Visar inlägg med etikett Norstedts förlag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norstedts förlag. Visa alla inlägg

lördag 14 november 2020

Dina händer var fulla av liv

Suad Alis debutroman, Dina händer var fulla av liv,  tar avstamp i Sandviken år 2000. Där sitter Nora och dricker somaliskt te tillsammans med väninnorna Fardus och Amina. Alla har flytt krigets Somalia. Väninnorna har varit i Sverige längre och har mycket att lära Nora som är ganska motvillig. Hon har lämnat ett priviligierat liv i Mogadishu som tillhörande en stor och mäktig klan och med ett bra arbete som lärare. Hon hade gift sig med en man som tillhörde en liten maktlös klan och som dessutom ingår i en grupp revolutionärer. De tänkte sig en fredlig revolution i president Siad Barres diktatur. Noras far Buule fnyser, men för dotterns skull försöker han hjälpa svärsonen. Hela familjen flyr och efter en svår resa hamnar de i ett flyktingläger i Kenya. Det är bara Nora och hennes dotter Segal som når målet, Sverige. Nora är inte nöjd. Sverige var Ahmeds val, inte hennes. I Somalia löpte hon risken att bli dödad av sitt eget folk. I Sverige kastas glåpord efter henne och dottern och Nora får städa toaletter i stället för att arbeta som lärare. Därefter vänder berättelsen tillbaka till Somalia i början av 1990 - talet och en får lära känna Hafsa, Noras mor, Buule, fadern och Ayan, lillasyster. Tjänstekvinnan Shukri har en central plats i det familjens mintgröna hus. Hon minns hur hennes mor lät omskära henne trots att modern lovat att hon skulle slippa. Romanen är tryfferad med somaliska ord och kanske skulle det varit bra med ordförklaringar. Ingen lagar somaliskt te som Hafsa. Hon har sin speciella kryddning som Nora för sitt liv inte kan efterlikna. Det känns som om en kommer familjen nära under sträckläsningen av Dina händer var fulla av liv. Närvarokänslan är stark och Noras sammanbitna bitterhet stiger upp ifrån bokens sidor. Föräldrarnas värme och kärlek är också levande. Den splittrade familjen lider på var sitt håll och försöker förtvivlat hålla modet uppe på varandra genom att inte tala om hur eländigt de har det. Det är hjärtskärande. Dina händer var fulla av liv rekommenderas varmt.

Titel: Dina händer var fulla av liv

Författare: Suad Ali

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2020

Antal sidor: 245

söndag 1 november 2020

En smakebit på søndag

"Nora satt bredvid Buule och Hafsa runt den röda mattan i vardagsrummet. Sagal fingrade länge på Hafsas halsband och när hon till slut försökte stoppa pärlorna i munnen hejdade Hafsa henne. Buule försökte fixera radioantennen för att ställa in radio Mogadishu och när det inte gick haglade svordomarna ur honom. - Sätt dig ner i fåtöljen och lugna ner dig. De säger väl inget nytt ändå, sa Hafsa.  - Nä, det är samma gamla vanliga, fortsatte Buule. Regeringen fängslar motståndarna. Ingen vet vad som händer med dem och banditerna fortsätter att föröka sig på gatorna. Och här sitter vi, mittemellan.  Regeringen uppmanar oss i alla fall att hålla oss inomhus tills de får kontroll över situationen. Buule  sträckte sig efter  skålen med socker och hällde en tesked i sitt te. - Doktorn har sagt att du ska ta det lugnt med sötsakerna. När ska du acceptera att du har diabetes?, sa Hafsa och la ner Sagal på golvet."

Från sidan 93 i Dina händer är fulla av liv av Suad Ali. Norstedts

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

fredag 20 december 2019

Madonna

Det kan sägas på en gång. Det här var det bästa jag läst på länge. Jag har inte läst något av Sara Villius tidigare. Madonna läste jag under  stigande förtjusning. Så otroligt bra, så fullständigt överlägset och elegant formulerat och med enkla, vanliga svenska ord. Om att vara kvinna, mamma, hustru och älskarinna. Om att skriva. Om att leva i verkligheten som känns otillräcklig. Och om att leva en fantasi som inte heller räcker till. Hon är beroende av omvärldens (läs: männens) bekräftelse. Upplevelsen av hur blickarna förändras när hon går med barnvagn, och hur de sedan aldrig riktigt blir de samma är en verklig sorg. Hon har aldrig bott ensam i sitt liv mer än under ett och ett halvt år. Under den tiden trodde hon att hon skulle bli tokig. Madonna trivs inte i äktenskapet och med moderskapet.  Jagberättaren vänder sig till ett du (älskaren)vilket är detsamma som hennes lärare och mentor. Hon skriver romaner och han pjäser. Hon beundrar hans förmåga till reflektion, kritik och fantasi. Sara Villius gör impressionistiska nedslag i kvinnans verklighet. Kronologin lämnar hon därhän. Hon beskriver Madonnas känslor och stämningar; hennes förhoppningar och misslyckanden med fingertoppskänsla. Och hennes uppgivenhet och resignation.
Det är så fint gjort. Och så svårt att göra rättvisa åt. Lotta Kühlhorn har gjort bokomslaget som föreställer Madonna av Edvard Munch. Så kongenialt.

