ett halvt andetag

En roman, där en redan på de första sidorna möts av begrepp som tunet, trappen, förna, luggen i segerrulle och iskarl gör att jag faller som en fura. Året är 1948; miljön är Småland. Huvudpersonerna är Sonja och Mirkka. Sonja har sin fästman Axel medan Mirkka förefaller vara ensamstående när hon flyttar in i det fallfärdiga huset som är närmsta granne till Sonja och Axel. Sonjas och Axels ogifta samboförhållande blir föremål för diverse funderingar i omgivningen. Mirkka bjuder Sonja på kaffe gjort på rostade dadlar. Det smakar bättre än torvkaffet som smakade jord. Ganska snart avslöjas det att Sonja har ett sårigt förhållande till sin mor Amalia som redan i Sonjas barndom flyttade till ett mentalsjukhus. Sonja har alltid bråttom att avsluta sina fåtaliga besök hos modern. En får veta mer och mer om Sonja och Mirkki under tiden som deras vänskap utvecklas. Mirkka har en dröm om att springa ett ärevarv på Stadion efter vunnen löpning. Hon tränar ihärdigt. Hon har ett mål att arbeta emot. Löpning anses vara en väldigt olämplig sysselsättning för en kvinna. I kortbyxor, dessutom! Mirkka uppmanar Sonja att arbeta på att bli glasblåsarmästare trots att det anses vara förbehållet män. Sonjas far var glasblåsarmästare och Sonja är mer eller mindre uppvuxen i glashyttan. Glasbruksmiljön känns ny och fräsch. Sonja och Axel har ett märkligt, kyligt förhållande. De talar inte så mycket om känslor och tycks inte riktigt känna varandra. Debutanten Anna Agrell har skrivit en originell roman; lite ojämn ibland, men en läser gärna. Relationerna och kvinnornas villkor står i centrum i ett halvt andetag. Axel har synpunkter på hur en kvinna bör vara och vilka hennes uppgifter är. Amalia utsätts för övergrepp på sitt boende, trots att Sonja inte skrivit på några papper. ett halvt andetag har ett driv som gör att den är svår att lägga ifrån sig. Slutet får mig att fundera på om det kommer en fortsättning. Inte mig emot. Hur som helst så är jag nyfiken på Anna Agrells nästa bok.

Titel: ett halvt andetag

Författare: Anna Agrell

Förlag:  Historiska media 

Tryckår: 2020

Antal sidor: 287 sidor

En smakebit på søndag

"Banvaktshustrun Tilda Värdig stod och borstade sin mans ytterrock med kaffesump. Hon hade plockat undan de två äldsta barnens bäddar och skjutit ihop utdragssoffan som annars brukade vänta på mannen när han kom hem från nattjänstgöring. Rummet var minutiöst ordentligt, var sak på sin plats, men verkade ändå rent för litet för en så storvuxen kvinna att vända sig i. När hon gifte sig med Oscar hade hon fått lämna sitt hem i Lunnagärde Södergård, där det fanns gott om utrymmen och god vurnad och hålla till godo med den här lilla ödsliga banvaktsstugan. Dessutom måste hon ta sexton timmars grindvakt och passa över trettio tåg om dagen, eftersom ingen annan än en hustru ville åta sig ett så svårt och illa lönat arbete. Men hon var så fullständigt tillfreds i sitt äktenskap med den glade, envetne och ömsinte lille karlen att hon aldrig längtade till sitt föräldrahem. Han var henne nog. Hon var stolt över hans kamp för rättvisa åt de ringa i samhället. "

från sidan 191 i Vinden vände bladen av Ein Wägner

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan skulle det vara Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Den namnlösa

