Läsecirkelns lilla hjälpreda

Är du med i en läsecirkel? Vill du starta en läsecirkel? I så fall kan du ha nytta av Läsecirkelns lilla hjälpreda. Immi Lundin, kulturjournalist,  författare och föredragshållare verksam vid författarskolan i Lund har skrivit några innehållsrika kapitel med praktiska råd och anvisningar. Hon tipsar om hur och var en hittar böcker, hur cirkeln kan utveckla sitt läsande och om hur boksamtalet kan gå till. Vidare finns här det ett avsnitt med cirkelrecept; det vill säga tips på enkla, goda rätter att servera vid cirkelträffarna som uppenbarligen alternerar mellan cirkeldeltagarna. Min erfarenhet är att samtalet lätt spårar ur om deltagarna ägnar sig åt ätande och (förmodar jag) vindrickande. Allra bäst är det att träffas på neutral mark, till exempel bibliotek som ibland har rum en kan få låna, och utan mat. Så har vi det i våra båda cirklar och det fungerar bra. Men smaken är ju olika. Efter recepten kommer ganska många sidor med plats för egna anteckningar från varje cirkelträff; plats för läsdagbok och allra sist en minneslista, som jag inte förstår mig på. Möjligen kan det vara någon sorts att - läsa - lista.  Upplägget av boken gör att det optimala är att äga den själv, men då är det å andra sidan inte plats för så väldigt många läsecirkelträffar. Men  Läsecirkelns lilla hjälpreda  kan vara en bra inkörsport för såväl cirkelledare som cirkeldeltagare. Immi Lundins kloka och erfarna råd är guld värda. Kabusa böcker 2017.

Tjänarinnans berättelse

Erin är en ung irländsk flicka som kommit till England med sin mor och en liten svag broder, Jamie. Hon har råkat hamna hos familjen Brontë i Haworth. Hon trivs bra bland de tre systrarna, Anne, Emily och Charlotte. Hon förstår visserligen inte riktigt vad det är de gör men observerar att de skriver och går till posten med tjocka kuvert. Den gamle fadern är ständigt djupt bedrövad och bekymrad över sonen Branwells vidlyftiga leverne. När Branwell blir olyckligt kär i en gift kvinna tar spriten överhanden och han dör endast 31 år gammal. Erin känner sig alldeles särskilt dragen till Emily som alltid finns lite vid sidan om de andra, som också är lite rädda för henne. Hon åker ogärna ifrån prästgården och alldeles särskilt då inte till staden. Erin är ganska frimodig och rakt på sak. Emily kallar hon du, trots att hon är väl medveten om sin ställning. Emily spelar piano och hon skriver ofta om nätterna när det är lugn och ro i huset. Hon lyssnar på den äldre tjänstekvinnans berättelser från förr i tiden och till Erins berättelser ifrån Irland. Erin tecknar. Hon arbetar på ett porträtt av Emily. Hela boken blir ett porträtt av Emily. Tillsammans drömmer Erin och Emily om attt besöka Lanark där det pågår ett socialistiskt projekt som innebär att alla äger allt, sjukvården är fri och det finns tillgång till skolor och bibliotek. Ett sådant samhälle tycks Erin mera utopiskt än Emilys fantasivärld Gondal.Jag brukar gilla Margareta Lindholm, men jag blev lite betänksam när jag insåg bokens ämne. Nu är ju Margareta Lindholm den hon är så hon klarade det. Emilys porträtt, Kabusa böcker 2014, är en finstämd berättelse om två unga kvinnors vänskap. Tillståndet i samhället skymtar, båtflyktingar från Irland flyr från hungersnöd och kolera och anländer i överlastade båtar. Småbarn sätts att arbeta i gruvorna och arbetarna gör uppror. Jag läste gärna Emilys porträtt, men jag tror att jag tyckte ännu bättre om de romaner av Margareta Lindholm som jag läst tidigare, nämligen TAN,  JAG GÅR ÖVER DET FRUSNA GRÄSET och
SKOGEN