Visar inlägg med etikett Novell. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Novell. Visa alla inlägg

måndag 30 december 2019

Carmen

Mona är i sjunde månaden. Hon bor i en trailer med sin drogberoende man Noodles och deras två barn Willie och Vincent i Albuquerque. Tillgången på knark är för tillfället mycket bristfällig och Noodles får nöja sig med hostmedicin. Mona inser att hon är medberoende, men hon älskar sin magre, sjuke man och går med på att åka till Mexico och fixa tunga droger åt honom. Hon är anglosaxisk, gravid och söt, säger Noodles. Hon är perfekt för att flyga till El Paso och korsa gränsen till Juárez i taxi. La Nacha heter kvinnan i prålig manskostym som är chefen på stället. När hon räknar igenom penningbunten som Mona haft med sig blir denna rädd på allvar. Hon förstår att hon ska medföra en mycket större mängd knark än hon räknat med. Noodles har sagt att deras vän Mel ska testa heroinet så att de inte blir lurade. Men hon får inte lämna honom ensam för en minut. Inte tänker hon på det när hon behöver gå på toaletten! Mel ger henne en Valium för att hon ska lugna ner sig. Hemkommen möts hon av en desperat Noodles. Han väger heroinet och inser genast vad som hänt och ger Mona ett slag över ansiktet. Det har aldrig hänt tidigare. Sedan får hon ett till när hon föreslår att han ska ringa polisen. Det är sedan vattnet går. Mona ropar på Noodles men han är redan förlorad i sitt heroinrus. Mona inser att om Noodles fick välja emellan henne och pojkarna och heroinet var det inte familjen han skulle välja. Carmen är en mycket realistisk novell skriven av Lucia Berlin. Den handlar om kärlek, drogberoende och fattigdom. Och om drömmar som gått förlorade. En undrar hur det ska gå för de små pojkarna som naturligtvis förstår mycket mer än föräldrarna tror. En undrar också varför novellen heter Carmen?

Den här novellen passar in på Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell IV på nr 20, Läs en novell där någon är gravid

fredag 27 december 2019

Fredagsfrossa

Fredrik jäktar till tunnelbanan. Han har bråttom till ett viktigt möte på banken. Kommer han för sent hamnar han i underläge i förhandlingarna. Han avskyr att åka tunnelbana; han avskyr kroppskontakt och att behöva ta i saker som andra tagit i. Han svettas och är irriterad och försöker läsa på sin nyinköpta läsplatta. Förbaskade punka, tänker han. Så känner han en outhärdlig stank och varseblir en berusad uteliggare alldeles intill sig. Han avskyr att sitta instängd i en metallburk åttio meter under jorden och röra sig framåt i en hastighet att sjuttio km i timmen. Den hemlöse lägger sin hand på Fredriks axel. "Rör mig inte! Vad håller du på med?" Mannen tar långsamt bort sin hand. En mörkhyad yngling i luvtröja ger den berusade mannen en knuff mot dörren. "Du ska av vid nästa station!" Och slagsmålet är ett faktum. Några tonårsflickor filmar. En man lättar på hörlurarna och skriker: "Nu får ni lugna er!" Därmed anser han att problemet är löst och hörlurarna åker på igen. En pojke i keps öppnar en chipspåse med löksmak och stanken blir ännu värre. Två kvinnor, en brunett och en sliten, blekt blondin med skalpellansikte iakttar det hela och den ena bestämmer sig för att en av kombattaneterna är en mördare. Ja, kanske båda två. Plötsligt glimmar ett knivblad till och situationen blir allt allvarligare. Den blonda damen uppdagar att det är Black Friday och en ung miljöaktivist dänger sin väska i huvudet på brunetten och skalpellansiktet. Den gamla damen bredvid Fredrik som verkat oberörd av hela tillställningen fiskar plötsligt upp en parfymflaska ur väskan går fram och slår brunetten i huvudet med den. Sedan skruvar hon av överdelen på flaskan och häller innehållet över de båda damerna. "Odjur, miljöbovar, grisar!" skriker miljöaktivisten. Situationen är nu utom kontroll. Jonas Moström har skrivit spänningsnoveller för 7 dagar tillsammans med sin dotter Roseanna Lagercrantz. Fredagsfrossa är en riktigt obehaglig och helt absurd novell där spänningen stegras hela tiden och en hinner jaga upp sig ordentligt innan avslöjandet. Vet inte riktigt vilket slut jag hade förväntat mig, men inte var det detta. Inte säkert att det var det bästa heller. 