Titel: Madonna
Författare: Sara Villius
Förlag: Norstedts
Tryckår: 2019
Antal sidor: 219

lördag 27 april 2019

Gå förlorad

Tredje delen i Agnes Lidbecks trilogi som började med Finna sig och följdes av Förlåten har titeln Gå förlorad. Första delen handlar om Anna och hennes liv som maka, mor och vårdare. Förlåten handlar om två systrar som tömmer  familjens sommarstuga. De är varandras diametrala motsatser.
Gå förlorad handlar om Anders, Kristinas man och Annas pappa. Han är en orolig själ som bakar bröd och arbetar som psykolog/terapeut på sin mamma Gunnels mottagning. Han säger sig ha nära till sina känslor till skillnad från Kristina. Om en ska tolka svärmor Gunnels minspel så finns här en viss klasskillnad. Kristina från Sundsvall kommer ur en annan miljö och kan inte alltid de sociala koderna. Och hon har inget emot att bo i en villa klädd i mexitegel. Men - hon har en finare tjänst och högre lön än Anders. En följer familjen under ca tjugo år. Anders funderar mycket över allting. Han söker något som han tror är känslan från den första förälskelsens tid med Kristina. Därav alla otroheterna. Ibland far Anders hand ut och Anna får en örfil. Sedan får hon en present. Och så talar vi inte mer om det. Anders är svår att ta till sig. Han är ganska ömklig och saknar go. Men han är - på sitt sätt - mån om familjen. Jag tror att jag tycker att han framför allt är tragisk. Agnes Lidbeck är en knivskarp iakttagare. I Finna sig tyckte jag att hon var iskall. I Förlåten något mindre kylig och i Gå förlorad tycker jag att hon i det närmaste är milt överseende. Jämfört med sig själv, alltså. Inte för att hon är mindre skarpsynt för det. Men som om hon beklagar Anders och Kristina och deras dåliga spis.

Titel: Gå förlorad
Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedt
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238

måndag 25 mars 2019

Ny radioföljetong

Norstedts förlag
Imorgon, tisdag, läser Sara Arnia sista avsnittet av Margareta Lindholms Skogen
På onsdag börjar den nya radioföljetongen Sightseeing av den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap född 1979. Sightseeing visar upp ett annat Thailand än det en läser om i turistbroschyrer. Den innehåller tre berättelser och handlar om kulturkrockar
I den första berättelsen "Farangs" gör sonen till en hotellägare misstaget att förälska sig i en västerländsk flicka, vilket leder till en dramatisk uppgörelse med flickans uppblåste amerikanske pojkvän.
I "At the café lovely" skildras vad som inträffar när en ung fattig man bjuder sin yngre bror på McDonald's som en födelsedagspresent.
I berättelsen "Sightseeing" reser en ung man med sin nästan blinda mor till de paradisöar hon längtat till, långt bortom turistorternas skräniga vardag.
Sightseeing har blivit nominerad på shortlisten till The Guardian First Book Award. Ia Lind har gjort översättningen och Emil Almén är uppläsare.

lördag 26 januari 2019

Är det vägen som är mödan värd?

