Visar inlägg med etikett Kanada. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kanada. Visa alla inlägg

torsdag 1 februari 2024

Kärlek, vänskap, hat


Titelnovellen i Alice Munros novellsamling Kärlek, vänskap, handlar om Johanna Parry handlar som är i full färd med att skicka ett tungt gammalt möblemang med tåg västerut till Saskatchewan. Stationsföreståndaren föreslår lastbil men Johanna hör inte på det örat. "Hennes tänder satt hopträngda framtill i munnen, som om de var redo för gräl". Det är en varm septemberdag men Johanna har en lång, gråbrun kappa på sig; kraftiga snörskor och ankelsockor. Men hon saknar hatt och handskar. Hon har en hög, fräknig panna och rött burrigt hår. "Hon hade inget bondskt sätt - i själva verket hade hon inget sätt alls." Johanna går och köper sig en klädsam brun klänning med ett smalt guldskärp i midjan och meddelar försäljerskan att hon troligen kommer att gifta sig i den klänningen. Hon vet ju inte - och det vet ingen annan heller - vilken sorts man hon är på väg till. Är det någon bonde som vill ha en arbetsträl till gården eller en gammal krympling som vill ha en sköterska. Mr McCaulety och han dotterdotter Sabitha som Johanna arbetar som hushållerska hos kommer snart att bli varse att Johanna lämnat Ontario utan förvarning. Mannen Johanna kommer till befinner sig i ett eländigt skick, men Johanna tar handfast itu med mannens sjukdom och smutsen och röran omkring honom. En får inget riktigt begrepp om Johannas ålder. Hon har blivit bortvald i livet men ändå haft ett par människor som brytt sig om henne. Kärlek, vänskap, hat är en ramsa som används i lek. Novellsamlingen består av nio realistiska berättelser som alla handlar om kvinnor. 

Under februari ska vi läsa noveller av kanadensiska författare i Ugglans & Bokens

Novellresan 2024.

måndag 23 maj 2022

Anne på Grönkulla

Anne på Grönkulla av den kanadensiska författaren Lucy Maud Montgomery, 1874 - 1942, kom ut 1908 och blev omedelbart en succé. Alla föll för den rödhåriga, fantasifulla flickan Anne Shirley. Redan 1909 kom den på svenska och sedan har det kommit några översättningar till, men det är först nu som det finns en fullständig översättning utan tidigare utgåvors strykningar och tillägg. Den är gjord av Eva Ström. Det är mycket länge sedan jag läste Anne på Grönkulla första gången så är väldigt roligt att läsa om den. Jag förvånar mig över hur fräsch den känns. Jag faller återigen som en fura för den lilla magra flickan med det röda håret, de stora ögonen och de spinkiga benen. Och en kan bara beundra henne som orkar hålla humöret och hoppet uppe genom allt som hänt henne. Och att hon dessutom får höra att hon egentligen skulle vara en pojke och tas emot med armbågen av den barska Marilla Cuthbert, som är lika hjärtlig som ett sandpapper. Matthew Cuthbert, brodern, bestämmer sig tämligen snabbt för att Anne Shirley bör få stanna även om hon inte är en pojke. 11 år är hon när hon kommer till den lilla byn Avonlea på Prins Edward Island i Kanada. Anne får snabbt en bästa vän i Diana Barry och ganska snart kan hon räkna byns leading lady, fru Rachel Lynde, bland sina vänner. Det händer mycket omkring henne; hon pratar ihjäl Marilla; hon namnger sjöar och skogar med romantiska namn; hon läser Ben Hur och dikter av Alfred Tennyson och hon är mycket duktig i skolan. Men geometrin är ett stort bekymmer. Idén till romanen fick LM Montgomery när hon såg en annons i en tidning. Ett äldre par annonserade efter en pojke som kunde hjälpa dem med arbete på gården men fick en flicka istället. Översättaren, Eva Ström, och hennes dotter, Anna Vogel, bokförläggare, språkforskare och författare, reste till Prins Edwards Island för att vandra i LMM:s/Annes fotspår. De fann att naturen var lika överväldigande som LMM beskrivit den och som de tyckt varit lite väl översvallande. De såg huset med de gröna gavlarna, den vackra sjön, de orange bergen och de olika naturtyperna. Och författaren är ingen idylliker. Det finns mörka stråk i Anne på Grönkulla. För ca tio år sedan kom det fram att författaren troligen begick självmord, 67 år gammal. Nu undrar vän av ordning om det månne kommer någon nyöversättning av de följande delarna?