Den här novellen passar in på nr 4 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell med en veckodag i titeln

onsdag 11 december 2019

Vi var rovdjur

I Novellix senaste utgivning finns en novell av Sara Stridsberg med titeln Vi var rovdjur. Den lilla läckra volymen innehåller en roadmovie om en far och två flickor. Det vill säga först var det bara en flicka men en vacker dag sitter där en liten flicka i baksätet med de korta benen sträckta rakt ut och en berlock långt ner på bröstet. Flicka nr ett blir inte särskilt glad när Johnny, flicka nr två, presenteras som hennes syster. Far kör bilen genom landskapen. De stannar och tvättar kläder i tvättautomater. De badar i sjöar och det visar sig att den lilla flickan är duktig på att simma trots att hon låtsat att hon inte kan. Det blir en drömlik färd mot något okänt ingenting. Allt är svävande och färgerna ses som genom sjövatten. Vad är dröm och vad är verklighet. Endast i sömnen är man fri. Johnnys  mor heter Blanche och hon behövde semester. Den äldre flickans mor bara försvann. Det känns som om tiden inte finns eller står stilla. Det hänger något olycksbådande i luften och en kan bara gissa hur det ska gå.

Den här novellen passar in på nr 19  i Ugglans och Bokens läsutmaning IV, Läs en novell som gavs ut 2019.

lördag 30 november 2019

Modell i lökfrisyr

Eolit förlag
Mildred stiger in hos sin hårfrisörska, fru Karlsson, och tappar alla sina paket. Medan fru Karlsson hjälper till att plocka upp tänker Mildred att hon kunde ju anstränga sig lite för att se hyfsad ut i håret.  Men hon ler stort och ber fru Karlsson hämta fram kaffe och en bakelse eftersom Mildred blivit så fasligt begiven på sött på senare tid. Något roligt får hon ju ha eftersom hennes man sällan är hemma. Frisyren ska vara densamma som alltid. Fru Karlsson arbetar vant och Mildred pratar och pratar och avslöjar både sig själv och sin man och deras bräckliga förhållande.  Mannen har en stenograf som är den skickligaste han någonsin haft. Hon är liten,  mörk, tystlåten och har håret uppsatt som i en lök. Fru Envall heter hon och är enda kvinnan på kontoret. En mansslukerska som kallar sig fru bara för att hon har ett barn. Fru Karlsson är väldigt irriterad på henne och ifrågasätter hennes moral. Hon har minsann hört ett och annat. En morgon skämtar hon med sin man och undrar hur kontoret skulle klara sig om fru Envall skulle gå och gifta sig. Herr Karlsson får ett vredesutbrott, lämnar hemmet och kommer inte igen förrän sent på natten. Då har Mildred beslutat sig för att hon ska vara extra snäll mot honom. Han är vänlig, ber om ursäkt och meddelar att han ska åka bort på en månad och om hon vara så snäll och be jungfrun packa hans väska. Dessutom han har något viktigt att säga henne. Men eftersom de har så svårt att tala med varandra så kommer han att skriva till henne. När Mildred vaknar nästa morgon har han redan åkt. Han måste ha packat sin väska själv. "Ska det vara fixativ?" undrar fru Karlsson medlidsamt. Mildred tycker att det är så skönt med en frisyr hon är van vid och trivs med. Hon avskyr de  moderna frisyrerna särskilt de där med en lök på huvudet. I likhet med fru Karlsson tycker en som läsare alltmer synd om Mildred. Hon är inte trevlig, men hur ska det gå för henne?
Eva Neanders novell har titeln Modell i lökfrisyr  och är skriven 1949. Författaren föddes 1921 och dog 1950. Hon var en av de mest framträdande novellisterna på fyrtiotalet.
Modell i lökfrisyr passar in på nr  27 i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV, Läs en novell där av en författare vars efternamn börjar på N