Smålandsromanen Den namnlösa av Elin Wägner kom ut 1922. Den tilldrar sig precis i samma miljö som Åsa - Hanna och det refereras till och med till den här romanen. Men Den namnlösa tilldrar sig till större delen i prästgården där den svale och oklanderlige prästen Elias Ljunghed och Hans hustru Helena "med tårfrätta ögonlock" bor. Där bor också Elias´son Georg som är läkare och Elias´svärmor, pastorskan Hamnell, som är ett hår av hin. Rakel Ljunghed har kallats hem hem av sin bror, prästen Elias. Hon har varit sjukgymnast i det krigsdrabbade England i 14 år.  Den annars så milda svägerskan hälsar Rakel med orden: ”Du har blivit fet och duktig.” - Rakel: ”Ja, och den fetman har jag råd att underhålla.” Elin Wägner hade inget fördrag med feta och lata människor. Elias behöver någon som representerar i prästgården eftersom Helena har blivit så människoskygg.  De två makarna befinner sig i var sin värld. ”Varför ville du inte vara min man?” klagar Helena.  I bakgrunden finns ett dött barn. Rakel, som är romanens jagberättare, har inte kommit ensam. På tåget har hon råkat på en sjuk och bedrövad kvinna i starkt behov av hjälp. Rakel tar henne med prästgården. Georg ställer tvärsäkert diagnosen: ”Mjältsjuka, dödlig”. - ”Nerver är inget annat än samvete”, säger Elias. Vetenskap och tro. Rakel kommer att behandla den namnlösa som det barn hon aldrig haft. Den namnlösa visar sig heta Eva. Hon är uppvuxen bland militärer och har en bror, som mer än gärna lämnar henne kvar att läka i prästgården. Präster och militärer brukar komma överens, säger Elin Wägner. Niklas är en avsigkommen figur som fått en fristad i familjen. Han tjänstgör som dräng, husa och alltiallo i huset. Han och svärmodern lagar maten. Rakel tappar i vikt eftersom hon inte kan äta när hon sett hur maten hanteras. Den namnlösas öde avslöjas så småningom. Hon äter arsenik (som förr användes som medicin mot syfilis) och färgar håret och anser sig vara en fallen kvinna. Tankar på metoo är inte långt borta.  Rakel intar en mellanställning i prästgården i flera avseenden. Elias eller Georg Ljunghed? Tro eller vetande. Vad innebär mödraskap? Egentligen är Rakel en utbildad, oberoende kvinna som inte behöver rätta sig efter en man. Hon går dit där Gud ger henne en uppgift. Den gifta Helena har det på inget sätt bättre än Rakel. Elin Wägners roman, Den namnlösa, engagerar från första stund och föder många tankar framför allt rörande kvinnornas livsvillkor. Egentligen finns det ingen människa som är särskilt lycklig i den här romanen. Alla har sina kors att bära. Endast Elias Ljunghed är oåtkomlig i sin förträfflighet. Jag har lite svårt att smälta att Elin Wägners egen morbror, prästen Alfred Ekedahl, skulle ha stått modell för Elias Ljunghed. Jag har uppfattat honom som en visserligen djupt religiös människa men ändå med en varm mänsklighet.

En smakebit på søndag

"I slänten bligade midsommarblomstren med sina violetta stånd, mellan lövträden skummade hundkexets skira spets och ännu kunde de förnäma liljekonvaljernas sista små klockor hittas i ekarnas skuggiga sänkor. I vägrenarna glänste smörblommor gyllene och frejdigt som om allt det gula förebådade ett trösterikt överflöd av smör. Johannes Döparens dag stod för dörren. Och mellan husen på Östregårdens stenlagda gårdstun dånade en högtidlig stämma: "Mitt namn ska vägleda er att till Guds ära vara fruktsamma!" Komminister Efraim Landelius höll just på att avlsuta sin midsommarpredikan på förstugtrappan. "Efraim betyder fruktbarhet," viskade fru Margareta till sin piga Sissel."
.
Från sidan 12 i I oxögat av Ida Andersen. Bokförlaget Polaris 2019