måndag 15 november 2021

Arktiska nätter

Den kanadensiske författaren Giles Blunt har äntligen kommit utmed en ny kriminalroman, Arktiska nätter, med radarparet John Cardinal och Lise Delorme. Det har gått en del år sedan Cardinals hustru, Catherine, dog. Utan att på något sätt ha glömt förefaller det som om Cardinal har lyft sig en bit ur sin stora sorg. Det är kallare än någonsin i Arktiska nätter. Det är nästan alltid vinter och obarmhärtig kyla i Algonquin Bay, Blunts fiktiva kanadensiska miljö. Och i Arktiska nätter förläggs halva boken i Högarktis på en flytande isö som benämns T6. En grupp specialutbildade forskare ska göra observationer av isen, vädret, molnen, glaciärvattnet med mera. Deras krävande tillvaro skildras i kapitel med rubriken Ur den blå anteckningsboken. Förutom att miljö och klimat är extremt skapar relationerna mellan gruppens medlemmar dramatik. Kapitlena utan rubrik tilldrar sig i Ottawa där man funnit ett par ihjälfrusna kvinnor. Långt om länge ser Cardinal och Delorm ett samband mellan de olika skeendena trots att det ligger tjugo år emellan dem. En blir imponerad av Blunts kunskaper om Arktis och om hans förmåga att elegant väva ihop berättelserna till en. Beskrivningen av kylan, isen och det karga landskapet är mästerlig. Personskildringen är omsorgsfull. Sex titlar ingår i serien om John Cardinal och Lise Delorm: Fruset offer, En stilla storm, Identitet okänd, När du läser detta, Fader död, Arktiska nätter

 

onsdag 17 oktober 2018

Dolly

Forever always by Octavio Ocampo








Alices Munro´s lilla korta Novellix - novell, Dolly, innehåller mycket fastän sidantalet är ringa - endast 29 sidor. Den publicerades först på svenska i novellsamlingen Brinnande livet 2013 i översättning av Rose -Marie Nielsen. Franklin är 83 och hans hustru är 71. De håller på att städa och gör sig beredda för den dag  de måste lämna huset. Franklin börja känna att han är gammal. De planerar sin död men beslutar att skjuta upp det hela tills hustruns ålder blivit 75. De är i stort sett överens. Men - då uppenbarar sig en udda kvinna som säljer krämer. Hon röker och dricker kaffe och pratar. Hennes gamla bil visar sig inte starta. Det betyder att Franklin måste köra till verkstaden. Hustrun börjar fantisera om kvinnan som visar sig vara en gammal skolkamrat till maken. Frank och Dolly faller i varandras armar. Hustrun packar väskan och drar. Kastar in nycklarna genom brevlådan. Sedan hamnar hon på ett trist hotellrum, äter en trist ensam middag och är förfärligt ensam. Nej, så kan hon inte ha det. Resten kan en läsa sig till i det lilla Novellix - häftet och komma och diskutera Dolly vid nobelfrukosten lördagen den 20 oktober kl 10. Biljetten à 50 kr kan köpas på Stadsbiblioteket och då ingår både frukost häfte. 
                     

