skip to main |
skip to sidebar
Efter att ha läst romanen Natt för gott av Jenny Erpenbeck blev jag nyfiken på hennes noveller. Lyckligtvis hade jag med mig hennes novellsamling Smäck när jag åkte tåg i torsdags. Och det blev tid för läsning i väntan på försenade och/eller inställda tåg. Jag hann läsa ett flertal noveller. Och jag kände igen Jenny Erpenbeck och hennes koncentrerade och skarpt utmejslade språk. Smäck innehåller tio noveller med kvinnor som huvudpersoner. Hela den lilla boken omfattar 100 sidor. En av novellerna, Sibirien, handlar om en kvinna som kommer hem efter att i många år suttit i fångenskap i Sibirien. Då upptäcker hon att en annan kvinna tagit hennes plats i hemmet och hon blir en rasande, hämndlysten furie. Kvinnans son berättar historien för sonsonen, vars farfar alltså är den omstridde mannen. Männen i novellen är bakgrundsfigurer. Farmor är vild och vacker medan farfars nya väninna kallas skuggmorellen. Hon ser inget ut och kan inte laga mat, men det förefaller ändå som hon fortsätter att utöva sin lockelse på farfar. Den här novellen passar på plats nr 22. Läs en novell med något kallt i titeln i Ugglan & Bokens novelltävling.
Jenny Erbenbecks roman Natt för gott tillkom i sorgearbetet efter moderns död. Människor som dör förändrar sina personligheter. De blir någon annan och deras tillhörigheter förlorar i betydelse; glasögon, skor mm. Natt för gott handlar om fem möjliga liv i fem böcker som binds samman genom avsnitt som kallas Intermezzo. I första boken dör ett spädbarn i Galizien 1902, kanske delvis på grund av föräldrarnas handfallenhet. I nästa bok möter vi den unga flickan som räddats till livet bara för att dö redan som 17 - åring i Wien strax efter första världskriget. I tredje boken har vi förflyttats till Moskva. Kvinnan som är huvudperson är 35 år och kommunist
liksom mannen. Den här boken upplevde jag som lätt absurd. Hon är en partikamrat som blivit förrådd och hur hon än betedde sig kunde det tolkas till hennes nackdel. Vem som ville kunde tolka hennes livsberättelse precis hur som helst. Eller inte alls. Allt är slumpartat och helt absurt. Hon blir så småningom avrättad. I bok fyra är vi i Berlin. Kvinnan i den här berättelsen är uppburen författare. Kanske har hon lånat drag av Jenny Erpenbecks mormor Hedda Zinner som var författare, född i Galizien 1902, och som bodde i Moskva och dog i Berlin. Kvinnan i bok fem är 90 år och dör på ett vårdhem i Tyskland. Fyra gången blir det lilla barnet som dör i bok ett återuppväckt; fem gånger dör det. Jenny Erpenbecks bok skildrar europeisk 1900 - talshistoria på samma gång som den berättar fem olika levnadsöden. Det är skickligt gjort. Varje mening är så laddad med betydelse att boken trots sitt omfattande innehåll ändå inte omfattar mera än 270 sidor. Jag blir nyfiken på Jenny Erpenbecks övriga författarskap; Det gamla barnet, Hemsökelse, Ordbok och novellsamlingen Smäck
Det har talats mycket om Jenny Erpenbeck på senare tid. Det beror på hennes senaste bok Aller Tage Abend, Natt för gott i svensk översättning av Ulrika Wallenström. Nu har hon varit på Internationella författarscenen i Malmö också. Författaren och översättaren Ida Linde intervjuade henne inför en fullsatt salong. "Naja", sade Jenny Erpenbeck ofta, med betoningen på andra stavelsen. Hon funderade gärna över frågorna innan hon svarade. Kanske också för att samtalet fördes på engelska. Natt för gott spås en framtid som klassiker. Det är en what if - roman som innehåller fem olika historier. Det börjar så sorgligt med ett spädbarn som dör samtidigt som morfadern dödas i en pogrom. Året är 1902 och platsen Galizien. Jag har inte kommit så lång i Natt för gott, men den lovar gott och har vunnit Independent foreign fiction prize 2015.
Ida Lindes senaste roman är Norrut åker man för att dö. Hon har också översatt Alfabet av Inger Christensen.
Söndag igen och dags för En smakebit på søndag, en läsutmaning administrerad av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon sitter på samma pall som hon alltid satt på som barn när hennes mormor berättade historier för henne. Den pallen var det enda hon önskat sig av
mormodern när hon själv skulle sätta bo. Hon sitter i farstun på den pallen, lutar sig mot väggen, blundar och rör inte mat och dryck som en väninna ställt framför henne. I sju dagar ska hon nu sitta där så. Hennes man har försökt dra upp henne, men mot hennes vilja lyckades han inte. Hon var glad när dörren slog igen efter honom. Så sent som i fredags hade mormorsmor strukit den sovande lilla flickan över huvudet och kallat henne sin maideleh, sin lilla flicka. Hon själv hade genom barnets födelse förvandlat sin mormor till mormorsmor och sin mor till mormor, men nu var alla de där förvandlingarna allaredan upphävda."
Jenny Erpenbeck, Natt för gott, sidan 12. Fler smakebitar HÄR
liksom mannen. Den här boken upplevde jag som lätt absurd. Hon är en partikamrat som blivit förrådd och hur hon än betedde sig kunde det tolkas till hennes nackdel. Vem som ville kunde tolka hennes livsberättelse precis hur som helst. Eller inte alls. Allt är slumpartat och helt absurt. Hon blir så småningom avrättad. I bok fyra är vi i Berlin. Kvinnan i den här berättelsen är uppburen författare. Kanske har hon lånat drag av Jenny Erpenbecks mormor Hedda Zinner som var författare, född i Galizien 1902, och som bodde i Moskva och dog i Berlin. Kvinnan i bok fem är 90 år och dör på ett vårdhem i Tyskland. Fyra gången blir det lilla barnet som dör i bok ett återuppväckt; fem gånger dör det. Jenny Erpenbecks bok skildrar europeisk 1900 - talshistoria på samma gång som den berättar fem olika levnadsöden. Det är skickligt gjort. Varje mening är så laddad med betydelse att boken trots sitt omfattande innehåll ändå inte omfattar mera än 270 sidor. Jag blir nyfiken på Jenny Erpenbecks övriga författarskap; Det gamla barnet, Hemsökelse, Ordbok och novellsamlingen Smäck
Inlägg