Ingrid på Barröy har en dotter, Kaja, som är tio månader i Roy Jacobsens nya roman Fartygets ögon, om folket på Barröy. Kajas far, Alexander, är en rysk krigsfånge  som överlevde britternas bombning av fartyget Riegel. Ingrid och han fann varandra under en kort tid innan han måste fly. Året är 1946 och den 22 - åriga Ingrid har satt sig i sinnet att nu ska hon söka upp Alexander. Alla avråder naturligtvis, men Ingrid tar sin dotter i en sjal på magen och ger sig iväg. Hon vandrar i alla väder och alla slags terränger. Ofta övernattar de under granar som erbjuder skydd under sina nedersta täta grenar. Livet är nerkokt till det allra mest basala. Äta, byta blöjor, sova. Ingrid berättar sin historia för alla hon möter och frågar om de sett Alexander. Hon visar dem barnets ögon som är mycket speciella och liknar faderns. Osäkerheten är stor på båda sidor. Vem kan man lita på? Kriget är inte långt borta. Ingrids vandring blir lång och något händer med henne själv under vandringen. Kanske blir hon mera vuxen, mognare? Roy Jacobsen är som vanligt fantastisk att läsa. Allra bäst är han i beskrivningar av landskapet och dess skiftningar. Hans sätt att plocka fram själva märgen hos de ofta tvära och karga människor Ingrid möter är psykologiskt trovärdigt. Fartygets ögon - obegriplig titel - är del tre i Jacobsens serie om folket på Barröy. Den första delen, De osynliga, är helt mästerlig. Den andra delen, Vitt hav, är enligt min mening den "svagare" i trilogin. Fartygets ögon påminner mera om De osynliga, men kommer inte riktigt upp på samma nivå. Om jag nu ska jämföra den norske mästarberättaren Roy Jacobsen med sig själv.  

Titel: Fartygets ögon
Författare: Roy Jacobsen
Översättare: Staffan Söderblom
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Antal sidor:  212

onsdag 9 januari 2019

Totalskada

Agneta och Xavier är gifta sedan många år. De har tvillingflickorna Hanna och Astrid samt bonusbarnet Maria från Xaviers gifte med Ana i Argentina . Agneta är 56 år och Xavier är nybliven pensionär. Agneta tycker att maken förändrats och hon förmodar att han råkat i någon sorts kris på grund av de ändrade arbetsförhållandena. Xavier tiger. Agneta gråter. Xavier blir irriterad. Agneta gråter lite till. Hon älskar det hem de byggt upp; allra mest när hon är ensam. En dag ska de ha bjudning och Agneta ska steka harar. Hon sätter stekpannan på spisen med smör i och tänker att hon bara ska ta en cigarett på trappan.  Där har hon sin egentid. Men rökpausen tar en ända med förskräckelse. I de rykande ruinerna av sitt hem letar de bland spillrorna efter något att ta vara på. Agneta är den som letar ihärdigast. Men det som tillvaratagits är rök- och vattenskadat, smutsigt och trasigt. Det hela benämns som totalskada. Också jag är totalskadad, tänker Agneta. Hon är chockad och känner både skuld och skam. Och hon tycker att Xavier är märkligt oengagerad. Vad betyder ett hem? Vem är en utan sitt hem, sina saker och sina kläder? Xavier är mycket förtegen om sitt tidigare liv och om första hustrun, Ana. Det är något som är hans eget. Agneta vill också ha något eget och försöker med en liten otrohet. Xavier är undflyende. Agneta vill ha försäkringar. Barnen tycker att Agneta alltid gett Xavier för stort utrymme. Ja, hur ska det bli med Xavier och Agneta? De står där i ruinerna av sitt liv och försäkringsbolaget undrar hur de vill ha det med sitt hus?
Helena von Zweigbergk har alltid intresserat sig för samhället, vardagen och relationer.  Totalskada  är så varsamt skriven; så inkännande och ändå knivskarp. Det är Agneta som berättar. Det är med hennes ögon vi ser Xavier, barnen och deras gemensamma liv. Och det är hon som varit navet i deras vardag. Agneta är psykologiskt trovärdig och hennes reaktioner känns följdriktiga. Xavier har valt att vara hemlighetsfull och tystlåten och honom kommer en inte nära. Inte Agneta heller.
Frågan är om inte detta  är Helena von Zweigbergks  allra bästa roman.
Norstedts förlag.

söndag 30 december 2018

En smakebit på søndag

Xavier har varit lättretlig den senaste tiden. Jag förstår att det har med hans pensionering att göra. En livskris som tycks växa i storlek för varje dag han går ensam hemma i villan och vankar.  Det passar honom så dåligt att vara utan sammanhang. Han har börjat gå omkring med händerna i luften framför sig, som om de var beredda att hugga i - eller bara hugga. Jag säger åt mig själv med min mest stränga inre röst att vara tålmodig. Finnas där. Men en dag, en kväll, en natt - dygnet rymmer så många stunder att bemästra. Stund, stund, stund. Det är omöjligt att ha kontroll över alla.
Jag säger ingenting utan går in i köket och känner mig sårad. Xavier kommer efter och öppnar kylskåpet. "Man ska sprätta upp dem (fem harar) och ta ur magen och lägga granris där istället. Sen ska de hänga i några dagar." "Trevligt", säger jag i småspydig ton.
Från sidan 10 i Totalskada av Helena von Zweigbergk. Norstedts förlag 2018.
En smakebit på søndag handhas denna veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder oss på en smakebit ur den bok vi just läser utan att avslöja för mycket, förstås. Fler smakebitar HÄR

