagor efter en brasa och cirklade kraxande ovanför huvudena på oss. En dag som denna borde jag väl ha tyckt att ljudet lät kusligt och melankoliskt. Det gjorde jag inte. Men jag kämpade med gråten. Det är på riktigt, sa jag tyst för mig själv. Vi är här. Jag är hemma. Jag lyfte på huvudet och fick syn på kistan. Då kom minnena tillbaka..."

Från sidan 7 i Skuggan av Rebecca av Susan Hill.

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astrid terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

söndag 27 september 2020

En smakebit på söndag

"Har du sett att någon flyttat in uppe på tunet?" - "Kan det verkligen stämma? - "En kvinna, med nätt figur. Igår när jag kom hem satt hon på trappen." - "Nej,  du måste ha fel. Inte kan någon bo där." Jag går fram till fönstret och kastar en blick uppåt krönet. Ännu ligger förnan kvar på marken. bara några få gröna grässtrån sticker upp här och var,grässtrån sticker upp här och var. På radion har de varnat för att vintern ska komma tidigt i år. På håll ser stugan skev ut, ett dockhus med sluttande väggar och eternitplattor som går att lyfta bort.Ibland har jag stannat till vid gaveln, men lika fort skyndat därifrån. Det är något med mörkret därinne."

Från sidan 9 i Ett halvt andetag av Anna Agrell. Utgiven på Historiska Media  


Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
 

Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

söndag 13 september 2020

En smakebit på söndag

"Martin hade trott att universitetet var en plats, en samling byggnader ungefär som Hvitfeldska. I själva verket var institutionerna utspridda över hela staden. Konsthögskolan Valand låg inte vid Valand utan på Lindholmen, vilket enligt Gustav var en provisorisk lösning men ett  jävla aber eftersom han måste ta sig till Hisingen vareviga dag. Litteraturvetarna höll till i en kåk på Stora Nygatan. Pedgogiska institutionen, fick han lära sig av en tjej han hånglade med på Sprängkullen och sedan tappade bort i vimlet, var förvisad till Mölndal. Stadsbiblioteket inrymdes i den anskrämliga lådan mitt emot gamla stadsbiblioteket, Chalmers, som ändå uppfyllde Martins föreställningar om  hur universitetet skulle vara beskaffat, var över huvud taget inte en del av universitetet utan en egen högskola. . Deras lärare försatt inte en chans att kritisera Filosofiska fakultetens lokaler - det drog, oljepannan gick sönder, rummen var inte anpassade för undervisning, Martin stortrivdes emellertid.  Klassrummet som ursprungligen varit salong  eller matsal passade perfekt med hans bild av hur det var att Plugga filosofi, en föreställning hämtad  från det han läst om Sartres tid vid École normale fyrtio år tidigare ."     

Ur samlade verk av Lydia Sandgren, s. 112 och 113                                                

                                                                 En smakebit på söndag är en läsutmaning som går ut på att  vi bjuder varandra på smakebitar  utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det  Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar  HÄR                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                      

söndag 6 september 2020

En smakebit på söndag

"Farmor säger ofta:"Oro ger små saker långa skuggor." Men tänk om det var en stor sak. Skuggan som faller över mig är mörk och ohygglig, nästan levande. Jag är uppe före soluppgången för att hjälpa Okaasan, mor, med frukosten som består av vitt ris, grillad fisk och misosoppa, men jag är inte hungrig. Min mage är för full av oro. Jag är nästan arton år och imorgon börjar min omiai, mötet för mitt arrangerade äktenskap. Fast numera, när amerikanska ideal förklarat krig mot den här urgamla traditionen, är det bara själva presentationen som är arrangerad. Att ha möjlighet att få välja och få tillåtelse att göra det är givetvis två helt skilda saker. Det är det som är min utmaning. En av alla jag står inför. "Snart, Naoko, ska du få träffa Satoshi och säkra våra framtida intäkter", säger Taro (Oniisan, äldste bror) belåtet.  - "Ett ödesbestämt parti", tillägger farmor när hon kommer inhasande bakom dem. Hennes tunna läppar dras till ett leende med stängd mun, så att de slappa kinderna blir runda. Räknas inte kärlek? Jag ställer en kopp te framför farmor och häller omsorgsfullt upp te åt henne. "Men alla har gått med på att först träffa min utvalde. Jag besvarar hennes leende med slutna läppar. Ett äktenskap med Satoshi är min familjs bestämda förslag . Ett äktenskap med Hajime är min djupaste förhoppning."

Från sidorna 17 och 18 i Kvinnan i den vita kimonon av Ana Johns

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det  Vidar, Astrid Tereses man, som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

söndag 6 mars 2016

En smakebit på söndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi anmodas dela med oss av det vi just läser utan att för den skull avslöja för mycket. No spoilers, alltså.
" Jag stod i köket och kokade spaghetti när det ringde. Ouvertyren till Rossinis "Den tjuvaktiga skatan" strömmade ut ur radion och jag visslade med i den. Det var perfekt musik för pastakokning. Först tänkte jag nästan strunta i telefonen. Spaghettin var praktiskt taget klar och dessutom höll Claudio Abbado på att föra Londonsymfonikerna mot en musikalisk höjdpunkt. Men till slut drog jag ner värmen på gasspisen, gick in i vardagsrummet och lyfte på luren. Det kunde ju faktiskt vara någon som ringde om ett nytt jobb. "Ge mig tio minuter", sa en kvinnoröst tvärt. - "Förlåt, men vem söker ni?" frågade jag artigt. "Dig, förstås. Det räcker om du ger mig tio minuter. Vi skulle kunna förstå varandra så mycket bättre då", sa kvinnan. Hennes röst var mörk och behaglig, men lite svår att få grepp om. "Förstå varandra?" - "Ja, varandras känslor." Jag stack in huvudet i köket. Ur kastrullen steg en vit ljuvlig ånga och Abbado dirigerade fortfarande "Den tjuvaktiga skatan".

från sidan 13 i Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. 
Fler smakebitar HÄR