Höstens dagar

Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga

och målade på skogens gyllne grund...

Höstens dagar le åt hela världen.

Det är skönt att somna utan önskan

mätt på blommorna och trött på grönskan

med vinets röda krans vid huvudgärden...

Höstens dag har ingen längtan mer,

dessfingrar äro obegripligt kalla

i sina drömmar överallt den ser 

hur vita flingor oupphörligt falla

Idag kom jag plötsligt att tänka på Edith Södergran. (Det brukar jag inte

göra). I hyllan hittar jag romanen Edith av Ernst Brunner. Oläst.

Alldeles intill står Till fots genom solsystemen. Ediths Södergrans expressionism, Ernst Brunner avhandling om Edith Södergran. 
Dags för ett nytt projekt?