torsdag 28 november 2019

Jag lever på dina besök

I novellsamlingen Jag lever på dina besök: kärleksberättelser från hela världen i urval av Tove Ditlevsen finns Dorothy Parkers novell med samma namn. 
Den första mrs Tennant sitter i sin lilla lägenhet i lång sammetsklänning och guldtofflor tillsammans med madame Marah, sin enda sanna vän. Fru Tennants son, Christopher,  kommer för att hälsa på sin mor och blir naturligtvis presenterad för den sanna vännen. Madame Marah granskar Christophers handflata och siar om hans framtid. Två barn ska han få. Det tredje är det något konstigt med. "Då får jag väl aldrig träffa honom", sa hans mor. "En ensam gammal kvinna, sjuk och darrande och ingen som tar hand om mig." Och när sonen säger att han måste gå eftersom han lovat sin far att komma hem till en tidig middag brister det för fru Tennant nr ett. Gå du hem och proppa magen full av gödd oxe hos din far, tycker hon. Madame Murand undrar om han kommer väl överens med sin styvmor och modern förmodar att hon väl kallar sig för mrs Tennat. Det är väl klart, tycker sonen.  Hon är ju mrs Tennat; de har varit gifta i sex år. Modern undrar om faderns lantställe är trevligt? Christopher säger att att det inte är något lantställe egentligen. Det är mer som en stor lada. Enda värmekällan är öppna spisar. Modern: "Viken ironi", sa hon. Vilken bitter, grym ironi. Jag som älskar brasor; jag skulle kunna sitta hela dagarna och titta in i flammorna av gul och purpur och drömma lyckliga drömmar. Och jag har inte ens en gasbrasa. Jaja." När hon får veta att sonen inte kommer att besöka henne igen efter weekenden på landet eftersom han måste åka till sin skola är det dags igen. "Jag hade i min ömma längtan trott att jag skulle få se dig igen innan du for tillbaka till skolan." Modern fyrar av en sista salva: "Jag tänder en lampa åt dig. Min son, mitt enda barn, för mig finns bara öken mellan de gånger du kommer. Jag lever på dina besök - Chris, jag lever på dina besök..." En helt underbar, förfärlig novell full av humor som jag kanske kan tycka inte har att göra i en samling kärleksberättelser.  Jag tror säkert att den första mrs Tennant längtar efter sin son  och är galen av svartsjuka eftersom sonen tycks trivas tillsammans med sin far och hans nya fru. Men hennes kärlek är alltför possessiv och hon är mycket manipulativ. En förstår att hon blivit mycket ensam eftersom alla deras gemensamma vänner svikit henne. Jag kan tycka synd om henne, skratta åt henne men också se att hon är tragisk. Den sanna vännen är enbart dråplig.
Elna Hansel har översatt.

Den här novellen passar in på nr 22  Läs en novell som handlar om längtan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

onsdag 27 november 2019

Hamnen

Tremastaren Notre - Dame - des -  Vents återvänder en kväll till Marseilles efter fyra års bortavaro. De har varit i Kina med last och fått ny last på vägen hem. Besättningen är inte riktigt densamma som när fartyget for ut. Några har hoppat av och andra har tillkommit. Efter tull - och hamnformaliteter får två tredjedelar av besättningen landpermission för kvällen. Två och två ger de sig med rullande gång ut i den okända staden. En stor, kraftig ung man vid namn Célestin Duclos leder karavanen. Han väljer en slingrande gränd med många tända lyktor. I alla dörröppningar trängs mer eller mindre påklädda flickor som försöker locka till sig männen. Men även här bestämmer Célestin Duclos. Till slut hittar han ett ganska vackert hus där sjömännen får gå in in. Och sedan blir det vin, kvinnor och sång hela natten och de surt förvärvade pengarna rullar. Duclos håller sig förhållandevis nykter och sitter med en kraftig, rödkindad flicka i knät. Han försöker tala lite med henne och frågar hur länge hon varit där. Sex månader visar det sig. Hon frågar ut honom i sin tur och efter en stund undrar hon om han under sina resor träffat på Notre - Dame - des - Vents. Jodå, det har han ju. Nästa fråga blir om han vet om Célestin Duclos fortfarande är ombord? En flicka hon känner har frågat efter honom. Han vill träffa flickan och berätta att han träffat Célestin och att han mår bra. Flickan ber bordellmamman om ett glas citronvatten som hon ger Duclos för att han ska nyktra till. Hon ska tala allvar med honom. Och så ber hon honom tala om för Duclos att båda hans föräldrar och en bror dött i tyfus för tre och ett halvt år sedan. Hur vet hon då det? Om han lovar att inte skvallra ska hon tala om det. "Jag är hans syster." Célestin ropar hennes namn och hon grips av fasa när sammanhanget med ens står klart för henne.  
Hamnen heter den här novellen av Guy de Maupassant (1850 - 1893) i översättning av Eva Marstrander. Författaren är en god iakttagare av människors beteenden. Han är illusionslös och ganska skoningslös. Han har sinne för stämningar och miljöer vilket höjer närvarokänslan.

