Stockholm läser

Kriterierna för Stockholm läser-boken är att den:

• helt eller delvis utspelar sig i Stockholm eller är skriven av en författare med tydlig Stockholmsanknytning,
• är äldre än 15 år,
• lockar både män och kvinnor till läsning,
• inte är alltför omfångsrik,
• berör ett eller flera ämnen som uppmuntrar till diskussioner som alla kan delta i utan specialkunskaper eller specialintressen,
• lämpar sig för att ligga till grund för olika typer av programaktiviteter såsom författarsamtal, debatter, stadsvandringar,
• gärna går att omarbeta till lättläst och därför inte har ett alltför brett persongalleri och en inte alltför komplicerad kronologi/struktur.

Stockholm läser initierades av författaren Helena Sigander som drev projektet under åren 2002-2008. Inspirationen kommer från USA där motsvarande lässatsningar finns i flera städer. 2011 relanserades Stockholm läser av Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek som sedan dess ansvarar för projektet.

Den 31 januari diskuterade författaren Sigrid Combüchen och och bibliotekarien vid Stockholms stadsbibliotek, Harald Hultqvist,  Eyvind Johnson och Grupp Krilon. Den har just kommit ut i pocketutgåva. De övriga två delarna i trilogin är Krilons resa och Krilon själv. Det blev en givande kväll i den vackra rotundan, som är som en helgedom för den som gillar böcker. Jag har inte läst Grupp Krilon, men förstod att den är läsvärd. Och att det var ett under att den skrevs just vid den tiden den skrevs, nämligen 1941. Författaren manar alla att inte ställa sig neutrala i det auktoritäras närvaro. Fastighetsmäklaren Johannes Krilon har samlat ihop en samtalsgrupp som ska uppfylla hans sokratiska dröm om samtal. I stället blir det mest egopresentationer och tragik. Men Krilon arbetar hårt med att hålla ihop gruppen och det lyckas han med ganska länge. Bilden på Eyvind Johnson har jag lånat från Stockholm läsers hemsida. 

En tid av oro för Eugenia

"Ett tag efter det Göransson på allvar ringförlovat sig med Eugenia blev han en nästan ordentlig människa, och Eugenia å sin sida fick banklån och öppnade vitvaruaffär". Så inleds Eyvind Johnsons novell En tid av oro för Eugenia. Den ingår i novellsamlingen Än en gång kapten som kom ut 1934. Göransson är målare och han har lätt för att se lite väl djupt i glaset. Eugenia å sin sida har varit lite lätt på foten och till stor tröst för den lilla stadens ungkarlar.  Den lilla staden har mycket att tala om. Ryktet går. Emil hette en man som Eugenia var förtjust i men han försvann till Amerika. Nu sägs det att han är på väg hem igen. Och det är nog sant för det är hans far som säger det. Eugenia börjar fantisera om återseendet. Någon i den lilla staden ser till att upplysa Göransson om Emils existens. Göransson, som samtidigt med nykterheten gripits av sedlighet för kärleks skull, har helt rättat sig efter Eugenias föreskrifter.  Större delen av sin avlöning har han lämnat till Eugenia - eller Jenny, som hon kallas i dagligt tal. På lördagarna gick de på bio och om söndagarna tog de en promenad. Göransson fann stort behag i de nära nog äktenskapliga arrangemangen. På en punkt var Eugenia omedgörlig. Göransson får inte flytta in i vitvaruaffären förrän de blivit ordentligt gifta. Och nu ska Emil komma. Göransson blir så störd att han tar sig ett rus igen och en kylslagen promenad. När Emils tåg kommer finns han på perrongen liksom Eugenia och Emils far. En charmerande novell olikt allt jag läst av Eyvind Johnson tidigare. Den får komma in på plats nr nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell med ett lyckligt slut