Kattmänniska

Titelnovellen, Kattmänniska i novellsamlingen Kattmänniska och andra berättelser, publicerades allra först i The New Yorker. Den fick omedelbart en väldig spridning och kopplades ihop med metoo - debatten. Novellen handlar om en 20 - årig flicka, Margot,  som studerar och arbetar med att sälja godis på en kvalitetsbiograf. En kväll möter hon en 34 - årig man, Robert, som köper popcorn och gummibjörnar av henne. Han är ganska gullig på ett skogshuggaraktigt vis. Men han är lite mullig och har sluttande axlar. Margot flirtar med honom av pur tristess. Robert kommer tillbaka; han ber om hennes nummer och får det. Sedan utbryter en flitig sms - växling och en vacker dag går de på bio. Inte den film Margot skulle ha valt, men i alla fall.  Drink? undrar Robert lite halvhjärtat. Men Margot är för ung för baren Robert tänkt sig. Det blir öl på ett enklare ställe. Hon känner sig löjlig och dricker fler öl än hon egentligen tål. Efteråt i bilen hem är det hon som tar initiativet till en fortsatt samvaro. Visserligen är Roberts kyssar urdåliga, men Margot släpper inte riktigt fram det. " Hon fann sig uppslukad av en fantasi medan de kysstes, så helt och hållet sprungen ur hennes ego..."  De åker till Roberts lägenhet. Som läsare känner en att kemin inte alls stämmer. Och att det kanske också rör sig om en klasskillnad. Det framgår inte riktigt vad Robert arbetar med. Margot har gjort sig en fantasibild av honom och hur hon vill att han ska vara. Antagligen är det likadant med honom. Han blir lätt chockerad när han förstår att hon varit tillsammans med en rad män före honom. Margot brister i högt och ljudligt skratt åt hans förvåning. Det var inte bra. Ingen man vill bli skrattad åt. Margot gillar inte hans slappa mage och bara väntar på att det hela ska vara över så att hon kan åka hem. Aldrig mer vill hon se honom. När Robert dyker upp på studentbaren skyddar vännerna Margot. Robert smsar och ber om en förklaring. Vad gjorde han fel? Men han får inget svar. En intressant novell som skulle kunna diskuteras till exempel i en läsecirkel. Mycket skickligt skriven. Översatt av Amanda Svensson. Kattmänniska passar in på nr 36 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell med något fyrbent i titeln

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som handhar  läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Ivy satte sig tillrätta bredvid Kasim där han låg på rygg i det vippiga gräset på kyrkogården och blundade. Hon sträckte ut sina ben bredvid hans och arrangerade den långa kjolen så att endast hennes svarta lackskor stack ut, som två svarta utropstecken. Lutad på ena armbågen lutade hon sig troskyldigt över honom och drog igenom sin vanliga repertoar av ämnen - skolan, Arthur, viktorianerna, mat hon avskydde - för att se vilket av dem som skulle roa honom. Utan att öppna ögonen fick Kasim fram cigaretter och därefter en tändare ur byxfickan.  Hon följde med aktiningsfullt intresse det tiruella tändandet följt av det första djupa blosset. " Var försiktig", sa hon. "Du skulle lätt kunna sätta fjutt på det här torra gräset."  Han öppnade ena ögat för att titta på henne och slöt det igen. "Min mamma gillar inte rökning. Hon säger att man får cancer." - "Var kan hon ha fått det ifrån?" Hans nonchalanta sätt skrämde inte bort Ivy, faktum var att det imponerade på henne. Hon antog att han var faster Alices nya pojkvän, och han kunde mycket väl vara den bäste hittills."
Fler smakebitar HÄR.

Från sidan 16 och 17 i Syskonen av Tessa Hadley. Övers.: Amanda Svensson. Wahlström & Widstrand 2018

Ny radioföljetong

Allt det där jag sa till dig var sant

Amanda Svensson har skrivit den uppmärksammade Hey Dolly (2008) och Augustprisnominerade Välkommen till den här världen: (2011). Med Allt det där jag sa till dig var sant av­slutar hon nu med 
Allt det där jag sa till dig var sant sin trilogi om tre unga kvinnor och deras trotsiga förhållningssätt till omvärlden och den egna identiteten. 
Amanda Svensson har gått på skrivarlinjen på Fridhems Folkhögskola i Svalöv
17 avsnitt i uppläsning av Louise Ryme 

Språket som en schweizisk armékniv

I andra sändningen av Text + 1, en litterär podcast om den litterära texten och en sak till, intervjar Mats Almegård,  kulturjournalist och doktor i tyskspråkig litteratur, författaren Amanda Svensson som debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.  2011 kom roman nummer två, Välkommen till den här världen. Allt det där jag sa til dig var sant kom ut i våras och det är den samtalet gäller. I korthet handlar romanen om en  ung oerfaren flicka som kommer till en folkhögskola på den

skånska slätten för att 1/ lära sig skriva 2/ förhoppningsvis skaffa sig ett socialt liv och lite erotisk erfarenhet som bonus. Det sistnämnda lyckas hon med direkt. En "überweird" (den extroverta väninnan Ilses beskrivning) yngling intresserar sig för flickan som han döper till Lilja Brik. (Själv är han Majakovskij och deklamerar Ett moln i byxor, typ.) Amanda Svensson upptäckte så småningom att hennes tre romaner hänger ihop. Huvudpersonerna påminner om varandra. Det passar författarinnan bra eftersom hon tycker om att ordna och katalogisera. Tre är ett bra tal och det där med trilogi tilltalar henne. Allt det där jag sa till dig var sant innehåller ett flertal berättelser som förankras i verkligheten genom folkhögskolans tydliga gränser och begränsningar. Pirater är ett tema i boken. Amanda Svensson har skrivit en essä i tidskriften Granta med titeln Där flickor blir pirater. Skrivandet är en form av piratliv; att vara fri och stå utanför samhället. Hon berättar om sin "andliga" släktskap med författare som Kathy Acker och Jeanette Winterson. De är postmodernister som dekonstruerar och exproprierar klassiska texter och gör något eget och de har en tydlig agenda. Intressant är också att hon använder sig av tre litterära par för att illustrera de olika faserna i Liljas och den überweirdes destruktiva relation: Lily Brik och Vladimir Majakovskij; Ted Hughes och Sylvia Plath och slutligen T S Eliot och Vivienne Haigh Wood. Amanda Svensson säger att hon trivs på jobbet och att det blir roligare och roligare. Språket är som schweizisk armékniv, säger hon. Man fäller upp det ena användbara redskapet efter det andra.

Precis som förra gången är Text + 1 välgjort, väl förberett och högst intresseväckande. Inga spoilers, men välgörande lugn och eftertänksam fördjupning av texten. Mats Almegård håller en låg profil och låter varsamt Amanda Svensson ta sin tid. Underbart!
+ 1 då? Jo, det blev ett inspirerande samtal om filmen Trollkarlen från Oz.

Andreas Tilliander har gjort inspelningen och står även för den fina signaturmelodin.

Nästa månad samtalar Mats Almegård med Viktor Karlsson om hans roman Hon.