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Åsa - Hanna

Elin Wägner  skrev sju romaner som alla tilldrog sig i stockholmsmiljö. Den åttonde romanen, Åsa - Hanna, 1918, tilldrar sig i Småland bland bönder och präster. Under arbetet hade romanen flera olika namn såsom Jordens salt (som syftade på Åsa - Hannas fromme och stränge morbror, Anders - Petter) och Vansklighetens land, ett uttryck som återkommer flera gånger i texten och som kommer från en psalm av J O Wallin. Förlaget bad om ett annat namn och Elin Wägner föreslog Åsa - Hanna efter romanens absoluta nav och huvudkaraktär. Hanna är bara nitton år när hon gifter sig med handelsmannen i byn, Franse Adamsson, som är dubbelt så gammal som hon och därtill har ett skamfilat rykte. Hanna anser sig ha blivit sviken av sin ungdomskärlek Magnus och förvånar och förskräcker alla (utom sin far) genom att gifta sig med Franse. Hon hade väl förhoppningen att hon med sitt väl utvecklade sinne för rätt och orätt skulle kunna påverka Franse. Men det dröjer inte så länge förrän hon  förvånansvärt enkelt glider in i Franses skumraskaffärer. Hon plågas svårt av sitt samvete och om det var Magnus som drev henne i armarna på Franse så är det också omständigheter rörande Magnus som gör att Åsa - Hanna får kraft att lyssna till sitt samvete. Hanna är en duglig kvinna som sköter affären, barnen och hushållet och hjälper dessutom andra människor i sin närhet. Hennes liv blir inte lätt och hon står ofta och spanar bortåt åsen, mot modern och sitt hem. Åsa - Hanna är en helt mästerlig roman, troligen Elin Wägners bästa. För tredje gången läste jag som förtrollad. Det är olika saker jag fäst mig vid för varje läsning. Den här senaste gången såg jag plötsligt alla dialektala uttryck som jag känner igen ifrån mitt blekingska ursprung och farfarsgenerationen. Elin Wägner har god kännedom om det mänskliga psyket och hon kan sitt småländska landskap alltsedan barndomens somrar hos moderns släkt. Viss inspiration kan Elin Wägner ha fått av skåneförfattarna Hans Larsson och Victoria Benedictsson. Ju mer jag läser om och av Elin Wägner desto mer beundrar jag henne. Hon var långt före sin tid på många områden. Säkerligen var hon inte helt lätt att samarbeta med, men de flesta människor har ju sina sidor. Näst i tur i Elin Wägnersällskapets nätcirkel är Den namnlösa från 1922.

Helgfrågan v. 19

Idag är det bloggen Just här -  just nu som ställer veckans helgfråga i 
Mias bokhörna.

Vilken bok skulle du rekommendera en lycklig person att läsa? Vilken bok skulle du rekommendera till någon som verkar sorgsen?

Jag tror att jag skulle rekommendera samma bok; något som intresserar och engagerar. Själv läser jag just nu en roman som handlar om trojanska kriget sett ur kvinnosynvinkel, nämligen Flickornas tystnad (2020) av Pat Barker. 
Igår läste jag ut Åsa - Hanna (1918) av Elin Wägner. Båda fängslar och suger in en i sin tid och miljö. Jag kommer att formulera några tankar om dem båda så småningom.  
Bonusfråga: Har ni något tips för att motverka trötthet?
En ska göra precis det en absolut inte har lust med, nämligen gå ut och gå. Gärna med en bra bok i öronen, eller musik. Just nu har jag PO Enquists självbiografiska, Ett annat liv, som promenadsällskap. Han läser själv. 

www.bergsocken.se

Elin Wägners knyppeldyna




Traskalas på Lädja Norregård. Läs mer om Svenska trasmattor HÄR

Berg-veckan 2011 inleddes i lördags i strålande sol, hastigt åskregn och mera sol.
Det kändes som om alla i Berg och Lädja var på fötter. Hantverksutställningar, mopedrally med flygande start från Caltexmacken i Berg, våfflor, pannkakor med kardemumma, ostkaka, fårost, kalvdans, lammkorv, trasmattor, trädgård, trevliga samtal, vacker natur OCH oklippta vägkanter - så vackra! Det fanns till och med mogna smultron.
På Elin Wägners Lilla Björka fanns en utställning med Siri Derkerts modeteckningar och en historik över hennes otroliga liv.
Det var ingen svårighet att fördriva hela dagen med olika begivenheter och egentligen borde man ha varit med hela veckan. Bergveckan är ett arangemang av föreningar och engagerade privatpersoner. Jag var där för tredje året och jag hoppas att det nu är tradition.
En liten varning utfärdas dock för kartan på baksidan av programmet.
Man inbillar sig gärna att det är gångavstånd mellan de olika programpunkterna. Det är det inte. Såvida man inte är beredd på långpromenad, förstås.