Hamnen passar in på nr 23 Läs en novell översatt ifrån franskan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV

måndag 25 november 2019

Duggregnet

Den gode guden har tröttnat på människorna. Han tycker att de är så dåliga att han ville straffa dem och göra dem ännu sämre. Han ville att människorna skulle förgöra varandra. Men han kom inte på något riktigt bra sätt så han vände sig till djävulen och bad om råd. Djävulen var visserligen inget helgon, men han hade ibland goda idéer. Djävulen biter i sin svans; smickrad och fundersam. Så erinrar han sig att statistiken säger att de flesta brott begås på hösten när dagarna är mörka och himlen är grå och världen är svept i regn och dimma. Den gode guden vet nu vad han ska göra. Hädanefter ska det alltid duggregna. Molnen ska aldrig skingras och solen ska inte lysa mer. I början var i alla fall paraplymakarna och galoschtillverkarna nöjda, men deras leenden stelnade snart. "Människorna veta icke, vilken betydelse vackert väder har för dem, förrän de en tid har nödgats sakna det. De glada blev tungsinta. De tungsinta blev vansinniga och hängde sig i långa rader eller samlades för att hålla konventiklar. Snart arbetade man icke och nöden blev stor. Brotten tilltogo efter en svindlande skala, fängelserna överbefolkades, dårhusen räckte endast till för de kloka. De levandes antal avtog, och deras bostäder stodo övergivna. Man stadgade dödsstraff på självmord; ingenting hjälpte. " Förstörelsen fortskrider. Hundarna tjuter på torgen och i gränderna kan man se en gammal man halta omkring och samla själar. En kväll går han inte hem. Han går till himmelens port och till den gode gudens tron och föreslår en förändring...

Denna muntra historia är skriven av ingen mindre än Hjalmar Söderberg och står att läsa i Historietter. Den är fartfylld och rolig och jag tänker att jag ska läsa några flera historietter.

Duggregnet passar in på nr 26 Läs en novell där det regnar i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV

måndag 22 juli 2019

Pennor

Pennor är en mycket speciell novell om en man som ägnar sitt liv åt att leka med pennor. Trots omgivningens tveksamheter håller han fast vid sin sysselsättning. Det är bra att ha ett arbete. Gud älskar den som arbetar. Jag uppfattar honom som någon sorts redaktör i en tidning eller tidskrift i ett samhälle där det inte är så enkelt att få uttrycka sina åsikter. Mannen sysselsätter även andra pennor; han vill inte att några pennor ska gå utan mat eller kläder. "Om du vill ockupera ett område - döda då först och främst alla dess poeter och skribenter" hette det tidigare. Nu är metoderna annorlunda. Pennorna korrumperas. "Lyckas du tämja en enda stor penna kan tiotals små ge upp frivilligt. " Mannen som leker med pennor måste ha haft en viss framgång, för vid en festlighet delar han som förrätt ut guldpennor till dem han brukar anlita. Alla tackar och tar emot - utom en enda man som har en liten pennstump som han anser är fullständigt tillräcklig åt honom. Den här novellen kan en läsa flera gånger och upptäcka nytt. Författaren, Hamakarim Arif, är född i Kirkuk i kurdiska Irak. Han har studerat kurdisk litteratur vid universitetet i Bagdad.
Den här novellen passar in på Ugglans&Bokens utmaning:Läs en novell IV:6 Läs en novell vars titel börjar på P.
Dessutom passar den in på Månadens språk som är kurdiska. Också en utmaning från Ugglan&Boken

onsdag 17 juli 2019

Den kokosdoftande solkrämen

Piratförlaget













Jag har alltid varit svag för kokosdoftande solkrämer och shampon och dylikt.Nyss läste jag en novell av Linda Skugge som heter Den kokosdoftande solkrämen. Den handlar om Sarah och Fatima som vältrar sig på stranden en onormalt varm sommardag. I media har det varnats för alla bakterier som bildas i vattnet under extrem värme. Småflickorna Bonnie och Livia bygger sandslott. Bredvid Sarah ligger en ung välsvarvad flicka med påklistrade naglar och knattrar på sin mobil.  Sarah iakttar henne surt. Hon ska säkert göra sig fin för någon karl. "Barnlös, bekymmersfri, uppsluppen". Fatima har blivit lämnad efter 24 års äktenskap. Nu ska hon skita i sitt utseende. Hon ska vara konstnärligt helt fri. Som Tora Dardel var redan på tjugotalet. De kastar boken om Tora Dardel mellan sig; de citerar Nina Björk och Suzanne Brögger. Var finns de traditionellt manliga männen, undrar de? De har då inte stött på någon?  Hellre en man som kan fixa hem föda till familjen än att "prata om känslor". Känslor blir ingen mätt av.  Fatima ska förresten avskaffa alla traditioner också. Hon hatar dem. Solkrämen bildar mönster på vattenytan omkring barnen. Som ett mindre oljeutsläpp.
Rappt och roligt ur Äktenskap. Sex berättelser av Linda Skugge.
Passar in på nr 21 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell med något som doftar i titeln 

