Flickan som fick en röst

Flickan som fick en röst av Abi Daré handlar om 14 - åriga Adunni i Nigeria som när hon förlorat sin älskade Mama måste avsluta "sitt utbildande" eftersom fadern inte har råd att bekosta hennes terminsavgift. Dessutom har han inte råd att betala tomthyran. Alltså måste Adunni gifta sig med den gamle taxichauffören Morufu som redan har två fruar men önskar en tredje som kan föda honom söner. Adunni blir förtvivlad och skriker till sin far: "Om jag gifter mig med Morufu betyder det att ni slänger all min framtid inuti sopkorgen. Jag har en bra hjärna." Labake heter Morufus första hustru och hon försummar inte ett tillfälle att göra livet surt för Adunni. Andra hustrun Khadija är bara några år äldre än Adunni men har redan fött tre flickor och bär ett nytt barn som hon hoppas ska vara en pojke. Adunni vill inte råka i "gravideri" utan rymmer till Lagos, som hon finner vara "en bullergörande plats" och får en jobbig hembiträdestjänst hos den omåttligt rika Big Madam. Big Daddy är hennes man som ger sig på alla flickor som kommer i huset. En fé med trollspö i handen uppenbarar sig i form av ms Tia, en väninna till Big Madam. Hon talar vänligt till Adunni och hjälper henne med råd och dåd. Adunni har till arbetsgivarnas bibliotek och läser landsfakta om Nigeria. Kocken Kofi från Ghana hjälper henne också framåt. Flickan som fick en röst är en utvecklingsroman som jag tror hade passat bra på en tonårsavdelning. Den är väldigt lättläst, men troligen har översättaren, Erik MacQueen, haft bryderi med översättningen av Adunnis minst sagt personliga språk. Hon talar yoruba och ganska bra engelska.

Titel: Flickan som fick en röst (The girl with the louding voice)

Författare: Abi Daré

Översättare: Erik MacQueen

Förlag: Piratförlaget

Tryckår:2020

Antal sidor: 395

Stanna hos mig

Piratförlaget

Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång.  Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.