 |
| Bild:POM |
Det regnade när det skulle ha snöat.
När vi gick för att plocka järnek
svämmade dikena över, vi var våta
upp till knäna, våra händer taggtäckta
och vatten rann upp i ärmarna.
Buskarna skulle ha burit bär
men kvistarna vi tog in i huset
glimmade som krossat buteljglas.
Nu är jag här, i ett rum som är pyntat
med plantans röda bär, vaxlika blad
och jag glömmer nästan hur det är att bli
våt inpå bara skinnet och längta efter snö.
Jag sträcker mig efter en bok likt en tvivlare
och önskar att den blossade upp kring min hand,
en bokstavssvart buske, ett glittrande värn,
skärande vass som järnek och is.
Ur På väg av Seamus Heaney 1995
Inlägg