måndag 3 juni 2019

Den saktmodiga

Den vietnamesiska långfilmen Gentle  handlar om äktenskapet mellan en ung flicka och en betydligt äldre pantbanksägare. För den unga flickan är giftermålet en väg ut ur fattigdom och förtryck. Linh är föräldralös och har uppfostrats av två elaka mostrar som har sex respektive tre barn var. Linh är inget mindre än hemhjälp och barnvakt åt dem och för det får hon hugg och slag. En obehaglig slaktare som slitit ut två fruar redan anmäler sitt intresse för den unga flickan. Han lovar på samma gång att hjälpa mostrarna med deras uppehälle. Dessa båda uppmuntrar förbindelsen, men Linh är tveksam. Och den vänlige pantlånaren hinner lyckligtvis (?)före. Till en början ser allt bra ut. Linh kommer snart in i arbetet på pantbanken; hela tiden övervakad av mannen som också bestämmer allt. Men snart är det något som skaver.  Kvinnan/flickan försvinner iväg varje kväll. Mannen misstänker naturligtvis otrohet och följer efter henne och blir dubbelt överraskad. Här skiljer sig Dostojevskijs novell - som ligger till grund för filmen - och filmen åt men inte så att något går förlorat eller att själva innehållet förvanskas. I det stora hela följer filmen novellen mycket nära. Den franska filmen Une femme douce i regi av Robert Bresson har jag inte sett så jag vet inte hur slutet har framställts där.  Filmen Gentle var väldigt lätt att ta till sig, vilket är mer än jag kan säga om Dostojevskijs novell.
Dostojevskijs Den saktmodiga finns i nyöversättning i novellsamlingen Krokodilen. Novellen skrevs efter Dostojevskij återvänt till Petersburg efter tio års förvisning i Sibirien.  Den utgavs 1876 och ingick i Dostojevskijs stora projekt En författares dagbok.

Den saktmodiga passar in på nr 13 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där någon sjunger .

fredag 3 maj 2019

Kugghjul

Ryunosuke Akutagawa brukar kallas novellens fader. Han tog sitt liv 35 år gammal 1927. Novellen Kugghjul skrev han några dagar innan. Novellen präglas av mardrömmar, oro och en känsla av att någon/något vill författaren i berättelsen illa. Han har svårt att sova, finner hotellkorridoren och hotellrummet skrämmande. Däremellan skriver han som besatt med fördragna gardiner.  Han söker ofta skydd på kaféer med böcker av andra författare som sällskap. Han tycker sig se mytologiska djur; någon gång tycker han sig möta Strindberg. 
Akutagawa lyckas väl med att överföra sin oro och sin mardrömstillvaro till läsaren. Kugghjulen uppträder under författarens högra övre ögonlock. Sedan kommer svår huvudvärk. Natsume Suseki, som skrev Kokoro,  var en av hans förebilder. Haruki Murakami är en av dem som ser Akutagawa som en förebild. Japans mest prestigefyllda litterära priser, Akutagawapriset, har fått sitt namn av författaren. Kugghjul tilldrar sig i och omkring Tokyo och ingår i Novellix paket Storstäder i fokus. Novellen är översatt av Vibeke Emond och det är första gången något av Akutagawe översatts till svenska, trots att han annars är mycket översatt.
Novellen passar in på nr 31 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell där det sker något övernaturligt.

måndag 29 april 2019

Kostym

En namnlös kvinna på resa har kommit i det stadiet att hon först måste visa att hon kan betala för sig innan hon blir insläppt någonstans. I handen har hon en tygväska innehållande en sarong som hon köpt på Bali. Nu sitter hon på den luftkonditionerade flygplatsen i Singapore och ser sig omkring. Ute är det trettiofem grader varmt. Hon spanar in en man vid biluthyrningen och beslutar sig för att låta honom tända hennes cigarett.  Mannen ser sval och vältränad ut; inte så lång men ganska ung. Han undrar var hon kommer ifrån och om han kan ge henne lift in till stan. Hon ska till ett ställe i kineskvarteren som heter Jimmy´s Place. Kvinnan visar vägen och det slutar med att de hyr ett dubbelrum. Mannen - som heter Bob - ska på konferens tidigt nästa morgon. Kvinnan tar tillfället i akt och gör det smartaste hon kan göra. Det är inte särskilt snyggt, men det är effektivt. En får en känsla av att kvinnan är en van resenär; en överlevare som alltid landar på fötterna. Hon agerar lugnt och kyligt utan stora åthävor. Novellen Kostym av Ninni Holmqvist är ett litet utsnitt av den resande kvinnans liv. Hon saknar förflutet och en vet inget om hennes framtid. Allt hon har är nuet.
Novellen passar in på nr 16 Läs en novell med ett klädesplagg i titeln i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