lördag 15 april 2017

Huset på Saint Pauls väg

Den kanadensiska författaren Lise Tremblays förra bok hette Hägern och var en liten pärla innehållande fem noveller. Hennes nya bok, Huset på Saint Pauls väg,  har samma format och samma avskalade språk. Romanen handlar om en författare som gör upp med sin barndom och framför allt sin våldsamma mor, som präglat hela familjens liv. Nu ligger modern inlagd på psykiatrisk klinik i det vita rummet som dottern/författaren besöker. Dottern, som är i femtioårsåldern, inser att modern inte skrämmer längre. De har fortfarande ingen kontakt; modern är helt inkapslad i sig själv och ointresserad av andra människor. Moderns barndom har också varit präglad av våld. Som liten flicka skrämde hennes galning till far henne till att gömma sig i källaren bakom värmepannan. Och hon kom egentligen aldrig därifrån. Hon föddes in i skräck och fostrade sina egna barn in i skräck. För henne kändes graviditeterna som ett angrepp. Författarens far har en helt annan bakgrund och hans överlevnadsstrategi blev: Inte ett ord till din mor. Han höll modern på avstånd från världen och verkligheten. Ett år tidigare har fadern låtit lägga in sig på ett hospice. Han har avbrutit cancerbehandlingen och ligger i det blå rummet och väntar på döden. Dottern sitter hos honom i nästan en månad. Han är för trött för att egentligen tala, men av de korta meningar han säger förstår hon att han uppehåller sig vid sina döda. Särskilt vid brodern som omkom i en flottningsolycka. Efter faderns död finns inget som står emellan mellan modern och galenskapen. Hon glider allt längre in i en demenssjukdom. Mot galenskap tror jag bara på exil, skriver dottern/författaren. Detta lär vara Lise Tremblays egen historia. Hon skriver rakt, kärvt och mycket starkt; inga förskönande omskrivningar i några avseenden. Just det avskalade förstärker det förtvivlade. Familjen har varit helt dysfunktionell. Ingen har talat om det än mindre begärt hjälp. Jag läste boken två gånger på direkten. De 96 sidorna innehåller så otroligt mycket sorg, smärta och ett avskedstagande av föräldrarna och uppväxten. "Förföljd av den tragedin blev jag författare" avslutar Lise Tremblay sin sorgesång. Jag blev väldigt tagen och gripen av den här boken. Synd att den inte blivit bättre korrekturläst.

fredag 24 mars 2017

Bokbloggsjerka 24 - 27 mars

Annikas bokbloggsjerka: "Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Annika fortsätter: Dennis Lehane ligger mig varmt om hjärtat och han har bl.a. skrivit avsnitt för The Wire, Boardwalk Empire och Bloodline. Jag vet inte hur det är för er men jag får en positiv känsla varje gång jag läser att han är delaktig i tv-serier som jag gillar."

Jag håller helt med Annika! Jag har läst Lehanes böcker, sett filmatiseringar och noterat att han varit med som manusskrivare i The Wire - en serie som jag älskade! och Bloodline som jag också tyckte var väldigt bra. Boardwalk Empire har jag bara sett enstaka avsnitt av. Lehane är - om jag inte missminner mig - före detta socialarbetare i det Boston han känner så väl. Det kan väl bidra till att han har en särskild infallsvinkel i det han skriver. Dennis Lehanes namn borgar för kvalitet.

Ann Cleeves romaner med den kärva huvudpersonen Vera Stanhope gillar jag och de har också filmatiserats som till exempel  Glasverandan
Serien hade titeln Vera, på svenska Ett fall för Vera

Jag har två förslag till filmatiseringar: Ruth Ozekis fina bok En saga om tidens väsen. I händerna på rätt filmmakare hade dett blivit en fantastisk film. 
När vi diskuterade Kanada i läsecirkeln var vi alla överens om att det skulle bli en jättebra film. Richard Ford skrev boken. 

