Häxorna i konung Karls tid

I fyra omfångsrika kapitel från olika tider låter Therése Söderlind  olika personer berätta om sina liv. Med början 1975 berättar den medelålders Jacke om livet som tonårspappa och evig förförare. Jacke är en riktigt sorglig figur. Hustrun Lillemor har lämnat skutan. Hon står inte längre ut med allt vänsterprassel. Dottern, Veronica, börjar intressera sig för släktforskning efter det att hennes farmor berättat om släktingen Malin som brändes på bål 1675. Kapitel två är Malins historia, 1674 - 1675. Här tycker jag att Söderlinds berättarstil är som allra bäst. Malin har blivit bortgift med den våldsamme Erke trots att hon i hela sitt liv velat ha granngårdens Matz. Tredje kapitlet berättas av Veronica som vuxen, 2011. Hon gör karriär, men har mindre tur rent personligt. Hon fortsätter med sin släktforskning men känner sig allt mindre hemma i barndomens ångermanländska Nyland. Hennes mycket yngre syster lever sitt annorlunda liv som ensamstående mamma med två pojkar, som Veronica gärna hjälper till med. Sista kapitlet berättas 1740 av Olof,  son till Matz, och ett av de barn som angav sina mödrar och grannkvinnor som häxor. Olof vigde mycket tidigt sitt liv åt den tre år äldre Segrid, dotter till Malin och Erke. Segrid är lika stark och handlingskraftig som Olof är vek och godtrogen. Nu sitter han som en blind gammal Tiresias och berättar om gamla tider för sina barnbarn. Han väntar på att kunna delge kaplanen Jöns Hornaeus sina upplevelser från häxjakten och trolldomsprocesserna i sin barndom. Dessa leddes av kaplanens farfar, Laurentius Hornaeus. Therése Söderlind berättar medryckande och med stor kunskap om tiden och historien. Språket är tryfferat med dialektala och ålderdomliga uttryck i avsnitten från 16- och 1700 - talen. Tids- och miljöskildringarna är utmärkta. Patriarkatet visste inga gränser. Kvinnor och barn stod för notan. Vägen mot Bålberget lockade till sträckläsning. Jag har lyckligtvis Norrlands svårmod kvar, men det hindrar ju inte att jag ser fram emot nästa bok av Therése Söderlind.

... grubblar, fast ej det lär båta

vilken ska jag börja med? undrar Lisa Larssons lilla tomtenisse

Tre nya pocketböcker varav två på rea.
Oskuldens tid (1920; 1988) av Edith Wharton (1862 - 1937). Den fick hon Pulitzerpriset för 1921.
Tidigare hade jag Glädjens hus (1905) i min hylla
och
biografin A Backward Glance. An Autobiography (1934) som bl. a. berättar om vänskapen med Henry James
och
Summer 1917
och 
Ethan Frome 1911.
Alla hennes titlar är inte översatta till svenska, men ett flertal är filmatiserade, dramatiserade och bearbetade för TV

Norrlands svårmod av Therése Söderlind kompletterade julens Vägen mot Bålberget.
Jag ser verkligen fram emot att läsa båda titlarna.