lördag 26 maj 2018

Det som tillhör dig

I Det som tillhör dig möter vi först en ung amerikan som arbetar som lärare i Sofia i Bulgarien liksom upphovsmannen till romanen, Garth Greenwell, själv gjort.  Därnäst möter vi den yngre mannen, Mitko,  som genast erbjuder sina tjänster i en toalett under Statliga Kulturpalatset. Han är bredaxlad, vacker och vänlig men cynisk och beräknande av nödtvång. De båda unga männen dras till varandra på ett sätt som hamnar utanför affärstransaktionerna. Mitko har haft arbete men sedan blev tiderna svåra. Hade en inget arbete fick en ingen bostad och tvärtom. Moment 22. Mitko blev hemlös och säljer sig framgångsrikt till andra män. Men han kallar sig aldrig prostituerad. Mot bättre vetande bjuder den namnlöse läraren hem Mitko, som inte är sen att påpeka det oförsiktiga i det företaget. Jag vill leva ett vanligt liv, säger Mitko. Jag vill inte vara din kund, säger läraren. Du är inte min kund; du är min vän, säger Mitko förvånat. Mitko kan försvinna i månader, men dyker alltid upp och behöver pengar till mat, boende, tunnelbana och så småningom också medicin. Läraren är fullt medveten om att han utnyttjas. Men inte bara. De unga männen är varandras motsatser. Mitko är ofta i slagsmål. Den andre unge mannen reagerar på våld med chock och passsivitet. Mitko är hudlös och gåtfull; farlig och sårbar. En enda gång är läraren rädd för honom. Den unge läraren vandrar omkring i Sofia och iakttar miljö och byggnader. Han representerar förnuftet och bildningen, det mjuka och tillitsfulla. Han älskar Mitkos egen doft som finns under och bakom alkoholångorna. Trots allt finns det en värme i den här romanen och ett vemod inför det omöjliga i situationen. Jag blir djupt berörd av Det som tillhör dig och känner att jag varit med om något fint och skört. Språket är njutbart. Översättaren Daniel Gustafsson har helt säkert gjort ett bra arbete. Norstedts förlag 2018.
I torsdags gästade Garth Grenwell Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Publiken mötte en storvuxen vänlig man som gjorde arbete väldigt lätt för samtalsledaren Johan Hilton från DN. Greenwell berättade om sin roman, sitt arbete i Sofia, sin kärlek till Bulgarien och bulgariskan, "världens vackraste språk". Han kände igen sin ungdoms erfarenheter från Kentucky på de s. k. cruising - platserna i Sofia. Han hävdade att det på dessa platser råder "dignity and joy". Här kan en glömma ras och klass; villkoren är lika för alla. Vid 16 års ålder blev han utkastad ifrån sitt barndomshem av fadern som förklarade att sonen inte var hans son längre. Styvmodern hade läst hans dagbok och det var så hans läggning uppdagades. Del två i boken behandlar författarens barndom och uppväxt och är den enda självbiografiska delen av boken. Greenwell berättade att han från början skulle bli operasångare men sedan kom att ägna sig åt poetry och alltid har trott att det enda han kunde skriva var poetry. Men plötsligt skriver han alltså framgångsrikt på prosa. Det som tillhör dig är översatt till 13 språk. En ny roman är på gång. Den ska handla om aidsutbrottet i Kentucky 1982. Alla var helt rådvilla. Ingen behandling fanns och ingenstans att vända sig. Allt som allt ett mycket givande författarsamtal.

söndag 20 maj 2018

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger  administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser - alldeles utan spoilers förstås!


Två unga män möts i Sofia på Statliga Kulturpalatsets toaletter. 