fredag 26 augusti 2016

Bokbloggsjerka 26 - 29 augusti


Annikas bokbloggsjerka idag: Eftersom jag återigen har haft problem med min server så kör vi med en superenkel fråga den här veckan: vad läser du just nu?
Det passar mig alldeles utmärkt med en lätt enkel fråga. Jag läser med stort
välbehag Richard Fords Kanada, som sägs vara det bästa han skrivit. Jag tycker att den är filmisk; vissa stycken är som att se en kortfilm. Ofta intar han barnets synvinkel i betraktandet av föräldrarna och deras relation. Boken lär ha lånat drag av hans egen uppväxt. Jag känner igen berättarrösten från det besök han gjorde i Malmö i våras. Det var då jag blev övertygad om att jag borde läsa något av honom. Utöver Kanada läser jag tredje delen av Cilla och Rolf Börjlinds serie om Olivia Rönning och Tom Stilton, Svart gryning
                                                

lördag 26 december 2015

Familjen Morrows förlorade paradis

Armand Gamache och hans hustru, som för övrigt är bibliotekarie, ska fira sin trettiofjärde bröllopsdag på hotell Manoire Bellechasse inte så långt ifrån Three Pines i Quebec. Det är mitt i sommaren och väldigt varmt. Bland de övriga gästerna finns konstnärsparet Clara och Peter Morrow från Three Pines. Allteftersom temperaturen stiger utomhus skruvas spänningen upp i romanen. Vi stiger rakt in i ett familjedrama där alla inblandade tigit om var och en sitt genom alla år. Fadern Charles som är död tycks ha varit en patriarkalisk familjefar utan förmåga att förmedla sina känslor för barnen. Modern har upplevts som kylig och avståndstagande. Hon hade sina skäl, men det undrar jag om barnen någonsin fått veta. De fyra barnen, som tävlade om faderns gunst som små, fortsätter med det i vuxen ålder. Det hela når sin kulmen när den förlorade dottern Julia, som inte har haft kontakt med sin familj på många år, omkommer under mystiska omständigheter. Naturligtvis blir det Armand Gamache som tar han om utredningen. Det är något av handlingen i Louise Pennys senaste Armand Gamache - roman Ett förbud mot mord. (Originaltiteln The Murder Stone är bättre.) Den här kriminalromanen passade mig alldeles utmärkt just nu. Mera familjhistoria egentligen än kriminalroman. Jag hade också CD-boken för att varva läsning och lyssning, men det blev läsning för hela slanten. Boken är utgiven av Modernista och översatt av Charlotte Hjukström.
I mars 2016 kommer Ett ohyggligt avslöjande.

