Visar inlägg med etikett Karin Milles. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Karin Milles. Visa alla inlägg

söndag 21 mars 2021

En smakebit på søndag

"Bakom skranket tronar polismästaren i egen hög person, och bredvid honom skrivaren, en ung man. De ser båda lite trötta ut, polismästaren försöker med jämna mellanrum dölja en gäspning bakom handen. Det här målet har stått och stampat länge, det vore skönt om de kunde komma vidare. Men nu är målsäganden  här, så kanske finns det hopp. Ett misshandelsmål bland många. En ung kvinna som blivit slagen av en man. Det är inte ovanligt. Heller inte självklart straffbart - en husbonde får slå både sina familjemedlemmar och sitt tjänstefolk ifall det är påkallat. Men kvinnan är visst lite ovanlig. Besvärlig på något vis. Galen, enligt vad den anklagade anfört. Ett oskyldigt offer för överdrivet våld, enligt ett expertvittne. Kvinna i fråga sitter på en bänk. En ung kvinna, ganska vacker. Om den utsända från tidningen får gissa kommer hon inte härifrån, utan från landsorten: kanske är det något med klänningen. Eller så är det håret - det är något med frisyren som ser lite slarvigt ut. Över ögat en svullnad där huden redan börjat skifta i lila och gult. På halsen fläckvisa blåare partier under öronen och hakan. På de vita armarna, som sticker ut ur klänningens halvlånga ärm, röda rispor i ett oregelbundet rutnät." 

Från sidan 14 i Jag måste när ingen annan vill. Kvinnorättskämpen Sophie Sager av Karin Milles

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

onsdag 4 mars 2015

Agneta Horn, en kvinna med ben i näsan

Porträtt: David Klöcker Ehrenstrahl
Agneta Horn. Ett liv i trettioåriga krigets skugga  av Karin Milles kom ut i februari på Norstedts förlag.  Häromdagen skrev hon en understreckare om den elaka och obildade (Sven Stolpes uppfattning) dagboksskriverskan som levde mellan 1629 och 1672. Andra som skrivit om Agneta Horn (1629 - 1672) är Eva Hættner Aurelius i boken Inför lagen. Kvinnliga svenska självbiografier från Agneta Horn till Fredrika Bremer. Samma författare har skrivit kapitlet om Agneta Horn i 1. NORDISK KVINNOLITTERATURHISTORIA band 1. I Kvinnornas litteraturhistoria  har Kerstin Strandberg skrivit ett kapitel om Agneta Horn och Drottning Kristina. I en artikel i POPULÄR HISTORIA 2008 nr 9 skriver frilansjournalisten Anna Larsdotter en artikel om Agneta Horns dagbok. Dess titel lyder i sin helhet: ”Beskrivning över min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans stora sorger som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom, och huru Gud alltid har hulpit mig med ett gott tålamod igenomgå alla mina vedervärtigheter.” 2012 kom Hjärtesorger och vedervärdigheter. Hur Gud alltid har hjälpt mig av Agneta Horn på förlaget Doxa utg. av och med ett rejält förord av Anne Brügge; med illustrationer och register. Redan 1961 kom Leverne av Agneta Horn i Bonnierbiblioteket. 1885 hittades det gulnade och trasiga häftet i en vrå av Uppsala universitetsbibliotek av historikern Ellen Fries, Sveriges första kvinnliga filosofie doktor. Hon publicerade redan på slutet av 1800-talet delar av självbiografin som följetong i tidskriften Dagny. Hon plockade ut de mest spännande och dramatiska delarna men strök tyvärr en del av del av kraftuttrycken. Agneta Horn gifte sig som 18 - åring med sitt hjärtas val, officeren och friherren Lars Jespersson Cruus, i stället för med ädlingen Erik Sparre som familjen sett ut åt henne. Hon vann också arvstvisten med sin styvmor efter faderns död. Man blir väldigt nyfiken på denna kvinna som beskrivs som något av ett hår av hin. Jag väntar tålmodigt i bibliotekskön...