"När han kom tillbaka frågade jag om priset för det jag ville ha, det var tio leva fram till dess att jag öppnade min plånbok där det bara låg tjugolevasedlar av vilka han lystet tog en. Vad spelade det egentligen för roll, summorna var närmast helt meningslösa för mig, jag kunde ha betalat dubbelt så mycket och därutöver det dubbla, vilket inte betyder att jag har särskilt stora resurser, men att hans kropp föreföll nästan oändligt dyrbar. Det var häpnadsväckande för mig att dessa smutsiga sedlar över huvud taget kunde göra denna kropp tillgänglig, att jag efter den enklaste transaktion kunde sträcka mig fram och gripa tag i den. Jag förde in mina händer under den trånga skjortan han bar, och han tryckte mig försiktigt bakåt så att han kunde ta av den, han knäppte upp knapparna en efter en och hängde sedan omsorgsfullt upp den på dörrkroken bakom sig." Norstedts förlag 2018. Övers.: Daniel Gustafsson
Från sidan 17 i Det som tillhör dig av Garth Greenwell. Fler smakebitar HÄR.

torsdag 5 april 2018

Förlåten

Norstedts förlag
Jag har väntat väldigt på den här boken. Efter mycket läsande bestämde jag mig slutligen för att jag gillade Agnes Lidbecks förra, Finna sig. Förlåten (var lägger en betoningen?) är ett helt annat slags bok. Mycket mera nedtonad. Undvikande där Finna sig gick rakt på. Situationen är också en helt annan. Två systrar, Ellen och Marie, tvingas tillbringa en tid tillsammans i familjens sommarhus för att städa ut och ordna med försäljning efter faderns frånfälle. Modern bor i Spanien och förekommer endast i döttrarnas samtal. Marie har sin son Dag, fem år, med sig. Systrarna är så olika de kan bli. Ellen är en framgångsrik, resande karriär - kvinna utan man och barn. Marie har ingen man men ett barn. De har inte mycket att säga varandra men mycket antyds och ligger i luften. De minns uppväxten och loven i sommarhuset. Halvbrodern Jakob som hängde sig är en central gestalt i deras minnen. Ellen stod honom närmast. Maries ekonomi är i ständig kris och där rycker modern in. Marie är den som försökt hålla lite kontakt med föräldrarna medan Ellen haft planer på att kontakta dem men aldrig funnit tiden. Ingen utav de båda kvinnorna lever egentligen. De skildras med kylig och skarp iakttagelseförmåga. Små förändringar i atmosfären dem emellan tecknas med fina penseldrag. Det är skickligt, men jag saknar svetslågan från Finna sig. Däremot tycker jag att det är rörande att läsa om den spirande vänskapen mellan Ellen och Dag. Ellen tycker att barn är något alldeles onödigt, men kan inte riktigt värja sig emot Dag. Jag läste gärna Förlåten. Den är skickligt skriven och språkligt mycket njutbar, men jag saknar engagemanget. Undrar vad hon tänker sig härnäst Agners Berenike Elinor Lidbeck?
Det vackra omslagsbilden är en Nepenthes melamphora från Kunstformen der Natur av Ernst Haeckel. Norstedts förlag.

onsdag 21 februari 2018

Atwood light

Margaret Atwoods senaste roman, Hjärtat stannar sist, börjar nog så bra. En känner väl igen författarens förmåga att skriva fram en obehaglig, hotfull stämning. Stan och Charmaine är ett ungt par som tvingas leva i sin bil. De har mist sina arbeten och blivit tvungna att lämna sitt hus. Det amerikanska samhället har blivit omöjligt att leva i. Arbetslöshet och bostadsbrist är vardagen för många. Våldet brer ut sig. Stan och Charmaine kan bara sova med ena ögat. De måste vara beredda att fly snabbt undan gäng och ensamma våldsverkare. Positron är en stat i staten. När en skrivit på för att bli invånare där är en garanterad mat och husrum. Stan och Chairmaine skriver på livstidkontraktet. Halva tiden bor de i ett parboende; halva tiden i ett fängelse - Internharmoni. Efter hand upptäcker de fler och fler baksidor; massor av saker en inte får tala om. Stans värstingbror Conor har varnat dem. Stan och Charmaine dras in i en mängd otroliga historier. Den blyga, flickaktiga Charmaine inleder ett skamlöst förhållande med Max. Dessutom sköter hon den s. k. Proceduren. Hon ger dödsdrogen till människor som inte passar in i det experimentella samhället längre. Hon vill inte tänka på vart de tar vägen sedan. Säkert säljs organen. Ledningen har blivit offer för sin sin egen girighet. Stan blir inblandad i utvecklingen av kvinnliga sexrobotar i olika utföranden och prisklasser. Det går att beställa robotar som har speciella anletsdrag. Det är obehagligt, men inte särskilt avlägset. Ibland kan en dra på smilbandet åt vissa formuleringar och påhittade namn. Möjligen har Atwood själv haft roligt när hon skrev den, men en undrar vad hon vill ha sagt med Hjärtat stannar sist. Den är långt ifrån vad Atwood brukar prestera. Språket är det inget fel på, men innehållet gör mig konfunderad. Vi glömmer den här och ger henne Nobelpriset i litteratur i alla fall.   Norstedts förlag 2017. Övers.: Inger Johansson