onsdag 12 augusti 2015

Naoko och Ruth

A Tale for the Time being eller En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, vars mor är japanska, handlar mycket om synen på begreppet tid; från zenbuddhism till kvantmekanik. Naoko, japansk tonåring, sitter i Tokyo på Fifi´s Lovely Apron French maidcafé och skriver dagbok. På andra sidan Stilla havet på en ö i kanadensiska British Columbia sitter författaren Ruth och skriver på sina memoarer. Flickan Nao har blivit tvungen att flytta ifrån Sunnyvale i USA efter dotcom - kraschen 2000 där hennes far fick sparken och familjen måste flytta tillbaka till Japan. I skolan är hon kraftigt mobbad, fadern är självmordsbenägen och modern inser att det är hon som måste försörja familjen. Nao tänker sig att hon ska skriva sin gammelmormor Jikos biografi, men så blir det inte. Jiko är 104 år, en vis, skallig och radikal nunna med ett äventyrligt liv bakom sig. Det är hos henne och zenbuddhismen som Nao hämtar kraft. Jikos son, Haruki I, studerade filosofi och franska men tvingades att utbilda sig till självmordsbombare. Han älskar att flyga, men hatar kriget och han blir självmordsbombare på sitt eget subversiva sätt.  Naos far, Haruki II, är en loser (i Naos ögon) som inte ens lyckas ta livet av sig trots upprepade försök. Vad hon inte vet är att han är en samvetsöm person som följt sitt eget samvete och fått ta konsekvenserna av det. Han är mycket förtjust i sin dotter och man kan undra varför han inte talar med henne. Säkert rör det sig om den japanska skamkulturen. Ruth hittar en dag ett par år efter jordbävningen och tsunamin i Japan 2011 en dagbok och några brev i en Hello Kittyväska i en fryspåse på stranden på den ö där hon och maken Oliver bor. Dagboken har ett omslag där det står Á la recherche du temps perdu. Nao har valt det omslaget för att ingen skulle komma på att stjäla en bok med den titeln. Ruth läser och blir väldigt engagerad. Hon känner sig kosmiskt förbunden med Nao och hennes far. Oliver påminner henne om tidförskjutningen. Ruth tror att hon ska hinna rädda Nao ifrån att begå det självmord hon hotar med. Talrika referenser till japanskt liv och zenbuddhism; aktuella företeelser som utfiskning, skogsskövling och sopkontinenter i haven gör romanen ännu mer engagerande. Datorerna gör att japanska barn i allt lägre grad lär sig kanjitecknen; uteliggarna i Uenoparken; hikikomori, människor som isolerar sig i hemmen av skam över att vara arbetslösa; den höga självmordsstatistiken bland arbetslösa och ungdomar som inte orkar med det pressande tempot i skolan är problem i Japan och får sin rättmätiga plats i romanen. En saga om tiden är ingen eländesskildring. Den är poetisk, filosofisk, humoristisk och alldeles underbar. Det finns en litteraturförteckning i slutet av boken samt ett antal bilagor som förklarar Ögonblick enligt zen, kvantmekanik och experimentet med Schrödingers katt. Bl. a. En bok helt i min smak och som jag då naturligtvis rekommenderar åt många. Övers.: Molle Kanmert Sjölander. Bokförlaget Forum.
 Kanji - tecknet för att leva. Det var det enda Jiko skrev i sitt testamente. Och så här långt är det det enda kanjitecken jag kan...

söndag 30 november 2014

Loppisfynd!

1908 kom Anne of Green Gables ut för första gången. Författaren L. M. Montgomery kom att skriva en lång rad böcker om Anne från det att hon är 11 år och långt upp i vuxen ålder. Förläggare och läsare krävde det helt enkelt. Anne kommer från ett barnhem till Marilla Cuthbert och hennes bror Matthew på Prince Edvards ö i östra Kanada. De är lite till åren komna och Anne är rödhårig, livlig och fantasifull. Jag minns kollisionerna med Marilla än idag trots att det är långe sedan jag hörde Anne på Grönkulla läsas högt i skolan. Matthew fungerade som åskledare och medlare. Anne fick en bästis i Diana Barry, något hon drömt om i hela sitt liv. Hennes filosoferande om "besläktade själar" var också något som fastnade hos mig. Redan 1909 kom boken i svensk översättning och blev väldigt väl mottagen. 2009 utkom en antologi med läsarreflektioner Besläktade själar: Läsupplevelser av Anne på Grönkulla, 2009. Texterna i antologin är skrivna främst av kvinnor i mycket olika åldrar. Anne på Grönkulla lästes alltså även av vuxna. Den mest kända svenska läsaren var Astrid Lindgren. Anne på Grönkulla har även kommit ut under titeln Anne på Gröntorpa. Även Lucy Maud Montgomerys Emily - serie mottogs väl i Sverige.

onsdag 16 april 2014

The cruellest Month

"APRIL is the cruellest month,breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain."
