fredag 26 april 2019

Åtrå

Medelålders dam ca femtio hyr sommarhus på en ö i Stockholms skärgård.  Vid en provianteringsresa till fastlandet missar hon bussen till båten tillsammans med en luggsliten man runt fyrtio. Hon tycker att han ser eländig ut. Men förseningarna gör att de börjar tala med varandra. Det visar sig att de faktiskt bor grannar på ön; bara en liten udde emellan. Snart tycker hon att han är det vackraste hon sett. Han är skild och har tre barn. Deras kontakter är täta. De talar om allt och på alla sätt. Han sover över hos henne. Men alltid i jungfrukammaren. En dag yttrar han några ord som ställer deras relation på ända: Jag känner ingen åtrå till dig. Som kvinna. Tidigare har de varit överens om att kärlek är inget en leker med. Kvinnan har berättat om sina äktenskap och om besvären med en arbetskamrat som är förälskad i henne och hotar att ta livet av sig. Varken mannen eller kvinnan är namngivna vilket gör att de känns lite opersonliga; kanske mera som modeller. På baksidan av Bodil Mamlstens Novellix - novell Åtrå talas det om humor. Jag ser inget roligt i den här berättelsen som haltar på båda benen. Kvinnan och mannen befinner sig på helt olika stadier i sina respektive relationshistorier. Hon är av ett helt annat kynne än han som verkar vara ganska nollställd. Det finns massor att diskutera i den här novellen som passar in på nr 15. Läs en novell vars titel börjar och slutar på samma bokstav i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

onsdag 24 april 2019

Hår

Tone Andersson står och sliter med en hård deg som ska bakas ut till ankarstock. Många liter mjöl ska arbetas in. Det är tungt i vanliga fall, men nu är det ännu lite tyngre eftersom Tone Andersson är gravid. Plötsligt hittar hon ett långt, svart hårstrå i degen. Hon tvekar inte. Degen åker i soptunnan!
När gravida Annika försvinner under svampplockning i skogen kommer hela Rogsved snabbt på fötter och ger sig ut för att söka. När hon hittas finner man också en massa svarta hårtussar.
Femton år tidigare kom en vacker svarthårig kvinna till byn. Hon heter Aylin och bröderna Martin och Dennis blir rivaler om henne. Martin vinner lätt. Aylin blir gravid. Men plötsligt är inte Aylin gravid längre. Senare råkar hon ut för en förfärlig olycka vid flistuggen vid sågen. Hon bar på en hemlighet som Martin avslöjat. Dennis och Martin har kommit långt ifrån varandra genom åren. När Martin beslutar sig för att uppsöka Dennis igen möts han av rena misären. Han hittar en dagbok som Dennis skrivit och mycket klarnar för Martin.
Tone Andersson kommer att uppleva några fasanfulla minuter en kväll när hon är ensam hemma med sin lilla dotter. Hon snappar luft en stund på trappan och ser att det rör sig i rhododendronbuskarna. Plötsligt reser sig en stor svart, hårig varelse på bakbenen...
Hår är titeln på John Ajvide Lindqvists novell. Den ingår i Våran hud, vårat blod, våra barn. Den är välskriven och ganska kuslig. Men framför allt är det en sorglig novell. Den passar in på nr 17 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV - Läs en novell där någon blir rädd.

lördag 13 april 2019

Våra främlingar

"Grannar är en del av livet. En del av att vara människa." säger Jan Gradvall i inledningen till novellen Våra främlingar av Lydia Davis, en Novellix - novell. Antingen kommer en själv som främling till en inbodd omgivning. Eller kommer någon annan till en samling okända grannar. Det gäller såväl villor som hyreshus. I villorna kan osämja uppstå på grund av olämpligt placerade komposthögar, kringspringande katter, felpacerade växter, rymningsbenägna hästar som trampar ner trädgårdar, hög ljudvolym, åverkan på egendom, hälsovådligt eldande i tunna nära tomtgränsen, och så vidare. Grannar i en trappuppgång behöver strängt taget aldrig se varandra om de har tillräckligt olika tider. Inte heller behöver en nödvändigtvis hälsa i hissen. Men så inträffar det saker i livet som gör att det kan bli nödvändigt att ta kontakt med en grannfrämling. Någons hund blir sjuk och matte behöver hjälp med råd och passning; ett nytt barn ska komma till världen: vem passar de äldre syskonen?, en arbetande kvinna har en sjuk man i hemmet som behöver tillsyn; kunde grannfrämlingen tänka sig? Just den här speciella behöver hjälp - situationen gör att främlingskapet åsidosätts. Plötsligt får grannen känna sig behövd; plötsligt blir grannarna mänskliga varelser som lever under ungefär samma villkor. Strängt taget är vi alla varandras grannar. Våra främlingar föder många tankar. 
Våra främlingar passar in på nr 14 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell där det finns en katt.