söndag 18 februari 2018

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar utmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
"Att sova i bilen är trångt. Det är en Honda som redan har haft två ägare, så det är ingen lyxsvit till att börja med. Hade den varit en van skulle de haft mer utrymme, men att ha råd med en sån var inte att tänka på ens på den tiden när de tyckte de hade pengar. Stan säger att de har tur som alls har en bil, vilket är sant, men bilen blir inte större för det. Charmaine tycker att Stan borde få sova i baksätet eftersom han behöver mer plats - det vore inte mer än rätt, han är större - men han måste sova där framme för att snabbt kunna köra i väg om det händer någonting. Han litar inte på Charmaines förmåga att fungera under sådana omständigheter: han påstår att hon inte skulle hinna starta och köra iväg för att hon var upptagen med att skrika. Så hon får ha det rymligare baksätet, men hon är ändå tvungen att ligga hopkrupen eftersom det inte precis går att sträcka ut benen." 
Från sidan 13 i Hjärtat stannar sist av Margaret Atwood. Norstedts 2017
Fler smakebitar HÄR

lördag 17 februari 2018

Till T

Norstedts
Det var väldigt länge sedan jag läste något utav den utmärkta danska författaren Suzanne Brøgger. Nu har jag läst Till T och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.  Förmodligen båda delarna. Puh - familjen, Kängu, Jakob, Tiger, Nasse och Ru, är nämligen väldigt dysfunktionell. Föräldrarna är oförmögna att ta hand om vare sig hem, hushåll eller barn. Mamma Kängu försöker ideligen ta livet av sig i förtvivlad protest mot det hon upplever som sin egen oförmåga. Och hon förstår inte varför hon inte kan knyta an till lille Ru. Amingspsykos fanns inte ännu. Inte stress heller. Kängu arbetar som läkarsekreterare på en psykiatrisk klinik och hon är hela tiden livrädd för att hamna på fel sida om den osynliga glasväggen mellan intagna och vanligt folk. Jakob är styvfar till de två äldsta barnen. Han är mera inriktad på att rädda tredje världen än sina egna barn. "Soppan är alldeles färsk. Jag har själv öppnat burken!" Att låtsas som om är familjens fundament. Skam är synonymt med familj. Suzanne Brøgger är en skarpsynt iakttagare och hennes formuleringar är precisa. Hela romanen är tryfferad med litterära referenser och då ofta till feministiska författare. Brøggers humor är svart. Hennes skildring av Tiger som närmar sig de känsliga tonåren är väldigt insiktsfull och ömsint. Tiger är äldst av barnen och flyttar ner i källaren för att få vara ifred. Särskilt för lillasyster Nasse som ständigt hänger Tiger i hasorna. Familjens stora bekymmer är att morföräldrarna annonserat sin ankomst och att de inte har tillräckligt många tekoppar. Tepåsar kan de kanske låna av granntanterna. Det är på den nivån det ligger. Suzanne Brøgger funderar över samhällets utveckling och familjens plats i det. Hon betraktar själv Till T som sin verkliga romandebut. 2013 kom den ut i Danmark. 2014 i Sverige översatt av Urban Andersson. Norstedts förlag.

söndag 4 februari 2018

En smakebit på søndag

Astrid - Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!

Norstedts

"Gamla människor. Intill Lady Gaga och Jakob bor ett pensionerat örlogskaptenspar som tillsammans travar omkring med vattenkanna och rensjärn och kallar varandra "älskling". Lady Gaga glor efter dem. Både hänförd och misstänksam. Man skulle inte tro det, men det gamla paret är i själva verket hennes hemliga ideal. Visserligen hyser hon heta konstnärsdrömmar, men hon inser ändå helt realistiskt att hon inte är någon Vita Sackville - West och ... Jakob ingalunda någon Harold Nicolson, och att de aldrig kommer att leva som bisexuella bohemer på ett slott med konst och tjänstefolk. Däremot kan hon se sig själv och Jakob leva tillsammans som gamla och sköta en trädgård, när allt det besvärliga med barn och arbete är  avklarat - trots att hon aldrig har tagit i en kratta."  Från sidan 7 i Till T av Suzanne Brøgger. Norstedts förlag 2014. Fler smakebitar HÄR