Så börjar The waste Land av T. S. Eliot. Den grymmaste månaden är titeln på den tredje deckaren om Kommissarie Gamache.  Den tilldrar sig i april under påsken i den lilla gudsförgätna kanadensiska byn Three Pines om vilken det sägs att den som väl hade hittat byn skulle aldrig glömma den. Men för att hitta den måste man först fara vilse.
Louise Penny började sin bana som journalist och programledare i kanadensisk radio.  2006 fick hon New Blood Dagger Award för bästa kriminaldebut för Mörkt motiv som kom på svenska 2012. Bok nummer två heter Nådastöten. Louise Penny bor själv i en liten by strax söder om Montreal.
Alla människor i Three Pines är mer eller mindre excentriska. Många utav dem är också mycket kulturellt engagerade. 
Alldeles som av en händelse fick jag Den grymmaste månaden från biblioteket lagom till påsken. Den verkar vara alldeles utmärkt att hosta och snyta sig till.
Läs mer om Louise Penny HÄR

Översättare: Charlotte Hjukström
W&W 2013



söndag 10 november 2013

Ru

Charmerande Kim Thúy föddes i Sydvietnam i en välbärgad familj. 1978 när Kim Thúy var tio år måste familjen lämna hemmet och fly över havet till en flyktingförläggning i Malaysia. Förhållandena var omänskliga. Men flykten fortsatte till en liten stad vid namn Granby i Kanada. Där blev de mottagna med medmänsklig värme något som Kim Thúy aldrig glömmer. Föräldrarna hade förmågan att framhålla livets verkliga värden för barnen och modern upphör aldrig att planera stort för barnens framtid. Hoppet övergav dem aldrig. Detta beskriver Kim Thúy i den självbiografiska romanen Ru. Hon låter minnen komma och gå i korta stycken; det ena hakar fast i det andra. Kim Thúy skildrar allt poetiskt, avskalat och enkelt och med värme och ömhet. Ru betyder bäck eller ström på franska; att vagga eller vaggsång på vietnamesiska.
Årets roman Mãn är en uppföljare till Ru.
Kim Thúy bor nu i Montreal i Canada med man och två barn. För henne har det där med hemma mest varit doften av det amerikanska sköljmedlet  Bounce än någon speciell plats. [sekwa]förlag
Översättning från franskan av Marianne Tufvesson

lördag 3 augusti 2013

Isstormen

Det här är det mest charmerande jag läst på länge! 
Pierre Szalowskis debutroman från 2007 
fiskar ändrar riktning i kallt vatten läser man med ett leende på läpparna.
Berättare är en 11 - årig pojke vars namn man aldrig får veta. Föräldrarna meddelar plötsligt att de tänker separera. Pojken kommer att bli den fjortonde i klassen som pendlar mellan föräldrarna. Det gillar han lika lite som de andra barnen. 
Då bryter det ut en isstorm som lamslår hela Quebec. Människor som vanligtvis inte låtsas om varandra, till exempel grannarna till pojkens familj, tvingas söka hjälp av varandra.
Den vackra strippan Julie som fortfarande har ström får som inhysingar den ryske studenten Boris och hans fyra fiskar. Boris bedriver avancerade matematisk/topografiska studier av exotiska fiskar i fångenskap.
Alexis, ensamstående, arbetslös antisemit och homofob med sonen Alex bjuds in av det homosexuella paret Simon och Michel. (Simon är dessutom jude.)
Anne och Martin, pojkens föräldrar, ställer upp och erbjuder sina krafter vid utrymningen av ett äldreboende, vilket uppskattas på det mest oväntade sätt.
Egendomligt vad strömlöshet och kyla kan åstadkomma med människor.
Szalowski berättar lågmält och med mycken humor och värme.
Översättningen från franska är gjord av Magdalena Sørensen
[sekwa] förlag 2013