måndag 4 mars 2019

Ingrid Langbakke

Ingrid är 39 år, gift med Torbjörn och mor till Unni 17. I huset bor också Styrbjörn, 76, Ingrids far. Tre generationer under ett tak i novellen Ingrid Langbakke av Kjell Askildsen. Inte precis några motsättningar, men Ingrid vill inte ha sin far i samma hus. Torbjörn har arbete på annan ort under veckorna och kommer hem i helgerna. Ingrid tycker att han har förändrats. Hon förmodar att det beror på att han har blivit tvungen att sälja av jorden eftersom de inte kunde leva på den. En helg kommer Torbjörn hem med en arbetskamrat: Ingrid tycker att han verkar vara trevlig. Och det är ömsesidigt. Kristian flirtar med henne. Ingrid dricker vin till middagen och blir lite yr. Men hon har trevligt. Torbjörn däremot har eldat upp sig till raseri. Nästa kris kommer när Ingrid skaffat ett arbete; ivrigt påhejad av Unni. "Mina pengar är våra", säger Torbjörn. Han är familjeförsörjaren. Nästkommande helger uteblir han.  Allt ses ur Ingrids synvinkel. Torbjörn identifieras genom det han gör. Inga stora dramatiska händelser.; bara vardagliga små rörelser. Ändå handlar det om livsavgörande händelser. 
Kjell Askildsen, född 1929, är en av Norges största författare.
Ingrid Langbakke passar in på nr 12 i Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell IV  Läs en novell med ett efternamn i titeln.

fredag 22 februari 2019

Artikolernas ö

André Maurois finns representerad i Svens Stolpes urval av franska noveller, Franska berättare, från 1961. Maurois novell Artikolernas ö (Voyage au pays des Articoles, 1928) är en allegorisk berättelse som löjliggör de litterära kotterierna i Paris. Pierre Chambrelan är en man som är trött på det mesta. Han trivs inte i samhället. Han längtar allra mest efter det riktiga sjömanslivet på havet. Det fick han smak för under sin ungdom i Bretagne. Han vill vara en sjöman som seglar en skuta och har medfödd känsla för vind och vågor. Stilla havet och dess öar hägrar. Han gör slag i saken; söker sponsorer; beställer en båt; försöker intressera tidningar och bokförlag för sina äventyr som skulle kunna bli en bra berättelse. När han presenterats i en tidningsartikel får han massvis med brev från människor som vill göra honom sällskap. Men Pierre vill verkligen inte ha något sällskap! Förrän han kommer till Mme Anne de Sauves brev. Hon är en ung, rik änka; väl förtrogen med sjömanslivet. Hon erbjuder sig att stå för hälften av alla kostnader och hon vill inte veta av någon kärlekshistoria. Pierre faller till föga och det visar sig att Anne är den idealiska kamraten och sjömannen. En förfärlig orkan i det närmaste tillintetgör deras båt. Bogsprötet är brutet; alla kartor och redskap är obrukbara och nu har de bara att lita till försynen. Några öbor blir varse deras belägenhet. Invånare på den märkliga ön Maïana är artikoler och beos; de senare tjänstgör som tjänare åt artikolerna. Arbetets art bestämmer samhällsklassen. Artikolerna ägnar sig åt de sköna konsterna och befinner sig inte riktigt i verkligheten. Det officiella språket är engelska och på öns flagga finns bilderna av nio kvinnoansikten. "Var inte rädda. Vi ska rädda er ifrån er själva", säger artikolerrna. "Vi reparerar ert fartyg och ni får bo på Centralpsykariet så länge." Anne har varit mycket modig hela tiden, men nu blir hon rädd. Berättelsen blir alltmer overklig och en hinner bli orolig men det är bara att likt Pierre och Anne ge sig på nåd och onåd i denna fantasifulla och ironiska berättelse.
Novellen passar in på nr 33 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV, Läs en novell som har ett Ö i titeln.