onsdag 17 januari 2018

Kvinnorna på Själö

Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman, Själarnas ö, som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm. Johanna Holmström stöder sig mycket på Jutta Ahlbeck - Rehns av handling om kvinnorna på Själö 1889 - 1944. Till Själö kom kvinnor som avvek från normen på det ena eller det andra sättet. Det var fattiga, förtvivlade, ensamma kvinnor och unga kvinnor som levt ut sin sexualitet på olämpligt sätt. Kristina Andersson är exempel på den första kategorin. Hon är trött och utarbetad; hon är förkastad av sina föräldrar och fästmannen är försvunnen. För att klara sig och de båda oäkta barnen tvingas hon arbeta utöver sin förmåga. Hon gör sig skyldig till en förfärlig handling och hamnar på Själö. Såväl samhället som kyrkan svek Kristina Andersson. Elli Curtén är bara sjutton år när hon hamnar på Själö. Hon har förälskat sig i fel man och blir naturligtvis övergiven av honom. Elli har borgerlig bakgrund. Det är föräldrarna som skrivit in henne på Själö, men de vill gärna ha henne hem igen. Först måste det bara göras en liten operation. Sigrid Friman är en ung, vacker och hängiven sköterska som trivs utmärkt på det natursköna Själö. Hon - och flera av de andra sköterskorna - ser med empati på de intagna. De som ofta är ganska arroganta och ointresserade är läkarna. Alla patienterna journalförs minutiöst. Allt bokförs, men när vikten börjar dra sig ner mot trettio slutar man att skriva. Kristina, Elli och Sigrid är tre nav som många andra kvinnor rör sig kring. Somliga är bortom all mänsklig kontakt; om andra tänker en släpp ut dem! Jag tyckte så mycket om Själarnas ö. Den är skriven med ett fint språk och det är inte svårt att känna igen sig i författarens engagemang och indignation. Det här är kvinnohistoria och ett stycke finsk historia som jag önskar att många läsare hittar fram till.

måndag 12 december 2016

Åter till Barrøy

Nu är den norske författaren Roy Jacobsen tillbaka med en uppföljare till De osynliga. Vitt hav heter den. Vi följer Ingrid Barrøy, samma huvudperson som i De osynliga. Nu är hon i 35 - årsåldern och i romanens inledning arbetar hon på en fiskfabrik men beslutar sig för att återvända till sin barndoms Barrøy, en liten ö utanför den nordnorska kusten. Det blir en arbetsam och ensam tillvaro på den avfolkade ön. Ingrid är medveten om vad ensamhet kan göra med en människa. Men - är hon då alldeles ensam? Hon förnimmer en närvaro som så småningom får sin förklaring.  Året är 1944. Tyskarna finns överallt; de norska medlöparna också; människor befinner sig i fångenskap och på flykt. Ingrid tar sig an problemen eftersom de dyker upp och hon får händerna fulla med att hjälpa dem som kommer i hennes väg; främst kvinnor och barn. Ingrid är stark, orädd och finner alltid på råd.  En lika dramatisk som otäck händelse gör att Ingrid hamnar på sjukhus. Hon tappar minnet och den obehagliga händelsen är nära att knäcka henne. Men så småningom kommer hon tillbaka till livet. Hon är inte ensam längre och hon behövs som aldrig förr. Tempot i Vitt hav är helt annorlunda än i De osynliga. Men de fantastiska miljöskildringarna är desamma liksom skildringen av fiskarböndernas dagliga sysslor. Författaren - född och även nu bosatt i Oslo - förefaller vara väl förtrogen både med miljö, arbetssätt och levnadsvanor. Romanen är full av vackra formuleringar och underbara metaforer. En får en känsla av att vara nära livet på Barrøy och och nära livet självt. Jag skulle inte säga nej tack till en fortsättning.Översättare: Staffan Söderblom; Norstedts förlag
 