torsdag 11 april 2013

Reselektyr

Senaste numret av Vi läser 2013 : 2 april - maj innehåller flera intressanta artiklar och många lästips.
Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro.  Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor.
Här finns också en anmälan av Tree Houses.  Fairytale Castles in the Ail av Philip Jodidio. Taschen förlag 2012. Några helt fantastiska bilder på trädhus illustrerar.
Man får veta att författaren Jessica Kolterjahn går i psykoanalys åt Karin Boye i sin nya roman Den bästa dagen är en dag av törst.
Inte visste jag heller att Joyce Carol Oates även skriver poesi! Men jag kan inte säga att jag blir förvånad.
Mörker och ömhet heter dikturvalet som nu finns på svenska.
I april kommer Karin Boye: okända brev och berättelser utgiven av 
Pia - Kristina Garde.
Lindelöws bokförlag satsar också på en nyutgivning av Kallocain och Astarte

lördag 23 februari 2013

Gamache. 2

Jag fortsätter med Louise Pennys kriminalromaner om den lilla kanadensiska byn Three Pines och den karismatiske, kloke, balanserade kommissarie Armand Gamache.
Nu är det jul i Thre Pines. Konstnärsparet Clara och Peter Morrow förbereder vällustigt julen precis som de flesta andra i byn. Clara saknar Jane Neal som nu varit död i ett år.
Chefen för frivilliga brandkåren, Ruth Zardo, har kommit ut med en ny diktsamling; bokhandlaren Myrna som är större än sin lilla röda bil, älskar sina böcker och fortsätter att göra voluminösa blomsteruppsatser.
Byn är sig ganska lik från Mörkt motiv. Invånarantalet är något decimerat, men å andra sidan har det flyttat in en familj som sticker ut mer än lite. 
Byborna håller sig på sin kant.
Julen upptar de första 75 sidorna i Nådastöt. Först därefter träder Gamache och hans personal in på scenen. Och då har de två egendomliga mord att utreda.
Precis som i Mörkt motiv finns här många litterära referenser. W H Auden är fortfarande en favorit.
Margaret Atwood och Yeats är ett par andra. Och Leonard Cohen!
Louise Penny är en omsorgsfull författare. Hon är en god psykolog och människoskildrare. Inget är svart - vitt. Skuggorna och nyanserna finns med.
Inom kort kommer Gamache. 3, Den grymmaste månaden

torsdag 21 februari 2013

Mörkt motiv

Det här är något utöver det vanliga!
Poliskommissarie Armand Gamache är huvudperson i Louise Pennys kriminalromaner från Kanada, närmare bestämt Three Pines i närheten av Montreal.
Den första av dem är Mörkt motiv (Still Life, 2006).
Hela Three Pines är fullt av originella personligheter och Louise Penny beskriver dem omsorgsfullt och med psykologisk trovärdighet. 
Här finns också värme, humor och mänskligt liv. Och litterära referenser!
Kommissarie Gamache är rutinerad och vet mycket om den mänskliga naturen. Han är kontrollerad och vänlig och får alla att känna sig sedda. Om han talar med någon har de hela hans uppmärksamhet. Alla beundrar och ser upp till Gamache - inte minst hans närmaste man, Jean - Guy Beauvoir, och den nyutexaminerade unga Yvette Nichol som är väldigt karriärsugen. Hon vill dessutom gärna visa sin far att hon duger. I Mörkt motiv arbetar de med att lösa fallet med den döda f.d. läraren Jane Neal. Hon har hittats död på sitt promenadstråk, skjuten med någonting. Men var finns hennes ständige följeslagare, den lilla hunden?
Ingen har egentligen varit inne i Jane Neals hus om man undantar köket.
Och ingen har tidigare fått se hennes målningar. Men nu hade hon just övertalats att lämna en till en utställning
Är det ett vådaskott? Det finns många jägare i trakten. Och bågskyttar. 
Eller kan någon velat se Jane Neal död? 