lördag 9 februari 2019

Svart glitter


En namnlös kvinna ligger på sin soffa, dricker rödvin och njuter av lugnet. Barnen sover och hennes alkoholiserade man David har flyttat ut. Han var periodare. Men mellan varven hade de det bra och han påminde då om den smarte, grandiost intelligente man hon en gång fastnat för. En man som gjorde som han ville, var riskbenägen och tyckte att konventioner var för losers. Det var en sådan man hon behövde eftersom hon själv hade samma personlighet. Men känslorna maldes ner. Kvinnan utvecklade ett sjätte sinne för mannens tillstånd. Hon känner redan utanför dörren vilket skick han befinner sig i. Och hon lägger sig till med en speciell mekanisk hissröst för att inte reta honom. Huset fylls av spöken som luktar unken limeyoghurt. Men både spöken och lukt är borta nu. Och hon njuter. Men -  var det inte något hon skulle ha gjort idag? Nej, det kommer hon inte ihåg. Och förresten är det så varmt och skönt att hon inte vill gå ut. Klockan är väl redan nio. Va? Elva. David ringer ibland. Efter det tittar hon ofta på något avsnitt av det löjliga barnprogrammet Game of Thrones. Och hon minns en scen där dvärgen Tyrion från en annan dimension rövat bort ett spädbarn och med sin isblå blick smittar barnet med sin dryckenskap. David får en isblå blick när han är berusad och ansiktet glittrar svart. Kvinnan börjar känna sig dåsig. Hon vaknar av att lille sonen Vidar ropar på henne. Nej, jag sover. - Jamen, var är min matsäck? Vi har utflykt idag. Det finns inga smörgåsar och ingen yoghurt heller. Det var alltså det hon skulle ha gjort igår.  Handlat matsäck. Inte så bra att dricka rödvin till klockan tolv på natten en helt vanlig tisdag. Rebecka Hemse läste Aase Bergs novell Svart glitter i Radionovellen i P1. Det gjorde hon utmärkt. Konsekvenserna av det som berättas i Aase Bergs novell Svart glitter går långsamt upp för en. 
Aase Berg är aktuell med romanen Haggan.
Svart glitter passar in på nr 9i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något svart i titeln

måndag 28 januari 2019

Brevet

Brevet är en novell av Somerset Maugham. Den utspelar sig i Malaysia. Klass och ras är framträdande motiv. Den svala, förfinade Leslie Crosbie sitter häktad för mord. Hon har fått flytta till ett fängelse i Singapore för att hon ska ha det bekvämare än i den lokala finkan som egentligen ligger närmast. Hon läser, promenerar och virkar och skänker inte en tanke åt att hon kanske kommer att hamna i galgen. Hennes snälle man är utom sig av förtvivlan. Visst gjorde hon rätt som sköt det odjuret som försökte förgripa sig på henne?  Geoff Hammond var en känd kvinnokarl som gjort sig omöjlig genom att låta en kinesisk kvinna flytta in hos sig. Alla är övertygade om att Leslie Crosbie kommer att bli frikänd. Men hennes försvarsadvokat, Howard Joyce, ser precis det som åklagaren lätt kan angripa, vilket inte hindrar att han tror att hon kommer att gå fri. Det är då brevet kommer in i bilden och mr Joyce får se den oberörda Leslie Crosbies ansikte falla samman och förvandlas till något dödskalleliknande. Nu tar berättelsen en ny riktning. Somerset Maugham är en skicklig berättare. Han tecknar sina karaktärer så de får liv inför ens ögon. Människor är inte alltid det de synes vara. Under ytan döljer sig oanade djup. Författaren gör sig inga illusioner om mänskligheten. Hans miljöer är ofta exotiska och intresset för hur de vita kolonisatörerna brer ut sig och tar för sig på andras bekostnad är konstant. 
Översättningen är gjord av Nils Holmberg. Novellen är både dramatiserad och filmatiserad. Bette Davis spelar huvudrollen i filmen. Brevet ingår i novellsamlingen Trollträdet (The Casuarina Tree 1926).
Novellen passar in på nr 34 i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll.

måndag 31 december 2018

Babettes gästabud

I den nordnorska byn Berlevåg bor två fromma systrar, verksamma inom en strängt kyrklig församling, grundad av deras döde far, som var prost och profet. Hit kommer en dag en fransk kvinna på flykt undan den franska revolutionen 1871.   De godhjärtade systrarna har tagit hand om henne och hon blir deras hushållerska. Hennes namn är Babette, och innan flykten var hon känd som den bästa gourmetkocken i Paris, Under sina 14 år i Berlevåg har hon inte haft tillfälle att visa sin talang. Men plötsligt vinner hon en stor summa pengar på lotteri. Vad ska hon göra med alla pengarna? Berlevåg är inte Paris precis. Plötsligt får Babette idén att hon ska  tillaga en fransk gourmetmiddag för den åldrande puritanska församlingen, som endast är van vid att äta soppa och fisk. Babette beställer fin mat ifrån alla håll och kanter och. Även om matgästerna till en början är skeptiska och inte är några finsmakare med förståelse för Babettes utmärkta kokkonster, försätter middagen dem trots allt i ett saligt rus.
Babettes gästabud och Den afrikanska farmen hör till Karen Blixens mest älskade verk. Stéphan Audran spelade Babette när berättelsen blev film 1987.
Babettes gästabud passar in på nr 2 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell som filmats.