lördag 20 augusti 2016

Svårt att förstå

Älskade terrorist: 16 år med militanta islamister av Anna Sundberg, född 1971, ifrån Halmstad.  Anna är lite vilsen i tillvaron och söker något. Hon läser religionsvetenskap och arabiska.  Under sina studier i Lund träffar Anna den vackre Walid, islamist från Nordafrika, och kommer i kontakt med islam.Efter ett par veckor har hon gift sig med Walid och börjat studera islam. Hon kommer i kontakt med andra konvertiter - mestadels kvinnor - och de är de mest samvetsgranna utövarna av islam. Naturligtvis anlägger hon också niqab och hijab. Två barn och en bihustru senare har hon upptäckt att Walid varken är bra som far eller äkta man. Hon skiljer sig och träffar genom några väninnor en ny man, Said Arif, och det är en man av ett helt annat slag. Han är äldre, intelligent och seriös och ser alla som inte är muslimer som fiender. Senare visar det sig att han ingår i ett internationellt terroristnätverk. Han är mujahed, d.v.s. en Allahs krigare, som inget högre vill än att dö martyrdöden för att komma till Paradiset. Anna kopplar av allt förnuft och följer Said i vått och torrt. Först flyttar de till en liten by i Georgien alldeles i närheten av Tjetjenien. Där lever de under primitiva förhållanden, men med stor social gemenskap. Kvinnosolidaritet går som en röd tråd genom hela boken. Maten de äter är proteinfattig; toaletten, som är ett hål i golvet, kallas Putin. Anna vet inte riktigt vad Said sysslar med, men hon förstår att det är något farligt. Han träffar sina bröder i bergen. Familjen flyttar till Damaskus och snart blir Said fängslad. Anna och barnen sätts i husarrest och senare fängelse. Under de sju år som Anna och Said inte träffas börjar Anna fundera. Hon och barnen, fyra vid det här laget, har börjat ett nytt liv i Sverige. Hon ser tillbaka på sitt liv och hon förstår riktigt själv vem hon varit. "Min känslor silades genom ett religiöst raster", säger hon. 
Det här är mycket svårt att förstå. Jag undrar ofta hur familjen försörjer sig. Och jag hade gärna velat veta mera om livet när Anna och barnen återvände till Sverige. Det blir ganska summariskt. Var står Anna Sundberg nu? Hon har utbildat sig till lärare och är ansvarig för grundskole- och gymnasienämnden inom Miljöpartiet. Älskade terrorist är skriven tillsammans med journalisten Jesper Huor, som också skrivit böckerna Sista resan till Phnom Penh och I väntan på talibanerna.

onsdag 2 september 2015

Smakfullt!


Smakfullt . En trädgård full av frukt, bär, nötter och kryddor av Karin Eliasson och Charlotte Gawell.
Karin Eliasson är trädgårdsmästare och konstnärlig ledare på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Hon har
också arbetat på Rosendals trädgård och skriver i Trädgårdsliv och för Odla.nu. Charlotte Gawell fotograferar främst mat, människor och trädgård. Smakfullt handlar om ekologisk odling av såväl gamla beprövade favoriter som sorter som tagits fram på senare år. Boken tar bara upp växter som återkommer från år till år och som lämpar sig för det nordiska klimatet.  Man får planeringstips, råd om beskärning och steg-för-steg - beskrivning av hur odlingen går till. Frukt- och bärväxter kan bli häckar och bersåer och skuggande klättrare i trädgårdar och rumsbildande spaljeväxter Blåbär och liljekonvaljer kan bli marktäckande matta i lundmiljö. Ett och annat recept finns med, som till exempel päronsylt med kardemumma och ingefära. 
Smakfullt är ett gediget arbete; en  högklassig produkt från Norstedts förlag.

lördag 18 april 2015

Spådomen

Nu har Agneta Pleijel skrivit sig igenom släkten och kommit fram till sin egen historia. Född på 40 - talet växte hon upp i familj med två yngre systrar, en pappa som var matematikprofessor och en mamma som var musiker och hemmafru. Äktenskapet blev med tiden tämligen olyckligt. Pappa tog av sig ringen och teg. Mamma pratade desto mer. Hon hamnade på egen begäran på psykiatrisk klinik. Agneta var olycklig över föräldrarnas belägenhet, men kunde inte ta parti för någon utav dem. Denna konflikt blir ett centralt tema i hennes författarskap. I romanen Spådomen. En flickas memoarer skildrar hon familjens många flyttar, skolbytena, mobbningen, vännerna, och sedermera det fria livet i Lund. Med lätt och varsam hand skildras barnet som växer upp till en ung flicka och kvinna på tjugo är och hur hon prövar sig fram i livet; ömsom ganska styv i korken; ömsom osäker intill självutplåning. Hur får man kroppen och själen att hänga ihop? Hon läser, hon är besatt av film och teater. Det hon önskade sig som ung var tre saker: Att bli fri, skriva och få orgasm. Det är genom att skriva som man kan börja minnas, säger Agneta Pleijel. På analyssoffan i trettioårsåldern mindes hon inte de barndomsminnen som senare dyker upp under skrivandet. En klok bok om vuxenblivandet.Och minnen.