Tomas Bolme är en suverän uppläsare som gör rättvisa och karaktär åt alla färgstarka personer i Three Pines utan att själv ta över

Louise Pennys website

tisdag 5 februari 2013

En klassisk vildmarksroman



Det var  länge sedan jag läste något av Jack London.
Nu råkade det bli så att jag lånade hem en CD - bok,  
Varghunden, av Jack London.
Och vad mera är - jag lyssnade på den med stor förnöjelse -  trots en teatralisk uppläsning som - i mitt tycke - rimmade dåligt med texten.
Vildmark, kyla, snö; människan i kamp med naturen. Vargar, hundspann, guldgrävare, lägereldar. Här överlever endast de mest lämpade.
Det är männens värld helt och hållet. Inte en kvinna så långt ögat når.
Inte förrän i San Francisco, vill säga.
Miljön är Yukon i Kanada alldeles på gränsen till Alaska. Tiden är 1890 - talet, guldrushens dagar..
White Fang kom ut 1906 och redan 1908 fanns Varghunden på svenska.
Varghunden Vittand är "huvudpersonen" i boken, men berättelsen börjar tidigare än så. Vittand är hälften varg hälften hund. Han lever ett hårt och växlingsrikt liv i vildmarken, som slädhund, som kamphund och slutligen som självutnämnd bodyguard åt Weegan Scott, som slutligen blivit hans älskade herre.
Jack Londons framställning av varghunden och hans liv, instinkter och
trofasta lojalitet mot den som förtjänar det fängslar.  
Beskrivningen av hur vargar rör sig, de sluga jaktmetoderna, tålamodet, skillnaderna mellan hundars och vargars beteende - allt verkar skildrat av någon med kunskaper. Och han är en god berättare, Jack London.

Jack London föddes i San Francisco 1876 och prövade en mängd olika sysselsättningar - bland annat var han guldgrävare - innan han blev författare; en mycket framgångsrik sådan.. Förutom vildmarksromaner skrev han också samhällskritiska. Det var vildmarksromanerna han blev mest känd för.

Varghunden får komma med i LYRANS KLASSIKERUTMANING



måndag 2 juli 2012

Ond, bråd död i Ontario

föddes och växte upp i North Bay, Ontario, Kanada - en liten by som påminner mycket om Algonquin Bay där kriminalromanerna om John Cardinal utspelar sig.
Fem stycken har kommit och den sjätte, Until the Night, kommer ut i september.



I Fader Död får kriminalpolisen John Cardinal och hans medarbetare bland annat hand om ett fall som tilldrar sig i pälshandlarkretsar. Årets pälsauktion kräver ett uppbåd poliser i sig, men nu sker ett antal brutala mord som visar sig ha  förgreningar i både tid och rum. 
En sektliknande grupp som kallar sig Familjen styrs med järnhand av en man som kallar sig Papa.
Han fiskar upp vinddrivna yngre människor och tränar dem till att bli hans lydiga redskap. 
Så småningom ska det visa sig vem ha egentligen är
John Cardinal är en sympatisk människa som nyligen upplevt en stor sorg. Man har följt även hans privatliv genom åren och serien och det är ett viktigt tema även i Fader Död.
Utöver de aktuella morden arbetar John Cardinal också med ett seglivat cold case...
Polisarbetet skildras omsorgsfullt och trovärdigt. Spänningen är det inget fel på, men det jag gillar allra mest är miljöskildringen. Det är så rysligt kallt i Algonquin Bay och så mycket is och snö.
Ljusets skiftningar, mörkret, den torra, rena luften; lukten av snö och våt bark i skogen och kreosot och olja i hamnen  - allt bidrar till en stark känsla av närvaro. Man märker tydligt att författaren har god kännedom om såväl miljö som levnadsförhållanden i området. Giles Blunt bor numera i Toronto,provinshuvudstaden i Ontario.
Jag väntar ivrigt på nästa del.
.

John Cardinal - serien

Fruset offer             2003          Forty Words for Sorrow
En stilla storm         2004         The Delicate Storm
Schamanen             2005          Black Fly Season
När du läser detta   2008          By the Time You Read This
Fader Död              2012          Crime Machine